Naturbloggen

Då var det bekräftat, mitt fynd av liten sjötrollslända vid Sandabäcken i Erstavik är det första fyndet i Södermanland! Enligt Göran Sahlén, en av Sveriges främsta trollsländexperter, har den inte observerats i Sörmland/Uppland tidigare. Däremot har man förmodat att den förekommer i hela östra Svealand men någon måste ju se den också för att få det bekräftat.

Den var tidigare känd från södra Sverige upp till södra Norrland med ett stort gap i utbredningsområdet i östra Svealand.

Den fördrar skogsbäckar eller små sjöar i skogen och anses vara en bra indikator på bra vattenkvalitet.

Det var i slutet av juni 2006 som jag befann mig vid Sandabäcken i Erstavik för att fotografera jungfrusländor och kungstrollsländor. Enligt den trollsländeinventering som Södertörnsekologerna gjorde 2000/01 så skulle båda dessa arter finnas där. Jungfrusländorna syntes direkt när jag kom fram till bäcken, som stora blåskimrande fjärilar "dansar" hanarna längs med bäcken och uppvaktade de mer bronsfärgade honorna. Tveklöst en av de vackraste syner man kan se i Svensk natur. Kungstrollsländorna visade sig ganska snart de också, det är verkligen en imponerande trollslända med sin svart-gula kropp och de gröna ögonen. Det är den längsta trollsländan i Sverige med en bakkropp på upp till 65 mm. Hanarna flyger fram och tillbaka längs med bäcken och patrullerar sina revir. Då och då sätter de sig på en gren och vilar och då kan man smyga sig på dem och fota och studera de närmare.

Men så var det också några ganska små och ljusblåa trollsländor som snabbt pilade fram och tillbaka i en liten gänta vid bäcken. Jag visste inte först vad det skulle kunna vara för någon art, tänkte först på någon av kärrtrollsländorna som har blåpudrad bakkropp, men ingen av de borde väl finnas i en sån här miljö tänkte jag. Kanske att det är någon av sjötrollsländorna men jag var långt ifrån säker. Väl hemma var det bara att kolla i Åke Sandhalls fina bok "Trollsländor" och det blev snabbt uppenbart att det var liten sjötrollslända jag hade sett. Liten med ljusblå bakkropp ända ut till bakkroppsspetsen och dessutom ljust vingmärke. I den boken visar utbredningskartan att den ska finnas i Sörmland/Uppland så det var väl inget märkvärdigt med min observation. Senare tittade jag i den trollsländeinventering som jag nämnde tidigare och fann att den inte var omnämnd alls och började då undra hur vanlig den är egentligen. På Sveriges Entomologiska Förenings hemsida finns det en landskapskatalog över trollsländorna och enligt den skulle liten sjötrollslända inte vara observerad i Södermanland eller Uppland. Det visade sig alltså vara ett nytt landskapsfynd för denna art! Det känns förstås väldigt roligt att göra en sån "upptäckt" även om man har förväntat sig att den ska finnas här, men som sagt, nån måste ju se den också. Frågan är hur vanlig/ovanlig den är i våra trakter. Man kanske skulle kolla upp lämpliga miljöer i sommar och se om man kan göra fler fynd. Sen är det roligt att upptäcka något sånt här i Erstavik också. Det understryker verkligen att Sandabäcken är ett mycket värdefullt vattendrag med höga naturvärden.

Tog en promenad i Skarpnäcks friområde, grönområdet mellan Bagarmossen och Skarpnäck, på eftermiddagen. Strålande sol, 6-7 minusgrader och så gott som vindstilla, riktigt skönt! Det är ett väldigt trevligt område, småkuperat och varierat. Det är mest hällmarkstallskog men ned mot Skarpnäck finns en hel del gamla och fina ekar. Det finns många gamla tallar och några av de uppnår imponerande dimensioner. Jag spanande efter tallticka och vintertagging men kunde inte hitta någon av arterna. Förutsättningarna borde vara goda tycker jag. I synnerhet tallticka är inte alltför ovanlig i våra trakter på gamla tallar så det vore märkligt om den inte fanns här. Men jag kunde inte finna någon tallticka och inte heller vintertaggingen som mycket väl skulle kunna trivas på någon av de riktigt gamla tallarna.

Passade på att titta lite på några av ekarna men kunde inte finna några uppseendeväckande arter. Tänkte att en ek till sen går jag hem och värmer mig, det är kallt att leta lavar i minusgrader! Det var en riktigt stor ek med en omkrets uppåt 3,14 m skulle jag tro, alltså ett jätteträd eller på gränsen till det, däremot inte så grovbarkig. Kunde inte heller där finna några speciella lavar förutom grå nållav och grön spiklav men de är ju ganska triviala. Jag tittar upp på stammen och grenarna och ser att på en av grenarna har barken lossnat och kärnveden är blottad, och där syns ett rutmönster, ungefär som uppsprucken torkad jord. Kan ju bara vara en sak, rutskinn! Det är en sällsynt och rödlistad skinnsvamp som växer på kärnved på gamla ekar. Den är rödlistad som missgynnad. När jag kom hem kollade jag i artarken på Stockholms stads hemsida och det fanns inga uppgifter om rutskinn från Skarpnäcksområdet, däremot två fynd från Hanveden. Så det blir till att rapportera, de har för övrigt gjort om artarken(www.artarken.stockholm.se) så att man kan söka på arter och områden vilket man inte kunde tidigare, mycket bra!

Kan nämna att rutskinn förekommer på flera ekar i Nyckelviken och på åtminstone en ek så breder den ut sig över stora ytor, den finns också i Skuruparken.

Såg och hörde en del fåglar också, seglits(sång), grönsiska, grönfink, nötväcka, st. hackspett, domherre och en sparvhökshona.

Gjorde igår en ordentlig Erstaviksvandring tillsammans med Anna och Petter från Saltiskretsen. Vi skulle titta på några averkningsanmälningar i de södra delarna av Erstavik. Den första var något märklig och oklar. Området innehöll en hel del riktigt fina tallar, några med bohål, men också ganska mycket trivial tallskog utan några större biologiska värden. Vad är det man ska ta här egentligen? Något att kolla upp.

Sedan fortsatte vi mot Skomakartorp där det fanns tre avverkningsanmälningar. Den första vi kollade, strax S om Skomakartorp var redan avverkad. Ett litet område(ca0,5 ha) som troligen bestått av trivial granskog. Här har man inte tagit några generella hänssyn alls. Det andra området hade också det avverkats men det var en granplantering som skuggade en ek-hasselbacke så den avverkningen var en välgärning! Faktiskt det område jag skrev om i mitt första inlägg här på naturbloggen och vi såg både hasselticka och läderskål som jag skrev om då. Båda signalarter för gamla och värdefulla hasselbestånd. Anna hittade också brun nållav på en av ekarna, ett riktigt roligt fynd som visar ännu tydligare på hur värdefullt det här lilla området är. Det finns fortfarande mycket gran som borde röjas bort och här skulle man kunna tänka sig att försöka få till stånd ett naturvårdsavtal, något som också kan vara en snabbare väg att gå än reservatsbildande även om det är målet på sikt. Vi gick vidare mot det tredje området som anmälts för avverkning och även där hade skogsmaskinerna hunnit före. Vi är inte gruppen steget före, vi är steget efter! Det här området var större än de tidigare(3-4ha) och ligger på en sluttning ned mot Öringesjön. Här har åtminstone generella hänsyn tagits, en del tallar har sparats t.ex., men frågan är om det borde avverkats alls. Jag gick här i sommras och jag kommer ihåg att jag tyckte att det var ganska fin skog.

Vi gjorde några trevliga fynd också under dagen, förutom de tidigare nämnda så fann vi korallticka på en ek längs med stigen mellan Skogshydan och Skomakartorp, vintertagging på en tall vid Harberget och där hittade Petter också spår efter en barkplattbagge, en sällsynt skalbagge. Vi såg också kläckhål av reliktbock på en tall vid Erstaviksbadet. Vi pratade också om att skalbaggsfaunan borde undersökas i Erstavik

På tillbakavägen gick vi över hagmarkerna mellan Harberget och viltvattnet och där står granplantorna som spön i backen! Finns det några öppna marker som inte ska planteras igen med gran kan man undra. Den 13 maj är det Gröna kilars dag och vi i Natursyddsföreningen i Nacka kommer att ha en vandring genom Erstavik där vi ska titta på de värden som finns idag och hur de hotas.