Naturbloggen

Så var det de där gnagspåren jag skrev om i förra inlägget. När vi gick tillbaka från Örudden till parkeringen så såg vi en delvis barkfallen talltorraka med en massa olika gnagspår efter insektslarver. Vi kunde förstås inte låta bli att stanna till och föröska lista ut vad det var för insekter som låg bakom gnagandet. Det som gjorde att vi stannade till var de nästan centimeterbreda larvgångarna som var tydligt inskurna i vedytan. Det är inte många insektslarver som gör så breda gångar. 

                                                      
Jag och Lasse Hole studerar larvgångarna.  De breda och i vedytan djupt inskurna larvgångarna. Man ser också  larvens ingångshål in i veden. Larven gnager sig in en bit in i veden för att förpuppa sig. Skalbaggen kryper sen ut genom samma hål och gnager sig sedan ut genom barken.

Man kommer genast att tänka på bronshjonet(en skalbagge, långhorning) när man ser den typen av larvgångar men den går ju bara på gran. Tomas Fasth föreslog blåhjonet, en nära släkting till bronshjonet vars larver också gör breda och tydliga gångar, men frågan är om den över huvud taget går på träd i skogen. Den är nästan enbart funnen på obehandlat virke i vedbodar och hus. Jag föreslog guldpunkterad praktbagge som går på tall och som också gör breda och tydligt inskurna larvgångar.  

Lasse började kolla lite under tallbarken och hittade en stor insektslarv, samma som gjort de breda larvgångarna. Larven fick följa med Lasse hem för att kläckas fram i en konstgjord puppkammare. Den hade knappast kunnat klara sig om vi lämnat kvar den så exponerat så nu får den i alla fall en chans att bli skalbagge. 
                                                       

Men vad är det då för ett djur? Efter att ha kollat i gnagboken(Insektsgnag i bark och ved av Bengt Ehnström) så kan det bara vara fråga om blåhjon, en vacker långhorning. Det p.g.a. gnagspårens utseende samt larvens utseende. Min teori om att det skulle vara en praktbagge faller ju direkt när man ser larven, något som ingen av oss tänkte på ute på Torö. Praktbaggelarver har en väldigt platt och skivlik mellankropp. det ser ut som att det är huvudet som är platt men det är egentligen mellankroppen, sen ahr de en lång och smal bakkropp. Larven på bilden har inget sådant utan den är mer rak och cylindrisk i formen, en typisk långhorningslarv alltså. En annan sak som talar mot att det är en praktbagge är att larvens ingångshål i veden är ovalt. Praktbaggar har ofta smala och spetsiga ingångshål. Det är alltså med största sannolikhet en larv av blåhjon, och det är sådana som gjort de breda larvgångarna i tallen.

Nu verkar det vara ovanligt med blåhjon som går i träd i skogen, både Gnagboken och Nationalnyckeln säger att det är sällsynt att den förekommer i skogen och att om den gör det så är det ofta i anslutning till hus. Och trähus finns det ju gott om på Örudden så det verkar ju stämma.

Det fanns också en hel del andra gnagspår på den här tallen varav de flesta fick förbli oidentifierade. Men det här tycker jag var intressant.
                                                       
Det här är en helt annan typ av gnagspår som har en s.k. modergång varifrån det utgår flera larvgångar. Modergången syns tydligt på bilden, den är rak och inskuren en bit i vedytan. Den är ca 4 cm lång och någon mm bred. Vinkelrätt från den går sedan larvfångarna, de är i det här fallet ganska otydliga och larverna har förmodligen gått i barken mer än på själva vedytan. Längs ned på modergången, som skalbaggshonan har gnagt, finns en parningskammare. Efter parningen har honan lagt äggen längs med modergången. Larverna har sedan gnagt ut åt sidorna för att sedan själva gnaga ut en liten puppkammare. Men vad är det då för skalbagge?

Efter att ha gått igenom gnagnyckeln i ovan nämnda gnagbok så kommer jag fram till att det kan vara den bleka bastborren som varit framme. Det är inte så många arter med rak modergång på tall. Vi har ju den större märgborren förstås men den gör decimeterlånga modergångar och har larvgångar som är tydligt inskurna i vedytan. Det enda som verkar rimligt är blek bastborre även om larvernas puppkammare ofta syns tydligt på vedytan. Som ni ser på bilden så ser man inte något sådant vilket gör att man kan undra om det är den arten, men jag förstår inte vad det annars skulle kunna vara. Det kan var så att bastborrens larver helt enkelt inte överlevt tillräckligt länge för att förpuppas. De kan ha blivit utkonkurrerade och t.o.m. uppätna av andra larver. Som sagt så fanns det en hel del olika gnagspår på den här tallen så det är inte ett otänkbart scenario.

Det här med gnagspår är fascinerande. Dels att man kan läsa av och se vilka arter som varit framme och vilka som funnits tidigare i ett område(som med raggbocken i Duvnäs utskog i Nacka), viktigt när man t.ex. ska göra naturvårdsbedömninar av skogar, sen har de intressanta liv och anpassningar och gnagspåren är också vackra och en estetisk upplevelse även om man inte kan identifiera vilken art som gjort dem.

Samtliga foton: Monica Thelin

Anmäl dig gärna till 0708 397687 eller [email protected] .


Kantareller i Tollare.

I våras hade vi 60 deltagare när vi gick från Henkan till Ryssbergen, i lördags kom det 40 st som ville vara med natur- och kulturvandringen från Henkan till Kvarnholmen. Det är tydligen på Henkan vi ska ha våra vandringar!

Det är förmodligen blandningen natur och kultur/historia som lockar plus det att Konstantin är fenomenal på att marknadsföra vandringarna.
 Foto: Anna Larsson
Konstantin står i centrum på Henriksdalsberget.

Foto: Anna Larson
Här berättar jag om livet i en talltorrka. Henriksdalsberget har riktigt fin närnatur med både hällmarkstallskog och ädellövskog med ek och hassel. Det fins också en del död ved, framförallt i form av torrakor varav några är riktigt grova.

Foto: Anna Larson
Kvarnholmen har också mycket att bjuda på. Här står vi vid en av gammelekarna och jag håller låda om eken som mångfaldsträdet framför andra. Riktigt kul att ha mycket publik också, något man inte varit bortskämd med under våren och sommaren.
Vid Kvarnholmen pratade vi också om den eländiga bron över till Nacka Forum genom urskogen på Ryssbergen. Förutom att förstöra Ryssbergen också de fina naturområdena på Kvarnholmen drabbas av ökat buller och stora intrång, bl.a. ska en jätteek fällas för att den står i vägen för vägen. 

Kul att alla(nästan) var med hela vägen trots den tryckande och fuktiga värmen. Vi blev rätt svettiga! 

Hade trollsländeskådning för Stockholmskretsen i söndags på Norra Djurgården. Vi träffades vid universitets t-banestation och tanken var att kola in trollsländorna i Laduviken, Solfångardammen och eventuellt Lappkärret. Det såg inte lovande ut på morgonen, grått, blåsigt och kallt!  När vi samlades vid 10-tiden så började det spricka upp och solen visade sig till och från men jag var inte särskilt hoppfull om vädret när vi började gå mot Laduviken. Men när vi kom till ängen v om Laduviken så sken solen och vinden mojnade ordentligt. Det kan nog bli nåt det här tänkte jag och plockade fram kikare och håv. Jag började med att berätta lite om trollsändornas långa leverna på jorden(300 miljoner år!) och lite om vad som skiljer ut de från andra insekter. Men så dyker en oväntad deltagare upp!
                                        
Den här kalven ville också vara med på trollsländeskådning! Eller så ville den bara se sig om i världen utanför hagen. Nu blev det ett långt avbrott i trollsländeskådandet. Istället fick vi valla kalven tillbaka in i hagen. Vilket så småningom lyckades!

Nu var det strålande solsken och vi började titta på olika flicksländor som flög på ängen. Även fjärilar studerades, puktörneblåvingar och ängssmygare beskådades bl.a. Någon fyrfläckad trollsända flög förbi utan att jag kunde håva in den. Men det gjorde inte så mycket då nån av deltagarna upptäckte en trollslända som satt på ett strå vid bäcken som rinner förbi här. Det visade sig vara en alleles nykläckt fyrfläckad trollslända. Den första av många nykläckta idag. 
                                            
Lite längre ned på strået satt larvhuden, exuvien kvar. Jag tyckte att den såg konstig ut, det verade vara nåt fel på vingarna. Om ni tittar på bilden så ser ni att det bakre vingparet har ligger som det ska, alltså att vingarna pekar rakt ut från kroppen, men det främre vingparet pekar rakt upp över kroppen istället. Framvingarna var ihopklistrade på nåt sätt! Har aldrig sett nåt liknande tidigare men det är så klart mycket som kan gå fel vid kläckningen. Men jag lyckades sära på vingarna och satte tillbaka sländan på sitt strå med framvingarna i rätt position.

Vi såg många fyrfläckade trollsändor som satt och torkade i solen efter att ha kläckts under morgonen.

      
Fyrfläckad trollsända. Foto: Beatrice Sundberg 

                   Foto: Beatrice Sundberg
En exuvie, alltså larvhuden som blir kvar när trollsändan kläcks. Larvhuden spricker upp på ryggen och så kränger den sig ut och hänger en stund med huvudet upp och ner. Sen tar den tag med benen om larvhuden och drar sig ur den helt och hållet. Så sitter den där och pumpar upp bakropp och vingar, det hela kan ta flera timmar och ugör den mest sårbara tiden i en trollsländas liv. De vita trådarna man er på bilden är trakéer, luftrör.

                                        
Här fikar vi vid vindskyddet, Laduviken. Efter en stund så upptäckte jag att vi hade en alldeles nyckläckt trollslända mitt framför ögonen på oss!
                                         
Den här satt på vindskyddet! Vi såg sen flera exuvier där. Visst var det bra arrangerat av mig att ha fikapaus just där!? Det muttrades bland deltagarna om "utplacerade sländor"...

                                         Foto: Beatrice Sundberg
Trollsändelarverna kan krypa flera meter på land innan de kryper upp på nåt lämpligt ställe inför kläckningen.

                                         Foto: Beatrice Sundberg
Här går vi igenom olika flicksländearter.

                                        Foto: Beatrice Sundberg
Den här snoken låg och solade på bryggan. Och den låg kvar trots att vi alla gick ut på bryggan för att titta närmare på den. Titta på ögonen, det ser ut som att den har grå starr! Men det är nog inget fel på ormens ögon, de blir gråmjölkiga innan den ska ömsa skinn. Hoppas deltagarna läser detta för jag kunde inte förklara det på plats, reptiler kan jag alldels för lite om! Men nu har man lärt sig det också, det är bl.a. det som gör det roligt att naturguida, man lär sig så otroligt mycket när man kollar upp alla frågor man inte kunde svara på!

                                       Foto: Beatrice Sundberg
Här är en sjöflickslända som håvades in. Även bred trollslända och guldtrollsländor sågs förutom flera arter flicksländor.

                                      Foto: Beatrice Sundberg
Ännu en fyrfläckad trollslända som torkar vingarna!

                                      
En hona av rödögonflickslända sitter snällt i min hand!


                                       Foto: Beatrice Sundberg                
Även växter kollades in, här är det en bräsma som undersöks.

                                        Foto: Beatrice Sundberg
Men huvudfokus låg på trollsländor men efter laduviken så började det regna, först ett par skurar sen tog gråvädret över helt och hållet. Det var ingen idé att gå vidare upp mot solfångardammen men vi hade sett en hel del och alla verkade nöjda!

EDIT: Måste rätta mig, det var inte alls jag som såg den nykläckta trollsländan vid vindskyddet! Det var faktiskt Beatrice, som tagit de flesta av bilderna här, som hade ögonen på skaft! Inte snyggt att ta åt sig äran sådär som jag gjorde! Sorry!
 

Samling vid Älta gård kl 10.00. Medtag gärna matsäck.

         

        Sandbi                               Vårsidenbin

Sen var det vandring genom hällmarkstallskog med 300-åriga tallar och en del torrakor. Här blev det lite lav och mosskunskap. Renlavar, islandslav och bägarlavara avhandlades bl.a. En deltagare pekade på den vackra kochenillaven och undrade vad det där röda är för något. Det är apothecier, alltså fruktkroppar. Även vitmossa och de vanliga skogsmossorna(hus, vägg, kam, kvast) gicks igenom. Vi stannde till vid en stubbesom var alldeles perforerad av kläckhål från barkbockar(långhorningar). Det blev förstås mycket prat om den döda vedens betydelse för skogens djur- och växtliv. Så kom vi till den fina granskogen som utplånas helt och hållet om byggplanerna blir verklighet. Området är klassat som naturvärde av Skogstyrelsen. Skogen når alltså inte riktigt upp till nyckelbiotopsklass och det är kanske den relativt dåliga förekomsten av död ved som har gjort att det bedöms på det sättet. Men det finns ändå några nydöda granar här och en har dessutom knäckts en bit upp på stammen så att det har blivit en s.k. högstubbe. Den här vackra skogen försvinner alltså om planerna går igenom men det är tydligen inte en betydande miljöpåverkan! Både Nacka kommun och länsstyrelsen har gjort bedömningen att byggplanerna i Norra Skuru inte har en betydande miljöpåverkan trots att ett naturvärdesobjekt försvinner och flera nyckelbiotoper påverkas kraftigt, en hällmarkstallskog försvinner också t.ex. Om det inte har en betydande miljöpåverkan behöver man nämligen inte göra en miljökonsekvensbeskrivning enligt miljöbalken. Är det verkligen en rimlig bedömning? Borde inte alla ingrepp i nyckelbiotoper/naturvärdesobjekt bedömas som betydande påverkan? Vad jag har förstått så vill man i Sverige lägga ribban högt för vad som är betydande påverkan, det blir ju så himla besvärligt om man ska göra en massa miljökonsekvensbeskrivningar hela tiden! Det riskerar väl att sakta ner planprocessen och det är ju inte bra! Eller? Jag lär återkomma om det här med betydande miljöpåverkan.

Vi fikade vid några gammeltallar och jag visade upp signalarterna tallticka, grovticka och blomkålssvamp! Små floickarmed korsnäbbar drog förbi över våra huvuden flera gånger och nötskrikor skränade till några gånger. Den större hackspetten hördes också och en av de boende i området sa att han ofta ser både spillkråka och gröngöling i skogarna här. Nu hade det mulnat på ordentligt och regnet hängde i luften. Vi gick upp till hällmarkstallskogen vid Högvallavägen som kommer att försvinna. Skogen alltså, inte Högvallavägen! Den lär däremot breddas och bli jättefin! Här blev det bra diskussioner om närnaturens betydelse för folkhälsan, bl.a. om vikten av naturvistelser för barnens utveckling. Nu började det regna och det var lika bra att avsluta. Folk var inte riktigt klädda för regn! Men det blev en lyckad vandring med många frågor och bra diskussioner, det är så det ska vara istället för att man bara står och pratar på själv hela tiden!