Flodsångare och sävsländor
Allmän sävslända(Sialis lutaria)
Såg de här sävsländorna vid Nor utanför Knivsta. Vi var ute efter den flodsångare som under en längre tid sjungigt vid norra änden av Säbysjön. Ett lämpligt stopp på vägen mot stäpphöken som under flera dagars tid uppehållit sig på Lövstaslätten strax söder om Uppsala. Nor visade sig vara ett spännande område med en fin å som rinner mellan Säbysjön och Valloxen. Ån kantas av lummig lövskog med ett stort inslag av alm varav flera var döda av almsjuka men ändå många vid liv och till synes vitala. Just tät strandskog är en utmärkt miljö för flodsångaren och det dröjde inte alltför länge innan vi hörde dess typiska sång. En skyttlande ramsa som påminner om en stor vårtbitare. När vi lyssnade på flodsångaren så fick jag syn på de här sävsländorna som stt på staketet till hästhagen. Sävsländor har svarta, tjocka, vingribbor som ger det där typiska nätmönstret på vingarna. Långa antenner och stora ögon är också utmärkande drag hos sävsländor. De flyger tidigt på försommaren och är vanliga vid åar och sjöstränder. De fullbildade sävsländorna äter lite pollen medan larverna är bottenlevande rovdjur.
Bakom de här ekarna satt flodsångaren.
En skogsnäva.
Stäpphöken missade vi med några timmar! Men vaktel spelade där och senare på kvällen hade vi spelande kornknarr vid Övre föret samt jagande hornuggla.