Ädelguldbagge vid Gammeludden.
Den här juvelen hittade vi igår i den förvildade parken vid Gammeludden. Vi gick förbi ett område med blommande kirskål och jag tänkte att det kan vara värt att kolla efter skalbaggar då vi var i en park med en mängd gamla ädellövträd. Kanske en ädelguldbagge eller något annat skoj dyker upp. Och mycket riktigt, en stor metallglänsande grön bagge satt i kirskålen mumsande på pollen. Att det är en ädelguldbagge och inte någon av de två vanligare gröna guldbaggarna ser man på att den har en mer tydlig tredelad kropp med väl avsatt huvud, halssköld och bakkropp. De två vanligare guldbaggarna är mycket mer kompakta ,nästan som de blivit ihoptryckta, i jämförelse.
Ädelguldbaggens larver lever inne i håligheter i olika lövträd, ofta ek men även andra lövträd går bra. Larverna kryper runt i mulmen och äter av veden. Den fullbildade skalbaggen besöker ofta blommor för att äta pollen och nektar. Två exemplar hittade vi vid Gammeludden. Den är inte tidigare rapporterad härifrån så en ny lokal för denna rödlistade art alltså! Det är bara några kilomter till Tollare där vi funnit den tidigare och jag vet att den har åtminstone en lokal i Kummelnäs(norra Boo)också. Den tycks vara rätt spridd i Boo, däremot har jag inte sett den på Sicklaön. Den borde kunna förekomma i Nyckelviken och Skuruparken, två områden med mängder av mulmekar och som dessutom kan erbjuda blomsterrika marker för de fullbildade skalbaggarna. Borde vara en tidsfråga innan jag hittar den i Nyckelviken!
Kulturreservat vid Baggensstäket - bra för naturen?
Igår gjorde jag, tillsammans med Margaretha och Kerstin från Boo Miljö-och naturvänner, en rundvandring i det område som ska bli Baggensstsäkets kulturreservat. Tidigare har det planerats som Saltstigens naturreservat men innan förslaget gick ut på remiss så döptes det om. Det är samma paragrafer i miljöbalken så det är ingen skillnad i skydd jämfört med ett naturreservat. Däremot kan det vara en risk att man vidtar åtgärder som missgynnar naturvärden, ofta går natur- och kulturvärden hand i hand men inte alltid. I förslaget till kulturreservat finns det en del saker som jag tycker är väldigt tveksamma. 
Enligt reservatsförlslaget ska detta område vara park med vissa anläggningar! Vadå för anläggningar undrar man. Det framgår inte av förslaget, bara att det ska vara anläggningar som tillgodoser behov hos besökarna! Lite tydligare kan de väl vara!
Här några bilder från den härliga, numera förvildade, parken med många grova och gamla ädellövträd som alm, ask och lind. I parken finns flera införda trädslag som sykomorlönn, silverlönn, parklind och ädelgran. Trots att vi var där mitt pådan så sjöng svarthätta, trädgårdssångare, bofink och lövsångare flitigt. Från den lilla vassviken hördes sävsångarens skorrande sång och några ladusvalor jagade över Baggensstäket. Jag tyckte också att jag hörde stenknäckens skarpa lockläte.
Baggensstäket är platsen för slaget vid stäket. I området finns tre skansar(befästningar) från den tiden och i reservatsförslaget talas det om att öka de visuella sambanden mellan skansar och slagfält. Men det ska göras så att naturvärden bibehålls. Skansarna ska också skyddas mot skador som trädrötter kan orsaka.
Då undrar man om den här stora linden kan vara kvar? Bilden är tagen från den jordtäckta skansen nere vid vattnet. Om så stora träd måste tas ner så förstår jag inte hur man samtidigt ska kunna behålla naturvärdena.
Här är utsikten från en av de högt belägna skansarn, den jordtäckta skansen ligger nedanför berget. Om man ska kunna ett visuellt samband och synliga riktlinjer mellan skansarna så undra man hur mycket träd som måste tas bort. Alldeles orimligt mycket tycker jag! Visst ska man kunna röja fram skansarna men det får vara med måtta! Tallen på bilden är ett par hundra år gammal och jag tycker det är viktigare att behålla de gamla träden än att till varje pris röja fram de gamla skansarna. Den här skansen är nu övervuxen med ett flertal flerhundraåriga tallar. Om trädrötter inte ska få skada skansarna, eller snarare det som är kvar av dem, så lär väl varenda gammeltall sågas ner! Inte klokt! Problemet med reservatsförslaget är att man inte låtsas om den här konflikten. Man måste bestämma sig, ska skansarna fram med riktlinjer och allt, ja, då lär många värdefulla träd ryka. Eller ska vi låta de vara som de är idag, synliga men delvis igenväxta med många skyddsvärda och vackra träd?
Tallen på bilden är värd för två signalarter. Svart praktbagge och grynig blåslav.
Kläckhål av svart praktbagge. Grynig blåslav.
Samma tall som ovan, fin tallåga i förgrunden också. Är det verkligen vettigt att röja bort både tall och låga för att få fram en gammal stenhög!?
Ett problem när man gör reservat är att det ska anläggas en massa överdimensionerade gångvägar som ska "trygghetsröjas", alltså att man tar bort små träd och buskar bakom vilka diverse våldsmän ofta(!?) gömmer sig!
Stigen ovan ska omvandlas till gångväg, 1-2 m bred och beläggas med grus. Helt onödigt tycker jag. En kostnad man lätt kan spara in på. Stigen funkar alldeles utmärkt idag och har gjort så länge.
Det blir en del saker att ta upp i vårt remissvar med andra ord!
Gjorde ett fynd av en rödlistad art också, men den får ett eget inlägg snart!
Rapport från trollsländeskådningen
Hade trollsländeskådning för Stockholmskretsen i söndags på Norra Djurgården. Vi träffades vid universitets t-banestation och tanken var att kola in trollsländorna i Laduviken, Solfångardammen och eventuellt Lappkärret. Det såg inte lovande ut på morgonen, grått, blåsigt och kallt! När vi samlades vid 10-tiden så började det spricka upp och solen visade sig till och från men jag var inte särskilt hoppfull om vädret när vi började gå mot Laduviken. Men när vi kom till ängen v om Laduviken så sken solen och vinden mojnade ordentligt. Det kan nog bli nåt det här tänkte jag och plockade fram kikare och håv. Jag började med att berätta lite om trollsändornas långa leverna på jorden(300 miljoner år!) och lite om vad som skiljer ut de från andra insekter. Men så dyker en oväntad deltagare upp!
Den här kalven ville också vara med på trollsländeskådning! Eller så ville den bara se sig om i världen utanför hagen. Nu blev det ett långt avbrott i trollsländeskådandet. Istället fick vi valla kalven tillbaka in i hagen. Vilket så småningom lyckades!
Nu var det strålande solsken och vi började titta på olika flicksländor som flög på ängen. Även fjärilar studerades, puktörneblåvingar och ängssmygare beskådades bl.a. Någon fyrfläckad trollsända flög förbi utan att jag kunde håva in den. Men det gjorde inte så mycket då nån av deltagarna upptäckte en trollslända som satt på ett strå vid bäcken som rinner förbi här. Det visade sig vara en alleles nykläckt fyrfläckad trollslända. Den första av många nykläckta idag.
Lite längre ned på strået satt larvhuden, exuvien kvar. Jag tyckte att den såg konstig ut, det verade vara nåt fel på vingarna. Om ni tittar på bilden så ser ni att det bakre vingparet har ligger som det ska, alltså att vingarna pekar rakt ut från kroppen, men det främre vingparet pekar rakt upp över kroppen istället. Framvingarna var ihopklistrade på nåt sätt! Har aldrig sett nåt liknande tidigare men det är så klart mycket som kan gå fel vid kläckningen. Men jag lyckades sära på vingarna och satte tillbaka sländan på sitt strå med framvingarna i rätt position.
Vi såg många fyrfläckade trollsändor som satt och torkade i solen efter att ha kläckts under morgonen.
Fyrfläckad trollsända. Foto: Beatrice Sundberg
Foto: Beatrice Sundberg
En exuvie, alltså larvhuden som blir kvar när trollsändan kläcks. Larvhuden spricker upp på ryggen och så kränger den sig ut och hänger en stund med huvudet upp och ner. Sen tar den tag med benen om larvhuden och drar sig ur den helt och hållet. Så sitter den där och pumpar upp bakropp och vingar, det hela kan ta flera timmar och ugör den mest sårbara tiden i en trollsländas liv. De vita trådarna man er på bilden är trakéer, luftrör.
Här fikar vi vid vindskyddet, Laduviken. Efter en stund så upptäckte jag att vi hade en alldeles nyckläckt trollslända mitt framför ögonen på oss!
Den här satt på vindskyddet! Vi såg sen flera exuvier där. Visst var det bra arrangerat av mig att ha fikapaus just där!? Det muttrades bland deltagarna om "utplacerade sländor"...
Foto: Beatrice Sundberg
Trollsändelarverna kan krypa flera meter på land innan de kryper upp på nåt lämpligt ställe inför kläckningen.
Foto: Beatrice Sundberg
Här går vi igenom olika flicksländearter.
Foto: Beatrice Sundberg
Den här snoken låg och solade på bryggan. Och den låg kvar trots att vi alla gick ut på bryggan för att titta närmare på den. Titta på ögonen, det ser ut som att den har grå starr! Men det är nog inget fel på ormens ögon, de blir gråmjölkiga innan den ska ömsa skinn. Hoppas deltagarna läser detta för jag kunde inte förklara det på plats, reptiler kan jag alldels för lite om! Men nu har man lärt sig det också, det är bl.a. det som gör det roligt att naturguida, man lär sig så otroligt mycket när man kollar upp alla frågor man inte kunde svara på!
Foto: Beatrice Sundberg
Här är en sjöflickslända som håvades in. Även bred trollslända och guldtrollsländor sågs förutom flera arter flicksländor.
Foto: Beatrice Sundberg
Ännu en fyrfläckad trollslända som torkar vingarna!
En hona av rödögonflickslända sitter snällt i min hand!
Foto: Beatrice Sundberg
Även växter kollades in, här är det en bräsma som undersöks.
Foto: Beatrice Sundberg
Men huvudfokus låg på trollsländor men efter laduviken så började det regna, först ett par skurar sen tog gråvädret över helt och hållet. Det var ingen idé att gå vidare upp mot solfångardammen men vi hade sett en hel del och alla verkade nöjda!
EDIT: Måste rätta mig, det var inte alls jag som såg den nykläckta trollsländan vid vindskyddet! Det var faktiskt Beatrice, som tagit de flesta av bilderna här, som hade ögonen på skaft! Inte snyggt att ta åt sig äran sådär som jag gjorde! Sorry!
Lindskär – Slumnäs, vandring i Erstavik
Söndagen den 20 juni, kl 10.00 – 14.00
Erstaviks sydöstra delar bjuder på strandängar, naturbetesmarker, jättekar, gammeltallar och en mängd intressanta fåglar, blommor och insekter. Följ med på denna vandring i Nackas kanske vackraste kulturlandskap.
Samling vid Tyresö strand kl 10.00, buss 816 från Gullmarsplan via Ekstubben och Ältaberg. Medtag matsäck.
Randig skulderbock i Ryssbergen
Hade en vandring i Ryssbergen för Miljöpartiet i Nacka i lördags, på Världsmiljödagen alltså. Självklart ska Nackas mesta(?) urskog uppmärksammas den dagen! Hade inte väntat mig några nya fynd i skogen men när vi stog vid Ryssbergens största torraka så upptäckte en av deltagarna att det kröp en stor insekt på axeln på en annan deltagare. Vi lyckades få fatt på den stora insekten och kunde snabbt konstatera att den var en skalbagge och närmare bestämt en långhorning. Men vilken art kunde jag inte säga, hade faktiskt ingen aning då. Jag kände igen den randiga teckningen på täckvingaran men inga artnamn dök upp i huvudet på mig. Långhorningar är ju alltid roliga att hitta även om det inte är någon ovanlig art, vilket jag inte trodde att det var. Som jag sa till gruppen så är det nog en ganska vanlig art. Och visst var det så. En snabb titt i Nationalnyckelns långhorningsvolym visade att det rörde sig om en randig skulderbock(Oxymirus cursor). Den randiga teckningen visar att det är en hona. Hanen är helsvart och också betydligt smalare. Det är en allmän art vars larver lever i både löv- och barrved. Den vill ha gamla lågor vars ved är så mjuk att man kan sticka fingrarna rakt igenom den. Efter att ha gnagt omkring i veden i tre år kryper larven ut ur lågan och gör en kokong i förnan på marken. Efter några veckor kryper så den fullbildade skalbaggen ut. Randig skulderbock är i huvudsak nattaktiv men kan sällsynt ses i blommor på dagen. En vanlig skalbagge som man sällan ser alltså, får rikta ett stort tack till Kerstin Nöres dotter som "fångade" den på sin axel!
Enligt Nationalnyckeln så har arten minskat i Sverige på grund av minskad tillgång på grövre gamla lågor men den är fortfarande utbredd. Men frågan är förstås hur det ska gå för den i framtiden, den och alla andra arter beroende av död ved. Jag tycker att just den typen av riktigt gamla lågor med mjuk ved är väldigt ovanliga i de flesta skogar idag. Även i "finare" skogar så hittar man inte många av de här gamla lågorna. I Nacka finns det en del områden med hyfsad tillgång på den typen av död ved, förutom Ryssbergen kan man nämna Tollare, Skarpnäs, delar av Velamsund och Nackareservatet. Så frågan är hur vanlig den randiga skulderbocken kommer att vara om nuvarande trender i skogslandskapet håller i sig?
Det blev en väldigt trevlig vandring med bra diskussioner om Ryssbergen och den eländiga bron som planeras. Ett fullkomligt vansinnigt projekt på alla sätt! Här ska alltså Nacka kommun slänga ut flera hundra miljoner kronor av skattebetalarnas pengar på en bro som ingen vill ha och ingen behöver och som kommer att förstöra en unik urskog! Dessutom kommer trafiken att öka i området runtomkring(Vikdalen,Birka m.fl.) samtidigt som de nya bostäderna på Kvarnholmen kommer att bli bullerstörda!
En idé som kom upp var att ha en hearing om bron med ansvariga politiker samt banderoller vid Värmdövägen och att få upp en hemsida om Ryssbergen(vi hade ju en tidigare). Det gäller att lyfta bron som en viktig valfråga, eller snarare motståndet mot bron.
Flodsångare och sävsländor
Allmän sävslända(Sialis lutaria)
Såg de här sävsländorna vid Nor utanför Knivsta. Vi var ute efter den flodsångare som under en längre tid sjungigt vid norra änden av Säbysjön. Ett lämpligt stopp på vägen mot stäpphöken som under flera dagars tid uppehållit sig på Lövstaslätten strax söder om Uppsala. Nor visade sig vara ett spännande område med en fin å som rinner mellan Säbysjön och Valloxen. Ån kantas av lummig lövskog med ett stort inslag av alm varav flera var döda av almsjuka men ändå många vid liv och till synes vitala. Just tät strandskog är en utmärkt miljö för flodsångaren och det dröjde inte alltför länge innan vi hörde dess typiska sång. En skyttlande ramsa som påminner om en stor vårtbitare. När vi lyssnade på flodsångaren så fick jag syn på de här sävsländorna som stt på staketet till hästhagen. Sävsländor har svarta, tjocka, vingribbor som ger det där typiska nätmönstret på vingarna. Långa antenner och stora ögon är också utmärkande drag hos sävsländor. De flyger tidigt på försommaren och är vanliga vid åar och sjöstränder. De fullbildade sävsländorna äter lite pollen medan larverna är bottenlevande rovdjur.
Bakom de här ekarna satt flodsångaren.
En skogsnäva.
Stäpphöken missade vi med några timmar! Men vaktel spelade där och senare på kvällen hade vi spelande kornknarr vid Övre föret samt jagande hornuggla.
