Naturbloggen

Nu flyger svävflugorna. De ser ut lite som humlor men har långa styltlika ben och en lång sugsnabel som de använder för att suga nektar från blommor med. Man ser de ofta stå stilla i luften och de kan då påminna om blomflugor. Som fullbildad fluga är de vegetarianer och äter nektar men som larv är de parasiter på framförallt olika solitära bin. Svävflugorna ser man lite varstans så här års på öppna soliga platser men i närheten av boplatser för bin kan de uppträda i stora mängder. Såg säkert ett femtiotal svävflugor vid Angarn i helgen vid ett ställe med en massa sandbin. Precis söder om Midsommarberget ligger en fin torrbacke där bina har hittat lämplig jord att bygga sina bon i. Det var nog mer svävflugor än bin just då och man undrar om något bibo skulle klara sig undan den parasiterande sväflugelarven.
Bilderna nedan på nektarätande svävflugor är tagna i Ryssbergen i Nacka. Blommande sälg drar ju till sig mängder med insekter och självklart också svävflugor.







Den här svävflugan fotade jag i Nackareservatet i en solig glänta i skogen. Man ser det mörka fältet på vingens frmkant som är typiskt för den vanligaste arten Bombylius major, stor svävfluga har jag sett att den kallas ibland men den verkar inte ha något officiellt svenskt namn. Det går inte att rapportera stor svävfluga på artportalen t.ex. utan man måste använda det vetenskapliga namnet. 

Svävflugor ska ha revirhävdande beteenden där hannar försöker jaga bort andra hannar och uppvakta honor som flyger in i reviret. Äggen läggs sedan i eller i närheten av binens bon. Honorna kan hovra över bibona och släppa äggen rakt ner i dem. Om äggen läggs vid sidan av bona kan larven även krypa ner i ett bibo. Jag har under de senaste åren försökt få en äggläggande hona på bild men gått fullständigt bet på det! En sån bild vore ju kul att ha liksom. Men heter man Monica Thelin så lyckas man tydligen på första(ungefär) försöket! Se bilden nedan!


Det här är en av svävflugorna vid Angarn. Ungefär så här hade jag tänkt mig att min bild skulle se ut... Jag försökte igen dagen efter vid ett ställe i Nackareservatet men en massa bin och svävflugor men kom inte ens nära.

Larven är inaktiv tills bilarven har ska förpuppa sig. Bihonorna gräver ett hål i marken och lägger ett ägg där tillsammans med ett pollenpaket som larven ska äta av. När larven väl har ska till att förpuppa sig så ändrar svävfluglarven form och blir till en maggot-liknande larv och sätter sig fast vid bilarven och börjar suga ut kroppsvätskorna från bilarven. De stackars bina har också många andra som parasiterar på dem, som t.ex, bibaggen och olika steklar vilket man lätt ser om man studerar en sådan här "bikoloni" en stund. Det är något jag verkligen rekommenderar, man kan bli sittande länge och man får se mycket spännande lovar jag!

Gjorde ett besök vid Isbladskärret på Djurgården för några dagar sedan. 
                             
     En ekorre visade upp sig och var inte alls rädd för kameran. 

                            
                      En av flera ringduvor vi såg.
                             
                 Sjungande rödhakar var det gott om.

                          
                             En häger spanar.

                   
                        Djurgårdsbrunnskanalen.

    
         Ett gräsandpar kom upp på skådarplattformen.

                 
                                   Knölsvan, hane.

                 
                     Såg mina första grodor för i år.

                            
                  Två av 11 sångsvanar som flög förbi.

                           
                   Kniphane i Djurgårsbrunnskanalen.

                               

I lördags var Stockholms naturskyddsförening på Landsort för att skåda fågel och för att få en guidning på fågelstationen. Vi hade hoppats på sydostliga vindar som ofta ger bra sträck men istället var det lite kyliga nordvästvindar och, under den tid vi var där, låg sträckaktivitet. Annars är det väl egentligen vädret vid fåglarnas uppbrottsplatser som är viktigast för hur bra sträck det ska bli. 

Tyvärr hade inte ringmärkningen kommit igång ännu. Detta på grund av att försvarsmakten(fågelstationen är en gammal militärbyggnad) strypt elen! De ska få el igen i början på majoch då kan de starta med ringmärkningen igen. Men det är väl typiskt att en så viktig verksamhet ska behöva leva under så knappa förhållanden! Som vanligt ska viktiga naturvårdsinsatser göras på ideell basis. Ringmärkning är viktig både som grundforskning och för miljöövervakningen. 

                        
Skådning vid fyren gav mest en massa ejdrar och några alfåglar. Enstaka grågäss, havstrutar och skarvar visade sig också förutom de allestädes närvarande fiskmåsarna och gråtrutarna. 

                                 
Anders och Anna från Stockholmskretsens styrelse, i bakgrunden Raul Vicente från fågelstationen.

Under morgonen hade en brandkronad kungsfågel observerats längre upp på ön och efter guidning på fågelstationen och spaning vid fyren gjorde vi ett försök på denna lilla raritet. Den tycks vara på spridning norrut och verkar börja etablera sig i södra Sverige.

    
På väg till lokalen för den brandkronade sågs bl.a. fiskmåsar och strandskator.

                    
Raul från fågelstationen har visat oss till stället där den brandkronade obsades tidigare under dagen. Trots ivrigt spanande och lyssnande gick vi bet på den.

     
Här i alkärret hade den setts tidigare under dagen. Lite trist att vara så nära men ändå inte få kryssa den, men alkärret är ju vackert ändå och vi hade en otroligt fin dag på Landsort. Solsken mest hela tiden och även om det blåste så var det inte så besvärande.

 
På väg tillbaka till Landsorts by.

Avlutningsvis en serie bilder tagna från båten på väg tillbaka till Ankarudden. Förutom ejder sågs också en del alfågel om än inga stora mängder.
     

Så har Nacka Biologiska Förenings årliga Mörkö-exkursion gått av stapeln.
                
Utsikt över pålssundet. Soligt och klarblå himmel men kallt och blåsigt. På fälten på andra sidan sundet gick det två tranor tillsammans med något hundratal grågäss och små flockar av starar, sånglärkor och tofsvipor.
I sundet låg det en den brunänder och storskrakar men tyvärr inga salskrakar vilket det ofta gör annars.  

            
På fälten vid norra delen av Mörkö gick det ännu fler gäss. Bland alla grågäss så hittade vi också två bläsgäss. Lätta att upptäcka på de svarta banden/fläckarna på buken. Den vita bläsen inte lika tydlig på håll. Här sjöng sånglärkor också och en del ringduvor rastade och sträckte förbi. Tyvärr såg vi inga skogsduvor, det brukar annars vara ganska gott om dem på Mörkö. Det verkar vara någon slags motorväg för just skogsduvor här men det märkte vi inget av denna gång.
Vi såg rapphöns också! Första gången jag ser dem på Mörkö.
                           
En av de gamla jättekerna på Mörkö. Mörkö har ett fantastisk ekbestånd som man borde studera närmare någon gång. Jag har i allafall sett den sällsynta och krävande gammelekslaven på en av ekarna här. Mörkö hyser också en population av läderbagge, en stor och häftig skalbagge som bara finns i ekområden med mycket höga naturvärden. Den upptäcktes här 2006 då det gjordes en del sök efter läderbagge i Stockholms län. Jag var själv inblandad i inventeringar i Nacka kommun då vi satte upp fallfällor i mulmen i de gamla ekarna. Någon läderbagge fångade vi dessvärre inte men den har faktiskt förekommit i Nyckelviken. Fynden från Mörkö är de första i länet på 100 år!

                     

          
Självklart var det sångsvanar också, säkert över 100 sammanlagt.

         
Lika självklart var det havsörn där också. De verkade trivas i blåsten och visade upp sig fint. Det är ungfåglar vilket man kan se på den vitbrokiga buken som kontrasterar mot mörk framkropp, vita vingband och sågtandad vingbakkant. Kanske inne på sin andra vår men det är knepigt med åldersbestämning, stor variation förekommer.

Kylan och blåsten bidrog väl till att det inte var någon som helst fågelsång mer än någon halv bofiksstrof och lite småkvitter från sånglärkor. Men trots det var det en riktigt fin dag!