Vandring i Nackareservatet

Söndagens vandring i Nackareservatet med Stockholms Naturskyddsförening lockade inte mindre än 20 deltagare! Jag är van vid betydligt mindre grupper men det gick bra ändå.

Jag började med att berätta att det vi idag kallar Nackareservatet köptes av Stockholms stad på 1930-talet för att man såg behovet av friluftsområden i den växande stadens närhet. Ett mycket klokt och förutseende beslut. Att jämföra med dagens politiska majoritet i staden som nyligen beslutat att sälja ut de frilufts och grönområden, däribland Nackareservatet, som man har i sin ägo. Ett kortsiktigt beslut som man tar utan att ens ha gjort någon riktig konsekvensanalys. Naturskyddsföreningen har protesterat mot detta.
Tanken var att vi skulle gå i områdena mellan Ulvsjön och Söderbysjön och framförallt titta på de fina barrnaturskogarna där. Många kanske tror att Nackareservatet inte har så stora biologiska värden men det finns en hel del riktigt fina skogar med ovanliga arter.

Det kom att handla mycket om betydelsen av död ved för den biologiska mångfalden, vikten av spridningskorridorer/spridningssamband och beteydelsen av variation i skogslandskapet.

Vi tittade på lågor och torrakor och larvgångar efter vedlevande insekter. På en torraka fann vi väldigt platta, halvcentimetersora, kläckhål, kanske efter en flatbagge.

Många insekter övervintrar under lösa barkflagor och i springor i barken på gamla grovbarkiga träd och vi tittade under en del barkflagor men hittade inget intressant. Däremot fann vi två olika nyckelpigor som satt och värmde sig i solen på en tall. Den ena var blåsvart med två röda oregelbundna fläckar,väldigt vacker och jag tror inte att jag sett en sådan tidigare.

Det blev också en del grundläggande mosskunskap där jag visade på några av våra vanligaste mossor: husmosa, väggmossa, björnmossa och den vackra kammossan. Det blev mer mossor när vi gick igenom ett fuktig granskog, där tittade vi på kranshakmossa, stjärnmossor, rosmossa, bräkenmossa och thujamossa(kanske skuggthujamossa?). Det är alltid lika roligt att se hur fascinerade folk blir när de tittar på mossor i lupp! Mossor är vackra!

Luppen kom väl till pass flera gånger och inte minst när vi tittade på blommande hassel. Hanhängena ser ju alla men de små oanseliga honblommorna är det inte många som tänker på. Den har inga kronblad utan det är det röda märket man ser men man måste verligen titta noga för att upptäcka det. En av deltagarna sa att det var dagens höjdpunkt!

Eftersom vi gick mycket i hällmarkstallskog så blev det en del lavkunskap också. Jag visade renlavar, fönsterlav, islandslav och en av deltagarna hittade påskrislav. Vi tittade också på flera olika bägarlavar, bl.a. kochenillav med sina röda fruktkroppar.

I fågelväg så hörde och såg vi bl.a. bofink, rödhake, trädkrypare, grönfink, kungsfågel, svartmes, talltita och sparvhök hördes ropa. Även några trummningar av st. hackspett hördes. Att gå i skogen och skåda fågel är en väldigt trevlig och underskattad form av fågelskådning, ofta åker man till någon slättsjö och står och spanar i tubkikare men att gå i en riktigt fin skog och spana efter titor och andra skogsfåglar är något helt annat. Det blir ofta att man får en närkontakt med fåglarna som man inte för annars, men då ska man kanske inte vara 15-20 personer förstås.

Vandringen tog drygt 5 timmar och deltagarna verkade lite trötta på slutet(vi gick ganska mycket i terrängen, mycket bättre än att bara gå på de stora stigarna tycker jag) men de verkade nöjda och belåtna med dagen. Och vi hade ett fantastiskt väder med strålande solsken även om det var grått och lite kyligt när vi samlades vid Bagarmossens t-bana.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback