Mer om Tollare
Här är då övriga intressanta fynd från Tollare.
En praktbagge, släktet Agrilus, som inte gick att identifiera. Lasse tog med sig ett exemplar hem men det gick inte att fastställa arttillhörighet. Det är iallfall inte den vanliga Agrilus-arten. Den hittades på älggräs på en fuktäng norr om Tollareängen.
På samma ställe gjorde vi dagens andra fynd av ädelguldbagge! Här såg vi också två silverstreckade pärlemorfjärilar som parade sig. Det lustiga var att de flög runt in copula, som bl.a. trollsländor gör. Jag har aldrig sett fjärilar göra så tidigare. Här hittades även en humlebagge.
Silverstreckad pärlemorfjäril och ädelguldbagge. Foto: Lasse Hole
Vi gick sedan till det område söder om Tollare träsk som ligger inom planområdet för detaljplanen Tollare träskväg. Här ville vi förstås hitta fler rödlistade arter! Men tyvärr, det gjorde vi inte. Några ovanliga arter blev det iallafall och arter som kanske kommer upp på rödlistan 2010.
På en asplåga hittade vi kläckhål och larvgångar av signalarten grön aspvedbock(Saperda perforata). Den är tidigare rödlistad men avfördes från listan vid revideringen 2005. Men nu kan den göra "comeback" på rödlistan. I förslaget till ny lista finns den med igen p.g.a. minskad utbredning och försämrad livsmiljö. Förklaringen till det är att kontinuitetsskogar, alltså gammelskogar, fortsätter att avverkas. Den nya listan är preliminär och kommer att granskas av experter under hösten. Hursomhelst, det är en ovanlig skalbagge som är en bra indikator på värdefulla skogar.
Lasse kollade i en angränsade asplåga där nedbrytningen hade gått mycket längre. Veden var så mjuk att man kunde sönderdela med fingrarna. Inne i veden, i en hålighet låg två st mindre vattensalamndrar. Den ena försvann ännu längre in i asplågan men den andra fick Lasse tag på och vi kunde titta till den lite närmare. Det var tydligt att det var en mindre vattensalamander, huden var slät , inte alls så knottrig som den är hos den större vattensalamandern. Den släpptes snart ner på marken och jag hann med att fota den innan den fick nog av uppmärksamheten och sökte skydd inne i lågan igen. Utanför lekperioden är salamandrarna nattaktiva och jag tror inte att den uppskattade att bli utdragen i ljuset.
Frågan är om det också finns större vattensalamander i Tollare? Det är en Natura 2000-art, den är alltså upptagen i EU:s listor över skyddsvärda arter i ett europeiskt perspektiv, och det är förstås bra att kunna påvisa sådana arter i områden man vill skydda. Den är också än mer beroende av fiskfria vatten än vad den mindre är så Tollare träsk skulle kunna vara en lämplig miljö för den.
I samma asplåga fann vi också en liten men mycket vacker skalbagge, en s.k. droppbagge enligt Lasse. Hade aldrig hört talas om droppbaggar tidigare! Man lär sig alltid något nytt, det är då ingen risk att man blir "färdig" med naturen!
Scaphidium quadrimaculatum, fam. droppbaggar. Foto: Lasse Hole
Det finns en del gamla björkar med riktigt grov bark i området och på en av dem så kunde jag hitta runda kläckhål som förmodligen är gjorda av dolkstekellik glasvinge(Synanthedon scoliaeformis). En ganska sällsynt art iallafall.
Lasse tog med sig några sälgtickor hem för att se om Europas minsta skalbagge eventuellt skulle finnas där. Enhströms dvärgfjädervinge(Baranowskiella ehnstromi) heter den och den är omtalad på naturbloggen tidigare. Och i porerna på en av tickorna kröp det faktiskt små dvärgfjädervingar! Roligt! Hur vanlig är den egentligen, kan man undra? Har inte kunnat hitta någon information om det någonstans. Den är inte med på rödlistan iallfall. Lasse har ju kollat ett antal sälgtickor från olika områden utan att hitta den, förutom fyndet från Ösby träsk.
Vi hittade en täckvinge från en skalbagge som Lasse tog hem för identifiering. Det visade sig vara en täckvinge av kolsvart kamklobagge(Prionychus ater). En sällsynt art som lever inne i håligheter i ekar och andra lövträd. Larven lever i mulmen i håligheterna och den fullbildade skalbaggen tillbringar även den större delen av sin tid i dessa håligheter. Det är en bra indikator på kontinuitet av gamla lövträd med mulm. Jag har faktiskt haft närkontakt med kolsvart kamklobagge några gånger. Det var när jag deltog i sökandet efter läderbagge i Nacka för några år sedan. Då hade vi fallfällor i mulmen som vittjades med några dagars mellanrum och i Nyckelviken och Skuruparken gjorde vi flera fynd av denna svartbagge. En mycket livlig liten varelse kan jag säga! Varken Tomas Fasth, som ledde inventeringsarbetet, eller jag visste vad det var för något vi fångat. Vi funderade på om vi skulle döpa den till snabb svartbagge eller kanske svart snabbagge, om det nu skulle visa sig vara en ny art för vetenskapen! Vilket det såklart inte var(och inget vi trodde på förstås) men ett exemplar fick gå till de sälla jaktmarkerna(de sälla mulmekarna) och skickades till en entomolog för artbestämning. Det visade sig alltså vara kolsvart kamklobagge. Och nu har vi konstaterat förekomst av den också i Tollares eklandskap och understryker tillsammans med de andra fynden Tollares höga naturvärden.
Jag är övertygad om att det finns ännu mer att upptäcka i Tollare!
Till sist en bild på Tollare träsk. Här såg vi bl.a. två svarthakedoppingar(men inga ungar), vigg, knipa och rörhöna med ungar, ormvråk, rörsångare, svarthätta. 
Foto: Lasse Hole
Ädelguldbagge i Tollare!
Ädelguldbaggen är rödlistad som "missgynnad, hotkategori 4. I artdatabankens faktablad kan man läsa följande:
"Larven lever i svart mulm inuti stammar och grövre grenar, vanligen av levande lövträd. I Sverige utvecklas arten troligen framför allt i ek, men är även funnen i bok och lind. Arten verkar föredra solexponerade träd. De fullbildade skalbaggarna flyger varma sommardagar och besöker blommor, bl.a. hagtorn, fläder och älggräs."
Om ädelguldbaggens status och hot sägs det följande: "Arten hotas genom att antalet lämpliga bestånd med grova och ihåliga ädellövträd minskar. På många lokaler med arten håller det på att växa igen så att utvecklingsträden beskuggas och blir mindre lämpliga och på längre sikt dör. Ett annat långsiktigt problem är ett generationsglapp i vissa trädbestånd som i framtiden kan leda till brist på lämpligt substrat."
Och under rubriken åtgärder står följande: "Gamla bestånd med ädellövträd, liksom hålträd i parker och alléer bör lämnas kvar. Likaså bör grova lövträd i gamla naturbetesmarker friställas så att deras liv förlängs."
Att bygga en massa hus runt de gamla ekarna(detaljplan för Mellanbergsvägen) verkar inte som någon bra idé med andra ord! Det är nog inte så lyckat att exploatera Tollareängen heller. Tar man bort de blomsterrika markerna i anslutning till ekarna så tar man bort maten(pollen,nektar) för skalbaggarna och andra insekter! Ekarna blir då bara prydnadsträd utan någon funktion för den biologiska mångfalden. I och med att ädelguldbaggen behöver både gamla ekar med håligheter och mulm samt ängar och bryn med blommor och blommande buskar så är det en mycket bra indikatorart på värdefulla naturområden. Den är också föreslagen som indikatorart för ängs- och betesmarker i en rapport från jordbruksverket.
Bilder på ädelguldbaggen och mer om vad vi fann kommer inom kort!
Vitfläckig guldvinge och skeppsvarvsfluga på Farstanäset
Innan vi kom ut i själva eklandskapet passerade vi väldigt fina torrbackar där backnejlika, gulmåra, stor blåklocka, gul fetknopp och johannesört blommade i mängder. Obeskrivligt vackert! I synnerhet backnejlikan är en favorit för mig. Mycket insekter var det också här, ängs- och smalblombock, rörbockar och diverse annat. En skimrande orangeröd fjäril kom förbi och slog sig ned på en johannesört. Fjärilen var alltså lysande orangeröd på vingovansiden, undersidan var orange med svarta fläckar på framvingen och små vita prickar på bakvingen. En vitfläckig guldvinge! En fjäril som man inte ser så ofta tycker jag. I fjärilsböckerna står det att den är allmän, men det vete sjutton om jag håller med. Inte där jag rör mig iallafall. I nationalnyckeln står det åtminstone att den har en vikande population i södra Sverige men att den är stabil i norr. Jag har t.ex. inte sett den i Erstavik på mina fjärilsinventeringsrundor. Så man blir lite extra glad av att se den, och så hann jag med att ta några bilder på den också. Sen kom en skogsnätfjäril också, även det en art som står som "allmän" i alla böcker men som man inte ser så mycket av numera.
Här såg vi också ett gäng lövsångarungar. En damp ner på en häll när vi satt och fikade, den satt länge och funderade på om det här verkligen var rätt miljö för en lövsångare. Det är nog inte så klokt att sitta så öppet och exponerat om man är en liten lövsångare som nyss lämnat boet. Efter en stund så flög den på ostadiga vingar mot första bästa buskage.
Efter att ha tittat till några döda och döende almar(Lasse skulle samla in några små baggar) så kom vi då till Farstanäsets eklandskap. Det är verkligen mycket fina områden med många gamla ekar och jätteträd(omkrets minst 3,14m). Glädjande också att se att många ekar står relativt fritt och öppet. Till skillnad från hur det ser ut i t.ex. Nyckelviken och Skuruparken i Nacka. Vad som saknas i Farsta däremot är mulmekar. Mulm är det bruna trämjölet som finns inne i håligheterna och som utgörs av nedbruten ved, spillning från insektslarver och dyl. De här håligheterna i eken är livsmiljö för mängder av olika arter, många insekter förstås men även för fåglar och fladdermöss t.ex. Själva mulmen är viktig för många skalbaggslarver som olika knäppare och guldbaggar.
Visst finns det mulmekar på Farstanäset men inte så många som man skulle kunna vänta sig med tanke på det stora antalet ekar. De är för friska helt enkelt! Vilket kan vara ett problem, faktiskt! I synnerhet om man har ett fåtal mulmekar med sällsynta insekter som behöver mulm och död ved för sin överlevnad. För att hjälpa insekterna kan man då avsiktligt skada några ekar så att de lättare angrips av vednedbrytande svampar för att påskynda hålbildningen. Och det är precis vad man har gjort här på Farstanäset. Man har sågat av grenar och simulerat en naturlig brottyta för att öka möjligheterna för vedsvampar att få fäste. Se här:
Foto: Lasse Hole
Vi såg flera ekar med avsågade grenar, vem som gjort det vet jag inte men det måste väl ingå i någon slags skötselplan för området som inte har något formellt skydd i dagsläget.
Ekar kan leva flera hundra år med håligheter och röta så man har inte ihjäl ekarna när man gör sådana här saker. Farstanäset har en stor potential för krävande arter som vill ha mulm och död ved så det är mycket glädjande att man gör så här.
Några bilder från Farstanäsets eklandskap. Foto: Lasse Hole.
En del mulmekar finns det på Farstnäset, och vi sållade lite mulm från en ek med håligheter som gick att komma åt utan stege. Lasse hade nämligen sållet med också! Bl.a. hittade vi denna larv:
Foto: L.H
En typisk bladhorningslarv enligt Lasse. Förmodligen en guldbagge. Den fick självklart återgå till sin mulmhåla efter fotograferingen!
Att det är väldigt fina ekmiljöer här fick vi kvitto på lite senare. Vi såg de här gnagspåren på en av gammelekarna:
Foto: L.H
Jag tänkte direkt på bredhalsad varvsfluga när jag såg dem. Larvgångarna är 2-3 mm breda och skär tydligt in i vedytan. Det är ingen ovanlig art och den kan förekomma på alla våra lövträdsarter, även om den ska vara vanligast på björk. Den har en släkting som heter skeppsvarvsfluga och som bara går på ek. Den är sällsynt och rödlistad. Vi började fundera på om inte den skulle kunna finnas i ett så här fint ekområde. Den har larvgångar som går rakt in i veden och lämnar inte de här tydliga spåren på vedytan som den bredhalsade gör. Det är skalbaggar faktiskt, trots att de kallas för varvsflugor!
Lite senare så går vi förbi en hög med ekgrenar som troligen lämnats för att utgöra yngelplats för olika insekter. Vi stannar till här en stund och hoppas få se något roligt. Och plötsligt så sitter det en långsmal insekt på en gren. Varvsflugorna är långsmala. Den är roströd och svart och som sagt väldigt långsmal. Lasse sa att det är nog en varvsfluga, men var osäker på vilken av de två arterna den tillhörde. Så den fick se sitt öde beseglat och hamnade i Lasses insamlingsrör!
Och det visade sig att det faktiskt var den sällsynta skeppsvarvsflugan! Riktigt roligt fynd!
Nu kanske en del frågar sig om man ska samla in rödlistade insekter så där? Den är inte fridlyst så det finns inget förbud mot insamling och att ta ett exemplar av en insekt hotar knappast populationen på lokalen. Måga insekter kan inte artbestämmas i fält och då är det bara insamling som gäller för att få en säker identifikation.
Skeppsvarvsflugan är rödlistad som missgynnad och den finns sällsynt i framförallt sydöstra Sverige. Artdatabanken har förstås ett faktablad.
Att skeppsvarvsflugan finns på Farstanäset visar tydligt att det är förstklassiga ekmiljöer här.
Rapport från trollsländeskådningen.
Märkligt förresten att man så ofta skiljer på människa och natur. Vad är vi om inte ett stycke natur själva? Tänk att det ska behövas en massa forskning för att "bevisa" att människor mår bra av närhet till naturen! Och att det ska vara så svårt(för somliga, dessvärre ofta personer med makt och inflytande) att förstå att vi är helt beroende av fungerande ekosystem för vår egen överlevnad.
Tillbaka till trollsländorna. Vi började med att titta på flicksländor och jag håvade in en mörk lyrflickslända för närstudium. Det var mycket flicksländor här och flera av deltagarna försökte sig på att fota dem. Här hittades också en exuvie på ett grässtrå, alltså en tom larvhud från det sista larvstadiet, troligen från någon glanstrollslända. Sedan gick vi ut till en udde som skjuter ut en bit i Dammtorpssjöns östra vik. Här kunde fyrfläckad trollslända och guldtrollslända beskådas. Den förstnämnda s.k. spanare som gärna sitter på en gren eller strå och spanar över sitt revir efter byten och inkränktare. Och självklart honor också. Den sistnämnde är en s.k. patrullerare som flyger av och an, tillsynes outtröttlig, och patrullerar reviret. Många trollsländor är territoriella där hanarna har revir som de försvarar mot andra trollsländor. Här fångades också citronfläckad kärrtrollslända in av två håvförsedda deltagare. Vi fick även se fyrfläckad trollslända på nära håll också tack vare samma deltagare. Det var skönt med håvhjälp måste jag säga! Naturligtvis passade jag på att säga några ord om den citronfläckade, att den är en Natura 2000-art och en bra mångfaldsindikator samt att den är en av anledningarna till att Dammtorp/Söderbysjön är ett Natura 2000-område.
Vi såg sedan flera andra flicksländor, ljus lyrflickslända, spjutflickslända och rödögonflickslända.
Innan fikapausen hann vi också se en praktfull aspfjäril samt titta på kläckhål av granbarkgnagare i några gamla granar.
Efter den mycket efterlängtade fikapausen gick vi vidare mot den golfbanedamm som brukar hysa bred trollslända så här års. Jag lockade med att det är en vacker och häftig trollslända som vi bara måste göra ett försök på trots sommarhettan. En del började pusta och stånka betänkligt nämligen! Väl framme vid dammen så lyser den breda trollsländan med sin frånvaro! Vi står där ett bra tag men ingen bred trollslända dyker upp. Vilken miss! Vi får titta på lite andra trollsländor istället, spjutflicksländor som parar ig och lägger ägg t.ex. Några guldtrollsländor passerar och en fyrfläckad trollslända finns förstås på plats. Vi gick vidare ned mot Dammtorpssjön, över golfbanan till några golfares förtret, men man får ju faktiskt passera där! Vi spanade över Dammtorpssjön då jag fick syn på en kärrtrollslända(vit "panna") med ljusblå bakkropp. Det finns två arter kärrtrollslända med ljusblå bakkropp och jag har inte sett någon av dem här tidigare! Fastän jag verkligen har letat och spanat. Det borde vara en sjö som de skulle gilla, iallafall den breda kärrtrollsländan eftersom dess larver klarar sig bättre i fiskrika sjöar jämfört med den pudrade kärrtrollsländan. Fast jag var först osäker på vilken av de två det var, trodde mest på den pudrade eftersom bakkroppen inte såg ut att vara särskilt uppsvullen, vilket den är hos den breda, därav namnet.
Så jag får härmed dementera att det var pudrad kärrtrollslända, det var istället den breda kärrtrollsländan. De två arterna beter sig lite olika också, den breda sitter gärna på näckrosblad medan den pudrade håller till mer i strandvegetationen och sitter sällan ute på flytblad i sjön. De här satt hela tiden på näckrosblad från vilka de gjorde kortare flygturer. Inte minst försökte de mota bort alla citronfläckade kärrtrollsländor som kom i närheten. Vi såg den igen längre upp mot sjöns norra spets också och jag tror att de flesta fick se den hyfsat bra. De höll tyvärr till en bit ut i sjön så det var inte helt lätt att få en bra obs på dem. En ny art för sjösystemet! Trodde jag, när jag kollade på artportalen var den faktiskt rapporterad några veckor tidigare. Men ny för mig i sjöarna här i allafall! Då är 30 av Sveriges 61 arter trollsländor påträffde i sjösystemet Dammtorp/Söderby/Ältasjön. Inte illa! Och vilken bra avslutning på vandringen!
548 dagar kvar!
Det är bara 548 dagar kvar till 2010 är slut och vi ska vara i hamn med att hejda minskningen av biomångfalden!
Något för herrar Reinfeldt och Carlgren att ta tag i!
