Gammelskog och vedsvampbaggar.

En liten rapport från söndagens vandring. Två tappra deltagare trotsade regnet. Det skulle åtminstone bli lätt att hålla ihop gruppen tänkte jag. Det regnade som tur var inte hela tiden och det var inte kallt. Ett skönt väder för en skogspromenad men de i programmet utlovade trollsländorna skulle förstås lysa med sin frånvaro. Vi letade efter vilande sländor i vegetationen men hittade tyvärr inga.
Det myckna regnandet har gjort att svamparna dyker upp som...  ja, svampar, ur jorden. På en sälg växte en gul solfjäderformad ticka. Var osäker på arttillhörigheten, den liknar ju svavelticka visserligen. Kollade i svampböckerna hemma och det var svavelticka, den växer på flera olika lövträd även om det är ek man i första hand förknippar den med.
På undersidan på en av de taktegellagda hattarna kröp det några olika skalbaggar. En kan jag så här i efterhand artbestämma till stor vedsvampbagge(Mycetophagus quadripustulatus), en intressant art som tidigare var rödlistad! Den, som så många andra skalaggar, plockades bort ur rödlistan vid revideringen 2005. Vad jag kan förstå är det en art som kräver god tillgång på tickor och mycelrik ved för sin överlevnad. Den är ca 5 mm lång och har svarta täckvingar med två stora röda fläckar på varje täckvinge. Som alla arter som försvann ur rödlistan 2005 ska den betraktas som regionalt skyddsvärd. Det var många skalbaggar som försvann ur rödlistan vid revideringen 2005, något som vad jag kan förstå var ganska kontroversiellt. Jag var på et ek-seminarium förra hösten där vedinsektsexperten Bengt Ehnström knorrade över att så många skalbaggar togs bort från listan. Man kan ju fråga sig hur t.ex. grönhjonet och andra krävande arter klarar sig i det moderna skogslandskapet.

På en annan sälg fanns det nästan centimeterstora ovala kläckhål, kan bara vara myskbocken(Aromia moschata). Även den tidigare rödlistad. Tyvärr såg vi inte själva skalbaggen vilken måste vara en av våra mest imponerande! Den är 3 cm lång, metallgrönglänsande och med jättelånga antenner.

Vi vandrade vidare och kom så småningom fram till lokalen för skogsklockan i dalgången mellan Söderbysjön och Ulvsjön. Först såg jag inga skogsklockor alls men efter en kort stund så fick vi syn på tre blommande plantor som alla var avklippta! Har någon gått fram med sax eller vad har hänt?
Sedan sökte vi efter skogsknipproten med ett ännu sämre utfall. Vi hittade ingen alls. Jag har tidigare sett
även den med avklippta stjälkar men nu hittade vi inte ett spår av den. Inte roligt!

När vi skulle gå tillbaka mot Hellasgården så tog vi vägen över hällmarkerna norr om dalgången Söderby-Ulvsjön, ett område som jag inte är så bekant med. Just därför kollade vi runt lite där, något jag inte hade gjort om det var en större grupp. Efter att ha gått runt i mestadels ung och inte särskilt spännande tallskog så kom vi fram till ett område med riktiga gammeltallar och faktiskt också rikligt med torrakor och lågor. Flera av tallarna är mellan 300-400 år gamla. Dödveden var av ganska grova dimensioner också. Det här är ett område som definitivt håller nyckelbiotopsklass men det är inte registrerat som sådant. Inte heller finns det med i naturreservatsutredningen som ett skötselområde, vilket det borde vara. Inte för att det är så mycket skötsel som behövs i ett sånt här område men viss frihuggning(ringbarkning av ungtallar för att efterlikna brand t.ex.) av några av gammeltallarna för att gynna reliktbock och andra arter. Nu hittade vi inga speciella arter, annat än lite blåmossa, men jag ska kolla upp det här området, det finns förutsättningar för en del roliga fynd verkligen!  

Sammantaget en mycket fin dag i skogen med en hel del intressanta fynd!
Tack till Lennart och Joachim för trevligt sällskap, alla ni andra missade verkligen något!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback