En långhorning, några trollsländor och en hasselsnok(och en rättelse)
Tänkte kolla in trollsländorna vid Sandabäcken igen. Har ju inte sett kungstrollsländan där i år trots flera försök. Taanken var också att få lite bilder på jungfrusländor och parningshjul med mindre sjötrollsländan.
Gick som vanligt från Tenntorp och vid den numera nedbrunna Tuppstugan blev det ett längre stopp. Det var ett väldigt pipande och kvittrande från olika mesar och andra småfåglar. Fina höga sisande toner från kungsfåglar och talltitans sträva täh-täh-täh. Spetsiga sitt-sitt från nötväckor och tofsmesens drillar blandat med en flock grönsiskors tvåstaviga gnidande kontaktälten, omvartannat fallande och stigande i sista stavelsen. En större hackspett dyker också upp och från en tät gran flyger en lite större(nu jämför jag med de små mesarna och kungsfåglarna alltså) olivbrun fågel och sätter sig i en ung asp. En trädpiplärka visar det sig. De är i full färd med att flytta till vinterkvarteren i Västafrika och ännu en gång förundras jag över att de små 21-gramsfåglarna lyckas med det. Att ta sig över först Medelhavet och sedan Saharaöknen och tillbaka. Och utan att fastna i en limsticka också. Eller i klorna på någon rovfågel.
Jag gick vidare och när jag kom ner till sandtallskogen söder om Sandasjön började jag titta lite nogrannare än vad jag gjort tidigare på tallrötterna här. Många är barklösa eller har barklösa partier och är det då ett solexponerat läge bör man alltid titta efter 5 mm stora och lite spetsiga kläckhål. Det är den åttafläckiga praktbaggen som gör dessa hål. Tidigare rödlistad och nu en av Skogstyrelsens signalarter. Det dröjde inte länge förrän jag såg de första kläckhålen och snart såg jag att det fanns kläckhål i nästan varenda tallrot här. Hur har jag missat det tidigare undrade jag. Har ju passerat här så många gånger. Det är en vämeälskande art som gynnas av skogsbränder. Sanden, som värms upp snabbt och behåller värmen länge, gör förstås att det är utmärkta utvecklingsmöjligheter för larverna i tallrötterna här. Jag ser en decimeterstor barkbit som ligger i sanden och jag vänder på den för att se om något roligt finns under den, skulle så gärna se en åttafläckig praktbagge, svart med gula fläckar. Någon sådan fanns inte men däremot en stor skalbagge med röda täckvingar och långa antenner. En hona gulröd blombock! Igen. Det var bara några veckor sedan jag såg en vid Orrmossen i Nackareservatet, också det en hona. Den lade ägg på en tallåga. Vad den här gjorde under barkbiten vet jag inte, den ville kanske bara vara ifred från naturfotografer. Jag hann med en bild innan den flög iväg, men bara några meter till en tallåga där den snabbt sprang ner i en spricka i veden och gömde sig. Tog en bild till innan jag lämnade den ifred. 
Gulröd blombock(Stictoleptura rubra)
Så var jag framme vid Sandabäcken och en hane mindre sjötrollslända satt och spanade över sitt lilla revir på det vanliga stället. Tog efter visst besvär några bilder på den och sedan väntade jag på att någon hona skulle dyka upp. Efter en stund så kom faktiskt en hona och hannen flög upp direkt från sin favortikvist(kan trollsländor ha favoritkvistar?) och efter ett par sekunder var ett parningshjul bildat. Det är snabba beslut som gäller, till skillnad från t.ex. jungfrusländorna där faktiskt en viss uppvaktning behövs innan själva parningen. Ska jag äntligen få mina bilder på parande mindre sjötrollslända? De satte sig på rätt knepiga ställen först, var tvungen att ställa mig i bäcken för att få någon bild och det var ändå inte något bra fotoläge. Tur att bäcken var så grund där. Sen flög de iväg en bit och satte sig i gräset vid strandkanten och nu kunde jag krypande smyga mig på de och fick till slut mina bilder. 
Mindre sjötrollslända(Orthetrum caerulescens)
Jag satt kvar vid bäcken och hoppades att en kungstrollslända skulle komma förbi. Solen lös från en nästan molnfri himmel och det var riktigt varmt. Några jungfrusländor uppehöll sig här och jag såg ett parningshjul bildas och tänkte att det måste också fotas. Jag fick krypa läng med strandkanten och luta mig ut över bäcken så långt det var möjligt utan att trilla i vattnet. Plötsligt prasslade det till i gräset, tänkte att det kanske var någon stor groda men såg inget djur. Jag lyckades ta några bilder som förmodligen inte skulle vara mycket att ha, men ändå. När jag tog kameran från ögonen och tittade ner i bäcken såg jag något stort som sllingrade sig i vattnet. En orm förstås, var det den jag hörde prassla i gräset? Ormen var ljusbrun med två rader mörka fläckar över ryggen och ett märkbart litet huvud. En hasselsnok! Fantastiskt! Det är den sällsyntaste av våra tre ormar och är rödlistad som sårbar. Området kring Sandasjön är känt som en säker lokal för hasselsnoken. Precis som med den åttafläckiga praktbaggen är det den varma sanden som gör att den trivs här. Hasselsnoken förekommer i Europa och Västra asien men den svenska populationen är åtskild från den kontinentala populationen genom en bred zon i Nordtyskland och Danmark där hasselsnok inte finns. Den svenska hasselsnokpopulationen är en kvarleva från varmare tider och förekommer här ofta i områden med sandig eller blockig terräng som bidrar till ett varmt lokalklimat. Ett problem för hasselsnoken är att lämpliga marker växer igen. I artdatabankens faktablad kan man läsa att igenplantering och igenväxning av öppna och halvöppna marker är ett av de största hoten mot hasselsnoken. Likaså att den förväxlas med huggorm och slås ihjäl! Inte klokt att folk har ihjäl ormar!
Att den kan misstas för huggorm kan jag intyga då jag själv har gjort det misstaget. Såg en orm på ett hygge inte långt ifrån Sandabäcken, tog några bilder på den också och trodde att det var huggorm. När jag hade min sedvanliga bildvisning på Nacka Biologiska Förenings årsmöte i mars i år så visade jag de här bilderna och och fick då lära mig att det inte alls var huggorm utan just hasselsnok. På bilderna ser man att ormen har runda pupiller vilket huggormen inte har men däremot hasselsnoken. Sen sklijer sig också ryggteckningen mellan de två arterna där huggormen har ett mörkt vindlande band och hasselsnoken två längsrader med mörka fläckar som också kan bilda ett sammanhängande band. Dessvärre så har jag lagt ut bilderna här på bloggen och kallat det för huggorm, jag får härmed dementera detta och be om ursäkt för desinformationen(om än helt oavsiktlig). Jag är inte särskilt bra på våra reptiler men man lär sig! Det är det som är så roligt med naturen också, man blir aldrig fullärd!
Hasselsnoken är en liten orm, max 80 cm lång och oftast mycket mindre. Den jag såg nu kanske var 40 cm lång. Förutom ett varmt lokalklimat är god tillgång på föda som repitler och smågnagare viktigt för att en lokal ska kunna hysa hasselsnok.
Hasselsnok(Coronella austeriaca)
Alla andra foton på arter på denna blogg ska vara korrekt artbestämda.
Jag lovar!
Ängsull, Skärlöv, Öland maj 2008
Gammelskog och vedsvampbaggar.
Det myckna regnandet har gjort att svamparna dyker upp som... ja, svampar, ur jorden. På en sälg växte en gul solfjäderformad ticka. Var osäker på arttillhörigheten, den liknar ju svavelticka visserligen. Kollade i svampböckerna hemma och det var svavelticka, den växer på flera olika lövträd även om det är ek man i första hand förknippar den med.
På undersidan på en av de taktegellagda hattarna kröp det några olika skalbaggar. En kan jag så här i efterhand artbestämma till stor vedsvampbagge(Mycetophagus quadripustulatus), en intressant art som tidigare var rödlistad! Den, som så många andra skalaggar, plockades bort ur rödlistan vid revideringen 2005. Vad jag kan förstå är det en art som kräver god tillgång på tickor och mycelrik ved för sin överlevnad. Den är ca 5 mm lång och har svarta täckvingar med två stora röda fläckar på varje täckvinge. Som alla arter som försvann ur rödlistan 2005 ska den betraktas som regionalt skyddsvärd. Det var många skalbaggar som försvann ur rödlistan vid revideringen 2005, något som vad jag kan förstå var ganska kontroversiellt. Jag var på et ek-seminarium förra hösten där vedinsektsexperten Bengt Ehnström knorrade över att så många skalbaggar togs bort från listan. Man kan ju fråga sig hur t.ex. grönhjonet och andra krävande arter klarar sig i det moderna skogslandskapet.
På en annan sälg fanns det nästan centimeterstora ovala kläckhål, kan bara vara myskbocken(Aromia moschata). Även den tidigare rödlistad. Tyvärr såg vi inte själva skalbaggen vilken måste vara en av våra mest imponerande! Den är 3 cm lång, metallgrönglänsande och med jättelånga antenner.
Vi vandrade vidare och kom så småningom fram till lokalen för skogsklockan i dalgången mellan Söderbysjön och Ulvsjön. Först såg jag inga skogsklockor alls men efter en kort stund så fick vi syn på tre blommande plantor som alla var avklippta! Har någon gått fram med sax eller vad har hänt?
Sedan sökte vi efter skogsknipproten med ett ännu sämre utfall. Vi hittade ingen alls. Jag har tidigare sett
även den med avklippta stjälkar men nu hittade vi inte ett spår av den. Inte roligt!
När vi skulle gå tillbaka mot Hellasgården så tog vi vägen över hällmarkerna norr om dalgången Söderby-Ulvsjön, ett område som jag inte är så bekant med. Just därför kollade vi runt lite där, något jag inte hade gjort om det var en större grupp. Efter att ha gått runt i mestadels ung och inte särskilt spännande tallskog så kom vi fram till ett område med riktiga gammeltallar och faktiskt också rikligt med torrakor och lågor. Flera av tallarna är mellan 300-400 år gamla. Dödveden var av ganska grova dimensioner också. Det här är ett område som definitivt håller nyckelbiotopsklass men det är inte registrerat som sådant. Inte heller finns det med i naturreservatsutredningen som ett skötselområde, vilket det borde vara. Inte för att det är så mycket skötsel som behövs i ett sånt här område men viss frihuggning(ringbarkning av ungtallar för att efterlikna brand t.ex.) av några av gammeltallarna för att gynna reliktbock och andra arter. Nu hittade vi inga speciella arter, annat än lite blåmossa, men jag ska kolla upp det här området, det finns förutsättningar för en del roliga fynd verkligen!
Sammantaget en mycket fin dag i skogen med en hel del intressanta fynd!
Tack till Lennart och Joachim för trevligt sällskap, alla ni andra missade verkligen något!
Knapptåg, Dammtorpssjön, juli-07
Fiskgjuse och tornseglare
Apropå sydflyttning så har vi bara några dagar till med tornseglare svirrande i skyn. Den brukar försvinna härifrån omkring den 17-18 augusti. Det definitiva slutet på sommaren enligt min mening. Tornseglaren är liksom definitionen på sommaren. Och snart är de borta för att återkomma omkring 17 maj nästa år.
Lite ledsamt är det. Tornseglaren fyller himlen med så mycket liv, det blir så märkbart tomt när den inte är här längre.
Gammelskogar bra för klimatet
Rapporten tar också upp det faktum att naturskogar bättre kan stå emot en klimatförändring än industriskogar.
Och apropå det så skriver Forskning och Framsteg om tallborren Dendroctonus ponderosae som nu härjar i de kanadensiska skogarna. Tallborren får fäste i nya områden på grund av att klimatet blir varmare och dödar så många träd att skogen går från att vara en kolsänka till att vara en utsläppskälla. Nu framgår det inte om det är naturskogar eller mer ensartade industriskogar som drabbas, eller både och. Men man kan utgå ifrån att industriskogar lättare blir angripna av t.ex. tallborren eftersom naturskogar och komplexa ekosystem har en större s.k. resiliens, motståndskraft mot förändringar och störningar. I en naturskog med stor biologisk mångfald kan t.ex. tallborren ha många fiender som äter både skalbaggar såväl som larver och ägg och som därmed begränsar dess antal. Men i en biolgiskt fattig industriskog finns inte så många fiender och den kan föröka sig ostört och orsaka stor skada på skogen. Mer om reiliens kan ni läsa här.
Vandring i Nackareservatet
Söndagen 17 augusti, 09.00-13.00. Samling vid Hellasgården.
Nackareservatet har alltid något spännande att erbjuda den naturintresserade, så här års t.ex. den vackra och ovanliga skogsklockan, orkidéen, skogsknipprot och den sällsynta gröna mosaiksländan. Vi har också goda möjligheter att se höstmosaiksländan, en sydlig art som snabbt sprider sig norrut, kanske som en följd av klimatförändringen.
Medtag matsäck!
Info: Ronny Fors, 08-651 39 73. Nacka Naturskyddsförening i samarbete med Stockholms-kretsen.
Skogsklocka, Nackareservatet, aug 06
Mindre sjötrollslända
Några nya bilder på hona av mindre sjötrollslända.
Man kan fråga sig hur vanlig/ovanlig den är här i östra svealand. En koll i artportalen visar att det finns ett fynd från Mörkö(Srm) förra sommaren utöver Sandabäcken förstås. Från i år finns också ett fynd från Gästrikland men annars är det mest från Östergötland, Västergötland, Småland och Blekinge. Antingen är den grovt underraporterad eller så är den ganska sällsynt och lokalt förekommande. Här får ni några bilder till så ni vet hur den ser ut, sen är det bara ut och leta!
St:Persnycklar, Öland, juni 2008
Skogsnätfjäril i Erstavik
I Erstavik har man inte gödslat på betesmarkerna och vid Mellanberg/Sanda fins en rik och varierad flora som består av mer än bara smörblommor. Däremot har tydligen en lokal för den rödlistade violettkantade guldvingen planterats igen med gran!
Skogsnätfjärilen är inte lika kräsen i sitt biotopval som de andra nätfjärilarna utan kan förekomma på hyggen och igenväxningsmarker. Värdväxten för larverna är olika kovallarter. Men de fullbildade fjärilarna kräver områden med gott om blommor rika på nektar. Den flyger från juni till augusti så ännu finns det chans att se den.
Skogsnätjäril (Melitaea athalia) Erstavik juli 2008
