Naturbloggen

Vi(skogsgruppen i Stockholms naturskyddsförening) har en vandring i Hemfosa, Haninge kommun, nu på lördag och därför åkte jag och Zam ut för att reka och hitta en bra rutt att gå. Vi har gjort någa besök i Hemfosaskogen under våren och försommaren med anledning av att Stockholms stad har lämnat in ett antal avverkningsanmälningar i området. Det är alltså Stockholms stad som äger marken och bedriver skogsbruk där. Eftersom vi inte varit där under hösten så var det lite spännande och se om vi skulle hitta några roliga svampar som vi kan använda i vår argumentation för att skydda skogen. 
                  
Här är en av de vackraste svampar vi såg under dagen, prickmusseron, men det är ingen ovanlig art eller signalart. Prickmusseronen växer på stubbar och rötter av barrträd, framförallt tall.

                        
Det dröjde inte länge förrän den första signalarten hittades, svavelriska. Enligt signalartsboken är den "en viktig karaktärsart för all naturlig granskog på kalkrik mark" och att "i urbergsbygder är förekomsten av svavelriska en mycket bra signal på små rikmarksfläckar vilka ofta har höga naturvärden". Svavelriska dök sedan upp flera gånger under vandringen och visar på att att det det finns flera "rikmarksfläckar i området. 

                            
Här har vi fjällig taggsvamp men eftersom den växer med gran så har den inget signalvärde. Taggsvampar är annars något man letar efter under höstarna eftersom de flesta är bra signalarter och många är också rödlistade. Det gäller dock inte släktet Hydnum, med bl.a. blek taggsvamp, som däremot är en god matsvamp.

                        
Inte heller detta är någon signalart trots den lysande färgen, det är en cinnoberticka som här växer på en klen asplåga.

                        
På en tallåga hittade vi de här fina gnagspåren av mindre märgborre, det är ingen ovanlig art men trevlig ändå!

                   
När vi kom in i den riktigt fina granskogen dröjde det inte länge förrän vi hittade denna fina korallfingersvamp. Alla de stora gula fingersvamparna är jättebra signalarter och visar på skog som inte har avverkats tidigare. De tål inte slutavverkningar och har svårt med att etablera sig på nya lokaler. 

                  
Här är källpraktmossa, en bra signalart för skogar med opåverkad hydrologi. Den ska undvika näringsrika skogar och någon svavelriska syntes inte i denna del av skogen.

                      
Här är en annan gransumpskog inte så långt ifrån där källpraktmossan växte. Här hittade vi återigen svavelriskor, tyvärr hade vi inte tid till att gå igenom just det här området lite mer noggrant denna gång.

                   
Sen kom vi in i ett område med fin hällmarkstallskog. Till vänster syns motaggsvamp, en medelgod signalart för skyddsvärda tallskogar. Tidigare trodde man att det var samma art som den fjälliga taggsvamp som växer med gran men nu betraktar man det som två olika arter. Till vänster ytterligare en korallfingersvamp.

                   
Efter att ha gått en stund uppe på hällmarkerna gick vi ner i granskogen igen och då träffade på den här fina koppartaggsvampen. En riktigt fin art, rödlistad som sårbar och som de andra stora taggsvamparna i släktet Sarcodon mycket bra signalarter för skogar med höga naturvärden. Precis som korallfingersvamparna tål de inte slutavverkningar av skogen. Koppartaggsvampen är ett bra kvitto på att skogen i Hemfosa har stora värden och att man absolut inte ska bedriva s.k. skogsbruk där.

                   
Nu var vi inne i den granskog vid Träsksjön där vi tidigare hittade grön sköldmossa. Här är det också ett större inslag av äldre asp som annars saknas i Hemfosaskogen, i allfall i de delar där vi varit.

                       
Skogen speglar sig i Träsksjöbäcken. Hela Träsksjön med utloppsbäck har av Länsstyrelsen pekats ut som ett nationellt värdefullt vattenområde. Träsksjön är en väldigt ren sjö och opåverkad av försurning. Bäcken ska vara lekplats för havsöring och det ska också finns en sällsynt och rödlistad dagslända där, Siphlonurus armatus. Med tanke på Träsksjöns värden bör man även av denna anledning vara väldigt försiktig med att hugga i skogen runt omkring.

                    
Hultbräken och harsyra. Naturen är oslagbar som designer!

                
Vi var ute rätt länge och vi hann till stationen strax innan det mörknade helt. Men nu har vi en bra rutt för vår vandring på lördag!