Naturbloggen

Gjorde ett besök i Nyckelviken idag(igår när detta läggs in), tänkte titta på några av ekarna och försöka fota spiklavar. Har länge tänkt att göra en dokumentation av Nyckelvikens ekar och dess påväxtflora av mossor, lavar och svampar. Gick från busshålplatsen vid ektorps C och tittade till koralltickan jag hittade där tidigare i höstas, den är riktigt rutten nu och det går knappt att se vad det är för något.

När man går vägen som går förbi Ektorps skola och vattentornet till Nyckelviken så kommer man, strax efter att man passerat reservatsskylten, till ett område med sumpig granskog och några vitmosskärr och bäckar. Det finns också inslag av lövträd i form av björk och asp. Ett mossrikt område och jag passade på att kolla lite extra där. Jag har tidigare hittat en mossa som jag misstänker är trind spretmossa(Herzogiella striatella), en signalart för äldre granskogar med lång skoglig kontinuitet och konstant hög luftfuktighet.

Det växer mycket stjärnmossor där, vanligast är nog skuggstjärnmossa och bäckstjärnmossa, den senare har karakteristiska hanskott där bladen bilder en stjärnlik rosett i toppen på skotten.

Efter en stunds letande så hittar jag en hakmossa med tydligt röd stam och ganska regelbundet pargreniga skott. Den vanliga hakmossan ska ha grön stam och inte lika regelbundet grenade skott. Jag tycker det liknar skogshakmossa(Rytidiadelphus subpinnata), det är en nordlig art med förekomster ner till Småland. Det är en art med högt signalvärde i södra och mellersta Sverige och indikerar "lokaler som ofta har en artrik mossflora som kräver jämn och hög markfuktighet, t.ex. olika sumpskogar med höga naturvärden" enligt boken Signalarter(skogsstyrelsen).

Bland andra mossor jag hittade där kan nämnas bräkenmossa och fickmossa. Fickmossan förekommer gärna i näringsrika kärr och kalkrika miljöer.

Nu var det egentligen ekarna och lavar som växer på dem som jag var ute efter men det är en spännande miljö att "botanisera" i och det är lätt att fastna där(inte bara för att det är sumpigt). Men det är inte så lätt att studera frostiga mossor(det är frost och is på marken) så jag gick vidare mot ekarna. Det står en stor och gammal ek på andra sidan stigen, den första stora ek man ser när man går ner till nyckelviken från Ektorps skola. Det är en mer än halvdöd ek där stora delar av barken har lossnat. På västsidan finns det fortfarande bark kvar så jag tänkte att man kan ju alltid se om man hittar något spännande. Blågrå mjöllav täcker stora ytor av barken och det växer också ganska mycket mossor på den. Ganska direkt hittar jag några små rödbruna knappnålshuvuden, rödbrun blekspik alltså! Lite längre ned på stammen hittar jag sotlav(Cyphelium inquinans), även det en mycket bra signalart för gamla och grova ekar, men den täcker bara några få kvadratcentimeter och har tre fruktkroppar. Det är fruktkropparna som sotar, man drar med fingrarna över de så färgar den svarta spormassan av sig. Sotlaven vill helst ha solexponerade ekar och den här eken står relativt skuggigt och dessutom med den här fuktiga granskogen som granne, så omständigheterna är inte de bästa för sotlaven. Däremot är de mer idealiska för rostfläck(Arthonia vinosa), en skorplav med rostbrun bål och rostbruna fruktkroppar. Den vill ha områden med konstant hög luftfuktighet och är följdaktligen vanligast i västsverige. Rostlaven är också en s.k. signalart.

Jag hittade också en fjärde signalart, gulpudrad spiklav(Calicium adspersum), lätt igenkännbar på de ofta breda fruktkroppshuvudena som är täckta av en gul-grön beläggning, unga exemplar ser ofta nästan helt gröna ut. Det är en mycket bra signalart för värdefulla gamla och grova ekar. I Nyckelviken förekommer den på många ekar och täcker också stora ytor på dem. Alltså 4 signalarter på denna ek, inte illa!

Under tiden jag letade lavar så har flera gråsiskflockar passerat, ivrigt tjattrande, och några domherrar har gjort sig till känna med sin mjuka vissling. Några tofsmesar kom förbi och visade upp sig en kort stund, som alltid annonserar de sin närvaro med sitt karaktäristiska drillande lockläte.

Var i Skuruparken i söndags för att fotografera för den natureservatsutredning som pågår. Har varit där några gånger tidigare tillsammans med Tomas Fasth, biologen som inventerat Skuruparken, och tittat på lämpliga fotoobjekt. Skuruparken hyser verkligen en rik biologisk mångfald, i synnerhet om man betänker läget och den lilla yta den faktiskt upptar. Inklämt mellan Skurubron, Värmdövägen och Saltängen finns ett mycket fint naturområde där de största biologiska värdena är knutna till gamla och grova ekar och likaledes gamla och grova tallar. I den sydvästra delen, mot Saltängens skola, finns också en liten "lindurskog. Det är i den här delen av Skuruparken man kan finna den ovanliga igelkottröksvampen(Lycoperdon echinatum). Det är en mycket bra signalart för värdefulla lövskogar.

Tack vare ett ihärdigt arbete av aktionsgruppen Rädda Skuruparken har Nacka kommun beslutat att påbörja en reservatsutredning och det ser i dagsläget ut som att de byggplaner som fanns inte kommer att förverkligas, vi får hoppas att det förblir så!

Tanken med söndagens utflykt var att fota några av de ovanliga lavar och svampar som finns i Skuruparken. Jag har länge tänkt att jag skulle fotografera spik och nållavar på de gamla ekarna i Nyckelviken och Skuruparken. Det är väldigt vackra och intressanta lavar, jag kan verkligen rekommendara att titta på spiklavar i en bra lupp!

Den mest exklusiva spiklaven i Skuruparken är nog den rödbruna blekspiken(Sclerophora coniophaea), den är rödlistad som missgynnad(hotkategori 4) och också en mycket bra signalart. I Skogstyrelsens bok "Signalarter" står "blekspikar är alla utmärkta signalarter för gamla träd och skogsområden med höga naturvärden". De är inte så lätta att hitta och då jag inte fått den utpekad för mig så var det bara att börja gå igenom lämpliga ekar. Jag tänkte att jag börjar i den fina sydsluttningen där det växer en massa scharlakansvaxskivlingar(också det en bra signalart, som jag skrivit om tidigare, och dessutom en mycket vacker svamp). 

Man har inte mycket tid på sig dessa korta dagar så jag började känna mig aningen stressad efter att ha gått igenom ett några ekar utan resultat och jag börjar tänka att det blir nog inga blekspikar idag. En ek till kan jag kolla och då finns de där plötsligt, en massa små rödbruna knappnålshuvuden på nordsidan av en gammal grovbarkig ek. Man hittar de oftast just på skuggsidan i barksprickor. Jag tog några bilder på den rödbruna blekspiken, det blev väl inte det bästa resultatet men det är i alla fall något!

Ska försöka ta bättre bilder senare och även bilder på andra spiklavar. Återkommer om detta!