Naturbloggen

Söndagens vandring i Älta lockade 10 deltagare. Lustigt nog var det lika många tyskar som Ältabor med på vandringen! Den här vandringen var ju lite tänkt som ett sätt för oss i Naturskyddsföreningen att komma i kontakt med Ältafolket så i den meningen var det kanske ett litet misslyckande. Folk kom från Hammarbyhöjden, Saltsjökvarn, Björknäs och jag vet inte vad men bara två från Älta. Vi hade även en belgare med oss! Men han hade inte kommit ända från Belgien bara för det här! Hade varit nåt det!
Så man fick guida en del på engelska, inte helt enkelt men det är ju alltid bra att öva sig! Väldigt roligt också att prata natur och miljö med andra européer, det borde man göra mer egentligen. Kanske skulle man börja med naturguidningar för turister.

Hur som helst, det var grått och ganska kyligt när vi samlades vid Älta gård, förhoppningarna om bin och bibaggar var mycket låga kan jag säga. Men efter en stund, kanske nån timme så började det spricka upp. när vi var vid den fina lövsumpskogen(det finns en sådan mitt i Älta faktiskt) så bröt solen igenom ordentligt och efter det så hade vi sol hela dagen! Vi stannade ganska länge vid den här lövsumpskogen, det är en spännande och mycket rik miljö. Vi tittade på diverse tickor på döda björar, fnöskticka och eldticka. Några av fnösktickorna hade halvcentimeterstora runda hål på ovansidan, kläckhål av jättesvampmalen, en signalart. här var det också ett rikt fåelliv, bofinkar och starar sjöng, några stenknäckar visade sig hastigt, och större hackspetten satt och hackade i en björk. Koltrastar sjöng, björktrastar kraxade och grönfinar drillade. Jag sa att det här är en utmärkt miljö för mindre hackspett och stjärtmes. En gransångares styltiga sång hördes och efter en stund så hörde vi faktiskt den mindre hackspettens vårsång. Grönsiskor hade vi nästan oupphörligen under hela vandringen, sjungandes och överflygandes i små grupper.

Vi gick vidare och jag hade tänkt att vi skulle fika inne i en fin liten granskog där vi kunde sitta på några granlågor, död ved kan fylla många funktioner i skogen. Men deltagarna gjorde myteri och ville istället sitta i solen vilket innebar utsikt över Älta grusgrop. Deltagarna hade rätt och jag fel, det var faktiskt riktigt kyligt inne i skogen så det var betydligt trevligare att fika i kanten på grusgropen. Några nyckelpigor visade sig också här. Efter fikat gick vi in i skogen och tittade lite på olika kottgnag(ekorre, st. hackspett och korsnäbb) och så hade jag tänkt mig visa granbarkgnagargnag(vilket ord!) men hittade inte rätt gran! Så kan det gå.
Det var bara att vandra vidare mot grusgropen och sandslänterna med bin och bibaggar och snabbt försöka glömma denna något pinsamma incident!

Väl framme vid sandområdena i norra delen av Älta grusgrop så dröjde det inte länge förrän vi träffade på bibaggar! De var riktigt livliga jämfört med när jag såg de tidigare i veckan. Det varma och soliga vädret gjorde att det var full fart på baggarna men alla hann med att se dem ordentligt och många plockade fram sina kameror.
Jätteroligt att få visa bibagge på en guidning, man ska ha tur med vädret om de ska visa sig och att det inte är för sent eller tidigt eftersom de är aktiva en väldigt kort tid bara.
Några bin fick vi se också, speciellt ett litet bi kunde hela gruppen studera noga. Osäker på vilken art det var, kanske ett vårsidenbi, vilket är det bi som bibaggen parasiterar på. Biet satt väldigt stilla och lät sig studeras och fotograferas. Efter att ha sagt några ord om hur viktiga de här sandmarkerna är för många olika organismer och att vi måste se till att sådana miljöer inte växer igen så promenerade vi tillbaka till Älta gård för bussfärd hemåt.

Jag åkte inte så långt utan hoppade av vid Dammtorp för att kolla in det gamla sandtaget där men inga bibaggar eller bin kunde ses då. Bina kommer alldeles säkert, det var mängder med vårsidenbin här förra året. Bibagge har observerats här för ca 30 år sedan men tycks inte vara en aktuell lokal för arten numera.