Brist på natur hotar barns hälsa
Carl Lindgren utgår från Richard Louvs arbete och det begrepp som han myntat: nature deficit disorder.
Så här skriver Lindgren: När vi vistas i skog och mark stimuleras alla de sinnen som varit livsavgörande för vår biologiska utveckling och överlevnad som art, och som varit en förutsättning för att vi ska kunna fungera i bästa harmoni med vår omgivning. Denna allsidiga stimulering är av särskild betydelse för den växande hjärnan, då sinnesintryck och omgivningsfaktorer genom så kallade epigenetiska mekanismer påverkar hur olika gener aktiveras eller läggs i träda under olika utvecklingsfaser.
Inte så konstigt egentligen då vi alla är ett stycke natur, hur gärna en del av oss ändå försöker att blunda för det självklara faktumet.
Han skriver också om att naturen har reducerats till en "kuliss för upplevelser, exemplifierad i form av ekoparker, naturreservat eller äventyrsbad. Till dessa beger man sig i ett bestämt syfte, och inte i första hand för att uppleva en organisk oordning för dess egen skull." Så sant! Och så sorgligt!
Om vi bygger bort de sista grönområdena i städerna blir det svårt att vända denna utveckling. I Nacka har vi iallafall haft ett seminarium om närnaturens betydelse för folkhälsan för politiker och tjänstemän, kanske borde göra något liknande i Stockholm?
Richard Louv har också en mycket läsvärd blogg.
Vad är det som är öppet dygnet runt, har gratis inträde, blir bara bättre med tiden, är i princip kostnadsfritt att underhålla, förbättrar vår hälsa och ofta ger minnesvärda uppleveleser? Rätt svar: den tätortsnära skogen; en av storstadens mest värdefulla icke förnelsebara naturresurser, ovärdelig för barn såväl som övriga medborgare.
För en gångs skull lärde jag mig något genom att läsa en blogg. Det är inte varje dag man gör det direkt, tack för att du lägger ner din tid på att blogga :D.