Naturbloggen

Nu flyger den lilla sjötrollsländan(Orthetrum coerulescens) vid Sandabäcken i Erstavik. Jag upptäckte den där förra året och det visade sig vara den hitills enda kända lokalen i Södermanland/Uppland för den arten. Den flyger i huvudsakligen i juli/augusti så man får passa på nu och ett tag framöver om man vill se den. Det är en vacker och snabb trollslända, hanen är lysande ljusblå på bakkroppen medan honan är mer diskret gulbrun. Den påträffas framförallt vid små vattendrag i skogsmiljö även om den också kan finnas vid små sjöar. Man kan undra varför den inte ses på fler platser, om den är underrapporterad eller om den verkligen är så ovanlig som de, mig veterligen, fåtaliga fynden visar. Efter diverse efterforskningar i litteraturen och på nätet(allt som står på nätet är väl sant) får jag en bild av en trollslända som är rätt noga med sitt miljöval. Det verkar vara små rinnande vatten gärna i sumpiga miljöer som myrar, mossar, översilningsmarker och områden med rörligt(ytligt)grundvatten. Detta gäller i den norra delen av utbredningsområdet i Europa, i södra Europa är det en vanligt förekommande art.

Den verkar bara förekomma i ett begränsat avsnitt av Sandabäcken några hundra meter efter utloppet i Sandasjön. Just i ett område med rörligt grundvatten, där bl.a. signalarten ögonpyrola växer. Jag har aldrig sett mer än fyra individer samtidigt, tre hanar och en hona. Det finns säkert fler, man ser ju aldrig alla individer, men det verkar ändå som att den är ganska fåtalig.

Liten sjötrollslända i Erstavik.

På samma lokal flyger också fantastiskt vackra blå jungfrusländor och den stora svartgula kungstrollsländan patrullerar längs med bäcken. Ibland sätter den sig och vilar på någon överhängande gren och då får man tillfälle att titta närmare på den. Den är helt tecknad i svart och gult föutom de gröna ögonen. Det är faktiskt den längsta trollsländan i Europa, totallängd 80-85 mm.

Jag hade en exkursion till Sandabäcken med Naturskyddsföreningen just för att titta på de här trollsländorna men det var mulet och det började att regna så några trollsländor fick vi(alltså jag och två deltagare) inte se den gången.

Det är inte så många jungfrusländor som flyger där längre, de verkar ha sin topp i juni redan och nu är det bara enstaka individer där. Men det är något av det vackraste man kan se i svensk natur tycker jag! Så ut och leta upp jungfrusländor vid någon skogsbäck eller å!

Var i Erstavik i tisdags och gick i hagmarken söder om viltvattnet, eller norr om Harberget om man så vill. Hittade ett tiotal blommande Jungfru Marie nycklar, en av våra vanligaste orkidéer men den är ändå en s.k.signalart som indikerar skyddsvärda skogar. Den vill ha ganska fuktig mark men kan finnas i många olika naturtyper som skogar, hagar, slåtterängar m.m. Bara några meter från växtplatsen står en granplanta, förstås! Så är det dessväre ofta i Erstaviks hagmarker.

Undrar också vad som händer med den enda(mig veterligen) lokalen för Jungfru Marie nycklar i Nyckelviken. Jag var där för någon vecka sedan och kunde då bara hitta ett exemplar. Det verkar som örnbräken håller på att ta över lokalen helt och hållet. Nu kan förekomsten av orkidéer variera en del mellan åren men det känns inte bra att platsen håller på att växa igen.

Jungfru Marie nycklar i Nyckelviken. Lägg märke till den grunt flikiga läppen och lilla mittfliken vilket skiljer den från den annars snarlika skogsnycklar som har djupt flikig läpp och stor mittflik.

Orkidéfrön är väldigt små, nästan osynliga för blotta ögat. De skiljer sig från de flesta andra växtfrön genom att de inte har med sig någon upplagsnäring(matpaket). Det är därifrån fröna tar sin näring den första tiden så att de kan gro. Det kallas för frövita eller endosperm och innesluter anlaget till rotspetsen i fröet. Men orkidéerna har inte denna hjälpstart i livet så de tar hjälp av svampar istället. För att orkidéfröna ska gro måste de hamna på ett ställe där rätt sorts svamp finns, det duger inte med vilken som helst. Fröna avsöndrar också ämnen som gör att svamptrådarna, hyferna, söker sig till fröna. Hyferna växer in i fröna och kan på så sätt få fröet att gro. Så det krävs att miljöfårhållande är de rätta samt att rätt sorts svamp finns i marken för att orkidéerna ska finnas på en plats. Dessutom ska fröna helst komma ner en bit i jorden också för att underlätta kontakten med svamphyferna.

Nu har den allmänna smaragdflicksländan(Lestes sponsa) börjat flyga. Man känner igen smaragdflicksländorna på att de har vingarna halvt utslagna i vila, inte längs med bakkroppen som övriga flicksländor. Den allmänna smaragdflicksländan är, precis som namnet säger, mycket vanlig och finns vid många olika typer av vatten med riklig vegetation. Det är en mycket vacker flickslända som glänser metalliskt grön. Hanen får vid könsmognad blåpudring på den nedre halvan av mellankroppen och på de två första bakkroppssegmenten samt längst ut på bakkropps-spetsen. Även honor kan få denna blåpudring ibland. Man kan känna igen honorna på att den har en förtjockning längst ut på bakkroppen, det är äggläggaren, hanen däremot har en liten griptång, s.k. analbihang. De används vid parningen för att hålla om honans halsring. Det är en art som flyger från juli till augusti/september.

Alla individer jag såg idag var grönglänsade, inte för att alla var honor utan för att de ännnu inte blivit könsmogna. Några hade också mjölkvita vingar och satt med vingarna ihopslagna över bakkroppen. Det är bara unga, nykläckta, individer som gör så, s.k. tenerala individer. De måste ha krupit ur sitt larvskal under morgonen och gjort sina första flygturer under dagen.
                                                         
Allmän smaragdflickslända, hane                               Allmän smaragdflickslända, hona.
                                                                                           

Vid Dammtorpssjön flög några citronfläckade kärrtrollsländor och här fick jag också se en vinterflickslända(Sympecma fusca), också det en art som hör till släktet glansflicksländor, Lestidae, som smaragdflicksländan tillhör.

Också metalltrollsländorna har börjat flyga i lite större antal nu. Såg både metalltrollslända(Somatochlora metallica och den gulfläckade glanstrollsländan(S. flavomaculata).

Såg också rörhönans unge i Söderbysjön. Den klev omkring på näckrosbladen, en lustig syn med sin runda kropp och stora fötter med de långa tårna.