Strömstarar i Nyfors

Strömstareskådningen med Nacka Biologiska Förening blev en lyckad tillställning! Synd bara att inte fler kunde komma, nu blev det fler strömstarar(6 st) än deltagare(2 st). Det var en strålande vacker vinterdag, ca 15 minusgrader och nästan vindstilla. Under den korta promenaden från busshållplatsen så kvittrade och sjöng grönfinkar, talgoxar och blåmesar. Väl framme vid Nyforsen hörde man inte så mycket ljud längre då bruset från forsen överröstade det mesta. 
 

Skådare spanar efter strömstare.


Vi såg omedelbart strömstarar, det är inte direkt en svårskådad fågel vid Nyfors. Strömstaren är en fågel med flera specialanpassningar till den rätt extrema nisch den intagit. Ingen annan tätting kan t.ex. dyka och simma som strömstaren. Den har klor som kan greppa blöta och hala stenar, en hög hemoglobinhalt i blodet för att kunna vara under vattnet länge(upp till en halv minut), den kan anpassa ögonen för att fokusera bättre under vattnet, har en speciell blinkhinna som också underlättar seendet under vattnet, har en specialanpassad fjäderdräkt och stor gumpkörtel som utsöndrar ett vattenavstötande sekret som den smörjer in fjäderdräkten med, den kan stänga igen näsborrarna när den är i vattnet, korta vingar och kraftiga vingmuskler gör att den kan paddla sig fram i vattnet. Det är verkligen en specialdesignad liten tätting. 



Strömstarens fjäderdräkt är inte tätare än hos andra fåglar, däremot har de mer dun och en mer utbredd fjäderbeklädning. Fjädrarna hos en fågel sitter inte jämnt fördelade över kroppen utan växer ut fläckvis i s.k. fjädertrakter, som kallas pterylae, och mellan dessa områden är det fjäderlöst, s.k. apterylae. Strömstaren har fjädrar över hela kroppen och dessutom mer dun på huvud och vingar än andra fåglar. Rygg och bröstdunet har också en mer komplex struktur än hos andra fåglar. Jämfört med koltrasten så har strömstaren ungefär dubbelt så många dun och konturfjädrar. 


        
         Albysjön alldeles uppströms Nyfors.





Strömstararna utgör en egen familj, Cinclidae, som består av 5 arter och 14 underarter. I Sverige har den en utbredning med tyngdpunkt i de västra och norra delarna av landet. Eftersom den är beroende av vattendrag med god vattenföring är den betydligt ovanligare som häckfågel i de nederbördsfattigare sydöstra delarna av landet. Där är strömstaren framförallt en vinterfågel.


Efter Nyfors gick vi till Gammelströmmen som även den brukar hysa strömstarar.


Och visst fanns det strömstare även vid Gammelströmmen. De lever till stor del av olika insekter och insektslarver som finns i rinnande vatten men de tar även insekter på land. Små fiskar och andra vattendjur ingår också i dieten. Vad strömstaren på bilden fått tag på är jag osäker på, kan det vara en s.k. husmask(nattsländelarv som bygger ett skal av växtdelar och stenar)? Kan de bli så stora?


Gammelströmmen bjöd även på denna sångsvan som efter en stund fick sällskap av ytterligare fem artfränder.



En sista bild på strömstaren! Visst är det en fågel man aldrig ser sig mätt på?


Stömstarar i Nyfors, Tyresö – lördagen den 19 februari

Nyfors i Tyresö är stockholmsområdets bästa lokal för strömstare. Här övervintrar flera exemplar av den lilla vinterbadaren. Under hela vintern har 6-7 strömstarar rapporterats därifrån.

Avfärd från Nacka kl. 09.00
Anmälan till Ronny Fors på tel. 070  896 36 07
Deltagaravgift 50:-; Ungdomar fritt!

Arr: Nacka Biologiska Förening


Underkänt för Stockholms naturreservat!

Detta säger faktiskt stadens egen miljöförvaltning kunde man se i kvällens ABC-nytt. Miljöförvaltningen i Stockholms stad gör varje år en uppföljning av naturreservatens bevarandestatus i fråga om naturvärden och rekreationsvärden.  Rapporten för 2010 redovisas till miljö- och hälsoskyddsnämnden i morgon. Vad som gör att 2 av 8 reservat får underkänt är framförallt att det byggs i reservaten och i anslutning till dem samt bristande skötsel av natur- och kulturvärdena i reservaten. Detta är inget som kommer som någon överraskning direkt! Men jag är faktiskt lite överraskad av att miljöförvaltningen så tydligt reagerar på den utarmning som pågår. Man säger bl.a. att byggen i spridningszoner kommer att minska naturreservatens värde på sikt, något som vi från Naturskyddsföreningen påpekar i varenda remissyttrande vi skriver.

De två naturreservat som får helt godkänt är Nackareservatet och Hansta som anses ha gynnsam status för natur- och rekreationsvärdena. Hansta känner jag inte till så väl men när det gäller Nackareservatet håller jag inte med om den positiva bedömningen. Jag tycker man helt har missat de väldigt stora skötselbehov som finns i Nackareservatets ek- och ängsmiljöer. Dessa områden växer igen samtidigt som de ängar som slås tycks förlora mer och mer mångfald. Något fel är det med ängsskötseln, jag kan bara konstatera att under de 6 år jag bott i Bagarmossen så har blommor och fjärilar minskat kraftigt på ängarna väster om Söderbysjön och förmodligen även i övriga delar av reservatet. Förra sommaren såg jag inte en enda bastardsvärmare i Nackareservatet!
Men man höjer ett varningens finger inför framtiden och man konstaterar att Skarpnäcks stadsdelsförvaltning saknar tillräckliga resurser för skötsel.
Dessutom har man lagt ned stadens Fornminnesgrupp som bidrog till skötsel av ek- och ängsmarker. Vidare säger man att det inte är realistiskt att ideella krafter, som Lilla Sicklas vänner, ska sköta naturreservat, vilket förstås är helt riktigt och ett välkommet klargörande i dessa tider då man tycks vilja lämpa över mer och mer ansvar på den ideella naturvården!

Sämst är situationen för Igelbäckens kulturreservat som drabbas av bygget av den nya E 18. Även om vägbygget sker utanför reservatet, vilket förstås beror på att gränsdragningen gjordes med hänsyn till var man vill bygga vägen, så blir det en stor negativ påverkan på reservatet. Hela torrbackar och fuktängar exploateras eller tippas över med schaktmassor! Även om det sker utanför reservatet så påverkas förstås naturvärdena i reservatet. Naturen hänger ju liksom ihop, något som en del fortfarande verkar ha svårt att förstå.

I judarnskogens naturreservat är det framförallt situationen för groddjuren som är bekymmersam. Större vattensalamander planterades in där under 2009 och man vet ännu inte om hur framgånsrikt det har varit. Men under 2010 så röjdes det i en kraftledningsgata som till viss del ligger i ett viktigt område för salamandern som därmed skulle kunna påverkas negativt. Annars kan ju kraftledningsgator vara intressanta som miljöer för många arter beroende av ett öppet eller halvöppet landskap men här har man röjt i ett område med fuktlövskog som var viktig för salamandern.

Sätraskogens kulturreservat påverkas negativt av den nya ridanläggningen då naturmark tas i anspråk inom reservatet. Detta var något som vi också tog upp i vårt remissyttrande för några år sedan. Även här hotas kulturmiljöerna av igenväxning p.g.a. bristande resurser. Sätraskogen berörs också av Förbifart Stockholm och några dispenser har givits för provborrningar utmed vägens sträckning. Hur illa det kan bli kan man se i Ryssbergen i Nacka där spåren efter provborrningarna fortfarande syns!

Grimstaskogens naturreservat anses vara ett kärnområde för barrskogslevande arter men skogsområden precis utanför själva reservatet, men inom kärnområdet, har bebyggts. Återigen detta med att man bygger sönder den ekologiska infrastrukuren, något som på sikt kommer att utarma de värden man säger sig vilja bevara med reservaten!

Hoppas nu att den här rapporten kommer att att få genomslag och verkligen ändra inställningen och resurstilldelningen i Stockholms stad. Men det är väl att hoppas på för mycket kanske men vi kan åtminstone använda rapporten i vår argumentation.


Remissvar på Nackas översiktsplan och Ältabergsvägen

Nacka kommun har haft samråd om den nya översiktsplanen och självklart har Naturskyddsföreningen i Nacka skrivt ett remissvar. Kommunens förslag har en helt ok inriktning på förtätning på Sicklaön närmast Stockholm och att utveckla de lokala centrumen. Men så finns såklart galenskaper som Kvarnhomsbron och Österleden med!

Sammanfattningen ser ut så här:

  • Vi delar den övergripande inriktningen med förtätning närmast Stockholm och utveckling av lokala centra.
  • Förslaget är i stora delar för oprecist och svävande.
  • Utbyggnadstakten är alldeles för hög, viktiga naturområden hotas av exploatering. Den snabba tillväxttakten är ingen naturlag och inget som efterfrågas av kommuninvånarna.
  • Nacka kommun behöver modernisera sin syn på begreppet hållbar utveckling, som det beskrivs i planförslaget kan det betyda vad som helst som t.ex. satsningar på stora motorleder.
  • Viktiga begrepp som ekosystemtjänster och resiliens behöver föras in i Nackas stadsplanering. Nacka måste planeras utifrån social-ekologiska principer.
  • Konsekvenser av klimatförändringarna och en kommande oljetopp måste analyseras.
  • Lägg ned planerna för Österleden och Kvarnholmsbron.
  • En ny Skurubro borde byggas enbart för spårtrafik.
  • Utred spårtrafik förutsättningslöst för att hitta den optimala lösningen för Nackas invånare, lås inte fast planeringen vid ett tunnelbanealternativ.
  • Trafikens barriäreffekter behöver åtgärdas, utred överdäckningar av Värmdöleden och andra vägar.
  • De utredningsområden som föreslås, Ryssbergen, Sågtorp-Drevinge, Ramsmora och Gröna dalen bör bevaras som naturområden.
  • Kartan över mark- och vattenanvändingen är för otydlig och grovskalig och duger inte som diskusionsunderlag.
  • Slutsatserna i Miljökonsekvensbeskrivningen är alldeles för optimistiska, planen bryter mot flera miljömål som Begränsad klimatpåverkan, Ett rikt växt- och djurliv och En god bebyggd miljö.


En detaljplan för en livsmedelsbutik utanför Älta har också varit ute på remiss, ja, utanför och inte i Älta vilket väl hade varit bäst om det nu skulle behövas fler livsmedelsbutiker där. Här är vårt remissvar på den planen.


Tollare folkhögskola kom undan för lindrigt.

Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Nacka har beslutat att folkhögskolan måste återplantera 11 av de 35 träd som de avverkade i höstas. Det är en ask och 11 bokträd som de måste återplantera inom ett halvår annars får de ett vite om 350.000 kr. Alltid något men visst kom folkhögskolan för indrigt undan?
Märkligt också att de ska återplantera bok som ju inte har något större biologiskt värde egentligen. Hur många arter har vi i Stockholmsområdet som lever och växer på och i bokträd? Det borde väl vara viktigare att återplantera ek och lind? Fast det klart, vi har ju snart Skåneklimat här så vi kanske får upp bokkantlav, bokvårtlav, liten stinksvamp och andra bokspecialister hit!

Livsvillkoren får djur- och växter ska inte ha påverkats av avverkningarna säger folkhögskolans rektor i NVP-artikeln, vilket struntprat! Varje ek är värdefull och för varje ek som försvinner så minskar livsutrymmet för en mängd både vanliga och ovanliga arter. Med tanke på hur många ekar som sågas ned runt om i Stockholms eklandskap så är det en betydande utarmning som sker! Och i Tollare kommer ju de finaste ekbackarna att bli kringbyggda med hus om inget mirakulöst inträffar. Sammantaget är det helt klart en mycket stor negativ påverkan på ekmiljöerna i Tollare.


Bergand och tobisgrissla under vinterskådningen.

Stockholmskretsens vinterskådning på Södertörn blir allt mer populär för varje år. Nu var det 24 deltagare och jag var tyvärr tvungen att tacka nej till några då vi inte hade plats i bilar så det räckte. Vi får väl hyra en buss nästa år! Vi började skådningen vid Torö-butik där det finns en matning som det brukar löna sig att kolla in. Dock inte denna gång, det var nästintill fågelfritt! Efter ett tag hade vi fått ihop några "tunga" arter som koltrast och blåmes! Några lyckliga hade sett nötskrika också.



Här skådas det vid Ankarudden och här fanns det också något att skåda. Bland ett hundratal viggar hittade vi snabbt 5 salskrakhonor, en brunand och efter lite letande också en bergandhane. Vi såg även några knipor och något femtontal storskrakar. Och så de där stora vita med lång hals förstås. Det var som sagt en ganska stor grupp och som det ofta blir då en stor nivåspridning vad det gäller fågelkunskaper. Jag började genast peka ut salskrakar och leta efter berganden men så visade det sig att flera aldrig hade sett storskrake förut! Det var ju att börja i lite fel ände kan man tycka.
Det blev ett längre stopp vid Ankarudden än vad jag hade tänkt mig, mest för att den där berganden gäckade några av deltagarna hela tiden och vi kunde ju inte åka därifrån utan att alla hade fått se den. Det är bara att leta efter en förvuxen vigg med silverrygg, inte så svårt tyckte jag men den envisades med att dyka och gömma sig bakom viggarna så det var väl inte så enkelt kanske. Men då och då låg den alldeles själv helt öppet som tur var. Det är alltid roligt att se bergand, den har dessvärre så gott som helt försvunnit som häckfågel i Stockholms skärgård, ja hela södra Sverige faktiskt. Den har minskat så pass mycket att den är rödlistad som sårbar. Troligaste orsaker till minskningen är störningar från människor och ökningen av mink i skärgårdarna. Fler fredade områden behövs nog för denna vackra and, och för många andra fåglar också såklart, t.ex. svärta som också haft en väldigt negativ populationstrend.

 


Här letas det efter bergand!


De var en vacker och stilla dag.



Efter Ankarudden bar det av till Örudden. På bilden ovan är det fikadags, nu hade det mulnat på lite och blivit lite bistrare väder. Vid  Örudden låg det som vanligt vintertid stora flockar med knipa, säkert mer än 1000 ex. Efter en stunds spanande hade en av deltagarna fått span på något som såg ut som en sittande havsörn på ett skär rätt långt ut. Visst var det örn! Snart hittade vi en till och när de tog till vingarna var det såklart ingen tvekan. De fick fart på alla kniporna också! Men ganska snart lungnade det ner sig, en av örnarna hade nu satt sig på ett skär som inte låg så väldigt långt ut så vi fick hyfsade obsar på den. Den verkade inte på något jakthumör så kniporna och skrakarna brydde sig inte om den. Lungnet återvände till Örudden.



Annars hände inte mycket annat än att folk började frysa i vinden som nu hade ökat något. Men det var ändå inte mycket till vind för att vara på Örudden. Och särskilt kallt var det egentligen inte, inte bara om man jämför med förra årets vinterskådning då det var omkring 20-25 minusgrader! Nu hade man ju kunnat haft shorts och kortärmat! Nästan i alla fall.
Jag ville inte att vi skulle ge upp alltför snabbt då vi inte hängt in några alfåglar ännu. Det var också några som var väldigt angelägna om att vi skulle se alfågel och det brukar ju inte vara några problem med det på Örudden. Jag såg en liten flock alfåglar men det var bara jag som hann med!
Folk började frysa och bli otåliga så det var bara att börja gå tillbaka mot parkeringen. Vi var några som stannde till då och då för att spana efter alfågel och även tobisgrissla som hade setts här tidigare, det brukar ju ligga lite alkor utanför Örudden vintertid. Så precis innan jag tänkte säga att nu får vi ge oss, halva gänget var redan vid parkeringen nu, så ropar någon ut att de har sett nåt! Är det inte tobisgrisslan frågar de och visst är det det! En tobisgrissla i vinterdräkt ligger och guppar i vågorna till stor glädje för de uthålliga i gruppen! Alltid kul att se alkor! Nu går ytterligare en massa tid, den gäckar flera av deltagarna och jag vill inte att vi ska gå därifrån innan alla fått kryssa tobis.

Men så småningom har alla fått se den lilla alkan och vi går tillbaka till parkeringen och berättar den goda nyheten för resten av gänget. Nu delas gruppen i två, några åker hemåt medan några ihärdiga vill fortsätta skådandet. Vi åker till Alhagens våtmark och ser en ung sångsvan samt kollar in fågelmatningen där som gav betydligt mer än den vid Torö-butik. Vi ser ett stort gäng gulsparvar, grönfinkar, och några entitor och svartmesar förutom talgoxe och blåmes såklart. Jag hade tänkt att vi skulle spana vråkar vid Berga ängar och Sorunda men det blir tyvärr inget av då klockan är mycket och det börjar skymma så smått. Så kan det gå men det var en riktigt fin dag med en del trevliga obsar.






RSS 2.0