Jubileumsvandring
den 26 april kl 10.00
Tillsammans med Nacka hembygdsförening gör vi en vandring runt Nacka ström och Nacka Gård, Nackas vagga. Här finns både intressant kulturhistoria och spännande natur. Guidar gör Ronny Fors tillsammans med Susanne Carlsson från Nacka Hembygdsförening.
Samling: vid hpl. Nacka kvarn kl 10.00. Medtag matsäck!
Stenknäck på Beckasinvägen
Fotade inte bara skräpiga stugor och svartbyggen(!), även Skuruparkens blåsippor och vitsippor förevigades. Bilder kommer här inom kort! Sedan så lämnade jag digitalkameran jag lånat till Gunilla Ingmar i Aktionsgruppen Rädda Skuruparken.
När jag gick därifrån och gick på Beckasinvägen så såg jag en stor finkaktig fågel med en jättenäbb, en sådan som ser ut att kunna krossa körsbärskärnor! Och det är precis vad den kan också, det var ju såklart en stenknäck. En hona, lite blek i färgerna, och en riktigt vackert färgad hane. De gick i gräset och verkade ganska obesvärade över att jag stod bara några meter ifrån dem. När de flög upp syntes det vita vingbandet och stjärtbandet tydligt. Vilken vacker fågel! Och vilken trevlig fågel, de har inga revirstrider som så många andra fåglar och hanen sjunger bara för att bekräfta relationen med honan.
Så var det Nyckelviken, mer blåsippor förstås och en sjungande steglits i en ektopp. Hörde också lite knarr från vanlig groda i ett kärr men grodleken tycks vara över. Grodrommen vittnar om att här var det full aktivitet alldeles nyligen. En kråka jagade(!) en korp.
Avlutningsvis en bäver som simmade lungt i Järlasjöns stilla vatten, vid Kranglan förstås. Jag ser alltid bäver när jag är där! Tala om bävergaranti!
Återremiss!
Nacka kommunfullmäktige skulle besluta om Tollare naturreservat i måndags. Jag har skrivt flera gånger tidigare här om alla turer i Tollarefrågan. Vi i miljöorganisationerna har varit mycket kritiska till hur frågan om naturreservat och bebyggelse i Tollare har hanterats. Förslaget till reseravt är inte bra, se Nacka-kretsens remissvar här. Nu blev det s.k. minoritetsåterremiss vilket betyder att frågan går tillbaka till kommunstyrelsen så får de besluta om det ska sändas ut på en ny remissrunda. Vilket vi hoppas på men majoriteten i ks(M+KD) lär besluta om att det inte ska på en ny remiss. Då går det tillbaka till fullmäktige där det kommer att röstas igenom av majoriteten. Så det gäller att påverka kommunstyrelsemajoriteten. Återkommer i frågan...
Så här skrev Nacka Värmdö Posten.
Provborrningar i Ryssbergen!
Nu skulle man vilja skriva att Ryssbergen är sig likt men det kan jag tyvärr inte göra. I den tidigare så orörda skogen har träd sågats ned och på marken syns stora spår av larvfötter. Ungefär som när en skogsskördare gått fram. Inga stora träd har fällts men ändå! En del stubbar och lågor är sönderkörda. Detta bara för några provborrningar för att kolla vattennivåerna i berget, hur ska det bli om de börjar bygga själva bron och tunneln? Det vill man inte tänka på! Nu blir det till att kontakta pressen om detta!
I övrigt förlöpte vandringen som vanligt, utöver de försvunna personerna då, men lite svinn får man väl räkna med!
Fast det klart, det är ju synd att göra sig av med folk som vill rädda Ryssbergen...
För det är ju så, alla som får se Ryssbergen tycker att det är rena vansinnet att bygga en väg där! Med något undantag kanske...
Och grejen är ju den att byggs vägen så ryker också resten av Ryssberegn så småningom! Det här med att vägen behövs för att man ska kunna utveckla Kvarnholmen är bara ett svepskäl, det handlar om att öppna upp Ryssbergen för exploatering.
Så vägen måste stoppas!
Om Tollare(igen)
Till samtliga ledamöter i kommunfullmäktige.
Återremitera Tollare naturreservat för omarbetning!
Vi kan inte flytta på nyckelbiotoper, sällsynta arter eller rofyllda skogar, men vi kan välja var och hur vi bygger hus och vägar! Återremittera ärendet för omarbetning med utgångspunkt från natur- och rekreationsinventeringarna!
Det förslag till naturreservat i Tollare som nu ligger för beslut av kommunfullmäktige har stora brister. Ett förslag till naturreservat presenterades våren 2008. Efter remissrundan där majoriteten av de svarande önskade mer naturreservat och mindre bebyggelse så kom ett reviderat förslag som innebar en kraftig reducering av reservatet! Detta föranledde Boo Miljö- och Naturvänner att tillsammans med Nacka Naturskyddsförening starta en namninsamling mot det förkrympta reservatsförslaget och för att ta med all värdefull natur i reservatet. Totalt samlades 3412 namn in under den dryga månad som namninsamlingen pågick! Ett tredje förslag till reservat presenterades och det är det som nu föreligger för beslut av kommunfullmäktige.
Och var står vi idag, efter denna massiva opinion för ett naturreservat som omfattar den mest värdefulla naturn i Tollare? Jo, med ett förslag som på flera punkter är ännu sämre än det första! Viktiga avsnitt i det första förslaget har tagits bort, t.ex. fanns under rubriken "friluftsliv och upplevelsevärden" en bristanalys som visar att ostörda miljöer är en brist i stora delar av Nacka och att områden med rofylld natur därför har högst skyddsbehov. Flera, för natur och rekreation, värdefulla områden ligger utanför naturreservatet. Bl.a. det område med mycket värdefull granskog med den sällsynta och rödlistade gränstickan öster om Tollarebruket. Gränstickan omnämns i reservatsförslaget(men bara som signalart) som en art som visar på skyddsvärd granskog men den skogen är inte med i själva reservatet! Hur har man tänkt här undrar vi? Även i andra områden utanför reservatet och alltså inom exploateringsområde förekommer flera rödlistade arter. T.ex. inom exploateringsområde vid Tollare träskväg. Det är ett område där strandskydd bör gälla. Att hänvisa till en 70 år gammal byggplan för att upphäva strandskyddet är juridiskt, för att inte tala om moraliskt, mycket tveksamt. Den nya strandskyddslagen som träder ikraft 1/7-09 - riksdagsbeslut 29/4 -09. kommer definitivt att sätta stopp för sådana tveksamheter. Ett område med gällande strandskydd nedanför Tollareberget är ej längre med i reservatet. Vad säger länsstyrelsen, som fattat beslut i strandskyddsfrågan vid kusten, om förminskat naturreservat? Ett av skälen till upphävande av strandskydd var just att mark för rekreation skulle säkerställas genom naturreservat men det var innan det nu gällande, förkrympta, reservatet presenterades.
Det har nämnts i debatten att reservatet blir större än det som ursprungligen var tänkt 1985, när ett principbeslut fattades av Nacka kommun att göra Tollare till naturreservat. Men det som framförallt lagts till är de bullerstörda områdena i norr inklusive Kocktorpssjön! Det är väl istället så att de mest värdefulla natur- och rekreationsområdena ska skyddas som reservat. Det är väl också därför man gör inventeringar för att få kunskap om vilka områden som behöver skyddas åt framtida generationer? Vi vill också nämna att den biologiska inventeringen gjordes vintertid vilket har sina uppenbara brister. Hur ser det ut med häckande fåglar, insekter och blomväxter? Tollare träsk har, anmärkningsvärt nog, inte inventerats!
Avslutningsvis vill vi också påpeka att någon sammanvägd konsekvensbeskrivning, för natur- och rekreationsvärdena i Tollare, i relation till de föreslagna byggplanerna , inte har gjorts! Naturreservatet har anpassats efter NCC:s byggplaner istället för att anpassa byggandet efter natur- och rekreationsvärdena. Varför lägger kommunen ned resurser på att göra inventeringar när man ändå fullständigt struntar i resultaten av dessa inventeringar?
Ronny Fors Margaretha Josefson
Nacka Naturskyddsförening Boo Miljö- och Naturvänner
Rödlistade arter och signalarter påträffade i Tollare som inte omnämns i reservatsutredningen.
Dessa arter är observerade av medlemmar i Naturskyddsföreningen och Boo Miljö- och naturvänner. Det är inte resultat av några riktade inventeringar. Det är uppenbart att det finns mer att upptäcka i Tollare. Vilka marksvampar som förekommer i Tollare är dåligt känt men förutsättningarna för stor artrikedom är goda framförallt i de kalkpåverkade granskogarna och i ekhagarna. Fågellivet är inte heller kartlagt. Vi vill påminna om att i det antagna programmet för Tollare sägs att en fågelinventering på Mårtens holme ska göras. Vi väntar fortfarande på den!
Silltrut Sårbar(hotkat. 3)
Törnskata Missgynnad(hotkat. 4)
Glansbagge sp. Missgynnad(hotkat. 4) Inom expl.omr.
Sexfläckad bastardsvärmare Missgynnad(hotkat. 4) Inom expl.omr.
Trådticka Signalart Inom expl.omr.
Korallfingersvampar Signalart Inom expl.omr.
Blåvingad lövsvampbagge Signalart Inom expl.omr.
Åttafläckig praktbagge Signalart Inom expl.omr.
Myskbock Signalart
Ryssbergen – Stockholms närmaste urskog
Lördagen den 18 april kl 10.00
Samling:Nacka Forum, vid bussarna.
Medtag matsäck!
Grodor och gamla granar i Nyckelviken.
När jag ändå var i Nyckelviken passade jag på att ta en närmare titt på skogen i områdets västligaste del. Har ju inte gått så mycket här tidigare. Hade också utkastet till underlagsrapporten för Nackas grönstrukturplan i bakhuvudet. Enligt den så finns det inga värdefulla barrskogsområden i Nyckelviken! En närmast häpnadsväckande miss! Och hur ser det då ut i skogen här? Gammal hällmarkstallskog med några grövre 300-årstallar och en del torrakor och lågor. Ned mot Rosendalsravinen ett område med gammal och ovanligt grov granskog. Ett flertal av granarna har en omkrets på allra minst 2 m, vilket man måste säga är ovanligt i Stockholmstrakten. Många av granarna har kläckhål av signalarten granbarkgnagare. En art som behöver lång kontinuitet av gamla träd för sin överlevnad. Så det finns värdefulla barrskogar i Nyckelviken! Hoppas att Nacka kommuns konsulter också uppmärksammar det!
Och så fick jag höra mina första taltrastar för året! Härligt!
Trädlärka och dovhjort på vandringen i Erstavik
Så gick den traditionsenliga vårvandringen i Erstavik av stapeln i söndags, dock med den skillnaden att Anders Tranberg ledde, och som också står som undertecknad för denna exkursionsrapport. Ronny var sjuk men som tur är finns reserver i Stockholms Naturskyddsförenings Grönområdesgrupp, inom vilken denna exkursion anordnades.
16 deltagare kom till denna exkursion som startade vid Erstaviksvägens slut (Älta). Vädret var mulet och disigt men vindstilla. Vårfåglar stod på programmet och jag får säga att vi lyckades se och höra de flesta vårfåglar som hittills kommit på vårkanten. Det började med vårfågelläten från gulsparv, ringduva, nötvecka, bofink och svartmes. Jag berättade lite om skillnaden på artrikedom i en produktionsskog (= barr-plantage) och en riktig skog (= flerskiktad, olikåldrig och inslag av död ved) när vi passerade igenom markägaren af Petersens produktionsinriktade skogsinnehav.
När vi kom ut ur skogen gick vi till en björkhage där kaja, gulsparv och grönfink sågs i björkarna. Kören av vårfåglar var här förvånansvärt stor men diset höll också på att lätta. Större hackspett trummade och plötsligt hördes en stark och vacker sångstrof från ett bryn, gärdsmyg! Dock hördes den bara en gång liksom många andra fågelläten denna exkursion, frustrationen var påtaglig hos nybörjarna och exkursionsledaren suckade åt de enstaka lätena. Inte blev det bättre när en sparvhök och två skogsduvor snabbt drog över, vilka bara ett fåtal hann uppfatta.
Nästa längre stopp blev vid åkrarna bort mot Erstaviks slott.
Här gick ca 30 grågäss och 10 kanadagäss samt även en kanadagåsXvitkindad gås. En flock på ca 25 starar gjorde några lovar över markerna och sånglärkan lät höra kort ifrån sig. Gröngöling hördes bortom skogen. En av deltagarna hade tub så gruppen kunde spana över fälten.
På vägen till fikarasten vid Erstaviken passerades Erstaviks äldsta ek, sannolikt uppåt 700 år gammal! När vi närmade oss Erstaviks slott hördes en sorgsen med envis drill som inte kunde vara något annat en trädlärka, en riktig vårpärla. Den flög sedan över trädtopparna och gruppen där den visade sin kompakta form med kort stjärt.
Nere vis Erstaviken sågs en häger stå i vasskanten och en stare satt och vårsjöng i ett av alléträden. Matsäck intogs i lä av en av ladorna vid stranden. Steglits hördes över ogräsfälten. Ingen sjöfågel sågs då det var is i viken, men en obestämd stor/småskrak sågs dock senare flygande.
Några avvek tidigare, vilket skulle visa sig vara mycket oklokt. Ty på hemvägen sågs först två trädlärkor komma flygandes och jaga varandra helt nära. Sedan upptäcktes fem dovhjortar på ett fält med såglärkan drillande över. Dovhjortarna är svartvita i baken och är mer gråbruna än rådjuren. Därefter sågs två av programmets utlovade fåglar. En ormvråk observerades av några deltagare och ropades ut, den gled magnifikt bort över ägorna. En kort stund senare såg jag en ringduva med en fågel före sig vilken visade sig vara en tofsvipa, vilken pekades ut så att all fick se.
Nästa exkursion med Stockholmskretsen är den 10 maj i Hansta naturreservat, varmt välkomna då! Mer info om detta kommer senare här på bloggen.
Nagelört, Nackareservatet april 2008
Äntligen bofink och stare!
Såg också min första strandskata för i år. Vi skulle ta en gruppbild utomhus på alla deltagare då en standskata visade upp sig på ett hustak en kort stund. Vi var på Skeppsholmen och även där sjöng bofink och stare och nagelörten blommade.
Kan inte riktigt släppa detta med att ekologisk odling inte skulle räcka till för att försörja världens befolkning med mat, kolla här på en mycket intressant rapport om hur man i Etiopien bl.a. lyckades tredubbla skördarna och höja grundvattennivåerna(som hade sjunkit stadigt under lång tid innan) med helt ekologiska metoder.
Har Marit Paulsen slagit sig?
Att det ekologiska lantbruket inte "räcker till" för att försörja världens växande befolkning verkar också vara en ganska utbredd uppfattning. Men vad finns det för bevis för det egentligen? Det vore ju bra om Marit Paulsen kunde prestera fram några källor till påståendet att "skördarna blir från hälften till tre fjärdedelar av den skörd som konventionell odling ger". Enligt vetenskapliga studier handlar det snarare om en skördeminskning på ca 10 procent men det beror också på hur man räknar. Det går inte bara att jämföra en storskalig intensivodling av t.ex. majs med en mer småskalig agroforestryodling rakt av. Industriodlingen kan få ut mer majs/hektar men i ett ekologiskt agroforestyrbruk så får man också ut andra nyttigheter eftersom det är en samodling av olika grödor som understödjer varandra, t.ex. grödor med kvävefixerande bakterier vid rötterna som gödlslar marken. Den totala outputen kan då bli större i ett sådant system än i intensivodlade monokulturer som dessutom är mycket sårbara för torka och angrepp av insekter eller parasiter. Och Paulsen tycks ha glömt bort att det intensiva storskaliga jordbruket är fossilbränsledrivet och oerhört energikrävande(produktion av gifter och konstgödsel). Långsiktigt hållbart, jo men visst!
Vi producerar mer än tillräckligt med mat för att försörja alla människor på den här planeten, att det ser ut som det gör i världen, med närmare en miljard undernärda människor, beror på felaktig jordbruks- och handelspolitik i både nord och syd, krig och konflikter, och naturligtvis fattigdom. Mer om detta kan läsas här och här. Den senare länken kan verkligen rekommenderas för dem som vill veta mer om hur det egentligen förhåller sig med det ekologiska lantbruket och möjligheten att försörja en växande befolkning. Nej, Paulsen verkar inte ha tänkt igenom detta ordentligt. Hon får också svar på tal av Rune Lanestrand, redaktör för tidningen Småbrukaren och ekobonde, och även här och här.
Hon strör förresten märkliga påståenden omkring sig, som detta: "Marit Paulsen är även kritisk till Naturskyddsföreningens rekommendation att äta odlad lax. "Det är vansinne", säger hon."
Var har hon fått det ifrån? Inte att odlad fisk är vansinne, vilket det oftast är, men att Naturskyddsföreningen skulle rekommendera odlad lax. Jag har verkligen försökt att hitta en sådan rekommendation men inte lyckats. Jag ser ingen sådan rekommendation i föreningens havspolicy eller i den gröna guiden. Däremot finns det odlad lax som är KRAV-märkt. Kan det vara det hon menar? Men där har man ju tänkt på det som hon, helt riktigt, anser vara problemet med odlad fisk, att stora mängder fisk används som foder i odlingarna. Läs mer om KRAV:s regler om fiskodling här.
Och så detta med "miljörörelsens ovetenskapliga slutsatser", det klart att man ska vara vetenskapligt korrekt, något jag tycker att miljörörelsen oftast är, men det kravet borde väl även gälla en kandidat till Europaparlamentet!
Mellan alla grodor som hoppar ur munnen på henne så har hon ju sina små poänger faktiskt, de tycks bli allt färre men de finns där om man letar!
Bommad praktejder! Men vad gör väl det...
Inte blev det någon kanonobs på praktejderhane utanför Älgö som jag hade hoppats på. Den hade legat där några dagar och uppvaktat ådor och jagat bort gudingar med stor frenesi, att döma av rapporterna på svalan. Men den tycks ha dragit vidare, där får man för att man ligger hemma och är sjuk!
Missade också Erstaviksvandringen i söndags, som tur var räddade Anders Tranberg det hela med att rycka in som vikarie. Det blev bl.a. omrvråkar, tofsvipor, starar, sånglärkor och trädlärkor för de 16 deltagarna.
Men inte ska man hänga läpp för en missad praktejderhane i finaste häckningsdräkt, vad är väl en bal på slottet ...
Nu är det ju så fantastiskt med naturen att man kan ju inte vara missnöjd när man varit ute en vacker, solig, om än blåsig, vårdag med fiskmåsar och silltrutar i luften, mängder med ejdrar i vattnet och dessutom några knipor, storskrakar, en fiskande storskarv och lite annat?
Och till på köpet "upptäckt" att Älgös nordligaste udde, Vältudden, är ett litet stycke mycket fin skärgårdsskog. Gamla tallar och granar, en del död ved också och stora härliga kuddar av signalarten blåmossa. Den tål inte solljus och torka särskilt bra så där det finns stora svällande kuddar av blåmossa har skogen fått stå orörd under lång tid. Jag skulle nog bedöma det som att Vältudden håller nyckelbiotopsklass. Nu blev det inte så mycket tid för att kolla skogen mer noggrant, vad skulle man inte kunna hitta i branterna t.ex? Det stora grönområdet centralt på Älgö är sedan tidigare registrerat som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen. När man åker runt på Älgö så är det uppenbart att också övriga mindre grönområden, och även många tomter, håller höga naturvärden. Det är mycket gamla träd, både gran och tall, gamla ekar varav många verkar ha håligheter som är viktiga för både insekter, fåglar och andra djur som t.ex. fladdermöss. Det borde faktiskt göras en mer detaljerad inventering av hela Älgö, inte minst med tanke på de förändringar som Älgö står inför.
Som jag skrev i mitt förra inlägg så finns det många områden som saknas i den rapport som ska ligga till underlag för Nackas grönstrukturplan och här har vi då ännu ett område som rimligen borde redovisas där. Eftersom vi åkte förbi Tattby naturreservat(eller snarare igenom då Skyttevägen går rakt igenom reservatet) så började jag fundera på om det verkligen är så att det inte finns några höga naturvärden i den östra delen som man kan tro när man studerar underlagsrapportens kartor. Från vägen ser skogen högintressant ut, får åka ut och kolla det snart!
Åter till det här med praktejdern, visst är det roligt att se ovanliga fåglar men är inte de alldeles vanliga ejdrarna ännu roligare att se? Vanliga och vanliga förresten, det går inte så bra för ejdern längre och den minskar kraftigt på många håll i Östersjön, återkommer om detta senare här på bloggen. Men visst är det intressant med vår fascination för det sällsynta, inte minst i fågelskådarsammanhang. Hur roligt är det egentligen att skåda någon stackars felflugen sibirisk vadare(eller nåt) som fått fel på kompassen och aldrig kommer att hitta "hem" igen utan istället går mot en säker död hundratals mil från sina artfränder? Nä, då har jag nog större behållning av ejdrarna som nu är tillbaka i skärgården för att häcka, eller storskrakparen som stod på iskanten på Baggensfjärden och vilade sig i solskenet. Och är inte en storskrake minst lika vacker som en praktejder? För att inte tala om hur roligt det var att se vårens första citronfjäril som glatt(jo, den såg glad ut) flög förbi när vi fikade på Svärdsön.
Fast, det klart, den där rödhalsade snäppan på Utlängan för några år sedan var ju lite spännande faktiskt, och bergsångaren i Ottenby som sjöng för full hals var ju inte heller så tokig, och... nej, nog med exempel, visst är det roligt med sällsynta fåglar. Bara man inte missar allt det fantastiska vi har runt omkring oss i vår natur, och värnar vi inte om den så kanske den vanliga arten plötsligt inte är så vanlig längre!
Andra tankar om det här med sällsynta fåglar kan läsas här. Kan rekommendera den bloggen förresten, intressant läsning.
