Majroskogen - en tätortsnära skog med höga natur- och rekreationsvärden
Ett inlägg av Anders Tranberg (sitter i styrelsen i Naturskyddsföreningens Stockholmskrets och är aktiv i kretsens Grönområdesgrupp) med anledning av en skog som behöver få betydligt mer uppmärksamhet.
Skogen heter Majroskogen och ligger strax söder om Stockholms city, 5 km från Gamla stan, mellan stadsdelarna Svedmyra och Gubbängen. Storlek: 64 ha.
Som tätortsnära skog har Majroskogen ypperliga kvaliteter med en bra balans mellan tydliga stigar och mer orörd terräng. Skogen är omringad av villor och flerfamiljshus varför det finns tusentals potentiella besökare endast 200 m från skogen.
Vad har då denna skog att bjuda på? Majroskogen utgör spetsen av Hanvedelkilen och är en omväxlande skog med flera intressanta biotoper som fått utvecklats under lång tid. Hällmarkstallskogen dominerar, men här finns också trädklädd myr, lövsumpskog, hassellundar, granskog, ekbackar och fuktlövskog.
En skogsbrand för knappt två år sedan har skapat ett spännande område (0,5 ha.) uppe i hällmarkstallskogen som ytterligare varierar terrängen. Bränd död ved och en kraftig decimering av ungträd är resultatet, ett mycket positivt inslag ur naturvårdsynpunkt. Ingen närmare undersökning har tyvärr gjorts över eventuellt brandgynnade växter och insekter. Spår av brandljud i skogen vittnar om tidigare bränder.
Höga naturvärden präglar stora delar av skogen då här finns indikatorarter på gammelskog och sådana som visar exempelvis tallbestånd med höga naturvärden. Flera rödlistade arter och s.k. signalarter, som indikerar skyddsvärd skog, visar även på detta.
Majroskogens signum är hällmarkstallskogen som också innehar de högsta kvaliteterna. Riktigt gamla tallar återfinns här, vilket tydligt framgår av den ovanligt stora mängden tallar med s.k. pansarbark. Även tickorna tallticka (Phellinus pini) och grovticka (Phaeolus schweinitzii), som båda kräver tallar som minst är 100-150 respektive 200 år, tyder på hög ålder. Detta gör det rimligt att tro att åldern ligger på kring 300 år på ett antal tallar, kanske ännu äldre. Talltickan är talrik på stammar och grenar (nio fruktkroppar har hittats på en enda tall). Förekomst av reliktbock (Nothorhina punktata) och blåmossa/falsk vitmossa (Leucobryum glaucum) visar också på de höga kvaliteterna.
Granskog som passerat avverkningsålder finns också, något som inte är så vanligt runt Stockholm. Grova dimensioner och förekomst av granbarkgnagare (Microbegma ematginata), en gammelskogsart, visar att granarna stått länge. En hel del granlågor och torrakor återfinns, vilka bär spår av diverse kläckhål och larvgångar.
Skogskänslan är mycket hög med lågor, torrakor, rotvältor, olikåldriga träd, högstubbar, mossbeklädda stenar, ormbunksbranter, små bäckar etc. Den biologiska mångfalden är rik då här finns utrymme för många arters speciella nischer. Fågellivet är inget undantag vilket ger liv åt skogen året om. Flera krävande arter häckar bl.a. skogsduva (Columba oenas), kattuggla (Strix aluco), stenknäck (Coccothraustes coccothraustes) och spillkråka (Dryocopus martius). Mindre hackspett (Dendrocopus minor), entita (Parus palustris) och morkulla (Scolopax rusticola) häckar eventuellt. Duvhök (Accipiter gentilis) häckar troligen inte, men ses födosöka regelbundet. Alla mesarter har observerats i skogen. Bidragande till den rika fågelfaunan är inslaget av lövträd, flerskiktad skog och stor förekomst av hålträd.
Tyvärr finns det byggplaner i och i kanten av skogen (tänkt byggstart 2009) vilket inte alls är bra. Grönområdesgruppen kommer bl.a. jobba med denna fråga framöver.
Slaguggla(bättre än melodifestivalen)
Väl framme vid själva udden spanar vi ut över sjön som är öppen, första gången den är det när vi är här. Det är väl femte året vi gör den här resan. Vi hittar snabbt ett storskrakpar, några sångsvanar hörs. En av deltagarna säger: vad är det där för vita änder? Då kommer två salskrakhanar simmande ut från en udde i sjön! Alltid lika roligt att se salskrake! Linné tyckte att det var Sveriges vackraste fågel och det är bara att hålla med! Så utsökt "designad" den är, bländande kritvit med små tjärsvarta detaljer. Tyvärr gömde de sig snabbt i en vassrugg.
Sen var det ugglelyssningen. Vi började i skymningen att lyssna efter sparvuggla men hade ingen lycka med det. Så började jakten på slaguggla som har en bra stam i de här trakterna. Vi hoppades också på pärluggla men den förekommer numera väldigt sparsamt. Vi åkte fram och tillbaka längs med skogsvägarna och gjorde flera stopp och promenader i natten men inga ugglor. Inte ens något misstänkt uggleljud någonstans. Även om man inte hör några ugglor är det ändå en häftig upplevelse att vara ute i skogen på natten. Den här gången blev det aldrig riktigt mörkt heller, månljuset spreds genom de tunna molnen så att hela landskapet lystes upp av ett svagt vitt sken. Apropå landskapet så växlar det mellan fina skogar som Pansarudden och hyggen och produktionsskogar. Slagugglan häckar i barrskog i anslutning till öppna marker som myrar, fält och hyggen. Hyggena ger bra möjligheter till sorkjakt.Just sorkar utgör stapelgfödan men den tar också andra smådjur och även fåglar, t.o.m. andra ugglor som pärluggla. Slagugglan är vad man säger dominant i sitt revir och håller rent från andra rovfåglar. Något att tänka på för den som tänker sätta upp slaguggleholkar! Det är annars något slagugglan behöver hjälp med, dess boplatser försvinner i det s.k. rationella skogsbruket. De häckar i högstubbar av tall och asp och träden ska helst vara av grova dimensioner och murkna inuti. En undersökning i Gästrikland visade att slagugglans boträd hade varit döda i genomsnitt i 255 år! Dessutom var träden mellan 200-400 år gamla när de dog. Den äldsta hade varit död i 360 år och började gro som liten tallplanta under 1300-talet! I norra Sverige är det viktigt att boträden är så pass murkna så att honan kan hacka loss spån som bildar en bobale där hon kan lägga äggen. De börjar häcka tidigt under vårvintern och spånlagret isolerar äggen från kylan.
Slagugglan ser ut ungefär som en stor kattuggla med lång stjärt.
Vi träffade på ett annat skådargäng som precis hade hört två slagugglor. De drog vidare och vi stod kvar och lyssnade men vi hörde mest sångsvanar som ropade i fjärran. Men så efter några minuter så hördes de karakteristiska, dova, hoandet från slagugglehannen. Och han sjöng på riktigt bra en stund. Vilken känsla! Så stämningsfullt! Det är så att man ryser!
Vi har inte under de fem år vi har åkt upp hit hört den så bra.
Bättre än melodifestivalen!(vilket man kan säga om det mesta, men ändå)
Finsk naturvård dyrare!
Tydligen så var det nära att regeringen återställde naturvårdsanslagen till samma nivå som före regeringsskiftet. Reinfeldt, Hägglund, Björklund, miljöminister Carlgren, alla var med på det, utom Maud Olofsson! Därmed blev det stopp för en återställning. Har man , som hon gjort, uttalat sig i stil med att miljö har ju hittills mest handlat om att skydda någon skalbagge, så är det väl inte annat att vänta! Sorgligt!
Gränsticka i Tollare!
När man talar om naturvärdena i Tollare handlar det oftast om Tollare träsk, den lilla fågelsjön med häckande svarthake- och smådopping, och de värdefulla ekmiljöerna. Men det finns mer. För några veckor sedan var jag där och kollade upp den nordvästra delen och där finns fina naturskogsartade barrskogar med gamla träd och en del död ved. På flera levande granar finns små, ca 1,5 mm, runda hål som bara kan betyda en sak: granbarkgnagare! En liten skalbagge vars larver lever under den grova och hårda barken på gamla granar. Träden ska vara en 80-90 år för att granbarkgnagaren ska trivas och så gamla blir ju inte granarna i dagens produktionsskogar. Granbarkgnagaren var tidigare rödlistad men föll bort vid revideringen 2005 men den är en signalart och indikerar alltså skyddsvärda skogsområden. Den förekommer faktiskt lite här och var i Tollareområdet och visar tydligt att något egentligt skogsbruk inte har förekommit här på länge. Det finns också fina hällmarker med gamla och grova tallar varav en är särskilt imponerande, 2,7 m i omkrets och med både tallticka, uppe på stammen, och grovticka vid basen. Inte ofta man ser båda dessa signalarter på samma träd!
Och nu har Tomas hittat gränsticka också. Det är en sällsynhet i i södra delen av Sverige och en riktig urskogsart! Den är rödlistad som missgynnad(hotkat. 4) och en mycket bra signalart för skogar med mycket höga naturvärden. Den växer på gamla, grova, granlågor och där den förekommer så har det funnits en lång kontinuitet av grov död granved. En häftig art m.a.o! Och kanske det enda fyndet i Nacka?
Ska försöka ta mig dit och kolla upp den själv så snart som möjligt!
NBF:s verksamhetsberättelse 2007
Mörkö den 24 mars
NBF:s traditionella vårfågelexkursion bjöd på soligt men lite kyligt vårväder. Som alltid fina obsar på havsörn. Sångsvanar och ring- och skogsduva såklart. Denna gång också ett antal sjungande trädlärkor! Mycket trevlig obs och vilken sång!
Det blev inte bara fåglar, Ulrika hittade scharlakansröd vårskål, en sällsynt svamp som indikerar höga naturvärden, några tog sig tid att titta närmare på några av jätteekarna och vi hittade också den sällsynta gammelekslaven.
Östra Vätterbranterna 17-19 maj
Återigen begav vi oss till de Östra Vätterbranterna och Tomas Fasths nuvarande hemmamarker. Vi fick helt enkelt inte nog förra gången(2005). Det blev tre späckade dagar med mycket spännande naturstudier och trevlig samvaro under kunnig ledning av Tomas. Vi bodde vid Godebrunnsjön precis som förra gången.
Dag 1. Efter ankomst till Godebrunn och intagande av mycket god lunch(tillagad av Tomas) var det dags för det första exkursionsmålet. Tomas visade oss pågående restaurering med nyhamling i beteshagar nära Vätterstranden. Här finns också imponerande bergväggar som vi inte kunde låta bli att klättra lite i. Nedanför branten växte en frodig lövskog med mängder med ramslök i fältskiktet. Doften av ramslöken slog verkligen mot oss, det var nästan berusande! På bergväggarna växte många spännande mossor som fjädermossor och porellor. Efter att ha blivit utskällda av en bonde för att vi hade skrämt upp korna i hagen(fast det var väl en överreaktion av bonden) åkte vi iväg en liten bit för att inta matsäck vid en bäckravin vid Vätterstranden. Även här var det en härligt frodig lövskog och här kunde fler sällsynta mossor ses.
Dag 2. Vi började med ett återbesök vid Röttleån och spaning efter forsärla. Ett idogt spanande till trots så sågs ingen forsärla, däremot några sädesärlor som för några sekunder "var" forsärlor. Men det finns mycket annat att se vid denna härliga plats med sitt strömmande vatten och högstammiga lövskog. Vackra bäckbräsmor och den ovanliga baronmossan t.ex. En rörhöna fick vi syn på i strandsnåren vid utloppet till Vättern. Vi passerade en gammal lada av obehandlat virke vilket har gjort det möjligt för de ovanliga lavarna brun nållav och gul dropplav att kolonisera ladväggarna. De hittar man annars framförallt på gamla ekar. Efter mycket travande i bäckravinen var det så dags för lunch vid den gamla kvarnen i varmt och soligt väder. Där finns också en damm och kanske forsärlan är här, det var ju faktiskt här vi såg den 2005. Och mycket riktigt! Här dök den upp och alla hann med att obsa den. Efter lunchen åkte vi till Öland, ja faktiskt! Fast inte ön utan en by omgiven av ett vackert hagmarkslandskap med stor blomsterprakt. Adam och Eva i mängder tillsammans med styvmorsvioler, mandelblom och mycket annat. Här blev det också insektsspaning, Lasse och Peter var ju med. Vårens första flicksländor visade sig och små glänsande skalbaggar som kallas bladbaggar.
Senare under dagen blev det ett besök i riktig John Bauer-skog, högstammig gammal blockrik granskog. Riktig trollskog m.a.o. Här såg vi sällsynta lavar som lunglav och gammelgranslav. Rikligt med blommande harsyra också. Sen tillbaka till Godebrunn för grill-middag. Plötsligt så ropar Tomas och Pelle, något är på gång. Vad? En sjungande gulhämpling alldeles utanför huset! Vilken obs! En liten, gul, "kaneriefågel" med en sång som låter som glaskross. Fantastiskt och oväntat! Tydligen är inte gulhämplingen helt ovanlig i Gränna-trakten.
Efter middag så gav vi oss ut igen, denna gång för att lyssna efter tjäder. Tyvärr blev det inget tjäderspel men ett bullrande uppflog som kanske var tjäder. Däremot en bubblande orre! En fantastisk upplevelse mitt ute i storskogen efter skymningen ändå!
Dag 3. Vi började vid en fågelsjö som i det gråmulna vädret inte gav så mycket till en början. Några alldeles nykläckta fyrfläckiga trollsländor satt på en trädstam och "frös" i den lite kyliga morgonen. En lärkfalk visade upp sig till allas belåtenhet och till slut kom rördromen igång och tutade ordentligt från vassarna. Lunch intogs vid vackra och blomrika hagmarker med svinrot, rödkämpar, blåsuga och andra fina hagmarksarter. Sen bar det av till fina blandskogar med bl.a. vårärt och den sällsynta smörbollen innan det var dags för hemfärd till Stockholm.
Ja, det var något av allt vi fick uppleva denna gång.
När åker vi ned igen?
Hjälstaviken den 13 juni
Vi samlades vid Parnassen denna kvällsexkursion. Det var molnigt och regnet hängde i luften. Där såg vi bl.a. en grå flugsnappare och en fiskgjuse med en fångad fisk i klorna.
På vägen mot fågeltornet hörde vi sträckande storspov och observerade gulärla, buskskvätta och grågäss med gässlingar. Väl framme vid tornet började regnet falla. Den tid vi stod där hann vi se dvärgmås, svartsnäppa, gluttsnäppa, brushanar, snatterand m.m. Den enda riktiga nattsångaren vi fick höra var gräshoppsångaren. Då regnade det ordentligt så sången hördes svagt.
Svampexkursion till Erstavik den 23 september
I traditionell anda gav sig 3 st NBF:are och 15 st medlemmar från Shortcut ut i Erstaviks marker för at stifta bekantskap med höstskogens spännande patrask: svamparna.
Den torra situatuionen i markerna gjorde emellertid att svamptillgången i markerna här i östra Sverige var skral. Hur som helst optimismen var stor när vi startade vår vandring från parkeringen i Tenntorp. I de lite mera fuktiga delarna av skogen kunde vi hitta en del ätliga svampar som blek taggsvamp, aspsopp, tegelröd björksopp, sandsopp, karljohan, citrongul slemskivling, riskor, kremlor, även giftiga och oätliga arter som vit- och röd flugsvamp, olika spindelskivlingar, allmän- och svartfotad pluggskivling och den praktfulla ärggröna kragskivlingen hittades.
Som vanligt intogs medhavd matsäck på ett trevligt ställe och en fin höstsol tittade fram som på beställning.
Efter detta berättade exkursionsledaren om växternas symbios med svampar och deras ömsesidiga näringsutbyte. Ronny berättade om svamparnas betydelse som signalarter, och att förekomst av signalarter indikerar höga naturvärden.
Svärtskär den 13 oktober
Det blev en fantastisk dag med till en början mycket solsken som senare kom att skymmas av moln, men fram på efermiddgen var himlen nästan klar igen. Blåsten var inte heller besvärande. Tyvärr var det magert med fågel på ön och något sträck syntes inte till. Vi hade däremot en mycket trevlig obs av större korsnäbb vid parkeringen till Stavsnäs hamn. Det var ett 20-tal fåglar som flög runt bland tallarna och det blev verkligen fina obsar i tubarna.
Det första vi såg ute på Svärtskär var tre sillgrisslor på ett skär. I övrigt såg vi några flockar av sidensvansar och en del mesar och en havsörn. En måsflock(enligt vissa kustpipare) stod ute på ett av skären och hur gärna vi än ville fick vi inte syn på några roliga vadare.
Det var inte bara fåglar som studerades. I en björkticka hittade Lasse Hole diverse små skalbaggar, bl.a. blåvingad lövsvampbagge. Ett annat roligt fynd var de karakteristiska kläckhålen av jättevampmal i en fnöskticka. Hålen är 5 mm stora och cirkelrunda och man hittar ofta högar av gnagmjöl under tickan som larven kastat ut. Vi hittade också fina gnagspår av björksplintborren som gör väldigt vackra mönster med en modergång och därifrån utgående larvgångar. Kläckhålen är 2,5 mm stora och sitter ofta i en lång rad tätt efter varandra.
Mossor och tickor studerades också och några försökte fiska men utan någon lycka(utom för fisken).
Det här är bara en del av vad vi hann med under denna härliga höstdag.
FÅGELSKYDDET 2007
Nedan en sammanställning över antalet häckande par och antalet ringmärkta fåglar i NBF:s fågelholkar i Nyckelviken och Erstavik.
Art Häckande par Ringmärkta
Svartvit flugsnappare 36 125
Svartmes 2 0
Blåmes 43 255
Talgoxe 32 109
Nötväcka 3 14
Pilfink 3 0
Obebodda 8
För styrelsen
Ronny Fors
Klimat och fåglar
Läs mer på: http://www.birdlife.org/news/news/2008/01/climatic_atlas.html
Biologisk mångfald är vår försäkring i en föränderlig värld.
En mer glädjande nyhet också, EU.s fågeldirektiv tycks fungera. Det kan man läsa har: http://www.birdlife.org/news/news/2007/08/science_article.html
