Naturbloggen

Apropå remissyttrandet om Ältadalen, där jag skriver om det gamla sandtagets betydelse för många insekter som lever i sanden, så lägger jag ut några bilder tagna förra våren från Älta och från det gamla grustaget vid Dammtorp.

                
Här är en sandbihona på           En sandbihona kikar fram
väg att gräva en bokammare.   efter ett besök i bokammaren.

Honorna lägger sina ägg i bokammaren tillsammans med pollen som hon samlat in. Honan stänger sedan igen hålet och larverna kläcks och äter av pollenet. Larverna övervintrar i bokammaren och förpuppas nästa vår.  


Jag tror att det är sälgsandbin(Andrena vaga) på bilderna men artbestämning av vildbin är inte min starka sida. Men den silvergråa "koftan" och svart bakkropp verkar vara typisk för sälgsandbiet efter att ha kollat en massa bilder på artportalen och andra ställen.
Sälgsandbin samlar bara in pollen från sälg och vide, de är vad man kallar oligolektiska, de samlar bara från en eller några få närbesläktade arter. Oligolektiska arter är förstås känsligare för förändringar i miljön än de som är mer generella i sitt födoval.

            

Här är ett par av vårsidenbiet(Colletes cunicularius) från Dammtorp i Nackareservatet.  Vårsidenbiet parasiteras av den rödlistade bibaggen(Apalus bimaculatus) som också påträffats i Ältadalen. Tyvärr har jag inte sett den själv trots flera försök. Den lever bara en mycket kort tid som skalbagge, det är under några veckor tidigt på våren som man har chans att se den. På en enskild lokal kanske den bara visar sig under någon vecka.  



Stor svävfluga(Bomblius major) kan man också träffa på i grus/sandtäkter. Det är en fluga som parasierar på binas larver. Honan hovrar över binas bokammare och släpper ner äggen i boet. Svävflugans larver äter sedan av både larv och pollen i boet. Den långa sugsnablen används för att suga i sig nektar från blommor.

Det finns en massa andra roliga djur i de här sandmiljöerna som sandjägare, myrlejon, grävsteklar m.m. En verkligt spännande och förbisedd miljö. Funderar på att ha en naturguidning i Älta med fokus på grusgropen.

Nacka　 Naturskyddsförening ser gärna att Ältadalen utvecklas till en grön och hållbar stadsdel.

Som grundläggande målsättning anges att långsiktigt hållbar utveckling ska vara en ledstjärna vid planeringen av Ältadalen. Vidare sägs att "hållbarhetsaspekten ska beaktas i överväganden och beslut om placering av nya byggnader, val av byggnadsmaterial

och uppvärmning etc." Detta är något som vi givetvis helt instämmer i och det glädjer oss att se att hållbarhetsfrågorna ska vara en ledstjärna vid planeringen. Men vi saknar en djupare analys av hur Ältadalen kan bebyggas på ett hållbart sätt. Det verkar redan vara bestämt att det är 230 – 250 bostäder i friliggande småhus som ska byggas. Är det optimalt utifrån ett hållbarhetsperspektiv? Vi ställer oss tveksamma till det. Det är ett bebyggelsemönster som oftast innebär ett stort bilinnehav och lågt kollektivtrafikåkande.

 

Vi menar att man måste göra en analys av hur mycket Ältadalen kan exploateras och vilken typ av bebyggelse som är mest optimal i ett hållbarhetsperspektiv.

Vilken typ av bebyggelse skapar närhet och ger bäst förutsättningar för kollektivtrafik och lågt bilinnehav samt gynnar gång- och cykeltrafik?

Hur ska området planeras för att ge förutsättningar för spridningskorridorer för djur och växter?

Hur kan området planeras så att naturens ekosystemtjänster gynnas och tas tillvara?

Hur ska området planeras för att tillfredsställa barns behov med plats för lek och rörelse?

Detta är bara några frågeställningar som man bör behandla innan man bestämmer sig för hur mycket området ska exploateras och med vilken typ av bebyggelse.

Vi hoppas att det hållbarhetsprogram som ska tas fram ger svar på dessa frågor och att planeringen inte är alltför låst vid den idéskiss som finns i detaljplaneprogrammet.

När man talar om ekologiskt byggande så handlar det oftast om byggmaterial och energifrågor, det är dags att vidga begreppet så att det innehåller alla hållbarhetsaspekter.

Naturvärden

I detaljplaneprogrammet står det att man vill bevara dalkaraktären och knyta ihop området med naturområdet i öster och övriga Älta, via det centrala parkstråket. Detta är en alldeles utmärkt ambition som vi helt stödjer. Vi utgår från att grönstrukturen kommer att studeras noga i det fortsatta planarbetet och att de gröna stråken blir tillräckligt breda både för att kunna fungera som spridningskorridorer för djur- och växter samt kunna ge rekreationsvärden för människor.

Vi ser gärna att de bevarandevärda områdena 1, 2 och 3 införlivas i naturreservatet Strålsjön-Erstavik och att område 5 bevaras i sin helhet.

Ältadalens största naturvärden ligger i de blottade sand- och grusytorna. Sydvända och solexponerade sand- och grussluttningar är mycket värdefulla för en rad olika arter, framförallt insekter, som har svårt att klara sig i dagens landskap. Tidigare har blottade sandytor kunnat upprätthållas genom bl.a. bete och tramp från både tama och vilda djur och bränder. Nuförtiden växer många lämpliga miljöer igen och många grustag restaureras genom skogsplantering. Detta har gjort att solexponerade blottade sandytor är en stor bristvara i landskapet och många djur beroende av dessa miljöer är nu sällsynta och hotade. Det gäller bl.a. många bin och andra steklar som har sina bon i sanden. I den norra delen av planområdet är den rödlistade(NT) skalbaggen bibagge(Apalus bimaculaus) rapporterad. Den parasiterar på vårsidenbiet och förekomsten av olika sand- och sidenbin är också stor i Ältadalen.

Sandmiljöerna måste skyddas och skötas för att gynna förekomsten av bibaggen och alla andra arter knutna till dessa speciella miljöer.

Vi utgår från att ytterligare naturinventeringar kommer att göras och att de äger rum under vår/sommartid.

Vattenfrågor

Det ytliga grundvattnet och att en del planområdet i norr ligger inom Sandasjöns vattenskyddsområde gör att dagvattenhanteringen måste studeras mycket noggrant i det fortsatta planarbetet. Inga risker får tas med grundvattnet.

Kollektivtrafik

Trots att långsiktigt hållbar utveckling ska vara en ledstjärna vid planeringen av Ältadalen står det ingenting om busstrafik i programförslaget. Inte kan det väl vara meningen att man måste ha bil om man ska bo i Ältadalen? Om de höga miljöambitionerna ska tas på allvar så måste kollektivtrafiken naturligtvis finnas med i planeringen från början.

Miljöbedömning

Med tanke på exploateringens omfattning, den känsliga grundvattensituationen, de mycket värdefulla sandytorna, närheten till och eventuell påverkan på Erstavik och naturreservatet Strålsjön-Erstavik samt en bilrafikalstrande bebyggelsestruktur är det vår uppfattning att detaljplanen innebär en betydande miljöpåverkan och att en miljökonsekvensbeskrivning enligt miljöbalken ska upprättas.

Naturskyddsföreningen i Nacka genom

Ronny Fors

2010-01-15

Så har man gjort en insats för vetenskapen igen. Det handlar förstås om den årliga sjöfågelräkningen som gick av stapeln i helgen. Jag fick faktiskt damma(!) av kikaren, man är tydligen ingen hårdskådare längre. Det var verkligen ett lager damm på handjagaren, när var jag ute senast egentligen? Alltför länge sedan tydligen.

Frågan var om det skulle vara öppet vatten i något av mina tre områden, en sådan här isvinter har vi inte haft sedan jag började räkna i Saltis. Första stopp var Restaurantholmen och hotellviken, utanför Grand hotell alltså. Här var det helt isbelagt, 0 sjöfåglar! Lätträknat i alla fall. Men de gamla tallarna på Restaurantholmen är alltid vackra att se och man kan hitta spår av reliktbock på många av dem. Två fåglar lyckades vi faktiskt se, en rödvingetrast och en nötväcka. Det är mycket rödvingetrast i hela södra Sverige denna vinter.

Nästa stopp var Vårgärdssjöns utlopp till Baggensfjärden. Tänkte innan att där borde det vara öppet då det är lite strömt i utloppet. Och visst var det så. Dags att räkna änder alltså. Det är oftast mest gräsänder man räknar även om förra året dominerades av knipa och vigg. Jag fick det till hela 330 gräsänder. Även två sothöns och en knipa uppehöll sig här. Mer blev det inte, inga storskrakar eller viggar som det annars brukar vara.

Gräsanden är en art som har ökar kraftigt som övervintrare. Sammanställningarna av inventeringarna, som görs på Zooekologen i Lund, visar på en fördubbling av antalet gräsänder vintertid i Sverige sedan slutet på 1980-talet. Samma trend uppvisar många andra arter som knipa, vigg och sothöna.

Den tredje räkningslokalen, Dragviken på Svärdsö, var även den helt isbelagd, liksom hela Erstaviken vad det verkar.

Räkningen gick snabbt denna gång och man hade inte någon större lust att vara ute så länge heller då det var en riktigt rå och fuktig kyla samt lätt snöfall också. Bara några minusgrader men hellre 10 minus och torr fin luft än det här råa!

Ja, den var tydligen "nödvändig" enligt Olof Liberg, forskare och koordinator för Skandulv! Vi har lite drygt 200 djur och då är det tydligen nödvändigt med jakt. Varför det då undrar man? Jo, för att "naturen kan inte reglera beståndet själv". Jaså! Det är väl självklart att naturen kan reglera beståndet. Eller skulle de svenska skogarna snart svämma över av varg? Märkligt påstående från en ekolog! Han kanske har lärt sig av kungen, två blir sju och sen exploderar det! Hans Majestät är nog en duktig ekolog och populationsbiolog!
 
Man får hoppas att Liberg är felciterad, man vet ju hur det kan vara med tidningarna, men när man läser artikeln och chatten så verkar det inte så. Han verkar på fullt allvar mena att vargjakten var nödvändig. Det skulle tydligen vara katastrof att släppa vargstammen helt fri. Är det 280 vargar som skulle vara katastrof, eller redan vid 260? Om vi hade en ordentlig vargstam på ett par tusen djur så skulle vi självklart kunna ha licensjakt på varg! Men vi är inte ens i närheten av en livskraftig vargstam så att vargjakt i dagsläget skulle vara nödvändigt är fullständigt obegripligt. Det finns fler som reagerat på de märkliga påståendana från Liberg.

Det verkar finnas lite olika uppfattningar om hur många vargar som behövs för att stammen ska vara livskraftg men omkring 1000 djur behövs nog. Det är vad Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi vid Uppsala Universitet säger i en intressant intervju.

"Ur en vetenskaplig synvinkel så är dagens 200 djur alldeles för litet för att man ska ha en långsiktigt hållbar livskraftig vargstam. Så alla åtgärder som reducerar antalet djur kommer att inverka negativt på vargstammen." Han säger också att de viktigaste åtgärderna för att minska inavlen hos vargarna är att "låta stammen växa så snabbt som möjligt så att den kommer upp i antal och 2. Se till att det kommer till nytt blod på ett eller annat sätt". Och eftersom den svenska vargstammen härstammar från endast tre individer och den genetiska variationen är så låg så är nog även 1000 vargar i underkant.


Så var det med miljöminister Carlgrens främsta argument, det var ju för att minska inavlen jakten behövdes, vi skulle få en friskare vargstam om vi sköt 27 vargar. Ett argument som uppenbarligen inte har något stöd i vetenskapen. Vilket också Fredrik Widemo på Svenska Jägareförbundet(faktiskt) säger i ett blogginlägg.

Han skriver bl.a. att "jakten är inte tänkt att minska inaveln, utan att skapa de nödvändiga förutsättningarna för de åtgärder som gör det. Det handlar helt om acceptans bland människor som bor och verkar där vargarna finns. Det är länge sedan man inom rovdjursförvaltningen kom till insikten att nyckeln till framgång är människorna och deras attityder."

Man kan ha olika åsikter om vargjakten verkligen ökar acceptansen eller inte men det är i alla fall ett ärligt
argument.

Man skulle ju möjligen kunna acceptera en vargjakt i dagsläget om det fanns konkreta planer på utsättning av djur från Finland/Ryssland men de lyser med sin frånvaro. Undrar om Jägarförbundet och de andra vargjaktförespråkarna kommer att stå på barrikaderna när det gäller inplantering av varg? Jag tvivlar!

Är det inte konstigt att man inte avblåser vargjakten nu, man har ju skjutit 27 vargar som det var sagt? Man får hoppas att vargarna i Örebro län(de få som är kvar)håller sig undan tills jakttiden har gått ut! De kan ju vandra in i Värmlands län så är de fredade. Är det inte märkligt, förresten, att man har tilldelat varje län ett visst antal djur att skjuta? Rör sig inte vargarna över länsgränserna? Eller meddelar de respektive länsstyrelse om var de befinner sig kanske?

 

Nu har 25 vargar skjutits i Sverige. 25 individer av en akut hotad art!

Ytterligare 2 vargar ska skjutas innan jakten avslutas för denna gång. I Dalarna har man skjutit åtminstone 1 varg för mycket och det skulle inte förvåna om det visar sig bli betydligt fler än 27 skjutna vargar. Man har ju valt ett sällsynt korkat sätt att bedriva vargjakten på! Skicka ut 12000 jägare samtidigt i samtliga län som jakt får bedrivas i gör ju att risken för "överskjutning" är uppenbar, även om varje jaktlag ska kolla av hur många vargar som skjutits varje timme. Varför inte ta ett län i taget åtminstone? Eller helst av allt inte bedriva någon vargjakt alls förstås. Miljöminister Carlgren hävdar att jakt är precis vad den inavlade vargstammen behöver! Den blir tydligen bättre av ännu färre individer. Sannerligen en ny strategi för artbevarande! Jag har inte lyckats hitta något stöd i forskningen för att inaveln minskar om vi skjuter av ett antal vargar, men jag har kanske inte kollat ordentligt? Hur vet man att det är just de mest inavlade vargarna som skjuts?
En kontrollerad och säker jakt sägs det, jomenvisst!
Jakten kan följas här.

Det hela är skamligt och pinsammt för Sverige! Det finns 20 länder i Europa som har högre vargtäthet än Sverige och de tycks överleva ändå. Vi bryter också mot EU:s art- och habitatdirektiv och nu anmäler bl.a. Naturskyddsföreningen Sverige till EU-kommisionen.

Ingen vidare inledning på det internationella året för biologisk mångfald.

Just vargens positiva inverkan på mångfalden är något som man inte hör så mycket om. Det blir förstås förändringar när ett topprovdjur återetablerar sig i områden som den länge varit försvunnen ifrån. I USA har man kunnat studera vad som händer när vargen kommer tillbaka och det är uppenbart att effekterna blir positiva för ekosystemet totalt sett. I Sverige verkar forskningen mest handla om påverkan på älg och rådjur och i viss mån andra däggdjur medan det inte verkar finnas någon forskning om hur hela ekosystemen påverkas. Åtminstone har jag inte kunnat hitta något sådant.

I somras var jag och skådade fågel med ett gäng européer, däribland en rumän. De har flera tusen vargar i Rumänien och jag frågade honom om hur de klarar av "vargproblemen" där. Vilka problem frågade han, visst de tar väl några får ibland men man håller de instängslade och tar in djuren på kvällarna. Något problem var det inte, det är väl bara helt naturligt att det är på det viset. Jag frågade om folk är rädda för varg och han gav mig en frågande blick och undrade varför ska man vara rädd för varg. När jag sedan sa att vi har regeringsbeslut på att vi ska ha max 210 vargar i Sverige tittade han på mig och såg ut att tänka att "ni svenskar är fan i mig inte kloka".