Dofttaggsvamp i Erstavik
Trots denna hittills svampfattiga höst kan jag rapportera om ett intressant fynd från Erstavik. Tillsammans med Lars Hole var jag ute och rekade inför NBF:s svampexkursion och som vanligt så gjorde vi ett antal intressanta fynd. Det mest anmärkningsvärda var den rödlistade dofttaggsvampen(Hydnellum suaveolens). Den är rödlistad som missgynnad och har minskat med mer än 15 % under de senaste 50 åren.
Det är en mykorrhiza-svamp som lever tillsammans med gran och växer framförallt i äldre ängsgranskog på kalkrik mark. Den förekommer också i blåbärsgranskog men alltid på lite rikare marker. De ofta sammanvuxna hattarna är bruna med en bred vit kant, köttet är blåaktigt zonerat och den har en stark kryddliknande doft.
Alla taggsvampar av släktet Hydnellum är också bra signalarter som indikerar skog med höga naturvärden.
Dofttaggsvampen hör hemma i örtrik granskog på bördig mark, en bristvara inom de skyddade skogsområdena i Sverige. Det är på sådana marker som granen växer bäst och där bedrivs ofta ett intensivt skogsbruk. Det är ju lättare att få skydd för hällmarker och annan improduktiv skog!
I detta område i Erstavik har man också gått hårt fram med skogen, det är mycket ungskog och planteringar men också fläckvis finare områden med lite äldre träd och också en del död ved. I detta område hittade vi också smal svampklubba(Cordyceps ophioglossoides), en medelgod signalart som visserligen kan finnas i mer trivial granskog men som ändå vill ha en ostörd markprofil och som inte tål slutavverkning. Tillsammans med andra signalarter har den ett visst signalvärde. Vi hittade dessa svampar i ett område ca 500-700 m väster om Halvörestorp, ett av alla små torp i Erstavik. Numera finns bara delar av grunden kvar av själva torpet. Närmast torpet ser man tydliga spår av att det har varit öppen och betad mark tidigare. Tydligast syns det på de spärrgreniga ekar som numera står i granskog. Sorgligt att det fått växa igen så mycket, och självklart så finns här som alltid i Erstavik, "fina" granplanteringar famför ekarna! Det här kulle kunna vara en riktigt fin del av Erstavik med ekhagar närmast det gamla torpet och fin olikåldrig naturskog med mycket död vedi omgivningarna. Troligen har granskogen här utnyttjas som betesmark tidigare, tänk om man kunde återskapa den gamla betspräglade skogen, vissa naturvärden finns ju, som våra fynd visar, trots allt kvar. Hela Erstavik skulle behöva en riktig återställare! Vad vill vi ha för tätortsnära skog, "döda" granplanteringar eller levande naturskogar och öppna hagmarker?