EU läxar upp Sverige om vargjakten!
Kommisionen frågar också om licensjakt kommer att äga rum kommande vinter. Och det ska det ju göra. Om inte EU hinner stoppa galenskaperna! Nu maler EU-byråkratins kvarnar långsamt så det är väl inte mycket att hoppas på dessvärre.
Som Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, säger: Det är sorgligt att vi numera ska behöva gå till EU för att freda hotade djurarter i Sverige.
Läs Naturskyddsföreningens pressmedelande här och EU-kommisionens brev här. Jag rekommenderar verkligen att läsa kommisionens brev, det är mycket skarpa frågor som ställs där!
Heja EU! (Skriver en gammal nej till EU-kampanjare)
Baldersbrå, Nyckelviken, aug 2009
Många ville vandra till Kvarnholmen!
I våras hade vi 60 deltagare när vi gick från Henkan till Ryssbergen, i lördags kom det 40 st som ville vara med natur- och kulturvandringen från Henkan till Kvarnholmen. Det är tydligen på Henkan vi ska ha våra vandringar!
Det är förmodligen blandningen natur och kultur/historia som lockar plus det att Konstantin är fenomenal på att marknadsföra vandringarna. 
Foto: Anna Larsson
Konstantin står i centrum på Henriksdalsberget.
Foto: Anna Larson
Här berättar jag om livet i en talltorrka. Henriksdalsberget har riktigt fin närnatur med både hällmarkstallskog och ädellövskog med ek och hassel. Det fins också en del död ved, framförallt i form av torrakor varav några är riktigt grova. 
Foto: Anna Larson
Kvarnholmen har också mycket att bjuda på. Här står vi vid en av gammelekarna och jag håller låda om eken som mångfaldsträdet framför andra. Riktigt kul att ha mycket publik också, något man inte varit bortskämd med under våren och sommaren.
Vid Kvarnholmen pratade vi också om den eländiga bron över till Nacka Forum genom urskogen på Ryssbergen. Förutom att förstöra Ryssbergen också de fina naturområdena på Kvarnholmen drabbas av ökat buller och stora intrång, bl.a. ska en jätteek fällas för att den står i vägen för vägen.
Kul att alla(nästan) var med hela vägen trots den tryckande och fuktiga värmen. Vi blev rätt svettiga!
Raggbock i Duvnäs Utskog(åtminstone förr)
Mängden död ved är tyvärr inte så stor men enstaka någorlunda grova lågor och torrakor förekommer. Det var på en sådan låga jag fann de stora kläckhålen. Det speciella med dessa kläckhål var storleken, ca 11 m, och den oregelbundna formen. Ofta ser man kläckhål av barkbockar på tall men de är ovala och som mest ca 8 mm breda. De här liknade inte de alls i formen utan är tydligt oregelbundna. Min första tanke var då såklart raggbock! Denna numera sällsynta och rödlistade(VU, sårbar)långhorning gör just stora och oregelbundna kläckhål. Men jag vågade inte vara helt säker så därför passade jag på att fråga Bengt Ehnström och han tyckte utan tvekan att det ser ut som raggbock! Vi hittade även tallar med färska kläckhål från raggbock på forskningsresan och då kunde jag konstatera att det kan inte vara något annat djur som gjort dessa kläckhål i Duvnäs utskog!
Jag var ute häromdagen för att leta efter fler spår av raggbock i området och hittade faktiskt flera tydliga kläckål på en annan låga.
Men finns raggbocken kvar i området idag? Med största sannolikhet inte!
De kläckhål jag hittat är allt annat än färska, de kan vara flera årtionden gamla. Möjligen skulle den kunna finnas i Nyckelviken som är naturreservat men jag tror inte chanserna är så stora. Även där är mängden lämpliga lågor nog alldeles för liten för att kunna hysa en population. Frågan är om den finns kvar alls i Nacka, eller Värmdö för den delen? Söker man i Artportalen så finns det rapporter från skogarna norr om Mölnbo i Södertälje kommun. Vi har ju mycket hällmarkstallskog här men frågan är om inte skogarna är alldeles för städade? Ta bara de annars underbara hällmarkstallskogarna i Erstavik, tänker närmast på Harberget, där det tyvärr är alldeles för glest mellan lågorna.
Raggbocken finns kvar i många små populationer i begränsade områden där den har mycket dåliga överlevnadsmöjligheter på sikt. Det finns fortfarande några större sammanhängade områden där den kan fortleva i livskraftiga bestånd som tur är. Raggbocken har minskat kraftigt under lång tid i Sverige och orsaken är bristen på lämplig ved för larverna. Det ska vara tallågor som har en viss fuktighet samtidigt som lågan ska ligga öppet och solexponerat. Raggbocken är en av alla dessa arter som gynnas av skogsbränder. Bränderna ger både öppna skogar och skapar död ved. Läs mer om raggbocken i artdatabankens faktablad, skrivet av Bengt Ehnström förståss.
Kan det vara spillkråkan som varit framme och hackat efter larver? Spillkråkan kan vara en fara för raggbocken och på några av de raggbocklågor vi såg i Dalarna hade spillkråkan varit framme och letat efter de feta och proteinrika larverna.
Raggbocken är en imponerande skalbagge som blir upp till 3 cm lång plus antenner. Att kläckhålen ser ut som de gör beror på att skalbaggen inte gnager upp ett hål som är tillräckligt stort utan pressar sig ut sista biten så flisorna ryker!
Här är tallen med raggbockspåren, både låga och torraka i ett!
Den fina hällmarkstallskogen i Duvnäs Utskog. Som förhoppningsvis får vara skog även i framtiden, med eller utan raggbock.
Avverkningsanmäld gammelskog
Några fler bilder från forskningsresan. Det här är från en avverkningsanmäld skog där vi hittade en hel drös med rödlistade arter som vedtrappmossa, gräddporing, gammelgranskål, gränsticka, doftskinn, lunglav, kolflarnlav, skrovellav, violettgrå tagellav och dvärgbägarlav! Uppgifterna lämnas vidare till skogsbolag och skogsstyrelsen. Vi får hoppas att den här skogen får stå kvar!
På en sån här låga kan man hitta många roliga arter. Vedtrappmossa finns på nästan varje låga, gräddporingen var inte lika frekvent men hittades på många lågor. 
Är det inte en helt underbar gammal låga?
Det var riktigt häftiga skogar vi fann med mycket höga naturvärden. Det finns ännu kvar områden som är så gott som helt opåverkade av skogsbruk även så här långt söderut som i Leksand - Vansbrotrakten. Även om vi har många fina tätortsnära skogar i Stockholmstrakten så når de inte riktigt upp till de här nivåerna! Med några undantag, jag kan ju inte låta bli att tänka på Ryssbergen förstås. Ryssbergen är ett litet mirakel! En liten rest av urskog alldeles utanför Stockholm som fått sköta sig helt själv, där träden får växa, bli gamla, och dö i ett evigt kretslopp och där en liten spillra av biologisk mångfald knuten till gammelskog klamrar sig fast.
Etta annat bevis på att det var riktigt fina skogar vi besökte var lavskrikorna! Lavskrikan hör ju till den gamla hänglavskogen och har blivit allt sällsynare i södra delarna av sitt utbredningsområde. Den klarar sig inte i det moderna skogsbrukets virkesåkrar och har gått tillbaka kraftigt, inte minst i Dalarna. Många av deltagarna på forskningsresan blev förvånade över att vi över huvud taget såg lavskrikor här!
Jag lyckade förstås aldrig få syn på någon lavskrika, däremot hörde jag dem.
En sak som var skönt med de områden vi besökte var tystnaden. Inget trafikbrus i bakgrunden, inga flygplan, bara tystnad och naturens egna ljud.
Fler bilder från forskningsresan kommer, när jag framkallat diafilmerna! Digitalkameran är på service så det blev till att återgå till det analoga! Tur man har kamera i mobilen!
Insektssafari vid Hellasgården - söndagen den 8 augusti
Vi tittar på alla slags insekter, skalbaggar, fjärilar, sländor och vad vi nu hittar! Vi undersöker ängarna och skogarna mellan Dammtorpssjön och Källtorpssjön, kanske hittar vi den sällsynta smalvingade blombocken som sågs här under 2009. Vi lär hur som helst göra många spännande fynd så om du vill lära dig mer om vad som kryper, hoppar och flyger på sommarängen ska ta chansen och följa med
på denna exkursion.
Ledare: Lasse Hole och Ronny Fors.
Samling vid Hellasgården kl. 10:15. Bus 401 från Slussen 10:00
Medtag matsäck!
Arrangör: Nacka Biologiska Förening
Hållbart skogsbruk?
Så här ser det ut när Bergvik och Stora Enso bedriver hållbart och FSC-märkt skogsbruk! Jag var med forskningsresan, som i år gick till Dalarna, och det här var ett hygge vi stannade till vid när vi var på väg ut för att inventera avverkningsanmäld skog. Problemet med hygget är att det i stor utsträckning är helt lagligt. Vi räknade årsringar på så många stubbar vi kunde och medelåldern på träden låg runt 200 år. Skogen skulle vara ca 160 år gammal enligt uppgifter men den visade sig alltså vara betydligt äldre än så. Att avverka 200-årig tallskog är inget lagbrott men borde vara det!
Bolagen som äger och avverkar skogen är FSC-certifierade, de ska alltså hålla en hög standard när det gäller natur och miljöskydd. Ett av problemen med FSC har varit att bolag som upprepade gånger bryter mot kriteriena, t.ex. avverkat skogar med hotade arter, inte drabbas av några sanktioner. Vad är det då för vits med certifieringen kan man undra? Naturskyddsföreningen beslöt vid stämman tidigare i somras att hoppa av FSC.
Hygget på bilden var i stort sett lagligt men med några viktiga undantag. Det mest uppenbara är förstås de stora hjulspåren som var upp till 1,5 meter djupa! Sår som inte läker i första taget. När man gick runt på hygget så såg man många sönderkörda lågor, vilket inte ska få ske på ett FSC-märkt hygge.
Upprördheten var stor bland de ca 50-deltagrna i forskningsresan även om det förstås inte är någon överraskning att det ser ut på det här sättet. Vi skulle faktiskt möta några journalister längre fram men de hämtads till hygget så de fick se hur det hållbara svenska skogsbruket ser ut i praktiken.
Nu gäller det att sprida detta till så många som möjligt och försöka få till en ordentlig debatt om detta!
