Veckticka i Nackareservatet
Hela 17 deltagare blev det på söndagens vandring i Nackareservatet! Tur med vädret hade vi, en hel del sol(utom vid fikat!) och bara svag vind samt inte alltför kyligt. Lördagen var ju verkligen inte rolig med regn och blåst.
Vid Dammtorpssjön stannade vi och tittade på bävergnag och jag nämnde förstås att Stockholms stad tänker avverka asp och björk vid Källtorpssjön(se föregående inlägg). "Är det verkligen sant" och "det verkar idiotiskt" var några av kommentarerna! Bävern är ett spännande djur och en viktig landskapsomvandlare, tänk så mycket död ved och sumpskogar den skapar. Här fick vi också en fin obs på nötskrika.
Det här med skötsel av Nackareservatet kom upp flera gånger under vandringen. Vi gick förbi flera små granplanteringar och kunde bl.a. titta på några stackars ekar som stod helt invuxna bland granar. Ingen rolig syn! Det finns stora skötselbehov i Nackareservatet men staden verkar prioritera att ta bort sälgar och aspar vid ställen där det absolut borde finnas sälgar och aspar. Det finns också granplanteringar som man borde restaurera till naturskog.
Vi fikade vid det lilla brandfältet sydväst om Söderbysjön och fick då tillfälle att prata om hur viktig branden är för skogen. Under fikat kom två duvhökar och visade upp sig snabbt, alla han tyvärr inte med att se dem. Små flockar med korsnäbbar sågs och hördes också.
Sedan bar det iväg till den fina dalgången mellan Söderbysjön och Ulvsjön. Nackareservatets biologiskt rikaste område med bl.a. Nackas största lindbestånd och spännande blockrika branter. Utöver lind så finns här mycket ek, hassel och inte minst asp. Jag tänkte visa kandelabersvampen som växer på några asplågor här. När vi kom fram till just det stället så såg jag en stor gulvit ticka på en asplåga, tickan var vidväxt, alltså att den växer platt mot underlaget utan någon hatt, och den var brun i kanterna. Jag tänkte direkt att det där ser ju ut som veckticka, en sällsynt och rödlistad art som är påträffad i Nackareservatet tidigare men inte just i det här området. Veckticka är också en mycket bra signalart och där den förekommer finns ofta andra hotade arter. Även kandelabersvampen är rödlistad och beroende av död aspved. Vecktickan var ett roligt fynd och efter det så var det bara att vandra tillbaka till Hellasgården. Vid 15-tiden var vi tillbaka, en 5-timmarstur blev det, längre än vad som angavs i programmet men det var ingen som klagade över det!
Vid Dammtorpssjön stannade vi och tittade på bävergnag och jag nämnde förstås att Stockholms stad tänker avverka asp och björk vid Källtorpssjön(se föregående inlägg). "Är det verkligen sant" och "det verkar idiotiskt" var några av kommentarerna! Bävern är ett spännande djur och en viktig landskapsomvandlare, tänk så mycket död ved och sumpskogar den skapar. Här fick vi också en fin obs på nötskrika.
Det här med skötsel av Nackareservatet kom upp flera gånger under vandringen. Vi gick förbi flera små granplanteringar och kunde bl.a. titta på några stackars ekar som stod helt invuxna bland granar. Ingen rolig syn! Det finns stora skötselbehov i Nackareservatet men staden verkar prioritera att ta bort sälgar och aspar vid ställen där det absolut borde finnas sälgar och aspar. Det finns också granplanteringar som man borde restaurera till naturskog.
Vi fikade vid det lilla brandfältet sydväst om Söderbysjön och fick då tillfälle att prata om hur viktig branden är för skogen. Under fikat kom två duvhökar och visade upp sig snabbt, alla han tyvärr inte med att se dem. Små flockar med korsnäbbar sågs och hördes också.
Sedan bar det iväg till den fina dalgången mellan Söderbysjön och Ulvsjön. Nackareservatets biologiskt rikaste område med bl.a. Nackas största lindbestånd och spännande blockrika branter. Utöver lind så finns här mycket ek, hassel och inte minst asp. Jag tänkte visa kandelabersvampen som växer på några asplågor här. När vi kom fram till just det stället så såg jag en stor gulvit ticka på en asplåga, tickan var vidväxt, alltså att den växer platt mot underlaget utan någon hatt, och den var brun i kanterna. Jag tänkte direkt att det där ser ju ut som veckticka, en sällsynt och rödlistad art som är påträffad i Nackareservatet tidigare men inte just i det här området. Veckticka är också en mycket bra signalart och där den förekommer finns ofta andra hotade arter. Även kandelabersvampen är rödlistad och beroende av död aspved. Vecktickan var ett roligt fynd och efter det så var det bara att vandra tillbaka till Hellasgården. Vid 15-tiden var vi tillbaka, en 5-timmarstur blev det, längre än vad som angavs i programmet men det var ingen som klagade över det!
Kommentarer
Postat av: Anders Tranberg
Postat av: Anders Tranberg
Be folk att ta med sig fogsvans och yxa till nästa vandring så man kan förena nytta med nöje och friställa några ekar. Har haft ganska mycket korsnäbbar i Majroskogen som flugit runt, när man vet hur de låter är de plötsligt ganska vanliga även om man inte kan avgöra om det är större eller mindre.
Postat av: Ronny
Har också hört och sett mycket korsnäbb senaste tiden i Nackareservatet. Såg några sitta i en gran och det var mindre korsnäbb, det är den som är vanligast i Stockholmstrakten och jag tror att nästan alla korsnäbbar jag hört i Nackares/Erstavik har varit mindre korsnäbb.
Trackback