Blåhjon på Torö

Så var det de där gnagspåren jag skrev om i förra inlägget. När vi gick tillbaka från Örudden till parkeringen så såg vi en delvis barkfallen talltorraka med en massa olika gnagspår efter insektslarver. Vi kunde förstås inte låta bli att stanna till och föröska lista ut vad det var för insekter som låg bakom gnagandet. Det som gjorde att vi stannade till var de nästan centimeterbreda larvgångarna som var tydligt inskurna i vedytan. Det är inte många insektslarver som gör så breda gångar. 

               
                                       
Jag och Lasse Hole studerar larvgångarna.  De breda och i vedytan djupt inskurna larvgångarna. Man ser också  larvens ingångshål in i veden. Larven gnager sig in en bit in i veden för att förpuppa sig. Skalbaggen kryper sen ut genom samma hål och gnager sig sedan ut genom barken.

Man kommer genast att tänka på bronshjonet(en skalbagge, långhorning) när man ser den typen av larvgångar men den går ju bara på gran. Tomas Fasth föreslog blåhjonet, en nära släkting till bronshjonet vars larver också gör breda och tydliga gångar, men frågan är om den över huvud taget går på träd i skogen. Den är nästan enbart funnen på obehandlat virke i vedbodar och hus. Jag föreslog guldpunkterad praktbagge som går på tall och som också gör breda och tydligt inskurna larvgångar.  

Lasse började kolla lite under tallbarken och hittade en stor insektslarv, samma som gjort de breda larvgångarna. Larven fick följa med Lasse hem för att kläckas fram i en konstgjord puppkammare. Den hade knappast kunnat klara sig om vi lämnat kvar den så exponerat så nu får den i alla fall en chans att bli skalbagge. 
                                                       

Men vad är det då för ett djur? Efter att ha kollat i gnagboken(Insektsgnag i bark och ved av Bengt Ehnström) så kan det bara vara fråga om blåhjon, en vacker långhorning. Det p.g.a. gnagspårens utseende samt larvens utseende. Min teori om att det skulle vara en praktbagge faller ju direkt när man ser larven, något som ingen av oss tänkte på ute på Torö. Praktbaggelarver har en väldigt platt och skivlik mellankropp. det ser ut som att det är huvudet som är platt men det är egentligen mellankroppen, sen ahr de en lång och smal bakkropp. Larven på bilden har inget sådant utan den är mer rak och cylindrisk i formen, en typisk långhorningslarv alltså. En annan sak som talar mot att det är en praktbagge är att larvens ingångshål i veden är ovalt. Praktbaggar har ofta smala och spetsiga ingångshål. Det är alltså med största sannolikhet en larv av blåhjon, och det är sådana som gjort de breda larvgångarna i tallen.

Nu verkar det vara ovanligt med blåhjon som går i träd i skogen, både Gnagboken och Nationalnyckeln säger att det är sällsynt att den förekommer i skogen och att om den gör det så är det ofta i anslutning till hus. Och trähus finns det ju gott om på Örudden så det verkar ju stämma.

Det fanns också en hel del andra gnagspår på den här tallen varav de flesta fick förbli oidentifierade. Men det här tycker jag var intressant.
                                                       
Det här är en helt annan typ av gnagspår som har en s.k. modergång varifrån det utgår flera larvgångar. Modergången syns tydligt på bilden, den är rak och inskuren en bit i vedytan. Den är ca 4 cm lång och någon mm bred. Vinkelrätt från den går sedan larvfångarna, de är i det här fallet ganska otydliga och larverna har förmodligen gått i barken mer än på själva vedytan. Längs ned på modergången, som skalbaggshonan har gnagt, finns en parningskammare. Efter parningen har honan lagt äggen längs med modergången. Larverna har sedan gnagt ut åt sidorna för att sedan själva gnaga ut en liten puppkammare. Men vad är det då för skalbagge?

Efter att ha gått igenom gnagnyckeln i ovan nämnda gnagbok så kommer jag fram till att det kan vara den bleka bastborren som varit framme. Det är inte så många arter med rak modergång på tall. Vi har ju den större märgborren förstås men den gör decimeterlånga modergångar och har larvgångar som är tydligt inskurna i vedytan. Det enda som verkar rimligt är blek bastborre även om larvernas puppkammare ofta syns tydligt på vedytan. Som ni ser på bilden så ser man inte något sådant vilket gör att man kan undra om det är den arten, men jag förstår inte vad det annars skulle kunna vara. Det kan var så att bastborrens larver helt enkelt inte överlevt tillräckligt länge för att förpuppas. De kan ha blivit utkonkurrerade och t.o.m. uppätna av andra larver. Som sagt så fanns det en hel del olika gnagspår på den här tallen så det är inte ett otänkbart scenario.

Det här med gnagspår är fascinerande. Dels att man kan läsa av och se vilka arter som varit framme och vilka som funnits tidigare i ett område(som med raggbocken i Duvnäs utskog i Nacka), viktigt när man t.ex. ska göra naturvårdsbedömninar av skogar, sen har de intressanta liv och anpassningar och gnagspåren är också vackra och en estetisk upplevelse även om man inte kan identifiera vilken art som gjort dem.

Samtliga foton: Monica Thelin


Kommentarer
Postat av: Anonym

Hoppas att ni kan ta en bild på den vackra långhorningen, när den har förpuppats klart, så att man får se den lilla blåhjonet.

2010-10-11 @ 14:54:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback