Naturbloggen

Tänkte titta till jungfrusländorna vid Sandabäcken i Erstavik igår och inte minst ta lite bilder på de också. Är inte helt nöjd med de jag har på jungfrusländor. Såg också fam mot kungstrollsländor och kanske mindre sjötrollslända, även om den kanske inte har börjat flyga ännu. Klev av bussen vid Tenntorp och började gå ner mot Sandabäcken. Det var ganska bra fart på fågelsången för att vara tidig eftermiddag, framförallt bofinkarna var aktiva.  

Väl framme vid Sandabäcken så dröjde det inte länge förrän de första jungfrusländorna dök upp. Stora, breda, blåskimrande vingar och den där dansande flykten som påminner mer om en fjäril än en trollslända. Det var inte så många dock, bara 4 - 5 st. Det gick inget vidare med fotandet, de ville inte alls samarbeta och var väldigt skygga. Satte mig ner och väntade på att nån hane kungstrollslända skulle komma förbi på sin revirpatrull men icke. Nu satt jungfrusländorna stilla i strandkanten på andra sidan bäcken, 2 hanar och 1 hona. De satt verkligen still, varför gör de inget tänkte jag. Hanarna brukar ju alltid försöka para sig med första bästa hona och två hannar och en hona borde innebära viss dramtik. Men de kanske var trötta? Den ena hanen flög iväg och efter en stund flög honan ner till bäcken och började lägga ägg i ett strå som låg i vattnet. Hon måste nyligen ha parat sig med den kvarvarande hanen som nu satt och övervakade henne så att inga andra hanar skulle kunna befrukta hennes ägg.
Hanarna hos jungfrusländorna har små revir som de försvarar mot inkräktare. De upplöses ganska snabbt och nya revirbildningar uppstår så det kan se väldigt oordnat ut, men i kaoset finns en ordning om man tittar efter ordentligt.

En liten ljusgrön insekt kom i vinglig flykt och landade på ett blad. Den hade stora vingar, som ett stort tält, över den ganska långa och gröna bakkroppen, långa antenner och guldglänsande ögon. En guldögonslända alltså. Eller stinkslända som den också kallas eftersom den kan utsöndra ett illaluktande sekret om den känner sig hotad. En vanlig insekt som man ofta hittar inomhus. Larven har stor aptit på bladlöss och används som biologisk bekämpning i växthus.
Tofsmesens torra drillande lockläte och stjärtmesens mer salivfyllda "tsrr-tsrr" hördes från grantopparna. Två familjer på genomresa. Fick inte syn på stjärtmesarna men en tofsmes kom ner och verkade kolla in mig för att se var det var för nån som smög i buskarna.

Vid Sandasjön upphöll sig ett 10-tal korsnäbbar. Jungfru Marie nycklar blommade vid ett av tillflödena till Sandabäcken.

Järnsparvens skyttlande sisande sång hördes från en granplantering. Som en uppspeedad kungsfågel.

En gransångare satt och gnolade på sitt silt-salt- salt-silt-silt. En enkel ramsa man snabbt lär sig. Gransångaren ökar i södra Sverige. Vi har två olika gransångarpopulationer i Sverige, en nordlig och en sydlig där den nordliga går ner till Stockholmstrakten och den sydliga finns i Skåne, på Västkusten och på Öland-Gotland. Det finns m.a.o. ett glapp mellan de två populationerna, ett glapp som nu håller på att slutas.
Den nordliga gransångaren förekommer i frodig granskog medan den sydliga håller till i blandlövskogar gärna i anknytning till sjöar och vattendrag. Vi har haft en nordlig population sedan länge medan den sydliga gransångaren vandrade in i södra Sverige under 1960-talet med ett uppsving under 70-talet i Skåne och på Västkusten. Det är två olika raser som skiljer sig åt utseendemässigt och även sångmässigt. Den nordliga gransångaren har större kroppsvikt, längre stjärt och spetsigare vingar och gråare fjäderdräkt än den sydliga. Den nordliga sjunger också på en lägre frekvens. Man har gjort försök med att spela upp sång från både nordlig och sydlig gransångare för individer av de båda underarterna och de reagerar mycket starkare på sång av den egna underarten. Den sydliga gransångaren ökar nu i södra Sverige och de båda underarterna kommer att mötas i höjd med Stockholm-Värmland. Någon hybridisering mellan de två underarterna kommer förmodligen inte att ske p.g.a. skillnader i sång och biotopval. Men var den jag hörde en nordlig som var långt söderut eller en sydlig långt norrut? Vet faktiskt inte!

På väg tillbaka såg jag en råbock som sprang efter en en råget ute på ett hygge(ett av alltför många i Erstavik). De sprang runt-runt för att till slut stanna och titta på varandra en kort stund och sedan började de äta björksly. Man måste ju äta också!

Länsstyrelsen avslår vår begäran om att inrätta naturreservat i Ryssbergen. Det är inte "primärt en regional angelägenhet"! Skogsstyrelsen jämför Ryssbergen med Tyresta Nationalpark och den biolog som inventerat området för Nacka kommun skriver i sin rapport att "bevarandevärdena i Ryssbergen är på regional nivå". Vidare står att " Om områdets naturvärden hade uppmärksammats i samband med den landsomfattande urskogsinventering som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen påbörjade för 30 år sedan hade det varit naturreservat sedan länge".
Länsstyrelsen har inte ens besökt området och dessutom tackat nej till en inbjudan att få en guidning där.
Vi har möjlighet att överklaga beslutet till miljödepartementet vilket vi självklart kommer att göra.

Det är kommunens sak att ordna ett reservat i Ryssbergen anser länsstyrelsen! Men det är ju Nacka kommun, tillsammans med div. byggbolag som vill exploatera Ryssbergen! Det är ju därför vi skrev till länsstyrelsen.

Länsstyrelsens bedömning är mycket märklig, alla fakta talar rimligen för att områdets unika värden gör det till en regional angelägenhet. Men vad annat att vänta från en länsstyrelse med Per Unckel som chef! Inte direkt en person som stått på barrikaderna i miljöfrågan. Vad jag kan förstå så är det locket på när det gäller nya initiativ från natur- och miljösidan på länsstyrelsen. Jag är rädd för att man tar större hänssyn till ett kommunalråds vilda exploateringsiver än faktiska naturvärden i det här fallet. Man vill helt enkelt inte gå in och störa "utvecklingen" av Nacka kommun och sätta käppar i hjulet för Langbys(moderat kommunalråd) fina utvecklingsplaner. Dessvärre är det den mossiga syn på utveckling som tycks råda. Att orörd natur är något som gynnar människor i ett allt mer tätbebyggt  Nacka tycks inte förespegla varken länsstyrelsen eller Nacka kommuns ledning.
Vadå ekosystemtjänster, vadå upplevelsevärden, vadå hållbar utveckling? Vi måste ju tänka på tillväxten!!!



En inte så skyddsvärd skog, eller?



En torraka med en omkrets på 190 cm!

Nu har jag varit och tittat till gränstickan,  den rödlistade gammelskogsindikatorn,  i Tollare. Jag var där med  Tomas Fasth som gör naturreservatsutredningen åt Nacka kommun. Jag  har aldrig varit i den delen av Tollareskogen tidigare och jag blev verkligen förvånad över hur fin skogen är. Fina hällmarker med 3-400-åriga tallar och i sluttningen ner mot Lännerstasundet lite rikare marker med lövinblandad granskog.

På hällarna nere vid vattnet växer mattor av mjölon, en bredbladig dvärgbuske som hör till ljungväxterna. Den kan kanske påminna om lingon men mjölonet växer alltid väldigt platt mot marken och har aldrig uppstående stjälk. Vi kunde faktiskt se blomknoppar också. Den blommar i maj och har små hängande urnlika blommor som är blekrosa eller vita. Under sommaren får den röda bär som ser ut som lingon men som är torra och mjöliga och ingenting att äta.

En märklig sak var att en stor del av skogen var inhägnad, ett sätt att hålla klåfingriga biologer och naturskyddare borta kanske! Vad ska man tro?

Vi tittade också till bergsklacken väster om Mellanbergsvägen. Här var det också mycket fin skog, definitivt nyckelbiotopskvalitet. Gamla träd och ganska mycket död ved också i form av torrakor och lågor av tall. Inga märkvärdiga artfynd gjordes men vi tog med en bit ved med någon spiklav på, kanske den sällsynta vedspiken.  Vi skickar den för analys.

Dessvärre såg vi en massa rödfärgade pinnar i marken som antagligen visar sträckningen av den tänkta vägen från Tollare-bruket(där man ska bygga bostäder). Det börjar bli många nyckelbiotoper som Nacka kommun vill exploatera!

På bergets sydsluttning dominerar ganskogen och den håller också hög kvalitet, här hittade vi kläckhål av granbarkgnagare, 1,5 mm runda hål i barken på levande granar. En signalart som vill ha gamla granar. På en död stående gran fanns tydliga spår av den vågbandade barkbockens larver, 5 mm breda och slingrande gångar som är tydligt inskurna i veden. Även den en signalart för barrnaturskogar.

Senaste nyheterna om Tollare är oroande, man ruckar inte en millimeter på byggplanerna! Trots att det görs fynd av sällsynta arter och mycket av naturen i området är mycket skyddsvärt och borde klassas som nyckelbiotop.

Gör Ryssbergen i Nacka till naturreservat

Ryssbergen på västra Sicklaön i Nacka kommun är ett tätortsnära skogsområde med mycket höga naturvärden som nu hotas av en planerad vägförbindelse mellan Kvarnholmen och centrala Nacka och i framtiden ytterligare exploatering. Området avgränsas i söder av Värmdöleden, i väster av Ryssvikens båtklubb, i öster av Vikdalens villasamhälle och i norr av Svindersviken.  I områdets västra del finns en väg som nu byggs ut med anledning av utbyggnaden av Marinstaden(husbåtar i Svindersviken). Denna väg samt rester av gamla luftförsvarsanläggningar på två av bergstopparna utgör de enda exemplen på exploatering inom området.

Ryssbergen karaktäriseras av hällmarker som övergår i branter ned mot Svindersviken. Genom området löper flera nord-sydliga sprickdalar.  Tallskog dominerar på hällmarkerna och i branterna medan sprickdalarna är bevuxna med hassel, ek och skogslind. Asp förekommer också i sänkor mellan hällmarkerna.

Ryssbergen har fina utsiktspunkter mot Saltsjön och är det enda större närströvområde för befolkningen i Alphyddan, Finntorp, Talliden och Birka på västra Sicklaön.

Området Ryssbergen och Svindersviken är av "riksintresse för kulturminnesvården" och skall enligt den antagna översiktsplanen för Sickla 2000 användas som "bevarandeområde från natur- och kultursynpunkt samt rekreationsområde". Ryssbergens unika karaktär av gammal tallurskog beskrivs av Skogsstyrelsen som ett "Tyresta nationalpark i miniatyr" och större delen av området är klassad som nyckelbiotop.  Flera tallar har en omkrets på omkring 2 meter och vissa t.o.m. 3 meter och många av träden är 300-400 år gamla och enstaka kan vara 500 år gamla.

I området finns också en rikedom av död ved i form av torrakor och lågor som torde vara unik i Stockholmsområdet och inte minst i en så tätortsnära skog. Anmärkningsvärt är också mängden grov död ved, t.ex. en torraka med en omkrets på 1,73m. Förmodligen har skogsbruk aldrig bedrivits i området och ingen  vedtäkt skett under större delen av 1900-talet.

I Ryssbergen förekommer ett flertal rödlistade arter och signalarter. Här finns sällsynta skalbaggar, mossor, svampar och lavar som alla är beroende av gamla träd, död ved, hög luftfuktighet och lång skoglig kontinuitet. Området är så pass litet att ytterligare fragmentisering av skogen hotar naturvärdena på sikt och skulle dramatiskt försämra upplevelsevärdena av orördhet och vildmark.  En trädinventering av östra delen av Ryssbergen har gjorts av en konsult(Tomas Fasth, Pro Natura) på uppdrag av Nacka kommun. Den slår klart fast att Ryssbergens naturvärden är av regionalt intresse och att ett vägbygge inte är förenligt med områdets unika natur- och upplevelsevärden. Vår uppfattning är att hela området, mellan Ryssvikens båtklubb och Vikdalen, har mycket höga naturvärden och borde avsättas som naturreservat. Området väster om Marinstadsvägen har inte inventerats av Skogsstyrelsen då det inte ingick i deras uppdrag men det har samma höga naturvärden som övriga Ryssbergen och håller nyckelbiotopsklass.

I maj 2006 skrev Nacka kommun och KF-fastigheter ett avtal om en vägförbindelse mellan Kvarnholmen och centrala Nacka och nu planeras för en högbro från Kvarnholmen över Svindersviken och genom Ryssbergens unika tallurskog. Detta avtal skrevs utan offentlig diskussion och insyn.

Vilka är då motiven till att bygga en högbro över Svindersviken och samtidigt exploatera Ryssbergen? På Kvarnholmen planeras det för ca 3000 nya bostäder. Kommunen anser att kapaciteten vid Henriksdals trafikplats är otillräcklig och klarar inte att svälja den framtida trafikökningen på nordvästra Sicklaön.

Det finns skäl att ställa frågan om vägnätet enbart ska dimensioneras efter "rusningstimmarna" (fm och em), dvs. prioritering av framkomligheten. Finns det bara en prognos (osäker uppskattning om framtiden) och ett sätt att lösa problemet med den - enl. kommunen - otillräckliga kapaciteten vid Henriksdal? Vilka antaganden ligger till grund för den styrande prognosen som visar s.k. överbelastning vid Henriksdal?

Vilken kollektivtrafikandel har antagits för resande mellan Kvarnholmen och innerstaden?

Vad skulle en förstärkt busstrafik innebära för belastningen vid trafikplatsen under rusningstimmarna?

Vilken effekt får den återinförda trängselskatten på biltrafiken från Nacka?

Vad händer med bilresandet om bensinpriset stiger kraftigt och resvanorna ändras?

Hur når vi målet ett miljöanpassat transportsystem i Nacka och i Stockholmsregionen? Är det genom att bygga nya trafikleder som miljön förbättras, köerna och trängseln på vägarna försvinner? Vi menar att den starkt växande biltrafiken och dess negativa konsekvenser måste bemästras med en kombination av bl a miljöstyrande avgifter, utökad kollektiv- och cykeltrafik samt kapacitetshöjande åtgärder i det befintliga vägnätet.  Fyrstegsprincipen har inte tillämpats.

Naturskyddsföreningen har skrivit till kommunen i maj 2007och ställt frågor till den borgerliga majoriteten och de politiska partierna i Nacka kommunfullmäktige.   

I skrivelsen föreslår vi att Ryssbergens unika natur och rekreationsvärden - klassad som nyckelbiotop - bevaras genom att området avsätts som naturreservat i den fördjupade översiktsplanen för centrala Nacka. Dessutom säger vi nej till en högbro för biltrafik över Svindersviken och att en bilväg byggs genom Ryssbergens känsliga naturområde.
Vår skrivelse har ännu inte besvarats.

Naturskyddsförening i Nacka anser att ett vägbygge, av enbart lokalt intresse, inte ska få tillåtas förstöra ett naturområde av regionalt intresse med unika natur- och upplevelsevärden. Området borde ha varit naturreservat sedan länge och det är närmast en gåta att det inte har uppmärksammats tidigare. 

Med hänvisning till ovanstående föreslår Nacka Naturskyddsförening att länsstyrelsen tar initiativ till att hela området Ryssbergen avsätts som naturreservat.

Naturskyddsföreningen Nacka

Ronny Fors                                                                Jan Wikman

V. ordförande                                                             Trafikgruppen

Signal- och rödlistade arter i Ryssbergen funna så här långt. Uppgifter om marksvampar och örter saknas. Fler intressanta arter skulle säkerligen hittas efter mer noggrannare inventeringar än vad som hittills varit möjligt, inte minst gäller det vedsvampar och skalbaggar.

Vedtrappmossa                          NT

Vågig sidenmossa

Blåmossa, riklig

Kortskaftad ärgspik

Skriftlav

Grovticka

Tallticka, riklig

Blomkålssvamp

Brödkorgsticka                            NT

Blodticka

Vintertagging                               NT

Reliktbock, gnagspår                NT

Svart praktbagge, gnagspår

Barrpraktbagge, gnagspår

Skrovlig flatbagge, gnagspår  VU

Granbarkgnagare, gnagspår

Så har det varit midvinterinventering av sjöfågel igen. Jag har, som jag skrivit om tidigare här, tre områden i Saltsjöbaden som jag inventerar. Årets räkning bjöd inte på några överraskningar direkt. Den stora överraskningen var det där stora gula på himlen, nån sa att det kallas sol.

Resultatet var ganska likt förra året då det också var milt och isfritt. Mest fågel var det i Hotellviken i Saltsjöbaden, 37 gräsand, 60 vigg, 6 storskrake och 30 sotöna.  Den stora skillnaden mot förra året var den stora mängden vigg i år, förra året var det bara 4 st. Det var också mer gräsand förra året, 76 st.  Vid Dragviken på Svärdsö var det bara 3 st storskrake och vid Vårgärdssjöns utlopp till Baggensfjärden endast 2 st  gräsänder.  

Inventeringen går till så att man räknar fåglar på ca 600 lokaler i södra Sverige och man får då stickprov på de övervintrande sjöfåglarna. Detta dataunderlag används sedan för att beräkna årliga beståndsindex för varje art.

De många milda vintrarna från 90-talet och framåt sätter förstås sina spår i det totala inventeringsresultatet. Inte minst knipa, vigg och gräsand övervintrar i allt större utsträckning i Sverige. Ett intressant resultat från förra årets inventering är att brunanden, som är känslig för kalla vintrar, hade det högsta midvinterindexet någonsin. De flesta brunänderna räknades in i Blekinge skärgård.  Även knölsvanen stannar kvar under  vintern i mycket högre utsträckning nu än tidigare.  Det index man beräknar utifrån inventeringarna visar att den sedan 1998 fluktuerar på en stabil nivå som är ungefär dubbelt så hög som när inventeringarna startade i slutet av 1960-talet. Salskrake, skäggdopping och bläsand är också vanligare nu än under de första årens inventeringar. De två sistnämnda ses i huvudsak längs med de skånska kusterna.
Det allt varmare klimatet sätter alltså tydliga spår i vinterfågelfaunan. Beståndsindex fluktuerar förstås mellan varje år men de här långsiktiga förändringarna är väldigt tydliga. Förra året märktes också en tydlig utspridningseffekt, d.v.s. att många arter räknades in i lägre antal än tidigare p.g.a. att det var öppet vatten i stort sett överallt i södra Sverige och då även i många insjöar. Fåglarna sprids då ut över större områden och det blir färre inräknade fåglar i varje stickprov, så att säga. Det lär bli likadant i år med den här extremt milda vintern vi har.

Efter att ha hört talgoxesången tog jag en tur i Nackareservatet även om gråvädret var tillbaka efter den korta solglimten under förmiddagen. Jag måste säga att det finns en tjusning med det här gråvädret vi har haft, det blir ett väldigt vackert och stämningsfullt ljus i skogen. Inte så lämpligt om man vill kolla mossor t.ex. men som fotograf  blir man inspirerad.
Jag rörde mig mest i området mellan Bagarmossen och Ältaån(Brotorpskanalen), ett område som jag oftast bara passerar på väg till de fina områdena öster om ån där det finns flera nyckelbiotoper. Jag gick runt och tittade på tallarna, det är mestadels hällmarkstallskog här, och tänkte att det är faktiskt rätt fin skog här med tallticka på många tallar varav några träd med 4 eller 5 tickor. En del av tallarna är ganska grova också och många med pansarbark. Det är med andra ord riktigt gamla träd, många säkerligen över 300 år. Det är också gott om senvuxna tallar på hällmarkerna. Jag började titta lite närmare efter gnagspår och kläckhål på de äldre och grova tallarna , tänkte att här kan det finnas intressanta arter. I första hand tänkte jag på reliktbock, vars gnag är lätt att känna igen, som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Men några spår av reliktbock kunde jag inte hitta men på en av de grövre tallarna såg jag ett kläckhål, ganska platt och ca 3-4 mm långt. Ingen avflagnande ytterbark och inte den karaktäristiska gulröda färgen som är så typisk för reliktbocken. Det kan väl bara vara svart praktbagge(Anthaxia similis) som gör sådana kläckhål. Det är en signalart som tidigare var rödlistad men som plockades bort vid revideringen 2005. Den hittar man ofta i samma områden som reliktbocken då den också vill ha gamla och grova solexponerade tallar. Är det ett nytt fynd för Nackareservatet? Den omnämns inte i reservatsutredningen i alla fall. Ett roligt fynd som jag tycker är ganska väntat då Nackareservatet har en hel del riktigt fina hällmarkstallskogar med lämpligt substrat för den svarta praktbaggen. 
Jag tittade lite mer på den här tallen och framförallt på rötterna, för där kan man göra intressanta fynd på tallar som står öppet och soligt, vilket den här tallen alltså gör. Och, på en del av en av de ytliga rötterna hade barken lossnat och där var ett kläckhål, 5 mm brett, ovalt och lite spetsigt. Ett typiskt Buprestis(praktbagge)-hål alltså, men på en tallrot och ganska litet också, kläckhål av de vanliga buprestis-arterna finner man oftast en bit upp på stammen och de är också större. Vad jag kan förstå kan kläckhål av denna storlek och utseende på tallrötter bara betyda en sak: åttafläckig praktbagge(Buprestis octoguttata)! Precis som den svarta praktbaggen är den åttafläckiga en signalart som var rödlistad tidigare. Det är en art som gynnas av skogsbränder och den finns rapporterad från brandfältet norr om Källtorpssjön från sommaren 2007.  Fast då gällde det fullbildade skalbaggar och inte bara ett hål i en tallrot. Jag skulle gärna se den för den är väldigt vacker med åtta gula fläckar på de svarta täckvingarna. Den är inte heller omnämnd i reservatsutredningen och frågan är om inte detta område har blivit förbisett. Här finns riktigt gamla träd, både grova och senvuxna, med talltickor och förmodligen två fina skalbaggar(är ganska säker på arttillhörigheten) samt enstaka torrakor och lågor. Det blev en mer givande och intressant skogspromenad än vad jag trodde. Han n inte kolla så mycket mer då skymningen sänkte sig snabbt och det blev för mörkt.

Här är Nacka Naturskyddsförenings remissvar på detaljplanen för Tollare träskväg som Tove och jag har knåpat ihop:

Den första etappen av utbyggnaden av Tollare befinner sig nu på samråd. Detta samtidigt som en utredning pågår om inrättande av naturreservat i Tollareområdet. Nacka Naturskyddsförening vänder sig mot  detta bakvända sätt att hantera frågan,  att ta en liten etapp i taget och därmed förlora  vad helheten med utbyggnaden innebär. Vi anser att inga detaljplaner i Tollareområdet ställs ut innan pågående utredning om naturreservat är klar med förslag på avgränsning.  Vi ser det som mycket beklagligt att man inte på ett betydligt mer tydligt sätt kopplar detaljplanen till det planerade naturreservatet.

Länsstyrelsens regeringsuppdrag för Stockholmsregionen " Aldrig långt till naturen", innehåller ett antal naturområden som ska skyddas av kommuner och länsstyrelser under perioden 2003-2013. Tollare lyfts här fram som ett viktigt område. Nuvarande politiska majoritet i Nacka kommun har tagit fasta på det och har poängterat behovet av att inrätta naturreservat för Tollare under mandatperioden. Det borde därför vara en rimlig förutsättning att man först utreder hur syftet med ett sådant naturreservat kan säkerställas, bl a genom att tidigt fastställa naturreservatets geografiska gränser. Det är därför problematiskt med denna plan att man inte hanterar naturreservatsplanen parallellt på ett tydligare sätt. Detta borde exempelvis miljökonsekvensutredningen kunna ta upp. Vi vill här också nämna att ett principbeslut om naturreservat i Tollare togs av Nacka kommunfullmäktige redan 1985!

Planens miljökonsekvensutredning bli på detta sätt något olycklig när man enbart diskuterar och fastslår att invånarna i den föreslagna nya bebyggelsen kommer att ha god tillgång till rekreation pga det stundande naturreservatet, men utan att gå in på hur planen inkräktar på befintliga invånares rekreations- och upplevelsevärden. Vidare kommer naturreservatet att vara mycket värdefullt för alla de invånare som kommer att bo i hela den planerade bebyggelsen i Tollare, vilket man borde ta hänsyn till. Tollareområdet är det enda större sammanhängande grönområde inom gångavstånd för idag ca 8000 invånare och inom en snar framtid ca 10.000 invånare.

I miljökonsekvensutredningen sägs också att "inga kända lokaler för utrotningshotade växt- eller djurarter tas i anspråk". Men ingen naturinventering har gjorts i området så självklart finns inga kända lokaler för rödlistade arter! Innan man tar naturmark i anspråk måste en noggrann inventering göras. Vi får inte riskera att försämra läget för hotade arter p.g.a. okunskap. I elfte timmen har nu en biolog fått uppdraget att göra den inventering som borde gjorts i ett mycket tidigare skede i planprocessen. Dessutom kommer inventeringen att genomföras under vintertid vilket av uppenbara skäl inte är idealiskt. Vi vill också hänvisa till Boo Miljö- och Naturvänner som i egen regi lät biolog Bert Viklund inventera det aktuella området, främst med avseende på insekter, och rödlistade(alltså hotade) arter har konstaterats förekomma i området. Detta understryker vikten av att Nackas grönområden inventeras och uppgifterna läggs in i en databas, en lokal artdatabank. Vi vill också påpeka att i Tollare träsk häckar en rödlistad art(svarthakedopping) och att i området förekommer fågelarter som är upptagna i Bernkonventionen och EU:s fågeldirektiv(kattuggla, spillkråka).

Just den naturmark man vill ta i anspråk med nu föreslagna plan är här extra betydelsefull då detta är ett av de få ställena runt Tollare träsk där terrängen är något mindre kuperad och mer lättillgänglig. Det är därför mycket olyckligt att bebygga just detta område, vilket bla Boo Miljö- och Naturvänner poängterat tidigare. För att naturreservatet skall få förväntad effekt både avseende rekreationsvärden och naturvärdena, bla det stora värde Tollare träsk har som fågelsjö ( en av de mest värdefulla i länet) är det av stor betydelse att  säkerställa att naturreservatet omfattar en buffertzon mot kringliggande bebyggelse. Den nu föreslagna bebyggelsen ligger alldeles för nära sjön och buffertzonen blir alldeles för smal för att ha någon betydelse, både för växt och djurliv och för rekreationsvärdet .

Nacka Naturskyddsförening  ställer sig därför starkt kritiska till den föreslagna utbyggnaden.

I övrigt vill vi gärna tillägga, i dessa tider då klimatproblematiken har blivit uppenbar för alla, att såväl denna plan som all planering av ny bebyggelse i kommunen bör ta hänsyn till denna fråga. Här är två förslag:

- Vid ny exploatering anser vi att Nacka kommun skall ställa krav på nya byggnader och service. Det är rimligt att sätta ett tak för ny bebyggelse angående hur mycket CO2 den får bidra med per år. Detta bör inkludera de transporter bebyggelsen genererar.

- Miljökonsekvensutredningen borde ta upp en särskild rubrik som tar upp klimatpåverkan, eftersom det är uppenbart att man under rubriken luftkvalitet enbart tar hänsyn till lokal påverkan.

Naturskyddsföreningen i Nacka genom

Tove Malmqvist och Ronny Fors

I måndags begav sig Lars Hole och jag ut till Erstavik för att än en gång söka efter den rödhalsade svartbaggen(Neomida haemorrhoidalis, den har tydligen bytt släktnamn till Neomida från Oplocephala). Lasse hittade denna sällsynta skalbagge som bara lever i gamla fnösktickor för ca 30 år sedan i Erstavik och vi har undrat om den fortfarande finns kvar.  Vi gjorde några försök i somras men utan framgång. Så fick jag se på artportalen att man har hittat den vid Erstaviks kvarn, i fnöskticka på en björkhögstubbe vid kvarndammen. Vad roligt att den finns kvar tänkte jag men finns den också i de centrala delarna av Erstavik? Vi kände båda två att vi måste göra ett nytt försök och i måndags så tog vi Saltsjöbanan ut till Erstaviksbadets hållplats och passade då på att gå förbi kvarndammen för att kolla in lokalen där den var rapporterd ifrån. Det fanns bara en björkhögstubbe där så det var inte så svårt att lokalisera fyndplatsen, den hade också en fnöskticka som var skuren mitt itu så det var uppenbart att det var rätt ställe vi var på. Den står precis vid stigen ner mot Erstaviksbadet vid strandkanten på Dammsjön. Här har man ju gått hundratals gånger men aldrig att man kollade in den fnösktickan! Det var tvärtemot vad man kunde vänta sig inte särskilt gott om fnösktickor, eller björkar med för den delen, på lokalen. Vi gick vidare ner mot de centrala fälten och målet var björkhagarna vid f.d. Överby, eller "ladan" som området också kallas. Där finns det mängder med björkar med fnösktickor.

På vägen dit stannade vi till vid Erstaviksbadet och tittade på reliktbockens gnag som finns på flera gamla tallar i området. Det var också rapporterat på artportalen och också att det finns levande larver av den här. Vilket är intressant då gnagspåren kan ses lång tid efter det att "angreppen" upphört. Det låg en massa barkflagor på marken runt den tall som jag brukar visa på mina naturguidningar i Erstavik, så någon hade uppenbarligen varit där och letat efter larver och inte nöjt sig med att konstatera att det finns gnagspår av reliktbock. Under sensommaren ska man tydligen kunna skilja ut färska gnagspår på att de är mer ljusbruna i färgen än äldre gnagspår. Eller så får man lyssna efter det trummande ljud som framkallas av att de slår med ryggen mot barkflagan den sitter under. 

Det är nån som kastar kottar på mig sa Lasse när vi gick runt och letade reliktbockspår och faktiskt så kom den ena tallkotten efter den andra mot honom där han stod under några gamla pampiga tallar. När jag tittade upp i tallkronorna såg jag en grön, kanske domherrestor fågel, och jag förstod då at det var korsnäbbar som hade oförskämdheten att slänga kottar på oss! Det var ett litet gäng på 4-5 större korsnäbbar som kalasade på tallkottarna, både grönfärgade honor och vackert klarröda hanar. Den större korsnäbben har kraftigare näbb än den mindre och den föredrar också tallkottar framför grankottar. Alltid lika roligt att se korsnäbbar på närhåll, oftast ser man de i luften i små flockar men de är faktiskt rätt oskygga av sig.

Nåja, nu var det rödhalsad svartbagge vi var ute efter så efter att ha intagit fika vid Erstavikens strand i strålande solsken och någon minusgrad så gick vi ner till Erstaviksfälten. Det började också mulna på ordentligt och vi hade inte så mycket tid på oss innan det skulle bli för mörkt för att leta små baggar.

På väg mot f.d Överby passerade vi en stor åkerholme med en riktigt grov björkhögstubbe med massor med riktiga jättar till fnösktickor. Det måste vi kolla tyckte jag så vi gick dit och det såg rätt lovande ut. Såg direkt flera halvcentimeterstora hål på några av fnösktickorna vilket väl bara jättesvampmalen(signalart) kan göra. Lasse bröt loss en bit av en av de stora fnösktickorna, inte helt lätt för de var hårda, och började kolla efter baggar. Titta här sa han och där var en skalbagge med den typiska röda halsskölden som vår bagge ska ha. Jag tittade på den i luppen och såg att den var röd längst bak på täckvingarna, precis som vår bagge ska vara. Lasse tittade i luppen och såg också att den hade de karakteristiska små "hornen" precis som vår bagge ska ha! Då var det klart, det kan inte vara något annat än den rödhalsade svartbaggen! Vi fann två fullbildade skalbaggar och en hel del larver i de två tickor vi kollade. Riktigt roligt att hitta denna krävande art mitt i Erstavik!

Det mörknade och vi hann inte med björkhagarna vid Överby. Det får bli en annan gång.

Återkommer snart med mer om den rödhalsade svartbaggen och varför den är så interssant!

Var ute i Tollareområdet idag med Tomas Fasth som håller på med  en inventering åt Nacka kommun. Tollare är ett av dessa segdragna naturreservatsärenden i Nacka. Man måste ju bygga först och sen gör man reservat av det som blir kvar. Ett första principbeslut om reservat togs 1985, men det klart, man ska ju inte förhasta sig.  Det heltokiga förslaget till reservat i Tollare är splittrat i flera olika delar och områden med höga naturvärden lämnas utanför och ska exploateras. De delar som ska bli reservat är också antingen branta eller riktigt blöta kärrmarker  som är väldigt svårtillgängliga för människor.

För några år sedan byggde man en skola i området utan att inventera naturen först och flera gammelekar fälldes. Ett mycket märkligt och oansvarigt förfarande. Det hade säkerligen gått att ta hänsyn till och spara de gamla ekarna när man byggde skolan. Nu ska området som sagt inventeras innan man går vidare och det är väl för väl det. Det har gjorts en inventering tidigare men det finns vissa märkligheter med den, framförallt gällande en ekbacke som bedöms ha lägre naturvärde än en intilliggande ekbacke som däremot bedöms ha höga naturvärden. Den med lägre naturvärden är mindre än ekbacken med höga naturvärden vilket tydligen är anledningen till skillnaden i naturvärdesklassning, annars är de väldigt lika. Ett mycket märkligt sätt att resonera, man måste ju se Tollares eklandskap som en helhet.

Jag slogs verkligen av de många och fina gammelekarna, likaså av de gamla och grova tallarna. Framförallt området nordväst om Tollare folkhögskola har en hel del gemensamt med Skuruparken, som ligger ca 500 m bort på andra sidan Skurusundet, i det avseendet. Gamla ekar och tallar med många fina arter. På många av tallarna växer tallticka och på en av de hittade vi gnagspår av den rödlistade skalbaggen reliktbock. Det börjar bli många reliktbock-lokaler i Nacka. Nacka- om reliktbocken själv får välja! Ett förslag till ny slogan för kommunen, jag tänker inte ens ta betalt för det!

Det finns flera signalarter och rödlistade arter på ekarna också. Signalarten gulpudrad spiklav finns på så gott som varenda äldre ek i området.  Den rödlistade blektickan finns på ett flertal ekar, bl.a. i det område där man tog ner några ekar när man byggde skolan. Blektickan växer på döda eller skadade grova grenar och i artdatabankens faktablad kan man läsa "arten missgynnas av avverkning av värdträd och passande värdträd runt fyndplatserna".

En annan rödlistad svamp som finns här är rutskinn och enligt uppgifter förekommer också oxtungsvampen här även om vi inte såg några idag. Det har nog varit dåligt med oxtunga i år, förra hösten såg jag den på många ekar i Skuruparken och Nyckelviken men i år på bara ett fåtal. Signalarten sotlav hittade vi också samt något som skulle mkunna vara gul dropplav. Den brukar normalt inte vara svår att känna igen då den är trefärgad, grågrön bål, gula apothecier(fruktkroppar) och svarta pyknid(ett slags förökningsorgan). Den kan ibland sakna de gula apothecierna och är då knepigare att säkert identifiera. Den gulpudrade spiklaven kan ibland sakna "spikarna" och bara bestå av en gråaktig bål med svarta pyknid. Tomas tog ett prov för att skicka till någon lavexpert, jag kommer självklart återkomma här med resultatet.

Jag blev verkligen imponerad av ekmiljöerna i Tollare som håller samma höga klass som Nyckelviken. Som Tomas och jag sa till varandra, här borde vi ha sökt efter läderbagge(vi ägnade en månad förra sommaren åt läderbagge-jakt i östra Sicklaöns fina eklandskap, tyvärr utan framgång). Jag kan inte riktigt förstå att stora delar av detta mycket fina och värdefulla eklandskap i den tidigare inventeringen bara anses ha kommunalt naturvärde, nog är det värdefullare än så!

Jag kommer att göra fler besök här inom kort!

Var på samrådsmöte i Erstavik i onsdags angående att man vill fylla igen en våtmark för att göra en vinterförvaringslokal för båtar.  Det är Erstaviks godsförvaltning som ansökt till Miljödomstolen om tillstånd att exploatera sumpskogen vid Östervik.  Länsstyrelsen kräver då att samråd ska ske med bl.a. natur och miljöföreningar, därför var vi i Nacka Naturskyddsförening kallade. Jag åkte dit tillsammans med Jan Kulin, ordförande i Saltsjöbadskretsen.  Med på mötet var  Karl af Petersens och den konsult som har i uppdrag att ta fram ett förslag samt en granne till den berörda fastigheten. Det är tydligen så att Nacka kommun trycker på för att få en plats att vinterförvara  båtarna från Fisksätra marina. Men är det värt att offra en våtmark för det?

Skogstyrelsen har gjort en inventering av området och kommer fram till att själva sumpskogen och den öppna våtmarken inte" betinger några specifika naturvärden". Däremot kan vissa delar av björksumpskogen på sikt utvecklas till områden med "naturvärdes"-kvaliteter, dvs snäppet under nyckelbiotopskvalitet.  Det kan nog stämma att det inte finns några speciella naturvärden eller sällsynta arter där men jag har hört från andra att skogssnäppan spelar där och det ser ut som ett område där både stjärtmes och mindre hackspett  kan trivas. Jag har tyvärr inte kollat in området även om jag ofta går förbi det på väg till Drevingefälten från Österviks station. 

På mötet förklarade Carl och konsulten sina planer och att de var tvungna att ha ett samrådsmöte med oss. Planerna är inte särskilt långt gångna, man vet t.ex. inte hur man ska fylla igen våtmarken eller hur byggnaderna ska se ut, men det lär bli ganska höga byggnader efersom man vill kunna lägga upp båtarna i flera plan. Det kommer att bli en infart från gamla Saltisvägen precis där SL har sin hållplats för Saltsjöbanans ersättningsbussar. Man kommer att ha kvar ett ganska brett dike för att avvattna området. Både Jan och jag uttryckte förstås att vi är tveksamma till att fylla igen våtmarker. Vi hade pratat lite innan och vi ville inte gå ut alltför hårt med tanke på att vi vill ha en dialog om hur Erstaviks sköts i stort med Karl och vi vill inte verka omedegörliga.

Vi tyckte också att en inventering utförd i början på mars då det var snö och is förstås inte är tillräcklig. Hur är det t.ex. med groddjur? Konsulten menade att det inte är ett särkskilt attraktivt område men jag försökte förklara att våtmarker har ett värde oavsett hur attraktivt det kan verka för oss människor, t.ex som naturliga "reningsverk" av dagvatten. Sen är ju våtmarker alltid viktiga för den biologiska mångfalden även om det inte finns några sällsynta arter där.  "Det står ju i Skogsstyrelsens inventeringsrapport att det bara är sumpskog" sa han också och jag suckade djupt inombords! Sen var vi väl överens om att det inte har några stora värden för friluftslivet, han försökte då med att "då kan vi räkna med att ni ni inte motsätter er planerna" vilket vi, självklart, definitivt inte kan säga.

Kan verkligen Nacka kommun gå med på att förstöra en våtmark och sumpskog för att förvara ett antal båtar under vinterhalvåret? Nacka är väl en grön kommun med ett miljötänkande som genomsyrar hela verksamheten? Eller kanske inte.

Ska försöka ta mig en titt på området någon av de närmaste dagarna.