Naturbloggen

Den nationella rödlistan ska uppdateras vart 5:e år och eftersom den senaste är från 2005 så är det alltså dags för det nästa år. Men redan nu presenterar Artdatabanken en preliminär rödlista. Tanken är att olika experter ska ha möjlighet att tycka till om rödlistan innan den "klubbas". Det blir en del förändringar förstås men inte så omfattande som 2005 då man anpassade rödlistan till de internationella reglerna för hotklassning. En del arter som då försvann från rödlistan återkommer medan andra avförs från listan. Jag har bara snabbt kollat igenom vissa artgrupper(alla artgrupper har inte presenterats heller) och då efter sådana arter vi har i Nacka och de områden vi vill rädda undan exploatering. Totalt sett verkar vi få fler rödllistade arter i Nackaskogarna. Inte minst i Tollare och Ryssbergen. Kan det, trots allt, vara goda nyheter? Inte för att det är roligt att arter behöver föras in på rödlistan men det smäller ju alltid högre om man kan påvisa rödlistade arter i ett område man vill skydda! De arter jag tänker på i första hand är skalbaggarna granbarkgnagar, bronshjon och grön aspvedbock. Granbarkgnagare förekommer på många loklaer i Nacka som ännu inte är skyddade, som t.ex. Ryssbergen och Tollare. Bronshjon finns bl.a. i Tollare och där förekommer också granbarkgnagare på flera ställen, bl.a.i det område, Tollare träskväg, som nu är aktuell för exploatering. Jag har sett kläckhål och larvgångar av grön aspvedbock i Erstavik. Reliktbocken kvarstår i hotkategori 4, vilket föreslås uttydas Nära hotad istället för Missgynnad som idag. Med tanke på att NT står för Near threatened så är det väl bara logiskt, man kan undra varför man inte gjorde så från början?

Att granbarkgnagare, bronshjon och grön aspvedbock föreslås återinföras på rödlistan beror på att gammelskogar fortfarande avverkas vilket gör att deras livsmiljöer krymper hela tiden. Och detsamma gäller för reliktbocken och uppemot hälften av alla rödlistade arter. Sett i det perspektivet är Nackaskogarna, och förstås även de övriga tätorsnära skogarna i Stockholms län, oerhört viktiga för bevarandet av dessa arter. Jag har skrivit tidigare om att Nacka har väldigt många lokaler för reliktbock och detsamma kan sägas om granbarkgnagare. Mängden lokaler och att de finns utspridda över hela kommunen, alltså även i små skogsområden som ligger insprängda i bebyggelsen, borde göra att vi har goda möjligheter att behålla dessa arter. Och självklart också alla andra arter som följer med på köpet, så att säga!

Men då får vi inte exploatera sönder den natur vi har kvar!

Återkommer snart med mer om den preliminära rödlistan. Ejder, tornseglare och gråsparv föreslås bli rödlistade!

Sista rapporten från Öland. Ett tjugotal kärrsnäppor rastade vid södra udden. Några roskarlar gjorde dem sällskap. Det varnästan vindstilla för en gångs skull. En ensam alfågel låg på en sten och lite längre ut låg det knubbsälar och njöt av kvällssolen. Några alkor(obest tordmule/sillgrissla) sträckte söderut. En gravand med minst 10 små randiga dunbollar i släptåg simmade i strandkanten. Även ejder, småskrake, st strandpipare, rödbena m.m kunde beskådas i perfekt medljus. Och kärrsnäpporna började spela.

Några botaniska notiser. En kort(pga regn och blåst) på alvaret vid Skärlöv gav bl.a följande: Alvarfibbla, liten och gråhårig, finns bara på Öland. Dikesveronika, brunlila stjälk, små blommor, rosa med röda strimmor(jättefina, hoppas bilderna blev bra), sällsynt. Ängsnycklar,grov stjälk, lansettlika blad utan fläckar, ljust röda blommor med otydligt treflikig läpp.

Höskallra och kornknarr. <br> Promenaden till Skärlövs hamn blev givande. Det mulnade på under kvällen och vinden tilltog. Ibland bröt solen igenom lyste upp strandängarna. Sånglärkorna sjöng flitigt, vilar de aldrig? Tofsvipor och rödbenor spelade, och varnade när jag passerade lite för nära. Ett storspovspar spelade en kort stund. Törnsångare sjöng från varenda buske. En brun kärrhök jagade över ängarna och snart kom en ängshök och jagade över samma äng. Klart mindre och med en mer elegant och lättare flykt än sin större släkting. Nere vid stranden sjöng en kärrsångare från hundkäxsnåren och äntligen hörde jag kornknarrens snärpande. Vet inte om den minskat men tidigare kunde man höra den överallt. Stötte upp en rapphöna, lätt igenkännlig på den rödbruna stjärten. Vid hamnen också strandskator, skärfläckor(vilken osannolikt vacker fågel), snatter- och skedänder, små- och silvertärna! Och så denna äng nästan helt täckt av höskallra(bilden)!

Sommargylling och svart rödstjärt. Fick äntligen SE sommargyllingen! Brukar ju alltid höra den notoriskt svårsedda fågeln men fick nu äntligen se den svartgula skönheten också. Detta ägde rum i Norra lunden såklart. Bilden är därifrån också.<br> <br> Även svart rödstjärt kunde beskådas. Vi var där(Degerhamn) igår men missade den då. Då hade vi gulhämpling där men den var tyst nu. De svarta rödstjärtarna har häckat vid bruket och vi såg en av ungarna.

Kväll på allvaret. Luften är fylld av sången från oräkneliga sånglärkor, spelande rödbenor, enkelbeckasiner och storspovar, varnande tofsvipor och stenskvättor, och såklart de ständigt närvarande näktergalorna. Och för att fullborda konserten så kommer ljungpiparen in med sin sorgsna och ödsliga sång. <br> Finns det något vackrare?

Gulhämpling och myrspov. En gulhämpling sjöng flitigt i Degerhamn. Den har en vass och gnisslig sång som inte liknar någon annan. Den är utbredd över hela kontinentala europa från södra Danmark ungefär. <br> Senare vid Västerstadsviken några dvärgmåsar, bläsänder, mängder med gravänder och skärfläckor och mycket annat. Två smalnäbbade simsnäppor och en myrspov var annars den stora behållningen. Det är något visst med dessa arktiska vadare! Och inte minst myrspoven!<br> Så otroligt vacker med sin tegelröda dräkt och långa lite svagt uppåtböjda näbb. Honorna är betydligt blekare i färgen. Simsnäpporna är också roliga. Men där är det fakiskt honorna som har den mer färgstarka dräkten. <br> Under kvällen kunde även kustpipare beskådas vid Ottenby samt rödspov och återigen en jagande jorduggla. <br> En Ölandsvistelse är inte komplett utan att man bommar en eller flera rariteter. Idag missade vi en rödhuvad törnskata vid Ottenby och tydligen också en medelhavsstenskvätta också! Suck!

Kvällsskådning vid Stenåsabadet bjöd bl.a på en fight mellan en tornfalk och en jorduggla! Något man inte ser så ofta. Kanske hade de spanat in samma sork? Vem som avgick med segern vet jag inte. Tornfalken satte sig på en stolpe en stund och pustade ut innan den drog iväg mot Stenåsa. Jordugglan kom sedan tillbaka och jagade över fälten. Som ett vitt spöke drog den fram och tillbaka, ibland stannar den upp och ryttlar några sekunder. Jordugglan är en påfallande ljus uggla och i skymning ser den faktiskt spöklikt vit ut. I flykten är det en långvingad och elegant fågel som gärna glidflyger med vingarna hållna i ett grunt V, ungefär som kärrhökar. Vilken uppvisning vi bjöds på! Och samtidigt spelade storspovarna och rödbenorna över strandängarna.

Mindre ekbock