Naturbloggen

 

Här är så lite bilder från förra veckans vandring i Fagersjöskogen som Anders Tranberg och jag hade. Bilderna är tagna av Beatrice Sundberg som agerade fotograf under vandringen.


                         
22 deltagare får väl ses som mycket bra. Vi stannde till vid den liggande aspen och det blev en del diskussioner om hur en tätortsnära skog ska skötas. Nån tyckte att det såg skräpigt ut men de allra flesta förstod betydelsen av död ved och att det självklart ska få finnas i våra skogar.

                           
                 Myska                                     Vårärt
Det finns en väldigt fin ek/hasselskog i Fagersjöskogen där man kan hitta signalarterna myska och vårärt.

                        
Dessvärre hittar man också granar där. Det här är en biotop som måste skötas för att inte växa igen och förlora sina värden. Det finns en skötselplan som vi försöker få ut från Stockholms stad men frågan är om stadsdelen förstår vad det är för värden de har i sin skog och om det finns pengar avsatta för skötsel?
                       
På hasselstammarna kan man hitta skriftlav, lätt igenkänmnlig med sina smala svarta fruktroppar. Även det är en signalart så det är utan tvekan så att den här ek/hasselskogen har höga naturvärden.

                          
Här står vi vid vad som ska var Stockholms största gran med 3 meter i omkrets! Imponerande! Barken var närmat perforerad av granbarkgnagarens 2 mm stora kläckhål. Men den gör ingen skada på granen då den bara lever i barken och inte ger sig på tillväxtzonen i trädet. Den var tidigare rödlistad men anses numera vara livskraftig i Sverige. Men den räknas fortfarande som en signalart.

                              
Fikat intogs uppe på fina hällmarker med riktigt gamla tallar. Efter fikat förevisades tallticka på den smala tallen som alltså är minst ca 150 år gammal och förmodligen betydligt äldre än så. Flera fruktkroppar växte på den tallen och det fanns även talltickor på andra tallar i området.
                                
Här är en stor granlåga som nästan når upp till 3 meter i omkrets.

                      
En björklåga med spår efter björksplintborren, en liten skalbagge vars larver lever under barken på döda eller försvagade björkar. Honan gnager upp hålen som syns på den första bilden. På den andra bilden syns de vackra larvgångarna. Hackspettar gillar björksplintborren och hackar ofta bort barken för att komma åt larverna.

                                 
                  Fagersjöskogen i höstfärger.

Just nu pågår FN:s stora möte om biologisk mångfald. Det är det tionde mötet inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. Naturskyddsföreningen är givetvis på plats för att påverka förhandlingarna i positiv riktning. Följ vad som händer på den nya bloggen Vårt gröna guld och på biomångfaldskonventionens egen hemsida.

Har du ännu inte sett den fantastiska urskogen i Ryssbergen? Följ då med på denna vandring och upplev tystnaden och orördheten i den trolska skogen. Tänk på att det är kuperat och svårframkomligt på sina ställen.

Samling: Nacka forum, vid bussarna, kl. 11:00
Info: Ronny fors, 0708-96 36 07

Här är några bilder från lördagens fågelskådning vid Hjälstaviken. Ca 4000 gäss, mest grå och sädgås, samt omkring 40 spetsbergsgäss och ungefär lika många vitkindade gäss såg vi. Några havsörnar roade sig med att skrämma upp alla gässen ett par gånger. En av örnarna dök ner och försökte förmodligen ta en gås men vi såg inte vad som hände då den var skymd bakom vass. 
Även två rävar smög omkring i vassarna och spanade in gässen. 

Gäss på ingång.


Hjälstaviken var isbelagd



Sädgås


Här spanas det.

Fagersjöskogen - hotad skog?

Fagersjöskogen var planerad att bli naturreservat men nu ligger planerna på is. Medan vi vandrar genom den natursköna skogen berättar Anders Tranberg och Ronny Fors från Grönområdesgruppen vilka hot som finns mot skogen. Observationer av fåglar, växter, mossor, tickor och kryp hinns förstås också med.Ta med matsäck. Grövre skor är att rekommendera.

Samling vid Hökarängens T-bana, uppgång Örbyleden kl 11.00. Välkomna!
Kostnad: 20 kr för medlemmar, 40 kr för icke-medlemmar.

Kontaktperson: Anders Tranberg
Telefon: 073-724 63 07
Arr: Stockholms naturskyddsförening

Så var det de där gnagspåren jag skrev om i förra inlägget. När vi gick tillbaka från Örudden till parkeringen så såg vi en delvis barkfallen talltorraka med en massa olika gnagspår efter insektslarver. Vi kunde förstås inte låta bli att stanna till och föröska lista ut vad det var för insekter som låg bakom gnagandet. Det som gjorde att vi stannade till var de nästan centimeterbreda larvgångarna som var tydligt inskurna i vedytan. Det är inte många insektslarver som gör så breda gångar. 

                                                      
Jag och Lasse Hole studerar larvgångarna.  De breda och i vedytan djupt inskurna larvgångarna. Man ser också  larvens ingångshål in i veden. Larven gnager sig in en bit in i veden för att förpuppa sig. Skalbaggen kryper sen ut genom samma hål och gnager sig sedan ut genom barken.

Man kommer genast att tänka på bronshjonet(en skalbagge, långhorning) när man ser den typen av larvgångar men den går ju bara på gran. Tomas Fasth föreslog blåhjonet, en nära släkting till bronshjonet vars larver också gör breda och tydliga gångar, men frågan är om den över huvud taget går på träd i skogen. Den är nästan enbart funnen på obehandlat virke i vedbodar och hus. Jag föreslog guldpunkterad praktbagge som går på tall och som också gör breda och tydligt inskurna larvgångar.  

Lasse började kolla lite under tallbarken och hittade en stor insektslarv, samma som gjort de breda larvgångarna. Larven fick följa med Lasse hem för att kläckas fram i en konstgjord puppkammare. Den hade knappast kunnat klara sig om vi lämnat kvar den så exponerat så nu får den i alla fall en chans att bli skalbagge. 
                                                       

Men vad är det då för ett djur? Efter att ha kollat i gnagboken(Insektsgnag i bark och ved av Bengt Ehnström) så kan det bara vara fråga om blåhjon, en vacker långhorning. Det p.g.a. gnagspårens utseende samt larvens utseende. Min teori om att det skulle vara en praktbagge faller ju direkt när man ser larven, något som ingen av oss tänkte på ute på Torö. Praktbaggelarver har en väldigt platt och skivlik mellankropp. det ser ut som att det är huvudet som är platt men det är egentligen mellankroppen, sen ahr de en lång och smal bakkropp. Larven på bilden har inget sådant utan den är mer rak och cylindrisk i formen, en typisk långhorningslarv alltså. En annan sak som talar mot att det är en praktbagge är att larvens ingångshål i veden är ovalt. Praktbaggar har ofta smala och spetsiga ingångshål. Det är alltså med största sannolikhet en larv av blåhjon, och det är sådana som gjort de breda larvgångarna i tallen.

Nu verkar det vara ovanligt med blåhjon som går i träd i skogen, både Gnagboken och Nationalnyckeln säger att det är sällsynt att den förekommer i skogen och att om den gör det så är det ofta i anslutning till hus. Och trähus finns det ju gott om på Örudden så det verkar ju stämma.

Det fanns också en hel del andra gnagspår på den här tallen varav de flesta fick förbli oidentifierade. Men det här tycker jag var intressant.
                                                       
Det här är en helt annan typ av gnagspår som har en s.k. modergång varifrån det utgår flera larvgångar. Modergången syns tydligt på bilden, den är rak och inskuren en bit i vedytan. Den är ca 4 cm lång och någon mm bred. Vinkelrätt från den går sedan larvfångarna, de är i det här fallet ganska otydliga och larverna har förmodligen gått i barken mer än på själva vedytan. Längs ned på modergången, som skalbaggshonan har gnagt, finns en parningskammare. Efter parningen har honan lagt äggen längs med modergången. Larverna har sedan gnagt ut åt sidorna för att sedan själva gnaga ut en liten puppkammare. Men vad är det då för skalbagge?

Efter att ha gått igenom gnagnyckeln i ovan nämnda gnagbok så kommer jag fram till att det kan vara den bleka bastborren som varit framme. Det är inte så många arter med rak modergång på tall. Vi har ju den större märgborren förstås men den gör decimeterlånga modergångar och har larvgångar som är tydligt inskurna i vedytan. Det enda som verkar rimligt är blek bastborre även om larvernas puppkammare ofta syns tydligt på vedytan. Som ni ser på bilden så ser man inte något sådant vilket gör att man kan undra om det är den arten, men jag förstår inte vad det annars skulle kunna vara. Det kan var så att bastborrens larver helt enkelt inte överlevt tillräckligt länge för att förpuppas. De kan ha blivit utkonkurrerade och t.o.m. uppätna av andra larver. Som sagt så fanns det en hel del olika gnagspår på den här tallen så det är inte ett otänkbart scenario.

Det här med gnagspår är fascinerande. Dels att man kan läsa av och se vilka arter som varit framme och vilka som funnits tidigare i ett område(som med raggbocken i Duvnäs utskog i Nacka), viktigt när man t.ex. ska göra naturvårdsbedömninar av skogar, sen har de intressanta liv och anpassningar och gnagspåren är också vackra och en estetisk upplevelse även om man inte kan identifiera vilken art som gjort dem.

Samtliga foton: Monica Thelin

Vi fick en fantastiskt fin dag på Torö i lördags även om det inte var så mycket fågel som vi hade hoppats på. Vindarna var sydostliga och det är inte vad man vill ha om man vill uppleva en bra sträckdag på Torö. Men det finns ju mycket annat än fåglar att titta på. Det är det som gör det så roligt med just NBF-turerna, även om fåglar stod på programmet så kollar vi in allt möjligt annat också. Det finns så mycket kompetent folk i föreningen så man lär sig alltid något nytt. 

Vi började med att gå en sväng på Reveludden där olika mesar hoppade omkring i vassarna och ängspiplärkor gjorde sträckförsök i motvinden. En gransångare höll till i ett av träden ute på udden, förmodligen väntade även den på bättre vindar. Vi såg två, i det närmaste orörliga, havsörnar, som satt i varsin talltopp ute på öarna runt Reveln. De kan sitta som stenstoder i timtal utan att röra en fjäder och man kan undra om de över huvud taget lever. men den ena rörde på huvudet och spanade in ett skär med storskarvar ibland. Skarv är ju fin havsörnsmat!

                                                 Foto: Monica Thelin
På Reveln finns det några kalkstenar som inlandsisen dragit med sig och lämnat där. De skiljer sig tydligt från urbergssten genom den mörka färgen och den gropiga vittrade ytan. Sen har de en annan mossflora också. Stenen ovan är täckt med vägglav och blommossa(Schistidium sp) som är kalkgynnad.

Precis när vi hade gett upp hoppet om några vadare kom fyra kustpipare och visade upp sig och sina svarta armhålor, vilket tydligt skiljer de från ljungpipare i flykten. Kustpiparen är en arktisk fågel som nu är på väg till övervintringsområdena. En del övervintrar i västeuropa, mest hannar, medan honorna mestadels flyttar hela vägen till västafrika.

                                                   Foto: Monica thelin
Skogen på Reveln är ganksa intressant också. Det finns en del döda träd, både liggande och stående, som man med fördel kan undersöka lite närmare. På några döda tallar växte det honungsskivling.

                                      Foto: Monica Thelin
Här är det samling vid en granhögstube med en mängd olika larvgångar och kläckhål gjorda av olika skalbaggslarver.

                                                   Foto: Ronny Fors(men med Monicas kamera)   
Det fins ett fint aspbestånd alldeles i närhten av parkeringen på Reveludden. Förutom den vanliga asptickan växer det också stor aspticka på några av asparna. Stor aspticka är en mycket bra signalart för skyddsvärda skogar och dessutom rödlistad som nära hotad. Det sägs att den bara växer på mycket gamla aspkloner.

                                                Foto: Sandra Olofsson
                                  Anders försöker hitta en ny vinkel på den stora asptickan.

                                                Foto: Sandra Olofsson
Efter reveln åkte vi ut till Örudden för att eventuellt få se sträckande fåglar men av det blev det inte mycket. Den sydliga vinden var inte gynnsam för flyttande fåglar. Vi såg ett femtontal ladusvalor tappert försöka sträcka ut i motvinden men de gav upp och vände tillbaka. Vi tog en lång(som alltid med NBF) fikapaus och kunde kolla lite insekter, bl.a. en bålgeting, nu när fåglarna uteblev. En amiralfjäril höll till här och kunde beskådas och fotas av deltagarna.         Foto: Monica Thelin  Foto: Sandra Olofsson

Amiralen är en s.k. immigrant som antingen kommer hit under försommaren eller senare i juli. Den kommer från sydeuropa och kan antingen stanna till i mellaneuropa först och föda upp en generation där. De fjärilarna kommer till oss under juli/augusti. Men de kan också flyga direkt upp till oss och de kommer då hit under maj/juni och om det är riktigt många som kommer så förökar de sig här också. Och det är deras avkomma vi ser nu under hösten.

                                                   Foto: Monica thelin
                                              Renlav och mjölon på Örudden.

Vi såg några havsörnar även här, den här gången rörde de på sig också! En omrvråk sträckte ut och en del småskrak flög runt annars inte mycket att skriva om. En silltrut i vinterdräkt var lite kul att se, de flesta silltrutar har ju flyttat för länge sedan, det är en tropikflyttare till skillnad från våra andra trutar.

På väg till parkeringen stannade vi till vid en död tall med en del intressanta gnagspår men de får faktiskt ett eget inlägg  i bloggen!

Så kommer här remissvaret på Nackas grönprogram.

Vi är mycket positiva till att Nacka kommun tagit fram ett kustprogram såväl som ett grönprogram som underlag till arbetet med den nya översiktsplanen. Programmens helhetssyn är något vi saknat i den kommunala planeringen. Nedan följer våra viktigaste synpunkter på det föreslagna programmet.

Avgränsning

Vi finner det beklagligt att sjöar, vattendrag och våtmarker inte ingår i grönprogrammet, förmodligen på grund av resursbrist. Snålheten bedrar i så fall visheten. Ett grönprogram kan inte anses komplett om inte även dessa miljöer ingår. I synnerhet när Nackanaturen präglas så tydligt av insjöarna. Vi förutsätter att denna brist rättas till innan arbetet med den nya översiktsplanen tar fart.

Andra miljöer är mer oklart om de har ingått i inventeringen. Bland trädmiljöer har ibland parker inventerats medan de i andra fall uppenbarligen har lämnats utanför. Parker kring kyrkogårdar och träddungar i tätorter är exempel på stora områden (> 0,2 ha) som har utelämnats. Vad gäller öppna områden finns även här sannolikt värdefulla områden bland de ej inventerade även om arealen säkert är mindre. Här kan nämnas täkter med grusgropar, skidbackar och golfbanor. Att mindre holmar och öar saknas i flera fall där naturvärdena är höga beror främst på brister i tillgänglighet men i några fall har även sådana öar med broförbindelse utelämnats.

Grönområden idag

Vi ser med glädje att grönområdenas ekosystemtjänster lyfts fram samt deras stora betydelse för folkhälsan. Det kan inte nog betonas hur viktig den nära naturen är för Nackabornas välbefinnande.

Strategiska frågor

Detta är ett mycket vikigt kapitel i grönprogrammet och vi instämmer i stort i de bedömningar som görs.

Vi vill särskilt lyfta fram kartan på sid 29 som visar på utbyggnad i rekreativa värdekärnor. Här skulle man också kunna lägga till att de rekreativa värdekärnorna också har mycket höga naturvärden.

Vi skulle gärna se mer konkreta förslag på åtgärder för att förstärka bristerna i grönstrukturen.

Gröna mål

Det är bra att Nacka äntligen inför gröna mål och i stort stödjer vi de mål och rekommendationer som föreslås även om vi gärna skulle se mer konkreta förslag och rekommendationer. Men det kanske kommer i det utlovade naturvårdsprogrammet.

 

Naturvärden

I de tätortspräglade delarna av kommunen betydligt fler värdefulla områden än vad som framgår av programmet. När grönstrukturens gröna kilar och andra spridningskorridorer diskuteras skulle man ha vunnit på större detaljnoggrannhet i inventeringen att bygga biologiska broar på mellan större värdekärnor.

Avgränsningen av objekten varierar från fall till fall vad gäller detaljnoggrannheten. Ibland har man valt att redovisa mindre enheter när biotopen skiftar, ibland har man valt att slå samman till större enheter med en naturtyp även om flera ryms inom det avgränsade området. Det förstnämnda är oftast att föredra. Det går alltid att generalisera i efterhand medan det omvända är omöjligt. Genom det senare förfaringssättet har en del värdefulla ädellövskogar försvunnit i statistiken. Det omvända förekommer också, att värdefull tallskog sorteras in i en ädellövskog av lägre naturvärdesklass. Två områden där detta gäller är Henriksdalsberget, som enligt programmet utgörs enbart av barrskog trots att värdefulla ek- och lövskogsområden finns där, och Skuruparken, som enligt programmet ser ut att domineras av barrskog.

Det skulle vara att föredra att även sortera brantskogar efter trädslag, något som skett ibland men lika ofta har de hamnat bland övriga objekt. Ifall man valt det förstnämnda förfarandet har brantskogar alltid sorterats bland barrskogar. Här har många värdefulla ädellövmiljöer försvunnit bland barrskogarnas mörkertal. Ett tvåfärgat raster hade varit bättre. Flertalet brantskogar i Nacka har mer gemensamt med ekskogar än barrskogar. Slaskgruppen övriga objekt bör bara omfatta andra typer av objekt än skogs- och trädmiljöer.

Naturvärdesklassning

För Nacka som främst är en skogskommun är det av störst intresse att gå in på klassningen av nyckelbiotoperna. Ingen klassning har ursprungligen gjorts av inventeraren utan detta har här skett i efterhand utifrån areal, angivna strukturer och arter som påträffats. I stort sett alla nyckelbiotoper är klass 2-objekt medan naturvärdesobjekten ligger snäppet under.

Nyckelviken har nu klassats som högsta naturvärde, klass 1, vilket vi välkomnar.

Vi tycker även att barrskogsobjekt som har särskilda kvalitéer, exempelvis naturskogskaraktär och betydande storlek, också kunde komma ifråga för högsta naturvärdesklass. Ryssbergen är ett sådant område med extremt höga värden.

Bristande upplösning eller nyanser hos naturvärdesklasserna kan också lösas i det fortsatta kommunala hanterandet när man går vidare med målformuleringar, prioriteringar och kanske väljer att lyfta fram hotade eller av annan anledning särskilt angelägna objekt.

Ekologisk grönstruktur

Vi har vissa invändningar mot kartan över ekologisk grönstruktur på sid 40. Av den verkar de största barriärerna för spridning av djur och växter vara sjöar och sund. Visst kan vatten vara en barriär för vissa arter men långt ifrån alla. Vi anser att hela problematiken med barriärer och spridningssamband måste analyseras betydligt noggrannare. Nog är väl de hårt trafikerade motorlederna ett större problem för den ekologiska infrastrukturen än naturliga sjöar och vikar?

I avsnittet om ädellövskogar och ekmiljöer sägs att det finns mindre relativt isolerade områden i Skuruparken och södra Boo. Vi anser det vara ett felaktigt påstående. Skurparken har ett samband med t.ex. Nyckelviken då många små områden med ek finns mellan dessa båda områden. Även områdena i södra Boo(Tollare) är inte så isolerade som det ser ut på kartorna då det finns många ekområden på tomt/parkmark i södra Boo. Detta illustrerar tydligt att det inte går att skapa sig en korrekt bild av grönstukturen i Nacka utan att dessa småområden insprängda i bebyggelsen tagits med i inventeringarna.

Det finns fler värdefulla barrskogar än vad som redovisas i programmet. Nyckelviken och Aborrträsk har barrskogar som borde redovisats men områdena har inte inventerats p.g.a. att befintliga naturreservat utelämnades från början. Även Långsjöns naturreservat har områden som åtminstone når upp till naturvärde enligt skogsstyrelsens definitioner.

Det är viktigt att fånga upp de mindre namnkunniga små objekt som inte ingår i något naturreservat. Utan en kartläggning av dessa små men för grönstrukturen viktiga objekt anser vi att det ej går att identifiera spridningssamband mellan de större naturområdena.

Rekreativa värden

Här har inga synpunkter och vi finner underlagsrapporten vara gediget utförd.

 

Naturskyddsföreningen i Nacka genom

 

Ronny Fors

2010-09-24