Naturbloggen

Naturskyddsföreningens skogshandläggare Malin Sahlin bloggar från skogen: http://skogsbloggen.wordpress.com/

  

Träffade på dem här bladlössen igår. Eftersom de sitter på björkblad kan man väl förmoda att det är björkbladlöss. Ni kanske har läst om den ryska bladlusinvasionen men de här lössen har nog snarare lokalt ursprung. I ett pressmeddelande säger jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet att "den stora mängden björkbladlöss som nu finns lokalt i landet är kläckta i Sverige."

Bladlössen tillhör ordningen Homoptera, växtsugare, som delas in i två undergrupper bestående av stritar och växtlöss. Bladlössen är rätt intressanta små djur faktiskt. De kan föröka sig oerhört snabbt, en bladlus kan teoretiskt ge upphov till 3 miljoner avkommor under ett år! De kan det här med jungfrufödsel också, bladlushonan föder kopior av sig själv, ibland flera om dagen! Det är framförallt under vår och sommar som förökningen i huvudsak sker på detta sätt som kallas för partenogenes när det sker inom djurvärlden. Motsvarande begrepp inom växtvärlden är apomixis. Hannar dyker oftst inte upp förrän på hösten då parning sker. Äggen som läggs då övervintrar och kläcks på våren.

Bladlössen har ett speciellt organ på bakkroppen som kallas sifon. Det är två små rör som sticker ut på varsin sida av bakkroppen. Det är en försvarsanordning med vilka de kan skicka iväg en vätska som stelnar i luften och, ja, helt enkelt täpper till truten på den som nu vill försöka äta upp den.  Det är inte nog med det, vätskan innehåller också ett alarmferomon(doftämne) som varnar de andra bladlössen. De kan då släppa taget om bladet de sitter på för att försöka undkomma faran. Sifonerna syns på bilden nedan som två svarta prickar på bakkroppen.



Bladlöss har oftast inte vingar men när det blir ont om mat på ett ställe så föds ungar som utvecklar flygdugliga vingar. Men björkbladlusen skiljer sig från många andra bladlusarter genom att den första generationen har vingar. På bilden ovan ser man en bladlus med vingar.

Björkbladlössen sitter på undersidan av björklöven och suger i sig växtsaft. Egentligen suger de inte eftersom vätskan är under tryck så det är bara att stoppa ned snabeln och låta växtsaften flöda.

Bladlössen uppvaktas ofta av myror och andra insekter som vill komma åt honungsdaggen. Honungsdagg är ett sockerhaltigt ämne som utsöndras av bladlössen och som gör att bladen de lever på kan bli helt täckta av ett klibbigt vaxöverdrag. Myror kan till och med mjölka bladlöss på honungsdagg. Bladlössen får i och med myrornas närvaro ett extra försvar mot rovdjur.

     

Var i Sandemar med Nackabiologerna förra helgen. Rosenfinkar sjöng flitigt hela tiden vi var där, har nog aldrig hört så många där tidigare. Kanske var det 6-7 st totalt. Det samt den fantastiska blomningen av Adam och Eva var den stora behållningen. Det här var första gången som min nya digitalkamera var med ute i fält. Ja, faktiskt, digitalkamera! En sådär 10 år efter alla andra har jag nu trätt in i den digitala fotovärlden.

Man ska vara försiktig med nya saker tycker jag! En vacker dag kanske Nacka Biologiska Förening skaffar sig en hemsida också... (Det här kanske inte alla förstår riktigt, internt NBF-skämt!)

De här lustiga flugorna kan man se svärma nu. Det är faktiskt en fluga även om det vid första anblicken ser ut som en mygga! Men det är ingen blodsugare det här. Däremot suger den ut andra insekter med sugsnabeln och även nektar från blommor. Det är alltså en dansfluga, familjen empididae inom ordningen diptera, tvåvingar. Det lilla huvudet med en tydlig liten hals är typiskt för dansflugorna. Nu under försommaren kan man se dem svärma, ofta över vatten men inte alltid. Den på bilden fotades vid en av grusvägarna i Nackareservatet förra våren. Det var ett litet moln av små insekter som svärmade och jag kunde förstås inte låta bli att titta närmare på dem.
Det är honorna som dansar och hanar som vill para sig måste flyga in i svärmen med de dansande honorna. För att locka till sig en hona så måste han ha en gåva i form av en infångad insekt med sig. Hos vissa arter spinner hanen till och med in sitt byte i spinntråd först och överlämnar ett litet paket! Runt de här svärmarna ser man parande dansflugepar som det här:
                                               
Hanen håller sig fast med det främre benparet, de övriga fyra benen håller han om honan medan hon i sin tur håller om det överlämnade bytet.

Under trädinventeringen i Tollare görs en del nya fynd. I granskogen öster om bruket hittade jag den numera rödlistade grantickan(Phellinus chrysoloma)på en döende gran. Finns ett fynd tidigare i Tollare men inte i detta område. På en död gan med delvis avskalad bark såg jag också tydliga spår efter signalarten vågbandad barkbock(Semanotus unduatus). En långhorning(skalbagge) vars larver lever under barken på döda granar. Skogen här är väldigt fin med rikligt med både torrakor och lågor, mest gran men även en del tall. Lövinslaget är stort också och det finns många gamla björkar och även många björkhögstubbar med mängder av fnösktickor och björktickor. Även "vanliga" tickor är viktiga att ta upp när man inventerar. Träd med tickor utgör alltid viktiga miljöer för många olika arter och är ett naturligt inslag i ostörda skogar. Ett av kriterierna för skyddsvärda träd är ju att de har håligheter och dessa håligheter börjar oftast med att en ticka börjar växa på trädet och bryta ner veden. 


 

Häromdagen var också Tomas Fasth med och vi gick bl.a. igenom den nordvända brant som vetter ned mot den f.d. hästhagen. Hästarna och stallet är borta och på hagarna ska det bli hus är det tänkt. Detta område ingår i detaljplanen för Mellanbergsvägen som vi nyligen överklagade till regeringen. Jag har alltid tyckt att den branten är väldigt fin med alla gamla träd och den rikliga tillgången på död ved gör den ännu mer spännande. Mörk husmossa(Hylocomiastrum umbratum) förekommer rikligt i branten, vet faktiskt inte om någon skog i Nacka där jag sett så mycket av den som just här. Den är en mycket bra signalart som är svårspridd och därför bara hittas i områden där skogen fått stå orörd under lång tid. Den har inte den vanliga husmossans typiska våningar och är dessutom mer gracil och späd samt har en mörkare färg som går mer i grönbrunt. Den är inte ny för detta område men i den östra delen av branten gjorde vi flera nya fynd av signalarter.

På en murken granlåga hittade vi stubbspretmossa(Herzogiella seligeri). En inte så ovanlig art men trevlig ändå! På basen av en björkhögstubbe hittade Tomas gammelgranlav( Lecanactis abietina). Även den en art som vittnar om att skogen stått orörd under lång tid. Även om den hetter gammelgranlav så växer den på flera olika trädsorter. I riktigt fina granskogar kan man se att trädbaserna är ljusgråa, då är det ofta gammelgranlaven man ser. Läs mer om den här.
Sen hittades den i våra trakter ovanliga västlig hakmossa(Rhytidiadelphus loreus) och inte långt ifrån den skoghakmossa(Rhytidiadelphus subpinnatus). Båda är mycket bra signalarter som kräver ostörda miljöer med hög och jämn luftfuktighet. Skogsstyrelsen säger om västlig hakmossa att den" indikerar mer eller mindre intakta skogsekosystem". Inte långt från de två sistnämnda mossorna hittade vi också skriftlav på en hassel. Även den en signalart som kräver hög luftfuktighet. Även den lite ovanligare valktickan såg vi på en död björk, Tomas menade att den också kan betraktas som en signalart. Här har vi alltså en hel drös signalarter, samt den numera rödlistade talltickan också, som alla tydligt indikerar orörd skog. Detta alltså utanför Tollare naturreservat!
Jo, faktiskt! NCC, som vill bygga ca 900 lägenheter i Tollare varav det mesta i orörda skogar, ville inte att branten skulle ingå i reservatet och då blev det förstås så. NCC vill istället gallra i den här branten så att husen som byggs på den gamla hästhagen får lite mer solljus! Nacka kommun har visserligen sagt ifrån om det men så länge inte branten ingår i reservatet så är jag rädd för att vad som helst hända där.

Nordbranten med mossbeklädda block, ser det inte härligt ut?



Från de befintliga husen vid Mellanbergsvägen går en stig upp i skogen och där såg vi den här döda granen. Kan det vara den tretåiga hackspetten som varit framme och skalat bort barken i jakt på långhorningar? Det ser i allafall misstänkt ut. Ekologigruppen har i sin senaste inventering i Tollare uppgett att de sett spår av tretåig hackspett men varken Tomas eller jag har kunnat hitta några tydliga spår av den sällsynta spetten. Men kanske detta kan vara det, det vore fantastiskt om man kunde få bekräftat att den verkligen förekommer i Tollare, det skulle stärka våra argument ytterliggare. Även om jag tycker att det vi hittat hitills borde räcka för att skydda hela Tollare(exklusive bruket och den nu förstörda godtemplarbyn) som naturreservat.

Så här års är det enkelt att artbestämma blåvingar! Det är nämligen bara en art som flyger så här tidigt och det är tosteblåvingen. Man kan se den i all möjlig slags skogsmark bara det inte är alltför slutna och mörka skogar. Man känner igen den på de många svarta fläckarna på de ljusblå eller blåvita vingundersidorna. Det finns andra blåvingar med svarta fläckar men då är vingundersidorna mer gråbruna samt att de har färre och lite större fläckar. Vingovansidan är hos hannarna mörkblå och hos honorna ljusblå, de senare med en bred svart kant.

Äggen läggs på framförallt brakved men även odon och blåbär. Efter bara fyra dagar kläcks äggen och larvutvecklingen tar sen ca tre veckor. Puppstadiet vara i två veckor. Det här skulle innebära att vi borde se en andra generation tosteblåvingar framåt sensommaren. Men den har vad man kallar för partiell andrageneration. Det betyder att bara en del av de larver som skulle kunna bli fullbildade fjärilar under säsongen verkligen blir det. Så antalet tosteblåvingar i andragenerationen är mycket färre än i första generationen, vissa år har de ingen andrageneration alls i Sverige. 

Tosteblåvingen på bilden fotades i Nackareservatet förra våren.

I följetongen Nacka Naturskyddsförening(och Boo Miljö- och Naturvänner) överklagar detaljplaner i Tollare kan vi nu lägga till ytterligare ett kapitel. Länsstyrelsen avslog vår överklagan av detaljplan Mellanbergsvägen på mycket märkliga grunder. Vi överklagar nu till regeringen.


Till Regeringen
Miljödepartementet

Överklagande av Naturskyddsföreningen i Nacka i fråga om detaljplan för del av fastigheterna 1:17 m fl, Mellanbergsvägen – delplan 1 b, i Boo, Nacka kommun.

Länsstyrelsen har i beslut daterat 23 mars 2010 avvisat vårt överklagande. Länsstyrelsens beteckning i ärendet: 4031-2010-575.

Yrkande

Vi överklagar Länsstyrelsens beslut att avvisa vårt överklagande med hänvisning till att ideell förening i detta fall inte skulle ha rätt att överklaga.

Genom avvisningen av vårt överklagande har vi inte getts tillfälle att få vår talan prövad i sak. Länsstyrelsen har efter avvisningen ansett sig sakna anledning att närmare bemöta vårt överklagande. Vår talan omfattar nu så väl avvisningen som fullföljd och utveckling av vår talan i sak.

Utvecklande av talan.

Avvisning av vårt överklagande.

Länsstyrelsen avvisar vårt överklagande genom att hänvisa till PBL 5 kap. 18§ tredje stycket och att planområdet inte tas i anspråk för verksamheter eller åtgärder som listas där. Detta är ett helt felaktigt påstående. Där listas 8 punkter där punkt 2 lyder:

2. köpcentrum, parkeringsanläggning eller annat projekt för sammanhållen bebyggelse.

 Det torde vara självklart att bebyggelsen i Mellanbergsvägen, 41 villor, borde räknas som sammanhållen bebyggelse. Dessutom ingår Mellanbergsvägen i ett större bebyggelseprojekt som omfattar ca 900 bostäder i naturområdet i Tollare. Länsstyrelsens avvisning är helt felaktig och måste upphävas.

 Fullföljande och utveckling av talan mot överklagat beslut i sak ( den avsedda detaljplanen för del av Tollare, fastigheten Tollare 1:17, delplan 1b, Mellanbergsvägen).

Länsstyrelsen har varken gett svar på eller på ett tillräckligt grundligt sätt satt sig in i de komplicerade frågeställningar som finns i ärendet. Man har enbart (med något undantag) hänvisat till lagtexter i Plan- och bygglagen. Man tycks ha bortsett från Miljöbalkens lagtext och den komplicerade tolkning som kan uppstå, när dessa två lagar måste ställas i relation till varandra.

I sin motivering har Länsstyrelsen betonat att ”Plan- och bygglagen bygger på principen om decentralisering av beslutsfattandet och kommunal självbestämmanderätt i frågor som rör bl.a. riktlinjer för markanvändning i kommunen.” Med denna skrivning ser det ut som om en kommun i sådana frågor kan bortse från andra nationella lagar – i det här fallet Miljöbalken. Länsstyrelsen har emellertid inte på något sätt ansträngt sig för att sätta sig in i de viktiga frågorna kring den mycket värdefulla naturen.

Betydande miljöpåverkan och miljökonsekvensbeskrivning. 
                                                                                       

Länsstyrelsen skriver i sitt beslut den 23/3 2010 följande:

”I ärendet har någon MKB inte upprättats. Planen medger en byggnation av begränsad omfattning i ett tättbebyggt område. Planen kan inte antas medföra en betydande miljöpåverkan, varför en MKB inte har behövt upprättas.”        
  

Att planen medför en byggnation i tättbebyggt område är ett totalt felaktigt påstående. Byggnationen sker i ett naturområde, till stora delar klassat som nyckelbiotop eller naturvärde av Skogsstyrelsen. Här skulle vi också vilja upplysa om att i den Regionala utvecklingsplanen – Rufs 2010, anges Tollareområdet som ”landsbygd och skärgård”, karta 22 Utsnitt ur plankarta för Stockholms län 2030.

Det är inte heller frågan om byggnation i begränsad omfattning. 41 villor i ett känsligt naturområde kan knappast anses vara begränsat dessutom ingår det i en total byggnation om ca 900 lägenheter i Tollareområdet. Det verkar som om länsstyrelsen inte över huvud taget satt sig in i ärendet!

I enlighet med PBL 5 kap, 18 § och bestämmelserna i Miljöbalken 6 kap, 11 -18 och 22 §§ ska en miljökonsekvensbeskrivning upprättas om detaljplanen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Hur Nacka kommun kommit fram till att planförslaget inte antas ha en betydande miljöpåverkan, har Länsstyrelsen inte närmare berört. Vi har i vår överklagandeskrivning framfört en rad anmärkningar gentemot kommunens sätt att hantera denna fråga. Sedan programmet för Tollare antogs 2006 har mycket ny kunskap tillkommit – inte minst genom den naturvärdes- och rekreationsutredning som kommunen lät utföra vintern 2007 – 2008.  Stora områden av Tollare är nu av Skogsstyrelsen klassade som nyckelbiotop eller naturvärdesområde. Påverkan på nyckelbiotoper med sällsynta och rödlistade arter borde rimligen innebära en betydande miljöpåverkan.

Vi hänvisar till vår överklagandeskrivning till Länsstyrelsen från den 25 januari 2010 och alla våra invändningar kvarstår.

Det finns dock några saker i länsstyrelsens beslut vi vill kommentera.

Länsstyrelsen gör en kortfattad beskrivning av naturvärdena i den nyckelbiotop som berörs av nybyggnation för att sedan säga att ”länsstyrelsen bedömer att dessa naturvärden inte bör hindra den planerade exploateringen för bostäder”. Problemet här är att man inte har tagit någon som helst hänsyn till de höga naturvärdena i planeringen. Om en MKB hade upprättats i ett tidigt skede i planeringen hade alternativa utformningar av bebyggelsen studerats(alternativbeskrivningar måste ingå i en MKB enligt MB). Man hade då mycket väl kunnat komma fram till andra bebyggelselösningar och Nackas politiker hade fått ett bättre beslutsunderlag och kunnat välja andra lösningar som inte hade inneburit ingrepp i nyckelbiotopen.

Vi vill också ta upp en sak som helt har förbigåtts i planarbetet. I planområdet finns en lindallé som kommer att beröras av exploateringen. Alléer omfattas av ett generellt biotopskydd. Det är förbjudet att skada miljön i biotopskyddade områden. Större ingrepp i alléer kräver att man söker dispens från biotopskyddet. Allén omnämns inte i den enkla miljöredovisning som Nacka kommun upprättat. Även detta faktum att allén berörs av exploateringen borde också ha ingått i och påverkat miljöbedömningen. Vid en inventering i anslutning till den tredje detaljplanen(Tollare strand) har ytterligare inventeringar gjorts i Tollare av Ekologigruppen och då har man funnit den sällsynta och rödlistade linddynan(en vedsvamp) i denna lindallé. Den är rödlistad i hotkategori 3, sårbar. Denna svamp är också värd för flera mycket sällsynta och hotade skalbaggar vilka ingår i ett särskilt åtgärdsprogram, ÅGP för skalbaggar på skogslind rapport 5552, Naturvårdsverket. Att lindallén kommer att påverkas kraftigt av den planerade bebyggelsen är uppenbart. Bara detta faktum borde föranleda en MKB enligt MB.

Länsstyrelsen tycks mena att eftersom området ligger i en storstadsregion så får man tåla att natur- och rekreationsvärden tar stryk. Man skriver att ”Sådan påverkan bör dock inte bli större än att den kan godtas i den storstadsmiljö som planområdet utgör en del av”. Vi menar att detta inte är ett godtagbart skäl till att lokaler för rödlistade arter liksom viktiga friluftsområden förstörs eller påverkas negativt av bebyggelse. Vi är fullt medvetna om att Stockholmsregionen växer och att det behövs bostäder. Men det ska inte innebära att man ”ser genom fingrarna” när det gäller bebyggelsens miljöpåverkan. Det är snarare så att p.g.a. att regionen växer så är det ännu viktigare att noggrant studera var och hur man bygger så att de framtida länsinvånarna har närhet till grön- och naturområden samt att den rika biologiska mångfald som finns i den tätortsnära naturen i Stockholm kan bevaras. Det är detta som gör att vi anser det vara så viktigt att miljökonsekvensbeskrivningar enligt miljöbalken upprättas för ett så stort projekt som Tollare, som delplan 1b är en del av. Vi undrar var någonstans i miljöbalken det framgår att hänsyn till rödlistade arter skulle vara mindre viktigt i storstadsområden?

Vi tycker att det är anmärkningsvärt att länsstyrelsen inte i sitt svar berör det faktum att planen strider mot Nackas översiktsplan. Om en detaljplan strider mot översiktsplanen skall det framgå att så är fallet vilket det inte gör någonstans i planhandlingarna. Det finns, planhandlingarna, inte heller någon motivering till varför avsteg görs från översiktsplanen. Länsstyrelsen berör inte heller kopplingen till länsstyrelsens program Aldrig långt till naturen, där Tollare ingår som ett tätortsnära naturområde som ska skyddas till förmån för naturvård och rekreation. Det naturreservat som Nacka kommun beslutat är en märklig skapelse där flera viktiga områden med höga natur-och rekreationsvärden inte ingår utan kommer att bebyggas. Den ekbacke som berörs av delplan 1b är ett sådant område.

För Naturskyddsföreningen i Nacka.

Ronny Fors/ vice ordförande Naturskyddsföreningen i Nacka.

... finns det såna?

Jag håller iallafall på och inventerar sådana just nu. Det är Tomas Fasth på Pro Natura som fått uppdraget men jag hjälper till och tar det mesta av fältarbetet. Kul, men deprimerande! Roligt med ett sådant jobb men man blir rätt bedrövad när man går i Tollares fina skogar och tänker på vad som planeras. Tanken är att vi ska identifiera skyddsvärda träd och att några av dem ska sparas när NCC sätter spaden i marken och börjar bygga. Egentligen är det helt meningslöst, kan jag tycka! Det är ju själva skogen som är skyddsvärd, med både gamla och unga träd, lågor och torrakor. Att spara några enstaka träd här och var gör ju knappast att skogens mångfald består, eller att den kommer att ha samma rekreativa värde som idag.

Egentligen borde jag ta med vartenda träd i inventeringen! De är ju skyddsvärda allihopa!


                    

Blir de här träden kvar? Skogen blir definitivt inte kvar om NCC:s och Nacka kommuns planer blir verklighet. Tallarna på bilderna är väl en 300 år gamla. I torrakan, den högra bilden, så höll en nötväcka på att bygga bo när jag var där och mätte in den. Den murade igen ingångshålet så som nötväckor gör. Nötväckan var märkbart oberörd av min närvaro, den höll på med sitt bara någon dryg meter ovanför mig när jag mätte omkrets och tog gps-koordinater.
                                       

Tollareberget, bakom de närmsta tallarna på bilden ska det bli lyxvillor är det tänkt! Med utsikt över Lännerstasundet, fint ska det vara. Lär säkert göra mycket för att hjälpa ungdomar, studenter, arbetslösa och andra som inte har egen bostad! De där gamla tallarna lär nog inte bli kvar heller, de stör ju sjöutsikten!

                     

Några bilder på blommande tibast från Erstavik, Mellanberg närmare bestämt. De togs förra våren i april.
Tibasten har nog blommat över nu, den är tidig och man kan se den blomma redan i mars, men man kan känna igen den på de smala bladen som sitter samlade i grenspetsarna. Den är kalkgynnad och inte dierkt vanlig, man hittar den framförallt i mullrika lövskogar. Den får röda bär som är giftiga för människor, ja hela växten är faktiskt giftig, men fåglar kan äta bären och sprider då tibasten. Tibasten räknas som signalart av Skogsstyrelsen, den indikerar alltså marker med höga naturvärden.

Sen en tid tillbaka är den nya broschyren om naturområden i Nacka klar och vi har börjat sprida den i olika sammanhang, inte minst på våra naturguidningar. Den verkar vara mycket uppskattad och går åt som smör verkligen! Den finns också som pdf här.

Även kretsarna i Stockholm, Täby, Sollentuna och Vaxholm har gjort broschyrer om sina vitkigaste naturområden, de finns alla här för nedladdning.


Några bilder från broschyren.

     

Saffransticka          Citronfläckad               Jungfru Marie     Ädelguldbagge
                             kärrtrollslända             Nycklar

..vilket betyder att det är livat kring holken, minst sagt.

När den svartvita flugsnapparen kommer hit så är de flesta lämpliga bohål/holkar redan upptagna av framförallt blåmesar och talgoxar. Så vad gör man om man behöver bostad? Man vräker någon stackars mes såklart! Rätt elakt kan tyckas men vad göra? Jag var i Nyckelviken häromdagen och bevittande just ett sådant vräkningsförsök av en svartvit flugsnappare. Flugsnapparen och blåmesen tumlade runt i luften så fjädrarna yrde! Blåmesen är en riktig hårding och ger sig inte i första taget. Det märkliga var att även en talgoxe var inblandad i striderna. Jag vet inte vilken fågel som hade holken ifråga från början. Jag tror att det var blåmesen då den var mer inblandad i direkta strider med flugsnapparen. Talgoxen satt mest bredvid och "skällde"! 

Flugsnapparen avgick med segern! Blåmesen jagades bort och talgoxen lugnade ned sig och kvar satt den svartvita som efter en stund började sjunga så smått. Lite halva strofer bara men den var nog rätt utmattad efter slagsmålet.

Har hört att i luften vinner flugsnapparen över mesarna men om de slåss inne i holken så förlorar den ofta och mesungarna föds upp med ett flugsnapparlik i holken!