Naturbloggen

Sammanfattning

 

• Sågtorp-Gungviken är en del av Erstaviks naturområde med flera nyckelbiotoper och med stor betydelse för friluftslivet och bör därför inte ses som exploateringsområde.
• Hela området Ryssbergen-Svindersvik-Henriksdalsberget bör ses som den innersta delen av Nacka-Värmdökilen.
• Saltsjöbanan bör behållas som järnväg för att bibehålla och i framtiden kraftigt kunna öka kapaciteten med fler mötesspår. Konvertera inte Saltsjöbanan till tvärbanestandard.
• Man bör planera för  spårtrafik från Slussen till Mölnvik på Värmdö via Nacka forum och Orminge.
• Stryk Österleden helt ur planeringen.

 Sågtorp - Gungviken

 

Detta område mellan Saltsjöbadsleden och Saltsjöbanan anges som regional stadsbygd med utvecklingspotential i RUFS 2010. Naturskyddsföreningen i Nacka anser att området, som är en del av Erstavik, bör bevaras som natur och friluftsområde. Vi vill påpeka att området föreslogs ”för bebyggelse och verksamheter samt förslag till nytt stationsläge” i förslaget till översiktsplan för Nacka kommun 2002 vilket efter stort opinionstryck ändrades till ”utredningsområde” i den nu gällande översiktsplanen. Sågtorp-Gungviken innehåller flera nyckelbiotoper och har stor betydelse för friluftslivet vilket gör att det är synnerligen olämpligt som exploateringsområde.

 

Avgränsning av Nacka – Värmdökilen.

 

Enligt RUFS 2010 sträcker sig Nacka-Värmdökilen genom Nyckelviken och slutar vid Jarlaberg. Hela västra Sicklaön anges sedan som ”regional stadskärna”. I detta område finns en unik tallurskog(Ryssbergen), Svindersvik(tillhörande Nordiska museet), det bäst bevarade sommarnöjet från 1700-talet med en ädellövskogspark och Henriksdalsberget med både hällmarktallskog och ädellövskog som används flitigt av Henriksdalsborna som närrekreationsområde. Vår uppfattning är att Nacka- Värmdökilen bör definieras som att den går  ända in till Svindersvikens inre delar för att få med dessa regionalt skyddsvärda och för Nackaborna betydelsfulla områden i denna annars kraftigt exploaterade del av Nacka.

 

I rapporten ”Upplevelsevärden i Nacka-Värmdökilen, RTK 2004” går gränsen för kilen strax väster om Nacka strand. Varför man inte redan då tog med det extremt skyddsvärda Ryssbergen som en del av den gröna kilen är en gåta men det är ett misstag som nu kan rättas till. Med en sådan avgränsning skulle Jarlaberg-Nacka strand förstås utgöra ett svagt avsnitt liksom även den inre delen av kilen som skulle understiga 500 m i bredd. Då det finns andra kilar med svaga avsnitt och områden som är helt eller delvis avskurna torde inte detta utgöra ett hinder för att förlänga Nacka – Värmdökilen ända in till Svindersvik. I övrigt uppfyller området de krav man kan ställa på en grön kil.

Vi vill speciellt uppmärksamma Ryssbergen där det förekommer ett flertal rödlistade arter och signalarter. Här finns sällsynta skalbaggar, mossor, svampar och lavar som alla är beroende av gamla träd, död ved, hög luftfuktighet och lång skoglig kontinuitet. Exploatering av området hotar naturvärdena på sikt och skulle dramatiskt försämra upplevelsevärdena av orördhet och vildmark Ryssbergens naturvärden är av regionalt intresse. Större delen av Ryssbergen har blivit klassad som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen som också säger att naturvärdena ”är i paritet med Tyresta nationalpark”.

Området erbjuder flera upplevelsevärden trots närheten till Värmdöleden: orördhet och trolska naturmiljöer, skogskänsla och fantastiska utblickar över inloppet till Stockholm. Det utgör också en stor resurs i undervisningen för de många skolor som finns i närområdet. I norra delen av Ryssbergen understiger bullernivåerna 40 db(A) vilket innebär att det är ett s.k. ”tyst område”. En oerhört viktig resurs i en annars exploaterad del av Nacka.

Området Svindersvik – Ryssbergen är även riksintresse för kulturminnesvården

Vi menar att hela området Ryssbergen-Svindersvik-Henriksdalsberget bör ses som den innersta delen av Nacka-Värmdökilen.

 

Saltsjöbanans framtid och spårtrafik.

 

Saltsjöbanan bör behållas som järnväg för att bibehålla och i framtiden kraftigt kunna öka kapaciteten med fler mötesspår (den planerade konverteringen till tvärbanestandard skulle innebära en halvering av kapaciteten).

Nuvarande plattformar i höjd med vagnsgolvet gör den bekväm och handikappvänlig.

Banan är energieffektiv har helsvetsad räls och betongslipers. Signaler och ställverk är enligt järnvägsinspektionen i mycket bra skick. Det gäller även det elektriska med luftledningar mm enligt elsäkerhetsverket.  Järnvägen håller samma höga sittkomfort som tunnelbana och pendeltåg. Den är mycket klimatvänlig i jämförelse med bussar och biltrafik.

Vid Slussens ombyggnad kan en ny plattform byggas med två spår öster om nuvarande,

Om behov av ombyggnad av bilbroarna förutsätter en ny järnvägsbro, bör denna byggas norr om nuvarande järnvägsbro. En sådan bro bör från början byggas för dubbelspår och om möjligt med högre segelfri höjd för att minimera antalet broöppningar, men utan att bygga en högbro. Tvärbanan bör dras fram till Nacka för att möjliggöra bekväma omstigningar mellan järnväg och tvärbana. Med en bibehållen järnväg enligt ovan anser vi att rockaden mellan bilväg och järnväg vid Henriksdalsberget blir en onödig kapitalförstörelse.

Mot ovanstående bakgrund är det helt fel att konvertera Saltsjöbanan till tvärbanestandard.

 

Man bör planera för  spårtrafik från Slussen till Mölnvik på Värmdö via Nacka forum och Orminge. En sådan Nacka-Värmdöbana är nödvändig för att klara miljömålen och då inte minst målet om en 30 procentig minskning av koldioxidutsläppen till 2030.

 

 

Österleden och ny Skurubro.

 

Österleden är ett helt onödigt projekt som bara skulle innebära mer biltrafik och ökade utsläpp av växthusgaser samt exploatering av naturmark i både Nacka och Stockholm. Regionplanenämnden har satt ett mål om att minska utsläppen av koldioxid med 30 % mellan 2005 och 2030. För att uppnå denna minskning av vägtrafikens koldioxidutsläpp måste den förväntade trafikökningen 2005-2030 begränsas från 70-80 procent till drygt 30 procent. Jämfört med tidigare planeringsförutsättningar måste således var fjärde bil bort!

 

För att åstadkomma en sådan minskning behövs både kraftiga satsningar på kollektivtrafik samt en utveckling av trängselskattesystemet. Att bygga fler vägar leder däremot till ökad vägtrafik. Alltså bör trafikpaneringen göras om och vägprojekt som Österleden strykas helt. Även frågan om en ny vägbro över Skurusundet  bör ses i detta perspektiv.

 

Ronny Fors

V:e ordf.

Naturskyddsföreningen i Nacka