Mer vårblommor.
Här kommer lite fler vårblommor.
Först ut är den märkliga vätterosen som man hittar i mullrika lövskogar, ofta i samband med hassel. En köttig och fjällig växt som helt saknar klorofyll och därmed inte kan tillverka sin egen energi utan istället parasiterar på andra växter. Den är rotparasit på olika lövträd, vanligast på hassel, klibbal och asp. Vätterosen är nära släkt med lejongapsväxterna.
Så har vi smånunneörten som man också finner i mullrika lövskogar. Det är den vanligaste och mest utbredda av våra nunneörter. Den blir inte stor, som mest upp till 15 cm, och är inte alltid så lätt att upptäcka. 
Här är en mycket vanlig men väldigt oanselig vårblomma som ni kanske inte lagt märke till men säkert trampat på många gånger utan att tänka på det, vårfryle. Som vanligt med dessa små och oanseliga blommor förtjänar de ett närmare studium, helst med lupp! Vårfryle kan kanske vid en första anblick tas för ett gräs eller halvgräs men tillhör tågväxterna. Precis som nästföljande blomma så har vårfrylets frön ett oljerikt bihang som eftertaktas av myror. Myrorna hjälper därmed till med spridningen.
Och så blåsippan, det har inte blivit så många bilder på den denna vår men här är två i allafall. Blåsippan växer ofta på samma slags marker där man hittar vätteros och nunneört. Efter blomningen böjer blåsippan ned fruktskaftet mot marken så att myrorna lättare kommer åt fröna.