Kortskaftad ärgspik i Ryssbergen
Gjorde igår ännu ett besök i Ryssbergen(västra Sicklaön,Nacka) inför vandringen med Nacka Naturskyddsförening den 14 april. Hade sällskap av Lennart Nilsson och tanken var att lägga upp en rutt för vandringen. Kollade förstås ockå efter arter och gjorde tre fynd av s.k. signalarter, alltså arter som indikerar på höga naturvärden. Ryssbergen är numera klassad som nyckelbiotop av skogsstyrelsen
Den här gången gick vi också i de östra delarna av Ryssbergen där jag inte varit tidigare. Det är lika fin skog där, en imponerande tallurskog med gott om torrakor, lågor och högstubbar. Många av torrakorna och högstubbarna har blottad brunrötad kärnved och då tänker man naturligtvis på kortskaftad ärgspik(Microcalicium ahlneri), eller hur? Jag har i alla fall tänkt att den skulle kunna förekomma här då det verkligen är rikligt med substrat för den. Det är en s.k. olicheniserad svamp. En lav (lichen) är ju en symbios mellan en svamp och en alg, men i det här fallet så parasiterar svampen på algen. Det man ser är svampens fruktkroppar som är millimeterhöga. De har ett svart skaft och ett huvud som är täckt av en ärggrön spormassa. Det är det gröna huvudet som man letar efter och den kan vara svår att hitta förstås men om man vet hur den växer så är det faktiskt inte så svårt att hitta den, men det kräver lite övning. Tålamod och ihärdighet behövs också, jag letade igenom ganska många torrakor innan jag till slut hittade den. Kortskaftad ärgspik är, enligt skogsstyrelsen, en bra signalart som alltid signalerar höga naturvärden. Den behöver ha en jämn och hög luftfuktighet och finns bara i områden med stor och kontinuerlig tillgång på död ved. Oftast förekommer den i gransumpskog, i kanten av tallmossar eller liknande biotoper. Tydligen klarar den sig också i nordbranter även utan närliggande myrar eller mossar. Den kan också sällsynt förekomma på gamla ekar.
En signalart som är betydligt lättare att upptäcka är blåmossa(Leucobryum glaucum), tidigare kallad falsk vitmossa. Den bildar ljust gröna-blågröna kuddar på marken. Riktigt stora kuddar på en halvmeter eller så indikerar höga naturvärden eftersom blåmossan behöver stabila förhållanden och inte klarar t.ex. kalavverkningar. Blåmossekuddarna var inte så stora men väl på några decimeter vilket inte är så vanligt häromkring, tycker jag.
Den tredje signalarten vi hittade var grovticka(Phaeolus schweinitzii), en art som var mycket väntad i Ryssbergen. Den växer bara på tallar som är minst 200 år gamla. Den kan växa på basen av trädet eller på ytliga rötter. Det är en art som tydligt visar på att det är en riktig gammelskog i Ryssbergen.