Protestbrev till Nackas politiker om skövlingen av Tollares skogar
Vi i Naturskyddsföreningen i Nacka är mycket oroade över de förestående planerna på en exploatering av Tollare och har därför tagit fram en film som beskriver de extremt höga naturvärden som idag finns i området.
Värdena handlar både om naturen i sig d.v.s. de ekosystem och de tjänster i form av upptag av koldioxid, minskning av föroreningar och buller, gröna korridorer för spridning av arter m.m. samt om de enskilda arterna, där flera är rödlistade.
Dessa hotade arter kan inte flytta någon annanstans om Tollare exploateras enligt de planer som finns och kommer därmed att bli lokalt utrotade. Skogsstyrelsen har dessutom pekat ut stora delar av Tollare som nyckelbiotop d.v.s. skog med mycket höga naturvärden som bör undantas från exploatering.
De inventeringar som Nacka kommun låtit göra om natur- och rekreationsvärden visar tydligt att värdena är koncentrerade till den södra delen av Tollare, just där det nu planeras för bostäder. Om planerna går igenom förlorar vi, för all framtid, ett skogsområde som aldrig berörts av modernt skogsbruk, där skogen fått vara just skog och träden levt och dött i ett naturligt kretslopp. För många människor betyder detta enormt mycket, just för att det är orört, naturligt och genuint.
Än finns möjlighet att påverka.
Strömstare vid Nacka ström
Sent omsider kommer här lite bilder från Nackakretsens vinterskådning vid Hellasgården. 
Vad tittar de på?
Jo, den här:
Nacka ström är ett säkert tillhåll för strömstaren. Utöver den blev det inte så mycket fåglar, vi kom upp i hela 8 arter: större hackspett, talgoxe, nötskrika, kråka, blåmes, grönsiska och skata! Vilken imponerande artlista!
Men vi hade trevligt trots det och trots det trista vädret, snöblandat regn och nån plusgrad och lite blåst på det. Trodde faktiskt att ingen skulle komma! Noterbart att samtliga deltagare kom från Stockholm (varav flera från Stockholmskretsens styrelse) medan Nackaborna lös med sin frånvaro. Varför är det så svårt att få Nackaborna att komma med på vandringarna?
Så här glad blir man när man just obsat strömstare. Jenny hade som tur var tubkikare med sig så vi fick se strömstaren riktigt bra, alla utom undertecknad det vill säga! Som exkursionsledare får man offra sig, viktigast är förstås att deltagarna får fina obsar. För flera av deltagarna var strömstare livskryss så inte undra på att de var glada. Den visade verkligen upp sig bra, satt alldeles stilla på en sten så att alla fick se den ordentligt. Vi stod länge och tittade på den tills den drog iväg till den nedre delen av Nacka ström. Vid det laget hade vi också fått nog av stanken från Dammtorpsjön, det bildas alltid svavelväte där när isen ligger. Inte trevligt alls!
Här skriver jag lite mer om strömstaren.
Nacka ström.
Haveri för svensk vargpolitik!
Många skriver förstås om licensjakten på varg och nu verkar det som att EU tänker ta i med "hårdhandskarna", Sverige kan dömas för fördragsbrott vilket väl knappast kommer att avskräcka regeringen.
Jakten är ännu inte avblåst då 5 vargar återstår att fällas innan kvoten på 20 fällda vargar är uppfylld. Av sammanställnignen på framgår att det även i år, liksom förra året, är flera alfadjur som fällts.
Varg har siktats i Nacka! I Boo närmare bestämt och enligt Nackas viltvårdare kan det vara varg. Varför inte, varg har ju visat sig i Stockholm tidigare och vi har ju ett vargrevir i Norrtälje. Av kommentarerna till artikeln att döma är det ingen vargskräck i Nacka!
Att licensjakten diskuteras är förstås viktigt men även skyddsjakten behöver ses över. Det kan bli väldigt fel även med den som när en genetetiskt mycket viktig varg sköts i Härjedalen! Ett helt galet beslut av Naturvårdsverket! Forskaren Petter Wabakken säger i artiekln att ”det går inte längre att förklara svensk vargförvaltning”, något man lätt kan skriva under på. Det är inget mindre än ett haveri för Svensk vargpolitik!
Och så läser man om Minnesota där man har 3000 vargar på en yta som är omkring hälften av Sveriges där man först nu funderar på att införa licensjakt. Uppenbarligen har man lyckats överleva tillsammans med vargarna. Säkert inte konfliktfritt men det har ändå fungerat. Det tycks vara möjligt att leva med vargar överallt i världen utom i Sverige, märkligt.
Och varför är det så svårt att se vargen som en tillgång? Det finns massor med människor som gärna betalar stora pengar för att uppleva varg och andra stora rovdjur. Rovdjurs och vildmarksturism borde väl verkligen vara något att satsa på i varglänen.
Skicka protestbrev till miljökommissionär Potocnik!
Vinterfåglar i Nackareservatet - 16 januari kl 10.00
Hur överlever fåglarna på vintern, varför stannar vissa medan andra flyttar,
varför rör sig mesarna gärna i meståg? Dessa och andra frågor får du (kanske)
svar på under denna vandring! Vi letar också strömstare vid Nacka ström, ett
pålitligt tillhåll för den lille vinterbadaren från norr.
Samling:
vid Hellasgården, kl 10:00Stenfalk och steglits
Detta är Trekanten, en samling hus utslängda på Uppsalaslätten mellan Uppsala och Storvreta. Här finns några fält med otröskad raps. Det har gjort Trekanten till en av vintens hetare skådarlokaler. Konkurrensen är inte särskilt stor på den punkten då det har varit riktigt dött på fågelfronten under en längre tid.
Den otröskade rapsen, samt tistlar och ogräs, har lockat till sig ett tusental steglitser och tillsammans med dem också flera hundra gråsiskor och en del vinterhämplingar och snösiskor. Alla dessa småfåglar lockar förstås till sig rovfåglar och en stenfalk har funnits på platsen under vintern.
Efter att förgäves jagat pilgrimsfalken i Uppsala domkyrka så åkte vi ut till Trekanten där det först verkade totalt fågeltomt. En flock på tusen steglits kan man väl inte missa tänkte vi men till en början verkade det som det. Men ganska snart så såg vi ett böljande moln av fåglar över ett fält och vi hann knappt stanna med bilen förrän en liten rovfågel pilar fram någon meter ovanför marken och med full fart flyger rätt in i steglitsflocken. Steglitsarna flyger och far åt alla håll. Falken, för det var ju förstås stenfalken, tar höjd och vänder upp mot oss. Vi har nu precis hunnit kliva ur bilen och fått fram kikarna. Stenfalken passerar rakt ovanför våra huvuden och vänder ned igen mot fältet och tar en ny vända lågt över marken. Typiskt jaktsätt för stenfalk, helt olikt sparvhök som också den är småfågelspecialist. Den drar sig längre ut över fältet och flyger bakom den stora ladan med en otrolig fart. En snabb rackare är det! Stenfalken är i huvudsak en flyttfågel men enstaka övervintrar.
När den kommer fram igen så drar den sig iväg och flyger bort mot träden vid husen som syns på bilden(hann inte få fram kameran så ni får föreställa er en stenfalk i bilden). Då kommer nästa lilla rovfågel flygande. Men den här har betydligt bredare och trubbigre vingar, sparvhök alltså, och den sätter sig i en annan träddunge en kort stund innan den drar iväg. Ett riktigt skådespel var det!
Sen fick vi njuta av steglitsflocken, riktigt häftigt att se en så stor flock! Vi var kvar en stund till men det var kallt och rått så vi satte oss i bilen och drog till Uppsala igen för ett nytt(fruktlöst) försök på pilgrimsfalken.
Utsnitt ur flocken, det var betydligt fler än vad som syns här.
Ser ni pilgrimsfalken? Det gjorde inte vi heller. Den höll sig undan då vi var där. Typiskt! Ändå gjorde vi tre varv runt domkyrkan. En imponerade byggnad förresten. De hade knackat istappar under morgonen så det kanske hade skrämt bort falken tillfälligt. Vi kollade domkyrkan både före och efter Trekanten men inte hjälpte det. Vi gick in en stund i domkyrkan, kanske en bön om pilgrimsfalk kunde hjälpa, men inte då. Inte undra på att man är ateist!
Ser ni strömstaren? Det gjorde inte vi heller. Men den brukar tydligen hålla till där men inte så länge vi var där. Typiskt! Men så kan de vara. Stenfalken och alla stegliser var nog med behållning så vi var nöjda ändå.
