Tofsmes
Blåbärstjärn är ett litet trolskt skogskärr i Nyckelviken. En av mina favoritplatser i Nyckelviken, det ligger lite avskilt och det verkar inte som att så många hittar dit. Ändå är det bara något tiotal meter från motionsslingan. Här har jag tillbringat många timmar, framförallt för att studera trollsländor. Jag har påträffat 9 arter i denna lilla tjärn. Idag så flög det många individer av fyrfläckig trollslända, några nordisk kärrtrollslända samt en guldtrollslända och någon flickslända av släktet Coenagrion. Trollsländorna till trots så var det faktiskt fåglarna som var den största begivenheten idag. Först kom en hel tofsmesfamilj och visade upp sig på bara några meters håll. I tät följd kom sedan en rödhake, en bofink och en lövsångare och visade sig i samma buskage som tofsmesarna och alla på nära håll, man behövde verligen ingen kikare. Inga ovanliga fåglar men det är en väldigt trevlig form av fågelskådning, att bara sätta sig i skogen och låta fåglarna komma till dig. Det är verkligen något speciellt att få se tofsmes på nära håll, en väldigt charmig liten fågel som oftast avslöjar sig på det bubblande eller drillande kontaktlätet. En fågel som vi glädjande nog har ganska gott om i våra tätortsnära skogar runt Stockholm. Det är en barrskogsmes som vill ha skog med ett väl utvecklat och rikt busk och trädskikt med inslag av lövträd. Död ved, och helst död ved av lövträd, är mycket viktig för tofsmesen både för att hitta föda och för själva bobygget. Den hackar själv ut sitt bo och man kan lätt förstå att det är enklare att göra det i en murken och svampangripen trädstam. Det är med andra ord en fågel som inte vill ha några "städade" skogar, utan det ska vara lite risigt i skogen. Trots utarmningen av de svenska skogarna så har tofsmesen inte visat upp samma negativa trend som sina släktingar entita och talltita. Inte ännu iallafall, i Västerbotten, där den tidigare varit vanlig, så finns där nu bara ca 100 par tofsmes. Det är kanske en fingervisning om vad som kan hända i framtiden i större skala. De tätortsnära skogarna har ofta ett ganska stort inslag av död ved och är inte så städade som produktionsskogarna ute i landet och är därför väldigt viktiga för den biologiska mångfalden.
Efter en stund kom också en nötskrika fram till tjärnen för att dricka vatten. Småfåglarna blev lite upprörda då nötskrikan dök upp, den är en notorisk boplundrare.
På väg därifrån stötte jag på en ekorre i en gran och på granen bredvid klättrade en trädkrypare uppför stammen.
Senare på kvällen var jag vid Källtorpssjön och tittade till storlommsparet där. De låg och putsade sig i kvällsolen, ännu ingen unge.