Naturbloggen

Var ute i Tollareområdet idag med Tomas Fasth som håller på med  en inventering åt Nacka kommun. Tollare är ett av dessa segdragna naturreservatsärenden i Nacka. Man måste ju bygga först och sen gör man reservat av det som blir kvar. Ett första principbeslut om reservat togs 1985, men det klart, man ska ju inte förhasta sig.  Det heltokiga förslaget till reservat i Tollare är splittrat i flera olika delar och områden med höga naturvärden lämnas utanför och ska exploateras. De delar som ska bli reservat är också antingen branta eller riktigt blöta kärrmarker  som är väldigt svårtillgängliga för människor.

För några år sedan byggde man en skola i området utan att inventera naturen först och flera gammelekar fälldes. Ett mycket märkligt och oansvarigt förfarande. Det hade säkerligen gått att ta hänsyn till och spara de gamla ekarna när man byggde skolan. Nu ska området som sagt inventeras innan man går vidare och det är väl för väl det. Det har gjorts en inventering tidigare men det finns vissa märkligheter med den, framförallt gällande en ekbacke som bedöms ha lägre naturvärde än en intilliggande ekbacke som däremot bedöms ha höga naturvärden. Den med lägre naturvärden är mindre än ekbacken med höga naturvärden vilket tydligen är anledningen till skillnaden i naturvärdesklassning, annars är de väldigt lika. Ett mycket märkligt sätt att resonera, man måste ju se Tollares eklandskap som en helhet.

Jag slogs verkligen av de många och fina gammelekarna, likaså av de gamla och grova tallarna. Framförallt området nordväst om Tollare folkhögskola har en hel del gemensamt med Skuruparken, som ligger ca 500 m bort på andra sidan Skurusundet, i det avseendet. Gamla ekar och tallar med många fina arter. På många av tallarna växer tallticka och på en av de hittade vi gnagspår av den rödlistade skalbaggen reliktbock. Det börjar bli många reliktbock-lokaler i Nacka. Nacka- om reliktbocken själv får välja! Ett förslag till ny slogan för kommunen, jag tänker inte ens ta betalt för det!

Det finns flera signalarter och rödlistade arter på ekarna också. Signalarten gulpudrad spiklav finns på så gott som varenda äldre ek i området.  Den rödlistade blektickan finns på ett flertal ekar, bl.a. i det område där man tog ner några ekar när man byggde skolan. Blektickan växer på döda eller skadade grova grenar och i artdatabankens faktablad kan man läsa "arten missgynnas av avverkning av värdträd och passande värdträd runt fyndplatserna".

En annan rödlistad svamp som finns här är rutskinn och enligt uppgifter förekommer också oxtungsvampen här även om vi inte såg några idag. Det har nog varit dåligt med oxtunga i år, förra hösten såg jag den på många ekar i Skuruparken och Nyckelviken men i år på bara ett fåtal. Signalarten sotlav hittade vi också samt något som skulle mkunna vara gul dropplav. Den brukar normalt inte vara svår att känna igen då den är trefärgad, grågrön bål, gula apothecier(fruktkroppar) och svarta pyknid(ett slags förökningsorgan). Den kan ibland sakna de gula apothecierna och är då knepigare att säkert identifiera. Den gulpudrade spiklaven kan ibland sakna "spikarna" och bara bestå av en gråaktig bål med svarta pyknid. Tomas tog ett prov för att skicka till någon lavexpert, jag kommer självklart återkomma här med resultatet.

Jag blev verkligen imponerad av ekmiljöerna i Tollare som håller samma höga klass som Nyckelviken. Som Tomas och jag sa till varandra, här borde vi ha sökt efter läderbagge(vi ägnade en månad förra sommaren åt läderbagge-jakt i östra Sicklaöns fina eklandskap, tyvärr utan framgång). Jag kan inte riktigt förstå att stora delar av detta mycket fina och värdefulla eklandskap i den tidigare inventeringen bara anses ha kommunalt naturvärde, nog är det värdefullare än så!

Jag kommer att göra fler besök här inom kort!