Naturbloggen

Ägnade en del av fredagen åt att reka inför lördagens naturguidning i Nackareservatet. Jag hade tänkt visa på de väldigt fina naturskogar som finns öster om Söderbysjön. I Stockholmskretsens program hade jag skrivit att vi skulle titta på nyckelbiotoper och arter som indikerar höga naturvärden, s.k. signalarter. Så nu gällde det att leta upp de förstås, vilket inte är några problem med mossor och lavar som finns där året om på samma ställe men det är något knepigare med svamparna. I synnerhet ett dåligt svampår som i år, även om det har kommit upp en del efter allt regnande. Några arter fann jag i alla fall även om bl.a. mandelriskan, scharlakansvaxskivlingen och korallfingersvampen lös med sin frånvaro. Några roliga arter hittade jag i alla fall, inte minst den sällsynta groptickan som växer på murkna granlågor och den vackra kandelabersvampen som finns på en murken asplåga i den fina dalgången mellan Söderbysjön och Ulvsjön. Sedan gjorde jag vad som mig veterligen är det första fyndet av grovticka i Nackareservatet. Det var i ett område som jag inte gått i tidigare, mellan Ulvsjön och Ältakanalen, som jag tror måste betraktas som en av de finaste tallskogarna i hela Nackareservatet. Ett flertal tallar är med all säkerhet 3-400 år gamla och det finns också ganska mycket död ved, både lågor och grova torrakor. Vid en av de gamla tallarna såväxte alltså denna grovticka, ett stort och vackert exemplar och det fanns även en fjolårssvamp bredvid. Grovtickan växer vid tallbasen eller på ytliga rötter av minst 200-åriga tallar. Det finns inga uppgifter om grovticka i Nackareservatet i naturreservatsutredningen och detta område är inte heller med som ett särksilt skötselområde och inte heller registrerad som nyckelbiotop. Att det håller nyckelbiotopsklass torde vara helt utan tvivel. Det är också en ganska gles skog så de gamla tallarna och lågorna får mycket ljus på sig vilket är viktigt för många vedinsekter. Nu tittade jag inte så noga men jag kunde inte se några spår av reliktbock på tallarna vilket man skulle kunna tänka sig i ett sådant här område med solbelysta gamla tallar. Jag har egentligen bara väntat på att hitta grovticka i Nackareservatet med de fina tallområden som finns där, nu väntar jag bara på vintertaggingen som jag försökte hitta under vårvintern. Den måste bara finnas här någonstans!

Nacka Naturskyddsförening ser med glädje på att ett reservatsförslag för Skuruparken presenteras.

Vi ställer oss bakom huvudlinjerna i syftet med reservatet och hur det ska tryggas. Däremot motsätter vi oss en kaféverksamhet. Skuruparkens natur- och upplevelsevärden är i sig så stora att det inte behöver "förstärkas" av ett kafé. Det människor söker i närnaturen är ofta lugn och ro, tystnad och orördhet. Ett kafé innebär också vissa biltransporter i Skuruparken. Vi vill att området blir helt bilfritt. Risken är att ett kafé bidrar till att försämra rekreations- och upplevelsevärden.

Vi stödjer föreskrifterna med undantag av:

A.11. Vi motsätter oss planerna på ett kafé, däremot ser vi gärna en badbrygga och informationscentra i någon form.

C 7. Vi accepterar ej medhavd grill. Bland annat är risken stor att den smutsiga och varma grillen lämnas kvar. Erfarenheterna från bland annat Stockholms skärgård förskräcker.

Vi ser med glädje att reservatsgränen sträcker sig fram till Tranvägen i väster. Förutom att det utgör en viktig buffertzon mot en nyckelbiotop möjliggör det ett återskapande av cascaderna.

Vi vill också att reservatet utökas norrut längs med stranden under den befintliga och en eventuell ny Skurubro.

Vad det gäller en eventuell ny Skurubro kräver vi att den utformas med största möjliga hänsynstagande till Skuruparkens natur- och upplevelsevärden. Detta kan bland annat göras genom att minimerar bullerstörning i parken med bullerskydd och tyst asfalt.

Vi vill påpeka att det är ett av de finaste ek-områdena som lämnas utanför reservatet.

Vid reservatsgränsen mot förskolan och båtklubben bör servitutbestämmelser införas för den omkringliggande marken så att framtida exploatering med t.ex. punkthus förhindras. En bebyggelse av marken söder om reservatet skulle inverka menligt på de ljuskrävande ekarna och därmed motverka syftet med naturreservatet.

Vi instämmer i de prioriterade värdena med följande tillägg. De stora naturvärdena är knutna till de gamla och grova ekarna och tallarna men om alla de arter som lever på och i dessa träd ska kunna fortleva i framtiden måste nästa generations gammelträd säkerställas. I Skuruparken finns många yngre och medelålders ekar och dessa är lika viktiga som gammelträden, detta är en mycket stor kvalitet i Skuruparken.

I detta kapitel och på flera andra ställen i reservatsförslaget förekommer benämningen "romantisk park". Varför inte kalla det för engelsk park, vilket det ju faktiskt var en gång? Det blir förvirrande att det ibland står romantisk park, ibland landskapspark, men aldrig engelsk park vilket är vad som avses. Ett mycket märkligt förfarande när det finns ett väl utarbetat dokument om det historiska landskapet som tydligt visar att vi har att göra med just en engelsk park.

Vi stödjer inriktningen med undantag av kaféverksamheten som vi tror riskerar försämra upplevelsevärdena av området.

Vi hade gärna sett att man tydligare kopplat ihop dagens landskap med den engelska parken och odlingslandskapet.

Vi tycker som tidigare angetts att det historiska landskapet tydligare ska kopplas till dagens landskap.

Avsnittet om stugbebyggelsen säger ingenting om dagens situation med stugorna, privatisering av mark och därmed begränsning av rörelsefriheten för besökare i parken.

Vi stödjer inriktningen i den föreslagna skötselplanen med undantag av kaféet.

Här vill vi också betona att även om naturvärdena i första hand är knutna till gamla ekar och tallar så har även den så kallade trivial-lövskogen sina värden. Den rödlistade mindre hackspetten är till exempel beroende av klen lövved, något som också påtalas i förslaget. Likaså är föryngring av ek mycket viktig och borde betonas mer. Det är av största vikt att gynna unga ekar som på sikt kan ta över när dagens gammelekar har dött.

På sid. 29 står under styckena "Ädellövlundar" och "Blandskog" att "död ved lämnas i möjligaste mån" samt "död ved bör lämnas så långt möjligt. Det tycker vi är en för svag formulering, istället borde det tydligt framgå att all död ved ska sparas.

Vi kan också upplysa om att den akut hotade saffranstickan växer på en ek i södra delen av område A2. Då det är en mycket exklusiv art som man bara påträffar i de allra finaste ek-områdena, understryker det verkligen vilka stora kvaliteter Skuruparken har. Så här säger Skogsstyrelsen om saffranstickan:

"samtliga värdträd och ekområden som hyser svampen bör ges högsta skyddsprioritet och vårdas med avsikt att bevara och återskapa jättekar".

Vi vill också framhålla att även gamla och grova tallar frihuggs där det behövs för att gynna reliktbocken och att fristående tallar gynnas för att trygga kontinuiteten av lämpliga livsmiljöer för den och andra insekter. Detta är mycket viktigt då "reliktbock-tallar" inte nyskapas i det svenska skogslandskapet längre i tillräcklig utsträckning(om alls).

Vi ser fram emot, kommer att bevaka samt vill också gärna delta i utformningen av de mer detaljerade planeringsåtgärderna som skall tas fram för reservatet. Vi har förståelse för att det krävs ytterligare detaljutredningar när det gäller målsättningen att återställa delar av landskapsparken och ser fram emot detta.

Någon form av återskapande av bäcken som en gång inrymde "cascaderna" vore intressant att utreda. Strömmande vattendrag har vi inte gott om idag och är, förutom att det är rofyllt, också mycket intressant för naturpedagogik.

Vi ser gärna att möjligheter till bete utreds som komplement till slåtter.

Vad det gäller informationsskyltarna anser vi det viktigt att ta upp såväl naturvärdena som den historiska landskapsanvändningen i ett sammanhang. Till exempel att man förklarar den historiska bakgrunden till att finns det stora ekar här, inte bara att de finns. Det vore också intressant om kommunen kunde fördjupa sådan kunskap, exempelvis i någon form av pedagogiskt material för skolor och förskolor.

För Nacka Naturskyddsförening

Ronny Fors v. ordf.

Trots denna hittills svampfattiga höst kan jag rapportera om ett intressant fynd från Erstavik. Tillsammans med Lars Hole var jag ute och rekade inför NBF:s svampexkursion och som vanligt så gjorde vi ett antal intressanta fynd. Det mest anmärkningsvärda var den rödlistade dofttaggsvampen(Hydnellum suaveolens). Den är rödlistad som missgynnad och har minskat med mer än 15 % under de senaste 50 åren.

Det är en mykorrhiza-svamp som lever tillsammans med gran och växer framförallt i äldre ängsgranskog på kalkrik mark. Den förekommer också i blåbärsgranskog men alltid på lite rikare marker. De ofta sammanvuxna hattarna är bruna med en bred vit kant, köttet är blåaktigt zonerat och den har en stark kryddliknande doft.  
Alla taggsvampar av släktet Hydnellum är också bra signalarter som indikerar skog med höga naturvärden.
Dofttaggsvampen hör hemma i örtrik granskog på bördig mark, en bristvara inom de skyddade skogsområdena i Sverige. Det är på sådana marker som granen växer bäst och där bedrivs ofta ett intensivt skogsbruk. Det är ju lättare att få skydd för hällmarker och annan improduktiv skog!
I detta område i Erstavik har man också gått hårt fram med skogen, det är mycket ungskog och planteringar men också fläckvis finare områden med lite äldre träd och också en del död ved. I detta område hittade vi också smal svampklubba(Cordyceps ophioglossoides), en medelgod signalart som visserligen kan finnas i mer trivial granskog men som ändå vill ha en ostörd markprofil och som inte tål slutavverkning. Tillsammans med andra signalarter har den ett visst signalvärde. Vi hittade dessa svampar i ett område ca 500-700 m väster om Halvörestorp, ett av alla små torp i Erstavik. Numera finns bara delar av grunden kvar av själva torpet. Närmast torpet ser man tydliga spår av att det har varit öppen och betad mark tidigare. Tydligast syns det på de spärrgreniga ekar som numera står i granskog. Sorgligt att det fått växa igen så mycket, och självklart så finns här som alltid i Erstavik, "fina" granplanteringar famför ekarna!  Det här kulle kunna vara en riktigt fin del av Erstavik med ekhagar närmast det gamla torpet och fin olikåldrig naturskog med mycket död vedi omgivningarna. Troligen har granskogen här utnyttjas som betesmark tidigare, tänk om man kunde återskapa den gamla betspräglade skogen, vissa naturvärden finns ju, som våra fynd visar, trots allt kvar. Hela Erstavik skulle behöva en riktig återställare! Vad vill vi ha för tätortsnära skog, "döda" granplanteringar eller levande naturskogar och öppna hagmarker?

Var vid en av dammarna vid Björkhagens golfbana(Nackareservatet) i går(fredag) och fotade trollsländor, dessvärre utan större framgång . Då och då lyfte jag huvudet och tittade upp också, man vet ju aldrig om något roligt kommer flygande, även om det verkade väldigt lugnt på fågelfronten. Men rätt var det var så kom en fågel flygande över trädtopparna, märkte direkt de ganska långa och framförallt spetsiga vingarna, medellång stjärt, lugna vingslag och längsstreckat bröst. En lärkfalk! När den kom närmare kunde jag se de röda "byxorna" också, det var alltså en adult fågel. Likaså kunde jag se mustaschstrecket. Första gången jag ser lärkfalk i Nackareservatet, vid sökning i "svalan", rapportsystemet för fåglar, fann jag ingen träff på lärkfalk i Nackareservatet. Lite märkligt kan man tycka, den häckar gärna i anslutning till vegetationsrika sjöar där det finns mycket fåglar och trollsländor. Lärkfalken lever huvudsakligen på småfåglar som den fångar i luften, men den lever också, framförallt under vissa perioder i häckningstid, på trollsländor. Den jag såg fångade faktiskt en stor mosaikslända i luften som den också åt upp i flykten! Vet inte riktigt vad jag tycker om att den äter upp mina fotoobjekt!

Men vacker är den, som alla falkar väldigt elegant i luften, på håll så liknar den faktiskt en stor tornseglare, en art som lärkfalken också kan ta i luften. Då förstår man verkligen att det är en mycket skicklig i luften.

Jag såg lärkfalken sedan flera gånger under dagen och den visade verkligen upp sig, och på nära håll också ibland. Den här lugna flykten med tvära kast är typisk när den jagar sländor. När den är ute efter småfåglar har den en mer kraftfull och "bestämd" flykt, den är också kraftigare bygd än t.ex. tornfalk och kan väl snarast, på håll, förväxlas med pilgrimsfalk.

Skulle ha trollslände-exkursion idag, ingen kom tyvärr men en inställd exkursion är också en exkursion, för att travestera Ulf Lundell. Jag fick titta på trollsländor själv istället och jag tänkte börja vid Nedre Lusse gärde, en delvis fuktig äng som betas av får, vid Dammtorpssjön. Redan vid Hellasgården gjorde jag faktiskt dagens upptäckt, medan jag väntade på exkursionsdeltagare som aldrig kom så såg jag en ängstrollslända somjag tyckte flög lite konstigt. Den hade en lite fladdrig flykt, nästan fjärilslikt och när jag tittade närmare så verkade vingarna färgade i gult/orange. Tänkte att det kanske är den gulfläckade ängstrollsländan(Sympetrum flaveolum) som jag faktiskt inte tidigare påträffat i området. Till slut satte den sig och då kunde jag tydligt se de saffransgula basalfläckarna på vingarna, tydligast på bakvingarna. När jag sedan kom till Lusse gärde så var det den dominerande ängstrollsländan där, det fanns i övrigt några blodröd ängstrollslända(Sympetrum sanguineum) och allmän ängstrollslända(Sympetrum vulgatum). Att jag nu äntligen ser den gulfläckade vid Dammtopssjön gör att jag nu har 25 observerade arter trollslända vid Dammtorpssjön/Söderbysjön. Om man räknar in bred trollslända(Libellula depressa) som finns vid en av dammarna vid Björkhagens golfbana så är det 26 arter och räknar man in Ältaån och Ältasjöns nordväst-strand så har jag sammanlagt 29 arter i sjösytemet. Ett högt antal arter med tanke på att vi har ca 60 arter totalt i Sverige. Och ändå finns det några arter som jag tycker borde finnas där men som jag inte har sett, ännu i alla fall. Varför finns inte någon av de blåa kärrtrollsländorna där, t.ex?

Jag blev kvar vid Lusse gärde under hela dagen faktiskt, det är ett av mina favoritområden i Nackareservatet. Jag tycks vara ganska ensam om att tycka det då jag nästan aldrig ser någon annan människa röra sig där. Ändå är det bara 5-600 m från Hellasgården! Däremot brukar jag alltid ha sällskap av ett gäng värmländska skogsfår men tyvärr inte idag. Synd för det är väldigt trevliga djur!

Man kan undra varför jag inte sett den gulfläckade ängstrollslända här tidigare? Jag har ju gått här regelbundet under de senaste åren och det verkar otroligt att jag skulle ha missat den tidigare, i alla fall om det har varit ett så stort antal som jag såg idag. Efter att ha läst på om den gulfläckade så är det tydligen så att den kan uppträda oregelbundet och vara borta från en lokal i flera år för att plötsligt dyka upp och reproducera sig på lokalen i fråga under ett par år och sedan försvinna igen. Den fjärilslika flykten som jag reagerade på är tydligen också ett kännetecken för den här arten.

Det blev en hel del bilder på den och några andra trollsländor också men eftersom jag inte har gått över till det digitala fotandet(som alla andra verkar ha gjort) kan jag inte lägga ut några bilder här just nu, men det kommer senare. Kändes väldigt bra med fotandet idag, bl.a. en stackars blodröd ängstrollslända i ett spindelnät.

När jag försökte smyga på en gulfläckad i högt älggräs så stötte jagupp en stor och väldigt grön mosaiktrollslända, troligen just en grön mosaiktrollsända(Aeshna viridis). Det är en sällsynt art där honan lägger sina ägg endast i vattenaloe, vilket det finns gott om i Dammtorp/Söderbysjön. Under dagen så flög det flera hanar av grön mosaiktrollslända över ängen och någon hona också. Det flög också många brun mosaikslända(Aeshna grandis), en mycket vanlig art som inte alls är specialiserad. Den kan finnas vid alla möjliga slags vattenmiljöer och man ser den ofta i ganska stora antal jaga över ängar. Mosaiksländorna är starka flygare och kan tillbringa en hel dag i luften om det är varmt och soligt, de fångar och äter sina byten i luften. Alla trollsländor fångar sina byten i luften men många sätter sig gärna för att äta. Vid parning så sätter de sig i vegetationen men annars flyger de mest hela tiden. Utom när honan lägger ägg förstås, hon måste sätta sig för att sticka in sin äggläggare i växten som hon lägger ägg i. Alla andra av de egentliga trollsländorna(utom kungstrollsländan) släpper äggen direkt i vattnet. Detta och mycket annat hade jag tänkt berätta för exkursionsdeltagarna, tänk vad folk missar! Men det är deras förlust, jag hade en härlig dag med massor av vackra trollsländor! Men vad ska man göra för att få deltagare på sina naturguidningar? Vi har ca 1100 medlemmar i Nacka naturskyddsförening och ändå har jag på de senaste 3 guidningarna haft sammanlagt 5 deltagare.

Så kom vi då äntligen iväg för att leta efter den rödhalsade svartbaggen(Oplocephala haemorrhoidalis). Lasse Hole hittade denna sällsynta skalbagge i Erstavik 1973 och vi har länge pratat om att vi borde kolla upp den lokalen igen för att se om den finns kvar. Den rödhalsade svartbaggen lever i gamla fnösktickor och den är både rödlistad(Missgynnad) och signalart för skyddsvärda skogar. Den kräver miljöer där det finns gott om fnösktickor under lång tid. Fyndplatsen ligger sydost om Erstaviks herrgård, nedanför utsiktsberget söder om viken. Vi gick från Tenntorp och gjorde en del trevliga observationer på vägen. Bl.a. en ganska så mörk huggorm som låg och solade sig på det stora hygget öster om Sandasjön. Den verkade rätt trög först, jag hann få några bilder på den men den var betydligt piggare än vi trodde. Stor var den också och den försvann snabbt ner i ett hål i marken.

Lasse hittade en svamp som han bestämde till släktet Hyndellum, korktaggsvampar. Intressant med tanke på att hela det släktet indikerar höga naturvärden. Den hittades i ett område med granskog på sandig mark, vi borde kolla upp det området mer noggrant. Vad jag har förstått så efterlyser Skogsstyrelsen fler sandbarrskogar som nyckelbiotoper i Stockholms län och kanske det finns lämpliga områden i Erstavik.

Vi kom så småningom fram till fyndplatsen och vilket spännande område det var! Jag har faktiskt aldrig varit i just det här området tidigare och jag blev imponerad av framförallt en riktigt stor ek som tveklöst uppnår jätteträdsdimensioner(3,15 m i omkrets). Det finns mycket död ved i området, bl.a. flera grova grenar från den stora eken. Man kunde ju vänta sig att hitta den rödlistade skinnsvampen rutskinn här men jag kunde inte göra något sådant fynd. Den växer på kärnved av ek och förekommer på åtminstone ett annat ställe i Erstavik, öster om Källtorpssjön. Men nu var det svartbaggen vi var ute efter och det fanns två björkar med många fnösktickor som vi började titta på. Vi kunde inte hitta några rödhalsade svartbaggar i de tickor vi tittade i och inte heller några kläckhål som kunde misstänkas för vår svartbagge. Däremot många mindre hål, 1-2 mm stora, från andra skalbaggar . Det var även gott om riktigt stora hål, ca 5 mm, i flera av tickorna och under de, det här var på en liggande björkstam, fanns det högar av vad som såg ut som sågspån på marken. Så stora hål och högar av gnagmjöl kan bara vara från jättesvampmalen(Scardia boletella). En fjäril vars larver lever inne i fnösktickor och som också går in i veden och som då slänger ut gnagmjölet. Den kan leva i ett par år inne i veden innan den förpuppas. Jättesvampmalen var tidigare rödlistad men försvann iden nya rödlistan som kom 2005 men det är en signalart och som alla arter som försvann från rödlistan så ska den betraktas som lokalt/regionalt skyddsvärd. Att den finns här visar att detta område har höga naturvärden och tillsammans med de gamla ekarna tycker jag att området självklart håller nyckelbiotopskvalitet. Det är inte registrerat som det idag.

Det finns säkert mer att upptäcka här och jag kommer snart att återvända dit. Jag har inte helt gett upp hoppet om den rödhalsade svartbaggen heller, det finns några andra områden i Erstavik med björkar och fnösktickor som man borde undersöka närmare.

Fortsättning följer...

Var häromdagen vid Ältasjöns nordväst-strand, alltså där Ältakanal mynnar ut i Ältasjön. Där finns bladvass-ruggar omväxlande med klippstränder och alkärr vid kanalmynningen. Ett trevligt område att vandra runt i. Det finns också ängsmark och områden med reativt ung ekskog där. Jag var där mest för att spana in trollsländefaunan och för att eventuellt få se tvåfläckad trollslända igen.

När jag gick ut på en solbelyst strandklippa så flög en trollslända upp med ljusblå bakkropp, stor sjötrollslända, som jag inte tidigare har sett i området. Det var åtminstone 5 st hanar där. Det gör att jag nu har observerat 25 trollslände-arter i sjösystemet Dammtorpssjön-Söderbysjön-Ältasjön. Det är väldigt vaksamma och snabba trollsländor, svåra att komma nära. De sitter gärna på marken och spanar efter byten som de förstås fångar i luften. Det var som sagt 5 hanar som jagade varandra fram och tillbaka över klippan och bort över en liten vassrugge i närheten. De är väldigt aggresiva mot varandra och det kan vara riktigt tuffa luftstrider mellan hanarna.

Medan jag tittade på sländorna kom en fiskgjuse och gjorde några dykningar men den fick ingen fisk vad jag kunde se. Hur ofta ser man fiskgjuse vid Ältasjön förresten, jag har aldrig gjort det tidigare men jag är inte där så ofta heller. Andra fiskande fåglar här var fisktärna och silltrut och skäggdopping, den senare med ungar också. En rörsångare sjöng då och då från vassen. Det var också mycket talgoxe och blåmesfamiljer lite överallt i strandsnåren.

Jag satt på klippan en stund och fotade rödögonflicksländor. De ser man oftas ute på blad av näckros eller dyblad och här växte det gul näckros precis vid strandkanten. Hanarna verkar vara ganska aggresiva mot varandra och små jakter förekom då och då. Jag följde ett par som lade ägg i tandemställning. Hanen håller alltså kvar sitt grepp om honan efter parning så att han föjer med och leder honan när hon lägger ägg. Detta för att ingen annan hane ska kunna para sig med henne och befrukta hennes ägg. Rödögonflicksländan lägger gärna äggen i stjälken på gul näckros. Honan har en liten äggläggare som hon sticker in i växten när hon lägger äggen. Det här paret satt på en näckrosstjälk och honan började krypa ned under vattenytan, hanen brukar ofta följa med då men den här släppte taget om henne, han ville inte bli blöt tydligen, och flög och satte sig på ett näckrosblad i stället. Honan försvann ner under vattenytan och kom inte upp igen förrän efter ca tio minuter. De kan vara nere i vattnet en halvtimme faktiskt. Det är verkligen roligt att sitta och titta på trollsländor så här och studera hur de beter sig.

Vid ett ställe har det bildats en liten "lagun" mellan strandskogen och bladvassen och där såg jag citronfläckad kärrtrollslända och förstås den obligatoriska fyrfläckade trollsländan. Citronfläckad kärrtrollslända är en sk Natura 2000-art och anses vara skyddsvärd i ett europeiskt perspektiv men den är inte ovanlig i Sverige. Den vill ha näringsrika vatten men det får inte vara för igenvuxet för att den ska trivas. Det är en art som också fungerar som mångfaldsindikator, där den hittas brukar trollsländefaunan vara rik med många olika arter.

Här stötte jag upp en skogsnäppa också, den flög iväg ut över sjön och tog riktning mot det stora bladvassområdet vid Ältakanals utlopp.

Om man går västerut på träbron/spången över Älta kanal så kommer man till det stora bladvassområdet, man börjar tänka på skäggmes faktiskt, men den är nog aldrig observerad här. En sävsparvhane visade upp sig en kort stund, vilken vacker fågel det är! En av våra finaste tror jag faktiskt! Såg sedan en trollslända sitta på träräcket några meter framför mig, den var gul och svart och jag tänkte att det är väl en hona av stor sjötrollslända, och mycket riktigt var det så. Bakkroppen är gul med ett svart längsgående band. Försäkte fota den och lyckades få några bilder på den men sjötrollsländorna är verkligen svåra att fånga!

Stötte upp en enkelbeckasin i Söderbysjön i kväll. Jag hade vandrat ut en bit i starrmaden i den inre delen av badviken för att kolla trollsländor. Det var mycket magert med trollsländor men så flög det upp en fågel några meter framför mig, randig på ryggen och lång näbb så det måste vara en enkelbeckasin. Den lät också ätsch- ätsch- ätsch när den flög iväg, som enkelbeckasiner brukar låta när man stöter upp dem. Jag tror att det är första gången jag ser enkelbeckasin i Söderbysjön. Den häckar troligen inte där, då borde jag väl ha hört dess spelläte någon gång, så den rastade nog på sin färd till vinterkvarteren. De har en utdragen sträckperiod från juni/juli till oktober.

Som vanligt hördes rörhönans pjorrl-läte, den har en unge här men jag såg den inte nu.

Som vanligt kom en häger och landade på sydstranden av viken och som vanligt kom fiskmåsparet som häckar här och försökte jaga bort den. Ibland kan de faktiskt jaga upp den i någon trädtopp.

En ormvråk visade upp sig också över Söderbysjön, den kretsade några minuter med en orm, faktiskt, i klorna. Trots sitt namn är smågnagare ormvråkens stapelföda men den tar ormar också.

Vid träbron över Dammtorspsjön flög det i alla fall en del trollsländor. Ett tjugotal allmän kustflickslända höll till i säven närmast bron. Den kan man bl.a. känna igen på det tvåfärgade vingmärket, ena halvan mörk och andra halvan nästan vit. Några rödögonflicksländor flög ute över näckrosbladen, den håller sig oftast ute över flytbladsvegetation och sitter gärna på näckros eller nateblad. En fyrfläckad trollslända var där också, vilket verkar lite tycker jag. Hade väntat mig fler av den arten men de har kanske haft sin peak redan eller så är de inte så kvällsaktiva. Men solen sken och det var varmt i luften. Det fanns i alla fall några citronfläckade kärrtrollsländor där och jag såg också ett parningshjul bildas bara för att upplösas efter några sekunder. Vet inte om de hann med någon parning, en del arter är väldigt snabba medan andra kan hålla på i en halvtimme eller mer. Några guldtrollsländor kom också förbi och jagade insekter och efter en stund dök det upp en riktigt stor trollslända i snabb och kraftfull flykt, tänkte direkt att det måste vara en mosaikslända. I kvällsolen såg jag tydligt att hela trollsländan gick i brunt och även vingarna var tydligt bruna, alltså en brun mosaiktrollslända. Min första mosaikslända för året. Mosaiksländorna är de största trollsländorna hos oss och de börjar flyga nu i slutet av juni och fram till långt in på hösten om det är soligt och varmt.

En vigghona med 7 st dunungar kom förbi också, de kan nog bara vara några dagar gamla. De 7 ungarna höll sig tätt samlade i en liten flock medan honan låg någon meter ifrån. Ungarna klev glatt omkring på näckrosbladen som höll för deras (ringa) vikt utan problem.

Tänk vad man kan uppleva i närnaturen på bara en dryg timme!

Såg på artportalen att tidig mosaikslända(Brachytron pratense) var rapporterad från Ältakanalens utlopp i Ältasjön i lördags. Tänkte att det måste jag kolla upp och gick dit idag, passade på att spana efter bred trollslända som rapporterats från Brotorpsbron men såg ingen sådan. Däremot var det röd flickslända där, en art som jag tänkt borde finnas där då den vill ha långsamt rinnande vatten. Jag kollade av området kring Ältakanalens utlopp men såg ingen tidig mosaikslända. Det var däremot gott om fyrfläckad trollslända och guldtrollslända. Gick sedan bort till den ängsmark där den tidiga mosaiksländan var rapporterad ifrån men såg ingen sådan. När jag gick ner till strandkanten såg jag en slända sittande på ett vass-strå, jag reagerade på den först för att den verkadae lite större än fyrfläckad trollslända, som finns här i stora antal, och när jag tittade närmare på den i kikaren så såg jag att den hade bakkroppsspetsen uppvikt och längst ut på bakkroppen hade den en stor klump av, ja vad då? Ägg tänkte jag först men jag har aldrig sett något sådant tidigare. Sedan tänkte jag att den kanske är skadad på något sätt. Men vilken art är det? Den hade gula sidofläckar längs med bakkroppen, vingarna var gultonande med stora, mörka, basala vingfläckar. Den hade inga svarta fläckar vid vingnoderna som den fyrfläckade har. Då kom jag att tänka på tvåfläckad trollslända(Epitheca bimaculata). Det är också den enda trollslända där honan lägger äggen i en stor klump. Det är en sällsynt art som det mig veterligen bara finns några få observationer av i Stockholms län. Jag sprang iväg för att hämta kameran som förstås låg en bit bort. När jag kom tillbaka satt den inte kvar men så såg jag den flyga några meter fråns stranden över några näckrosblad. Den flög fram och tillbaka med bakkroppen uppåtböjd innan den doppade bakkroppsspetsen i vattnet och släppte ned äggsamllingen. Då förstod jag att det måste vara en hona tvåfläckad trollslända! Så fort hon släppt äggen i vattnet flög hon ut över sjön occh försvann snabbt utom synhåll. Jag har tidigare tänkt att den tvåfläckade trollsländan borde vara vanligare än vad man tror. Det är en art som är svår att upptäcka, den håller mest till långt ut över vattnet och inte nära stranden som de flesta trollsländor. Den är säkert förbisedd på många lokjaler men det är säkert ganska ovanlig ändå. Den verkar ha vissa speciella miljökrav för att kunna fortplanta sig. Sjön får inte vara alltför näringsrik och övergödd men inte heller för näringsfattig. Den ska vara djup med mycket undervattensvegetation där honan kan lägga sina ägg. Vattnet får inte vara förorenat och den verkar vara känslig för miljöförändringar och vad jag kan förstå är det en art som man skulle kunna använda som miljöindikator. Det är verkligen spännande att hitta den i Ältasjön, jag har funderat på vilka sjöar man borde kolla med tanke på den tvåfläckade men Ältasjön hade jag inte tänkt på. Trodde att den skulle vara för övergödd för den men tydligen inte. Man har ju verkligen försökt att förbättra Ältasjöns vattenkvalitet och den har blivt bättre men att hitta den tvåfläckade trodde jag ändå inte på. Ibland är det roligt att ha fel!