Naturbloggen

Eftersom Nackas politiker(inte alla men en majoritet framförallt bestående av S och M) envisas med att Kvarnholmsbron absolut ska byggas fortsätter vi att överklaga dårskaperna! Vi är inte de enda som driver frågan vidare utan även flera av Vikdalsborna överklagar länsstyrelsens beslut. Nedan är hela överklagandet från Nacka Naturskyddsförening. Länsstyrelsen avvisade vårt överklagande med samma nonchalans som de har viftat bort våra överklaganden av Tollareplanerna. Hoppas att Mark- och miljödomstolen gör en mer seriös bedömning.

Till

Mark- och miljödomstolen

Nacka tingsrätt

Överklagande av Länsstyrelsens i Stockholms län beslut i fråga om överklagande av detaljplan för del av Sicklaön 13:3 m.fl., Ny förbindelse mellan Kvarnholmen och Nacka centrum, Nacka kommun

Länsstyrelsen har i beslut daterat 2011-10-24 avvisat Nacka Naturskyddsförenings överklagande. Länsstyrelsens beteckning i ärendet: 4031-17881-11.

Yrkande

Nacka Naturskyddsförening och överklagar härmed Länsstyrelsens i Stockholms län beslut 2011-10-24 att avslå våra överklaganden av Nacka kommuns beslut 2011-05-23 (Kf § 141) att anta ovanstående detaljplan för Sicklaön 13:3 m.fl., Ny förbindelse mellan Kvarnholmen och Nacka centrum.

Föreningen anser att länsstyrelsens beslut var felaktigt eftersom de utan tillräckliga

motiveringar finner att detaljplanens miljökonsekvensbeskrivning(MKB) är godtagbar. Länsstyrelsen hävdar utan motivering att riksintresset Kust och skärgård tillgodoses i planen. När det gäller intresseavvägningen säger länsstyrelsen att det allmänna intresset väger tyngre utan att gå in på hur man definierar allmänintresset. Att skydda unika naturområden med mycket höga naturvärden som dessutom är viktiga närrekreationsområden är ett allmänintresse som bör väga tyngre än exploateringsintressen. Kvarnholmen kan utvecklas på andra sätt så att en broförbindelse med Nacka centrum inte behövs.

Vi vidhåller vår bedömning att detaljplanen vilar på ett bristfälligt underlag och yrkar att Mark- och miljödomstolen underkänner MKB:n och upphäver beslutet att anta detaljplanen.

Sammanfattning

Föreningarna anser att detaljplanen bör upphävas p.g.a. att:

·  det finns brister i miljökonsekvensbeskrivningen(MKB) och i detaljplanen

·  alternativbeskrivningar har inte gjorts i MKB:n

·  särskild sammanställning saknas

·  planen innebär en stor påverkan på rekreation och friluftsliv inom riksintresset Kust och skärgård

·  planen innebär att lokaler för rödlistade arter förstörs

·  strandskyddsupphävandet är felaktigt

·  planen leder till att miljökvalitetsnormer överskrids

Nedan utvecklar vi våra skäl för varför länsstyrelsens beslut att avslå föreningarnas överklagan är felaktigt. Utöver det vi anför nedan hänvisar vi till våra remissvar och överklagandet till länsstyrelsen. Vi utgår från att Mark och miljödomstolen får tillgång till tidigare handlingar i ärendet inklusive bilagor.

Riksintresse för kust och skärgård

Inom planområdet gäller riksintresse för kust och skärgård. Länsstyrelsen säger utan motivering att riksintresset tillgodoses i planen. Detta är ett grundlöst påstående. Vi anser att planen strider mot 1 och 2 §§ 4 kap. MB. Där sägs att exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om
1. det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och
2. det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Områdets naturvärden påverkas neagtivt om exploateringen tillåts. (Detta kommenteras över huvudtaget inte av länsstyrelsen.)

I 2 § 4 kap. MB sägs att främst det rörliga friluftslivets intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Vi kan inte se att man beaktat friluftslivets intressen. Vi kan inte se att planen uppfyller kraven på undantag från riksintresset då det inte innebär utveckling av befintlig tätort eller utveckling av det lokala näringslivet. Påverkan på rekreationsvärdet i Ryssbergen blir påtaglig med bl.a. ökade bullernivåer i ett område som definierats som ”tyst område” av Nacka kommun.

Brister i miljökonsekvensbeskrivningen

Länsstyrelsen hävdar att det inte finns brister i planhandlingarna eller några andra omständigheter som innebär att planbeslutet inte tillkommit i laga ordning. Vi hävdar att brister finns och att de är så allvarliga att planen bör upphävas.

Alternativredovisning

Länsstyrelsen menar att kraven på alternativredovisning är uppfyllt. Vi delar inte denna uppfattning och hänvisar till vad vi anfört i överklagandet till länsstyrelsen.

Att bara beskriva tre olika vägalternativ som gjordes i programsamrådet torde inte uppfylla kraven som ställs på redovisning av alternativ enligt miljöbalken 6 kap 12§.

Alternativen ska inte bara beskrivas utan också miljöbedömas. Alternativbeskrivningar är viktiga just för att de underlättar en diskussion om planens syfte och ger politikerna ett bättre beslutsunderlag.

I ovan nämnda handbok varnas för att definiera syftet så att bara ett alternativ är möjligt. Men det är precis det man gjort i detta fall. Man har sagt att syftet med detaljplanen är att ”skapa en bättre trafikinfrastruktur för nordvästra Nacka genom en direkt förbindelse mellan Kvarnholmen och Nacka Centrum”. Det gjorde att bara två av de tre föreslagna vägsträckningarna i programförslaget uppfyllde syftet. Andra tänkbara lösningar som förstärkt busstrafik, sjöbussar, spårtrafik och mobility managment har inte beaktats.

Alternativen ska inte bara beskrivas utan också miljöbedömas. Alternativbeskrivningar är viktiga för att de underlättar en diskussion om planens syfte och ger politikerna ett bättre beslutsunderlag.

Särskild sammanställning

Enligt 16§ 6 kap. MB ska en särskild sammanställning finnas och göras tillgänglig för de som samråd skett med. Vi påpekar i vårt överklagande till länsstyrelsen att en sådan särskild sammanställning inte finns. Länsstyrelsen berör inte denna fråga alls i sitt yttrande. Vi hävdar fortfarande att särskild sammanställning saknas och att det i sig är ett skäl för att underkänna MKB:n. 

Klimatfrågan

Klimatfrågan är inte seriöst behandlad i MKB:n. Det konstateras att utsläppen av växthusgaser minskar jämfört med nollalternativet eftersom det blir kortare ressträcka mellan Kvarnholmen och Nacka centrum. Det är inte en trovärdig slutsats. Alla studier visar att fler och bättre vägar totalt sett leder till mer biltrafik. Om det är snabbt och enkelt att ta bilen, väljer fler det sättet att ta sig fram på, det är ett välkänt samband. Ökar trafiken ökar utsläppen av klimatpåverkande ämnen.

Transportarbetet måste minska för att miljömålen ska kunna uppnås. Att bara öka mobiliteten genom fler vägar leder till allt mer igenkorkade väger oavsett hur mycket vägar som byggs. Ett genomförande av Kvarnholmsförbindelsen försvårar att miljömålen uppnås och vi vill påpeka att man i RUFS 2010 har ett mål om att minska klimatutsläppen från vägtrafiken med 30 % till 2030. Något som borde innebära en tankeställare inför nya vägprojekt.

Att så rapsodiskt behandla vägförbindelsens påverkan på klimatet kan inte vara förenligt med miljöbalkens krav att ”en beskrivning av hur relevanta miljökvalitetsmål och andra miljöhänsyn beaktas i planen eller programmet,” 12 § 6 kap. punkt 5.

Art och habitatdirektivet

Habitatdirektivets allmänna syfte är att uppnå och bevara en gynnsam skyddsnivå för vissa arter och naturtyper. Skogen i Ryssbergen hör till naturtypen ”västlig taiga” som är en prioriterad naturtyp av EU.  Arealen västlig taiga utanför Natura 2000-områden minskar i Sverige. Ingreppen i Ryssbergen innebär att målet att naturtypen västlig taiga ska uppnå en gynnsam bevarandestatus försvåras.

Upphävande av strandskydd.

Länsstyrelsen kommenterar inte det av föreningen framförda synpunkterna på upphävandet av strandskydd inom planområdet.

Sett till de extremt höga naturvärdena i Ryssbergen och att det ingår i område för riksintresse kust och skärgård kan inte bron anses utgöra ett tillräckligt stort angeläget allmänt intresse för att upphäva strandskyddet.

Miljökvalitetsnormer

Länsstyrelsen anser inte att broförbindelsen bidrar till att miljökvalitetsnormer för PM10 överskrids eller att vad vi anfört om trafik, buller och avgaser inte ger Länsstyrelsen anledning att ändra Nacka kommuns beslut.

Vi vidhåller vår uppfattning att broförbindelsen kommer att bidra till att miljökvalitetsnormen för PM10 överskrids.

 Enligt miljöbalken 3 § 5 kap. ska kommuner iaktta miljökvalitetsnormer vid planering och planläggning. I plan- och bygglagens 1 § 2 kap. står följande ”Enlig miljöbalken skall miljökvalitetsnormer iakttas vid planering och planläggning.”

Och i PBL 2 § 2 kap ”Planläggning får inte medverka till att en miljökvalitetsnorm

enligt 5 kap miljöbalken överträds.”

I rapporten Miljökvalitetsnormer för luft, en vägledning för detaljplaneläggning med hänsyn till luftkvalitet, Länsstyrelsen i Stockholms län mars 2005, sägs följande om tillämpning av lagstiftningen och om att iakttaga en miljökvalitetsnorm.

”I 5 kap 3§ miljöbalken framgår att: Vid planering och planläggning skall kommuner och

myndigheter iaktta miljökvalitetsnormer. I propositionen till miljöbalken definieras ”iaktta” på följande sätt: ”Detta innebär att planering och planläggning skall göras på ett sådant sätt att möjligheterna att uppfylla normerna underlättas”. Med planering och planläggning avses detsamma som i PBL. I översiktsplan, detaljplan och områdesbestämmelser ska det framgå hur MKN kan uppfyllas". I begreppet iaktta torde ligga en öppning till ett helhetstänkande, så att bedömningen också kan inbegripa en sammantagen bedömning av planens effekter på luftföroreningshalter genom att planläggningen sätts in i ett större geografiskt eller tidsmässigt sammanhang.”

Kvarnholmsbron är ett trafikalstrande projekt som kommer att bidra till att miljökvalitetsnormen för PM10 överskrids. I MKB:n sägs att planen har liten påverkan på människors exponering för inandningsbara partiklar. Visst kan man hävda att planen har en liten påverkan på den allmänna trafikökningen men det kan man också säga om alla andra planer i Nacka och Värmdö. Varje plan i sig innebär oftast en liten ökning men den totala påverkan av planerna blir just den stora trafikökning som innebär att miljökvalitetsnormerna överskrids. Det är tyvärr sällan som miljöpåverkan från en detaljplan sätts i ett större sammanhang med andra planer och över längre tid. Vi anser att Kvarnholmsförbindelsen bidrar till den allmänna trafikökningen och att miljökvalitetsnormen för PM 10 överskrids.

De grundläggande hushållningsreglerna, avvägning mellan intressen

Föreningarna menar att planen strider mot 1§ 1 kap MB. Där talas om att MB ska tillämpas så att värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, den biologiska mångfalden bevaras, mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas.

Att exploatera värdefulla natur- och rekreationsområden kan inte anses vara god hushållning.

Föreningarna anser att planen också strider mot 1och 6 §§ 3 kap. MB. Där påtalas att behovet av grönområden i tätorter särskilt ska beaktas.

Eftersom exploateringen berör områden som är klassade som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen och att det förekommer rödlistade arter måste området betraktas som särskilt ekologiskt känsligt. Därmed strider exploateringen också mot 3§ 3 kap. MB.

Länsstyrelsen skriver att det allmänna intresset väger tyngre. Varför kvarnholmsbron utgör ett allmänintresse framgår inte. Kvarnholmen kan självklart utvecklas med bostäder utan att bron byggs. Det är snarare så att Kvarnholmen blir en bättre stadsdel utan bron då man slipper den genomfartstrafik som broförbindelsen skulle ge upphov till.

Ryssbergen bedöms ha regionalt värde både av Skogsstyrelsen och av Pro Natura. Skogsstyrelsen jämför värdena med Tyresta nationalpark och talar om extremt höga naturvärden. I Pro Naturas rapport kan man läsa ”Med hänsyn till de särskilt höga naturvärden i området vore en vägsträckning genom de mest värdefulla delarna av Ryssbergen mycket olämplig. Även om en tunnel anläggs som föreslagits i den brantaste delen för att minimera ingreppet i terrängen påverkas en betydande del i ett av de kärnområden som här pekats ut. Den föreslagna sträckningen måste ställas mot alternativa sträckningar där inte de centrala delarna av Ryssbergen berörs. Andra möjliga förbindelser mellan Sicklaön och Kvarnholmen bör också utredas”. Som vi påpekat tidigare har några sådana utredningar inte gjorts varken i programarbetet för Kvarnholmen eller för Kvarnholmsförbindelsen.

I rapporten från Pro Natura kan man under slutsatserna läsa att ”bevarandevärdena i Ryssbergen är på regional nivå.” Vidare står att ”om områdets naturvärden hade uppmärksammats i samband med den landsomfattande urskogsinventering som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen påbörjade för 30 år sedan hade det varit naturreservat sedan länge.”

Att skydda unika naturområden med mycket höga naturvärden som dessutom är viktiga närrekreationsområden är ett allmänintresse som bör väga tyngre än exploateringsintressen. Kvarnholmen kan utvecklas på andra sätt så att en broförbindelse med Nacka centrum inte behövs.

Ronny Fors, ordförande Nacka Naturskyddsförening

Bävrarna i Söderbysjön har varit flitiga. De bygger på hyddan verkar det som, ska det bli en våning till? Har de bygglov för det i så fall? Bävrarna verkar strunta i allt vad lagar och regler heter. Dessutom ökar de tydligen explosionsartat i Nacka också. Enligt artikeln så kan bävrarna tydligen förstöra sjöar, hur framgår dock inte. Kan sjöarna verkligen förstöras om bävrarna fäller träd? Jag kan komma på en massa andra saker som verkligen förstör sjöar, övergödning och exploatering av stränder t.ex. Men bäver? Nja, det verkar något överdrivet.

           


Jag fick ett mail om att man skulle skjuta en bäver i Sågsjön i Nacka för att den varit och gnagt på ett fruktträd på en tomt. Det är klart att sådana problem kan uppstå men är verkligen jakt ett vettigt alternativ? Det kommer såklart en ny bäver dit. Varför inte klä in de träd man vill skydda med hönsnät t.ex?
Nu är det ju så att vi har många lämpliga livsmiljöer för bäver i våra sjöar och för att hålla tillbaka bäverstammen måste det nog skjutas bra många bävrar. Om det nu verkligen är möjligt att begränsa bävern genom jakt. Jo, det klart man kan, man utrotade ju faktiskt bävern på det sättet, men det måste till en omfattande jakt om man ska begränsa stammen antar jag, och vill vi verkligen det? Är det nödvändigt? Och hur mycket ökar den? Jag tycker det verkar som att de flyttar runt lite, försvinner från platser där de varit och etablerar sig på nya platser. Även Nackas viltvårdare verkar ju väldigt osäker på antalet bävrar i Nacka. 

                                
Nyligen avgnagt träd vid Söderbysjön. Bävern skapar massor med livsmiljöer för andra arter genom att fälla träd och skapa nya miljöer i skogslandskapet. En viktig störningsfaktor i den naturliga skogsdynamiken. Under hösten lägger de upp vinterförråd med kvistar och små stammar. Det blir en enahanda barkdiet under vintern för bävrarna. 
De lever i familjegrupper där årsungarna stannar kvar och hjälper till med att uppfostra sina yngre syskon innan de vid två års ålder ger sig av för att hitta egna revir.

             
Fin bävermiljö vid Söderbysjön, Nackareservatet.

I söndags var det dags för Nacka Biologiska Förenings sedvanliga senhöstexkursion till Mörkö. Örn- och gåsspaning stod på programmet men som vanligt med NBF så blir det alltid mer än bara fåglar som beskådas.  
                        
Det var en strålande vacker dag om än något blåsig, men det blåser ju alltid på Mörkö så det var inet annat att vänta. De första havsörnarna kunde ses från bilen på väg till norra Mörkö, 3 st visade upp sig varav en flög baklänges i den hårda motvinden! Flera örnar visade sig under dagen men tyvärr ingen på särskilt nära håll. Man vill gärna ha lite blåst på Mörkö då de stora och tunga(och lata) örnarna helst vill ha det för att de ska orka flyga.  

                                  
På bilden ovan syns några av Mörkös gammelekar, livsfarliga träd som när som helst kan kollapsa över intet ont anande besökare! I allfal om man ska tro trafikkontoret i Stockholms stad...
Jag har sett den exklusiva gammelekslaven på några av de där ekarna tidigare och läderbagge hittades i det här området för några år sedan. 

En varfågel höll till här och visade upp sig fint när den satt och spanade från olika stolpar och vägskyltar. 


                        
Vid Salsudd finn en fin sandstrand kantad av gammeltallar. Vi tog lunch här i solen och dessutom var det lä så vi kunde inte ha det så mycket bättre. I Skanssundet låg det flockar av knipor och enstaka storskrakar. Både knöl och sångsvanar syntes också.

                       
På flera av tallarna växte det talltickor. Hittade även den här lockespindeln på en av tallarna. De är inga riktiga spindlar men nära besläktade med dem. Hos lockespindlarna har mellan- och bakkropp vuxit samman och de kan inte spinna nät. Det andra benparet är extra långt och fungerar som känselspröt. Lockespindlar har små klosaxar som de fångar sina byten med med de äter även svampar, fågelspillning och honungsdagg. Det breda mörka bandet på ryggen avslöjar att det är en Mitopus morio på bilden, en av ca 20 arter lockespindlar i Sverige.

                       
Vi letade musselskal vid stranden och hade snart hittat samtliga 4 arter som finns i Östersjön(det finns någon mer i absolut sydligaste Östersjön). På bilderna ovanför är det skev hjärtmussla, den ena med påväxt av havstulpaner som egentligen är kräftdjur.

                       
De här fina rosafärgade musslorna är östersjömusslor.

                             
Här är skal av den stora sandmusslan, en art som infördes i Europa på 1500-talet, vid 1900-talets början hade den kommit till västkusten och sydkusten och har sedan fortsatt sprida sig allt längre upp i Östersjön.

                             
Och slutligen den för Östersjöekosystemet så viktiga blåmusslan. Till skillnad från de andra musslorna så gräver inte blåmusslan ner sig på bottnarna utan sitter på klippor eller uppe på bottnarna.

                     
Vattenkikaren är ett bra ställe för information om vad som finns i våra hav.


                    
Och nu över till något helt annat som det heter, på väg till den planterade bokskogen så såg vi den här fina citrontickan(Antrodia xhanta) på en stubbe. Oftast ser man den på tallågor men den förekommer också på lövved.

                                
Mörkös planterade bokskog var ett ställe som man åkte till för att se stenknäck en gång i tiden. Stenknäckarna är förstås kvar men den har spridit sig och ökat i antal under de senaste årtiondena och har nu blivit en parkfågel i Stockholm. 
                     
På väg mot Björkarö passerade vi den här träddungen som utgjordes mest av ekar men även några aspar varav en riktigt stor och fin.
Aspen är ett s.k. rikbarksträd vilket betyder att barken har högt pH-värde samt en hög vattenhållande kapacitet. Det gör att barken är bra för lavar att växa på och aspar är ofta påväxta av en mängd olika lavarter. 

                     
Här är några vanliga lavar som man ofta hittar på aspar. På bilden till vänster syns veckkantlav(Lecanora allophana), tror jag, kanske jag ska tillägga, de är inte lätta de här skorplavarna och det finns ca 110 arter av kantlavar. Men de ihopgyttrade mörkt rödbruna apothecierna(fruktkropparna) med veckade kanter tycker jag pekar på veckkantlaven. Till höger är det den vanliga vägglaven(Xhanthoria parietina) som ofta lyser upp aspstammarna. Den förekommer även på andra lövträd och och är en karaktärsart för rikbarkssamhällen. Den finns också på klippor vid kusten.

                     
Till vänster ovan syns allélaven(Anapthycia ciliaris), en vanlig art som växer på äldre lövträdsstammar i synnerhet i alléer och längs med grusvägar. På bilden syns några apothecier och de för allélaven typiska trådlika utskotten, cilier, som ger den dess typiska taggiga utseende. Till höger sen så är det en asporangelav(Caloplaca flavorubescens) med sina typiska gulkantade apothecier. Det här är bara en bråkdel av de arter som fanns bara på den här aspen.

Eftersom jag tittade på aspen och dess lavar så missade jag fjällvråken, några ormvråkar hann jag med i allafall. 

                     
Här skådas ännu en havsörn som också blev dagens sista obs.

Nacka kommun håller på och planerar Ältadalen, en stor grusgrop, och man vill göra det hållbart, bra ambitioner men man når inte riktigt ända fram kan man säga, om man vill vara snäll...

Yttrande över samrådsförslag för Ältadalen 10:1 m.fl. i Älta, Nacka kommun.

• Planeringen är felvänd, låt hållbarhetsfrågorna styra planens utformning från grunden
• Värna de känsliga sandmiljöerna där den sällsynta bibaggen förekommer
• Spara hela närskogsområdet öster om Sigfridsborgsskolan
• Ta tillvara synpunkter om bevarande av närrekreationsområden m.m. från ”Ältabornas syn på Ältadalen”
• Upprätta en miljökonsekvensbeskrivning

Hållbarhetsfrågor

I planbeskrivningen sägs att planeringen i Ältadalen ska grundas på ett hållbart stadsbyggande och ett hållbarhetsprogram har också upprättats. Vi ser med glädje att Nacka kommun har ambitioner vad gäller dessa frågor.

Men vi saknar fortfarande en djupare analys av hur Ältadalen kan bebyggas på ett hållbart sätt. Det verkar redan vara bestämt att det är 230 – 250 bostäder i friliggande småhus som ska byggas. Är det optimalt utifrån ett hållbarhetsperspektiv? Vi ställer oss tveksamma till det. Det är ett bebyggelsemönster som oftast innebär ett stort bilinnehav och lågt kollektivtrafikresande. Vi anser att man har börjat i fel ände, istället borde man förutsättningslöst tittat på hur man kan planera Ältadalen så att bebyggelsen inte tar naturmark i anspråk, inte ökar biltrafiken o.s.v.

Vi menar att man måste göra en analys av hur mycket Ältadalen kan exploateras och vilken typ av bebyggelse som är mest optimal i ett hållbarhetsperspektiv.

Vilken typ av bebyggelse skapar närhet och ger bäst förutsättningar för kollektivtrafik och lågt bilinnehav samt gynnar gång- och cykeltrafik?

Hur ska området planeras för att ge förutsättningar för spridningskorridorer för djur och växter?

Hur kan området planeras så att naturens ekosystemtjänster gynnas och tas tillvara?

Hur ska området planeras för att tillfredsställa barns behov med plats för lek och rörelse?

Detta är bara några frågeställningar som man bör behandla innan man bestämmer sig för hur mycket området ska exploateras och med vilken typ av bebyggelse.

I vårt yttrande över detaljplaneprogrammet skrev vi att vi hoppas att det hållbarhetsprogram som ska tas fram ger svar på dessa frågor och att planeringen inte är alltför låst vid den idéskiss som finns i detaljplaneprogrammet. Tyvärr blev det som vi befarade, huvuddragen i planeringen ligger fast, hållbarhetsprogrammet slänger man in i efterhand för att försöka göra bästa möjliga av situationen.

En viktig aspekt av hållbar utveckling är dialog med medborgarna, något som lyser med sin frånvaro i planförslaget. Vi anser att man borde ta till vara på det som framkom i ”Ältabornas synpunkter på Ältadalen”. Vidare borde en dialog föras med medborgare och föreningar om hållbarhetsfrågorna. I Hållbarhetsprogrammet har enbart tjänstemän samt konsulter och byggherrar deltagit.

Natur och rekreationsvärden

Ältadalens största naturvärden ligger i de blottade sand- och grusytorna. Sydvända och solexponerade sand- och grussluttningar är mycket värdefulla för en rad olika arter, framförallt insekter, som har svårt att klara sig i dagens landskap. Tidigare har blottade sandytor kunnat upprätthållas genom bl.a. bete och tramp från både tama och vilda djur och bränder. Nuförtiden växer många lämpliga miljöer igen och många grustag restaureras genom skogsplantering. Detta har gjort att solexponerade blottade sandytor är en stor bristvara i landskapet och många djur beroende av dessa miljöer är nu sällsynta och hotade. 

I vårt yttrande över detaljplaneprogrammet påpekade vi att den rödlistade bibaggen förekommer i Ältadalens norra del. Det finns flera rapporter på Artportalen som bekräftar detta. Ändå så står det i miljöredovisningen att inga för kommunen kända lokaler för hotade djur- eller växtarter berörs av planförslaget. Även om ingen bebyggelse är planerad i den del av Ältadalen där bibaggen förekommer så berörs den självklart av planerna genom ökat slitage m.m. Det är mycket bra att kommunen har låtit genomföra en insektsinventering som vi föreslog i vårt yttrande över detaljplaneprogrammet. Den visar att det förekommer flera regionalt sällsynta arter i området. Att bibaggen inte finns med i inventeringen kan bero på att den har en mycket begränsad flygtid under några veckor i skiftet mars/april. Den är inte heller rapporterad på artportalen under 2011 men man kan inte ta det som intäkt för att arten inte längre finns i Ältadalen.

I miljöredovisningen uppges att särskilda åtgärder kommer att vidtas för att minimera risken för slitage och ras av slänterna, detta är mycket positivt.  

De gröna stråken ser inte ut att bli tillräckligt breda både för att kunna fungera som spridningskorridorer för djur- och växter samt kunna ge rekreationsvärden för människor.

Vi ser gärna att de bevarandevärda områdena 1, 2 och 3 införlivas i naturreservatet Strålsjön-Erstavik och att område 5 bevaras i sin helhet. Just område 5 är oerhört viktigt som närrekreationsområde för Ältaborna och ett viktigt närskogområde för skolorna i området. Vi anser att det är mycket beklagligt att man i samrådsförslaget inkräktar ännu mer på området än i detaljplaneprogrammet.

Påverkan på Erstavik genom bl.a. ökat slitage från fler besökare bör uppmärksammas i miljöredovisningen.

Vattenfrågor

Det ytliga grundvattnet och att en del planområdet i norr ligger inom Sandasjöns vattenskyddsområde gör att dagvattenhanteringen måste studeras mycket noggrant i det fortsatta planarbetet. Inga risker får tas med grundvattnet.

Trafikfrågor

Det är en stor brist att inte kollektivtrafiken planerats från början. Återigen blir det svårt att ta hållbarhetsambitionerna på allvar. När man har chansen att planera ett område från grunden borde man ha stora möjligheter att planera för kollektivtrafik och ett minskat bilberoende. Det är bra att det framförs tankar om bilpooler i området men det borde kombineras med andra åtgärder, bl.a. kraftigt sänkta parkeringstal. Att ha 2,0 respektive 1,5 som parkeringstal är alldeles för högt om man har höga hållbarhetsambitioner.

Miljöbedömning

Med tanke på exploateringens omfattning, den känsliga grundvattensituationen, de mycket värdefulla sandytorna, närheten till och påverkan på Erstavik genom ökat slitage och naturreservatet Strålsjön-Erstavik samt en bilrafikalstrande bebyggelsestruktur är det vår uppfattning att detaljplanen innebär en betydande miljöpåverkan och att en miljökonsekvensbeskrivning enligt miljöbalken ska upprättas.

Naturskyddsföreningen i Nacka genom

Ronny Fors

2011-11-15

Fågelskådandet går ju på sparlåga så här års men novembermörkret livas i allafall upp av björktrastflockarna som drar runt och kalasar på rönnbär. Jag har en rönn utanför mitt köksfönster och björktrastarna har varit flitiga besökare där sena tidigt i höstas. Snart har de rensat den men det finns ännu några bärklasar kvar, framförallt långt ut på de tunnaste grenarna där trastarna har svårt att komma åt. Ibland sitter de länge och suktar efter rönnbären som hänger där alldeles framför näbben på dem, så nära men så långt borta. De försöker göra som kolibirier och hovra framör rönnbärsklasarna och nypa åt sig ett bär i taget. Det brukar väl gå sådär.

Vem gillar björktrasten? Jag hör aldrig någon säga något positivt om björktrasten, den brukar istället kallas ful och skränig. Den är väl för vanlig för att uppskattas antagligen. Egentligen är det ju en vacker och ganska färgrann fågel. Visst har den mest tjattrande och skräniga läten men måste allting vara så smäktande vackert hela tiden? I synnerhet under höst och vinter är det en fågel som livar upp det ofta gråa och dystra landskapet. Tillsammans då med sidensvansarna förstås.
  
         
Här är några bilder på björktrastar i "min" rönn. Som synes är de tagna tidigare i hösts då det fortfarande var gröna blad på rönnen. En pigg och trevlig fågel tycker jag.

                                
I Den virtuella floran kan man läsa att Linné gav rönnen artnamnet aucurparia som betyder fågelfångare, ett passande namn verkligen.

                              
Björktrasten är en av de mest sociala trastarna som inte bara håller igop i flockar under höst och vinter utan också kan häcka i kolonier. Björktrastkolonierna kan uppgå till ca 40 par, men den häckar också solitärt. Häckningsmiljöerna kan vara väldigt varierade, tallmyrar, granplanteringar, parker och trädgårdar, överallt kan man hitta häckande björktrast. Det som tycks vara viktigt är att landskapet är småbrutet med en variation mellan skog, dungar och öppna fält.
Björktrasten har expanderat i Europa under de senaste 200 åren i sydvästlig riktning. Enligt Svensk fågelatlas fanns den i Skandinavien under mitten av 1700-talet och har sedan dess spritt sig ner till Frankrike och norra Italien. I Skåne och Danmark etablerade sig björktrasten så sent som på 1960-talet. Precis som koltrsten har björktrasten nder de seanste årtiondena börjat häcka i stadsmiljöer, en utveckling som inleddes på 1930-talet i Göteborg.

På de Brittiska öarna är björktrasten enbart en vintergäst, kanske därför som de brittiska skådarna uppskattar den mer än vad vi tycks göra i Sverige? Hos RSPB kan man läsa att flockarna av björktrast är ett vackert inslag i vinterlandskapet.  "A delightful and attractive part of the winter scene" skriver de! Här är en betraktelse om den vackra björktrasten från en engelsk skådare.

Hittade den här filmen också, från BBC, om hur björktrastarna försvara sig mot predatorer. Även solitärt häckande björktrastar är fenomenala på att jaga bort kråkor och skator(och andra eventuella boplundrare) från sina revir. Många gånger har jag sett en skata eller kråka sitta i lugn och ro och plötsligt bli attackerad bakifrån av en flygande projektil! Ofta är det då en björktrast, som snabbt brukar få sällskap av flera björktrastar. Men så här års är det fred mellan björktrastarna och kråkfåglarna men framåt maj sådär så förvandlas björktrastarna till målsökande robotar med sikte inställt på kråkfåglar.

         
Avslutningsvis några bilder från idag. Det finns rönnbär kvar ett tag till, förhoppningsvis kommer ett gäng sidensvansar till min rönn också innan trastarna ätit ren den.

Hade en naturguidning vid Långsjön i Nacka i helgen. Det blev en mycket trevlig vandring med en lagom liten grupp, ganska skönt efter att ha haft guidningar med som mest 57 personer under hösten. Långsjön är ett litet naturreservat mitt på Sicklaön i Nacka och som blev reservat framförallt för dess rekreativa värden. Det är verkligen en oas på Sicklaön och området är mycket lättillgängligt. Och väldigt populärt och flitigt använt. Skogen runt Långsjön är inte klassad som värdefull i Nacka kommuns grönprogram, vilket väl beror på att ingen har varit där och kollat ordentligt, men den håller höga värden med en del lite ovanligare arter också.

Samtliga bilder är tagan av Beatrice Sundberg som i vanlig ordning tog kameran ifrån mig... fast det är ok, man hinner ändå inte fota när man guidar.

             
Långsjön i höstskrud.

                    
Skogen runt Långsjön utgörs mestadels av en fin blandskog med gott om äldre granar och också ganska mycket torrakor och lågor. På bilden till vänster en död gran med mycket gnagspår av olika vedinsekter. På bilden i mitten syns spåren efter den vågbandade barkbockens larver. De är lätta att känna igen, 4-5 mm breda och tydligt nerskurna i vedytan. Det är en ganska ovanlig art som behöver nyligen döda granar som vuxit långsamt. Det behöver inte vara särskilt grova träd, det räcker om stammen är 10-20 cm tjock. Den vågbandade barkbocken klarar sig inte i de plantageskogar som mer och mer tar över skogslandskapet idag. 
Det gäller även för arten som syns på bilden till höger. Eller vars kläckhål syns där ska jag väl säga. Det är förstås granbarkgnagaren jag menar vars ca 2 mm breda runda kläckhål syns på bilden. Dess larver lever i den grova barken på gamla, minst 80-åriga, granar. Eftersom granar inte tillåts bli så gamla idag och den dessutom behöver  solbelysta stammar så har den också svårt att klara sig. Den riktiga gammelskogen är ju en ljus och öppen skog, inte alls tät och mörk som produktionsskogen.

Båda dess arter var tidigare rödlistade men plockades bort redan 2005, varför vet jag inte, det verkar ju aningen märkligt att de skulle vara livskraftiga i dagens plantageskogar. Det är inte så svårt att hitta spår av dessa två skalbaggar i de tätortsnära skogarna kring Stockolm men om man kommer ut i det brukade skoglandskapet så blir det genast mycket svårare.


                
Trots att området är litet bjuder det på många olika naturtyper. Här står vi och tittar på ett litet alkärr och till höger syns en av många björkhögstubbar vid Långsjön. 

                        
Till vänster en fnöskticka på en död björk. Skogen vid Långsjön har ett stor lövinslag av både asp, björk och sälg, förutom alarna då. Mängden död björk är stor vilket bidrar till områdets naturvärden. Till höger syns de karakteristiska hålen efter björksplintborren. En liten skalbagge vars larver lever under barken på nyligen döda björkar. Björksplintborren är viktig hackspettmat, famförallt vintertid.

                          
På bilden ovan syns dagens fynd! Det är vågig sidenmossa, lätt igenkännlig på sin storlek och de vitgröna glänsande ogrenade skotten. Det är en mycket bra signalart för skogar med konstant hög luftfuktighet som varit opåverkade under lång tid. Märkligt att jag missat den där tidigare! Den växte bara några meter från stigen också! Den är ett bra kvitto på att skogen där har lång kontinuitet.

                               
Vid Långsjöns östra sida finns också ett antal gammelekar där den här ovan nog är den vackraste. Den rödlistade ektickan växer på åtminstone en av ekarna.

                     
Avslutningsvis några bilder till på Långsjön, som ni ser var det en fantastiskt fin höstdag!

Till ledamöterna i stadsbyggnadsnämnden.

Bevara den gröna kilen mellan Bagarmossen och Skarpnäck!

På dagens möte i stadsbyggnadsnämnden finns bl.a. frågan om att bygga
en väg mellan Bagarmossen och Skarpnäck samt exploatering av
Bagarmosskogen. Naturskyddsföreningarna i Stockholm och Söderort
uppmanar ledamöterna att avbryta vägplanerna samt att inte tillåta
bebyggelse i den gröna kilen mellan stadsdelarna.

Grönområdet mellan Bagarmossen och Skarpnäck fyller flera viktiga
funktioner, både för människor som för djur och växter. Den gröna
kilen är ovärderligt som närnaturområde, här kan storstadsmänniskan
finna ro och avkoppling, promenera under flerhundraåriga trädkronor
och njuta av fågelsång på våren. Grönområdet har också en enormt stor
betydelse för de skolor och förskolor som finns i närområdet och
nyttjas också flitigt som pedagogisk miljö av dessa. Hela den gröna
kilen är en fantastisk lekmiljö för de barn som finns i området.
Betydelsen av närnatur för just barns hälsa och utveckling är väl
belagd i forskning.

Förutom de stora värdena ut ett folkhälsoperspektiv har också den
gröna kilen stora ekologiska värden och är ett viktigt inslag i
Stockholms grönstruktur. I området finns flerhundraåriga tallar och
ekar med rödlistade(hotade) djur- och växtarter. Områdets läge gör det
till en viktig länk i grönstrukturen mellan Nackareservatet och andra
grönområden i söderort.

Den tätortsnära skogen tillför samhället en rad viktiga
ekosystemtjänster i form av vattenrening och magasinering, luftrening,
hälsobefrämjande rekreationsvärden och bindande av koldioxid för att
nämna några.

En av de stora förtjänsterna med den gröna kilen mellan Bagarmossen
och Skarpnäck är att området är bilfritt. Att dra en väg rakt genom
området skulle allvarligt försämra de rekreativa värdena, inte minst
som det barnvänliga närnaturområde det är idag. Vi ifrågasätter att
det över huvudtaget finns ett behov av en bilväg mellan Bagarmossen
och Skarpnäck. Det rimmar illa med Stockholms stads vision om
promenadstaden. Det är just promenadstad vi har i Bagarmossen och
Skarpnäck, varför ska man då bygga en bilväg undrar vi? Vi vill
uppmana ledamöterna att noga studera den trafikutredning som finns i
planhandlingarna. Enligt vår uppfattning är den inte seriös, man kan
bl.a. läsa att ”denna utredning tar inte hänsyn till de olika
färdmedelsvalen i området utan fokus ligger på den bilburna trafiken.”
Detta citat borde räcka för att diskvalificera utredningen som
underlag för beslutsfattande.

Det är väl belagt i forskning att nya väger generar mer trafik.
Trängseln på vägarna kan inte byggas bort. Istället måste biltrafiken
minska genom att underlätta för kollektivtrafik, cykel och gång.

Vi vill därför uppmana stadsbyggnadsnämndens ledamöter att inte anta
startpromemorian för planprogram för översiktsplanens samband mellan
Bagarmossen och Skarpnäcks gård.

Med vänlig hälsning

Monica Attebrant

Ordförande, Söderorts Naturskyddsförening

Anna Nilsson

Ordförande, Stockholms Naturskyddsförening

Ronny Fors

Grönområdesgruppen i Stockholms och Söderorts Naturskyddsföreningar

Överklagande av Länsstyrelsens i Stockholms län beslut i fråga om överklagande av detaljplan för del av Tollare 1:16 m fl, Tollare strand – delplan 2, i Boo, Nacka kommun.

Länsstyrelsen har i beslut daterat 2011-08-25 avvisat Nacka Naturskyddsförenings och Boo Miljö- och Naturvänners överklagande. Länsstyrelsens beteckning i ärendet: 4031-11-1217.

Detta överklagande är framtaget av Nacka Naturskyddsförening och Boo Miljö- och Naturvänner.

Yrkande

Nacka Naturskyddsförening och Boo Miljö- och Naturvänner (föreningarna) överklagar härmed Länsstyrelsens i Stockholms län beslut 2011-08-25 att avslå våra överklaganden av Nacka kommuns beslut 2011-01-31 (Kf § 32) att anta ovanstående detaljplan för Tollare strand.

Föreningarna anser att länsstyrelsens beslut var felaktigt eftersom de utan tillräckliga

motiveringar finner att detaljplanens miljökonsekvensbeskrivning(MKB) är godtagbar. Länsstyrelsen har inte berört de frågor om brott mot artskyddsförordningen föreningarna ställde. Länsstyrelsen hävdar utan motivering att riksintresset för kust och skärgård tillgodoses i planen. När det gäller intresseavvägningen hänvisar länsstyrelsen till att detaljplanen utgör en del i att möta efterfrågan på bostäder. Vi menar att detta inte är ett godtagbart skäl till att lokaler för rödlistade arter och arter upptagna i EU-direktiv liksom viktiga friluftsområden förstörs eller påverkas negativt av bebyggelse. Länsstyrelsen har brustit i sitt ansvar som planmyndighet när man inte beaktat de mycket höga naturvärdena i området.

Vi vidhåller vår bedömning att detaljplanen vilar på ett bristfälligt underlag och yrkar att Mark- och miljödomstolen underkänner MKB:n och upphäver beslutet att anta detaljplanen.

Sammanfattning

Föreningarna anser att detaljplanen bör upphävas p.g.a. att:

• det finns brister i miljökonsekvensbeskrivningen(MKB) och i detaljplanen
• alternativbeskrivningar har inte gjorts i MKB:n
• särskild sammanställning saknas
• planen innebär en stor påverkan på rekreation och friluftsliv inom riksintresset för kust och skärgård
• planen innebär att lokaler för arter upptagna i EU:s art- och habitatdirektiv förstörs
• en biotopskyddad bäck kulverteras
• strandskyddet har upphävts på felaktiga grunder

Nedan utvecklar vi våra skäl för varför länsstyrelsens beslut att avslå föreningarnas överklagan är felaktigt. Utöver det vi anför nedan hänvisar vi till våra remissvar och överklagandet till länsstyrelsen. Vi utgår från att Mark och miljödomstolen får tillgång till tidigare handlingar i ärendet inklusive bilagor.

Hänsyn till de samlade förhållandena i Tollare.

Länsstyrelsen säger att Nacka kommun med utgångspunkt i framtaget program för Tollare i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till de samlade förhållandena inom och i anslutning till området för de fem detaljplanerna inom Tollare.

Vi finner detta påstående anmärkningsvärt. Föreningarna har under hela Tollareplaneringen efterlyst en samlad naturinventering och en samlad bedömning av hela Tollareexploateringen. Någon sådan har aldrig gjorts. Stora delar av skogen i Tollare är klassad som nyckelbiotop eller naturvärde av Skogsstyrelsen och ett flertal rödlistade arter, signalarter samt arter uppräknade i EU:s bilaga 2 till Art och habitatdirektivet förekommer inom området. De höga naturvärdena var inte kända då detaljplaneprogrammet för Tollare antogs av Nacka kommunfullmäktige 2006. Det är först efter att detaljplaneprogrammet antagits som mer detaljerade naturinventeringar gjorts i Tollare och som då också avslöjat de mycket höga naturvärdena. Trots denna nya kunskap har inte planerna ändrats i någon nämnvärd utsträckning och de tidigare antagna detaljplanerna Tollare träskväg och Mellanbergsvägen har inte ansetts utgöra en betydande miljöpåverkan. Länsstyrelsen sade i sitt yttrande över program för Tollare, daterat 2006 06 08 , om miljöbedömningen, att  Den behovsbedömning som anges ha upprättats bör redovisas i sin helhet. Kommunens ställningstagande bör även enligt Länsstyrelsen motiveras mer utförligt. Nacka kommun har inte redovisat någon behovsbedömning eller utförligt motiverat sitt ställningstagande. Att så omfattande byggplaner, mestadels i naturmark, inte skulle ha en betydande miljöpåverkan är en häpnadsväckande slutsats. Av de fem detaljplanerna i Tollare är det bara planen för Tollare strand som ansetts ha en betydande miljöpåverkan.

Naturskyddsföreningen i Nacka och Boo Miljö- och Naturvänner har hela tiden krävt att Tollare-exploateringen ska ses i sin helhet och inte styckas upp i flera mindre delar, denna ”salamimetod” är något som det varnas för i Naturvårdsverkets handbok för Miljöbedömning av planer och program(s.97). 

Med hänvisning till ovanstående anser vi att länsstyrelsens påstående är felaktigt.

Riksintresse för kust och skärgård.

Inom planområdet gäller riksintresse för kust och skärgård. Länsstyrelsen säger utan motivering att riksintresset tillgodoses i planen. Detta är ett grundlöst påstående. Vi anser att planen strider mot 1 och 2 §§ 4 kap. MB. Där sägs att exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om
1. det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och
2. det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Områdets naturvärden utraderas om exploateringen tillåts. Detta kommenteras över huvudtaget inte av länsstyrelsen.

I 2 § 4 kap. MB sägs att främst det rörliga friluftslivets intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Vi kan inte se att man beaktat friluftslivets intressen i Tollare strand. Vi kan inte se att planen uppfyller kraven på undantag från riksintresset då det inte innebär utveckling av befintlig tätort eller utveckling av det lokala näringslivet.

Brister i miljökonsekvensbeskrivningen.

Länsstyrelsen hävdar att det inte finns brister i planhandlingarna eller några andra omständigheter som innebär att planbeslutet inte tillkommit i laga ordning. Vi hävdar att brister finns och att de är så allvarliga att planen bör upphävas.

Samrådsförfarandet

Enligt 4§ 6 kap. MB ska samråd om miljökonsekvensbeskrivningen ske med allmänhet och berörda organisationer. Enligt 20§ 5 kap PBL ska samråd ske med bl.a. sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av en detaljplan. Natur- och miljöföreningarna i Nacka har fått samrådshandlingar skickade till sig men däremot inte blivit inbjudna till samrådsmöte med kommunens tjänstemän då Nacka kommun enbart kallar sakägare till samrådsmöten. Även om det inte står i varken MB eller PBL att samrådsmöten ska hållas så torde det strida mot Århuskonventionen att inte kalla natur- och miljöföreningar till samrådsmöten, i synnerhet när en MKB upprättats.

Alternativredovisning

Länsstyrelsen menar att kraven på alternativredovisning och lokaliseringsprövning är uppfyllt. Lokaliseringsprövningen anses ha gjorts i översiktsplanen.

Enligt 7§ 6 kap. MB ska en MKB innehålla en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett visst alternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd. I Naturvårdsverkets  ”Handbok med allmänna råd om miljöbedömning av planer och program” kan man läsa att  identifiera/utveckla, beskriva och bedöma alternativ kan beskrivas som själva kärnan i miljökonsekvensbeskrivningen som i sin tur utgör kärnan i miljöbedömningen. Arbetet med alternativ utgör således en viktig faktor för att själva syftet med miljöbedömningar ska kunna nås (Europeiska kommissionen 2004 s. 27, se avsnitt 1.1 ovan. Det står också ”man bör eftersträva alternativ som vid genomförandet inte medför betydande miljöpåverkan men som innebär att syftet med planen eller programmet kan uppnås”.

Men när översiktsplanen antogs hade man inte kännedom om Tollareområdets mycket höga naturvärden. Om man genom att hänvisa till översiktsplanen kan undkomma kraven på alternativredovisningar blir den paragrafen fullständigt tandlös. När en översiktsplan antas har man sällan detaljkunskap om alla naturvärden i hela kommunen. Om det under planeringens gång framkommer att ett område hyser höga naturvärden med rödlistade arter och/eller arter upptagna i EU-direktiv bör rimligen en alternativredovisning enligt MB:s krav göras även om området pekats ut som bebyggelseområde i översiktsplanen.

I det här fallet borde det finnas alternativa utbyggnadsförslag där verklig hänsyn tagits till känslig och värdefull natur, med andra ord där inga nyckelbiotoper exploateras och där de identifierade rekreativa värdekärnorna bevaras i sin helhet. Det kan knappast vara så att det nu föreliggande utbyggnadsförslaget är det enda möjliga. Alternativen ska inte bara beskrivas utan också miljöbedömas. Alternativbeskrivningar är viktiga för att de underlättar en diskussion om planens syfte och ger politikerna ett bättre beslutsunderlag.

Särskild sammanställning

Enligt 16§ 6 kap. MB ska en särskild sammanställning finnas och göras tillgänglig för de som samråd skett med. Vi påpekar i vårt överklagande till länsstyrelsen att en sådan särskild sammanställning inte finns. Länsstyrelsen berör inte denna fråga alls i sitt yttrande. Vi hävdar fortfarande att särskild sammanställning saknas och att det i sig är ett skäl för att underkänna MKB:n.  

Artskyddsförordningen och biotopskydd

I området förekommer grön sköldmossa, upptagen i Art och habitatdirektivets bilaga 2. Enligt 8§ artskyddsförordningen är den fridlyst i hela landet och det är därmed förbjudet att förstöra lokaler för arten. Enligt MKB:n kommer det område som grön sköldmossa förekommer i att exploateras. Nacka kommun måste söka dispens för att exploatera detta område. Ingenstans i planhandlingarna framgår att Nacka kommun avser söka sådan dispens. Länsstyrelsen prövar inte frågan alls, liksom frågan om kulvertering av bäck vilket är tillståndspliktigt enligt 11§ 7 kap. MB

Upphävande av strandskydd.

Länsstyrelsen kommenterar inte det av föreningarna framförda synpunkterna på upphävandet av strandskydd inom planområdet.

Länsstyrelsen konstaterar i sitt samrådsyttrande att de fattat beslut om upphävande av strandskydd på bristfälligt underlag vad beträffar områdets naturvärden.

På de kartor som Nacka kommun skickade in till länsstyrelsen anges hela det instängslade området runt bruket som ”ianspråktaget område”. Detta är inte en korrekt beskrivning. Det är inte bara bruksområdet som är instängslat utan också en stor del av den gamla orörda skogen öster om bruket. Ingenstans i handlingarna till länsstyrelsen framgår det tydligt att den delen är gammal skog med höga naturvärden. I MKB:n till Tollare strand kan man läsa att ytterligare inventeringar har sedan dess utförts i området. Vid dessa inventeringar har det framkommit att området innehåller högre värden än vad som observerats vid inventeringen 2006.  

Ekologigruppens rapport talar om att planförslaget strider mot strandskyddslagens intentioner när det gäller friluftsliv.

Då området har mycket höga naturvärden med nyckelbiotoper och rödlistade arter i skogen såväl som rödlistade arter knutna direkt till strandmiljön anser vi inte att det finns några skäl för att upphäva strandskyddet i området utom för själva det gamla industriområdet. Behovet av bostäder måste rimligen kunna tillgodoses på någon annan plats där man inte behöver exploatera värdefulla naturområden.

De grundläggande hushållningsreglerna, avvägning mellan intressen.

Föreningarna menar att planen strider mot 1§ 1 kap MB. Där talas om att MB ska tillämpas så att värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, den biologiska mångfalden bevaras, mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas.

Att exploatera värdefulla natur- och rekreationsområden kan inte anses vara god hushållning.

Föreningarna anser att planen också strider mot 1och 6 §§ 3 kap. MB.

Där påtalas att behovet av grönområden i tätorter särskilt ska beaktas. I och med exploateringen av Tollareområdet inskränks rekreationsmöjligheterna för ca 10.000 invånare i södra Boo som har Tollare som sitt enda natur- och rekreationsområde.

Eftersom exploateringen berör områden som är klassade som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen och att det förekommer rödlistade arter samt arter upptagna i EU-direktiv måste området betraktas som särskilt ekologiskt känsligt. Därmed strider exploateringen också mot 3§ 3 kap. MB.

Länsstyrelsen säger att det föreligger bostadsbrist och att detaljplanen är ett led i att möta behovet av bostäder. Länsstyrelsen har svarat på liknande sätt vid våra överklaganden ang. detaljplanerna för Tollare Träskväg och Mellanbergsvägen(Tollare delplan 1a och 1b). Underförstått får man i expansiva storstadsområden acceptera förlust av biologisk mångfald och friluftsområden. Vi menar att detta inte är ett godtagbart skäl till att lokaler för rödlistade arter liksom viktiga friluftsområden förstörs eller påverkas negativt av bebyggelse. Vi undrar var någonstans i Miljöbalken det framgår att hänsyn till rödlistade arter och ekologiskt känsliga områden skulle vara mindre viktigt i storstadsområden?

Vi är fullt medvetna om att Stockholmsregionen växer och att det behövs bostäder. Men det ska inte innebära att man ser genom fingrarna när det gäller bebyggelsens miljöpåverkan. Det är snarare så att p.g.a. att regionen växer så är det ännu viktigare att noggrant studera var och hur man bygger så att de framtida länsinvånarna har närhet till grön- och naturområden samt att den rika biologiska mångfald som finns i den tätortsnära naturen i Stockholm kan bevaras.

Att det finns ett behov av bostäder innebär inte att man måste bygga i värdefulla naturområden. Nyckelbiotoper kan inte flyttas, däremot kan vi välja var vi bygger nya bostadsområden. Så gott som all promenadvänlig skog bebyggs i Tollare, det som blir kvar är berg och branter.

När det gäller Tollare strand borde alternativa bebyggelseutformningar studerats under detaljplanearbetet. Då hade man t.ex. kunnat studera alternativ där man avstår att lägga hus uppe på Tollareberget och där man studerar andra sträckningar för serpentinvägen och undviker att lägga hus i nyckelbiotopen med bl.a. gränsticka. Det förhållandevis begränsade antalet bostäder i dessa områden bör ställas i relation till de värden man kan bevara. Just dessa områden har mycket höga natur- och rekreationsvärden som skulle kunna komma de framtida Tollareborna till glädje och självklart också för de ca 10.000 invånare i södra Boo som har Tollare som sitt enda större sammanhängande grönområde.

Ronny Fors, ordförande Naturskyddsföreningen i Nacka

Kerstin Lundén, ordförande Boo Miljö- och Naturvänner

Vi(skogsgruppen i Stockholms naturskyddsförening) har en vandring i Hemfosa, Haninge kommun, nu på lördag och därför åkte jag och Zam ut för att reka och hitta en bra rutt att gå. Vi har gjort någa besök i Hemfosaskogen under våren och försommaren med anledning av att Stockholms stad har lämnat in ett antal avverkningsanmälningar i området. Det är alltså Stockholms stad som äger marken och bedriver skogsbruk där. Eftersom vi inte varit där under hösten så var det lite spännande och se om vi skulle hitta några roliga svampar som vi kan använda i vår argumentation för att skydda skogen. 
                  
Här är en av de vackraste svampar vi såg under dagen, prickmusseron, men det är ingen ovanlig art eller signalart. Prickmusseronen växer på stubbar och rötter av barrträd, framförallt tall.

                        
Det dröjde inte länge förrän den första signalarten hittades, svavelriska. Enligt signalartsboken är den "en viktig karaktärsart för all naturlig granskog på kalkrik mark" och att "i urbergsbygder är förekomsten av svavelriska en mycket bra signal på små rikmarksfläckar vilka ofta har höga naturvärden". Svavelriska dök sedan upp flera gånger under vandringen och visar på att att det det finns flera "rikmarksfläckar i området. 

                            
Här har vi fjällig taggsvamp men eftersom den växer med gran så har den inget signalvärde. Taggsvampar är annars något man letar efter under höstarna eftersom de flesta är bra signalarter och många är också rödlistade. Det gäller dock inte släktet Hydnum, med bl.a. blek taggsvamp, som däremot är en god matsvamp.

                        
Inte heller detta är någon signalart trots den lysande färgen, det är en cinnoberticka som här växer på en klen asplåga.

                        
På en tallåga hittade vi de här fina gnagspåren av mindre märgborre, det är ingen ovanlig art men trevlig ändå!

                   
När vi kom in i den riktigt fina granskogen dröjde det inte länge förrän vi hittade denna fina korallfingersvamp. Alla de stora gula fingersvamparna är jättebra signalarter och visar på skog som inte har avverkats tidigare. De tål inte slutavverkningar och har svårt med att etablera sig på nya lokaler. 

                  
Här är källpraktmossa, en bra signalart för skogar med opåverkad hydrologi. Den ska undvika näringsrika skogar och någon svavelriska syntes inte i denna del av skogen.

                      
Här är en annan gransumpskog inte så långt ifrån där källpraktmossan växte. Här hittade vi återigen svavelriskor, tyvärr hade vi inte tid till att gå igenom just det här området lite mer noggrant denna gång.

                   
Sen kom vi in i ett område med fin hällmarkstallskog. Till vänster syns motaggsvamp, en medelgod signalart för skyddsvärda tallskogar. Tidigare trodde man att det var samma art som den fjälliga taggsvamp som växer med gran men nu betraktar man det som två olika arter. Till vänster ytterligare en korallfingersvamp.

                   
Efter att ha gått en stund uppe på hällmarkerna gick vi ner i granskogen igen och då träffade på den här fina koppartaggsvampen. En riktigt fin art, rödlistad som sårbar och som de andra stora taggsvamparna i släktet Sarcodon mycket bra signalarter för skogar med höga naturvärden. Precis som korallfingersvamparna tål de inte slutavverkningar av skogen. Koppartaggsvampen är ett bra kvitto på att skogen i Hemfosa har stora värden och att man absolut inte ska bedriva s.k. skogsbruk där.

                   
Nu var vi inne i den granskog vid Träsksjön där vi tidigare hittade grön sköldmossa. Här är det också ett större inslag av äldre asp som annars saknas i Hemfosaskogen, i allfall i de delar där vi varit.

                       
Skogen speglar sig i Träsksjöbäcken. Hela Träsksjön med utloppsbäck har av Länsstyrelsen pekats ut som ett nationellt värdefullt vattenområde. Träsksjön är en väldigt ren sjö och opåverkad av försurning. Bäcken ska vara lekplats för havsöring och det ska också finns en sällsynt och rödlistad dagslända där, Siphlonurus armatus. Med tanke på Träsksjöns värden bör man även av denna anledning vara väldigt försiktig med att hugga i skogen runt omkring.

                    
Hultbräken och harsyra. Naturen är oslagbar som designer!

                
Vi var ute rätt länge och vi hann till stationen strax innan det mörknade helt. Men nu har vi en bra rutt för vår vandring på lördag!

For oss som gillar insekter finns det fortfarande en hel del att hitta trots att det snart är oktober. Nedanstående bilder har tagits under de senaste veckorna i Nackareservatet och Erstavik.

       
Här är en skogstordyvel som kryper omkring i vitmossan. Ser ut som en liten pansarvagn nästan. Det var en svamp i närheten som förmodligen var det som lockade tordyveln till platsen. Skogstordyveln lever nämligen av ruttnande svampar. Hanen och honan hjälps åt att gräva gångar i marken under svampen som de sen fyller med rutten svamp. Sen så lägger honan ett ägg och larven lever sen av svampen. Många andra tordyvlar lever av djurspillning men skogstordyveln är mer inriktad på svamp. De är duktiga grävare, jag har haft tordyvlar som med en väldig fart grävt ner sig i marken när jag försökt mig på en närbild. 

                   
Trollsländesäsongen är inte helt slut ännu. Det finns fortfarande både ängstrollsländor och mosaiksländor som är ute och flyger. På bilderna ovan är det tegelröd ängstrollslända vilket bl.a. syns på att benen har en gul kant, blodröd ängstrollslända har helsvarta ben. Den tegelröda sländan är inte heller lika röd på mellankropp och huvud som den blodröda utan är betydligt mer brunfärgad där. Sländorna på bilden tycker jag är lite rödare än vad många tegelröda brukar vara. Blodröd ängstrollslända kan man också se flyga långt in på hösten.

                                      
Här är en romboidfläckad nattslända, en vanlig art som finns i vegetationsrika sjöar och dammar. Här sitter den och vilar på en tallstam vid Sandasjön i Erstavik.

                    
Gräshopporna är också aktiva soliga höstdagar. Till höger är det en klubbsprötgräshoppa vilket syns tydligt på, ja, de klubbsprötade(!) antennerna. Hoppan till vänster är nog någon av de s.k. fältgräshopporna, släktet Cortihippus. Gräshoppor har antenner som är kortare än kroppen medan vårtbitare har antenner som är längre än kroppen. Fortfarande hör man både gräshoppor och vårtbitare spela, här kan man lyssna på de olika arterna.

     
På bilderna ovan ses myror mjölka ekbarklöss. Ekbarklusen ses ofta på smala grenar och stammar av ek. Bladlössen utsöndrar honungsdagg från de två utskotten, sifoner, som de har på bakkroppen. Myrorna tar för sig av den sockerrika honungsdaggen och i utbyte får bladlössen skydd mot rovdjur.

Eftersom det varma och soliga vädret ska hålla i sig ett tag till så finns det möjligheter till fler insektsmöten denna höst!

Fick ett uppdrag att kolla efter svampar i ett område i Nacka som ska detaljplaneras. Området inventerades under sommaren men nu ville man(Tomas Fasth, Pro Natura på uppdrag av Nacka kommun) att jag skulle kolla av området efter svampar. Det finns mycket asplågor och flera fina arter knutna till aspved har hittats i området tidigare. Det gäller de tre rödlistade arterna veckticka, ostticka och vågticka. Nu var frågan om inte det skulle finnas fler arter där som kandelabersvamp t.ex. Den är inte direkt ovanlig i trakterna här i områden med god tillgång till död aspved. 

                    
Området ligger i Boo i Nacka kommun och utgörs av en gammal soptipp omgiven av smala skogsstråk varav det mesta är klassat som nyckelbiotop av Skogsstyrelsen. I söder avgränsas området av en brant med gammal granskog med stort inslag av asp och björk samt en del sälg. Det hade regnat mest hela dagen vilket gjorde att skogen visade sig från sin bästa sida.

                             
Här är en vacker skinnsvamp, vet inte vilken dock, sammetskinn kanske?

                    
Branten var som sagt rik på aspar, både levande och döda, men jag kunde inte finna någa roliga vedsvampar på asplågorna.

      
Några ovanliga tickor hittade jag alltså inte men det var annars gott om de lite mer vanliga tickorna. Till vänster ses sprängticka som man ser lite här och var på framförallt björkar men den går även på al också. Det som syns på bilden är en steril knota av sprängticka vars funktion tydligen är ett mysterium! Man kan göra te av de i allafall och sprängticka har använts i rysk folkmedicin sedan 1500-talet för att motverka cancer. Avkok av de sterila knotorna ska kunna hindra tillväxt av tumörer i lungorna och magen.
På de två bilderna i mitten ses eldtickor på en björkstam. Det är en vanlig, och mångformig, ticka som växer på levande lövträd. Den sitter väldigt hårt fast i veden och brukar bara att gå att få loss med ett visst användade av våld! En sak som skiljer den från fnösktickan som brukar vara ganska lätt att få loss. Eldtickan brinner långsamt och man kan lägga på elden för att bevara glöden längre.
Till höger syns en klibbticka som växer på en sälglåga. Klibbtickan är en av våra vanligaste tickor som man ofta ser på nyligen döda granar men den förekommer på alla slags träd.


                         
Här är vårtig röksvamp, det växte massor av dem på ett ställe nedanför branten. 

               
Mossorna kommer till sin rätt nu på hösten.

                       
Ett spindelnät med vattendroppar. 

                       
Väster och norr om tippen är terrängen flackare och skogen utgörs av en fin blandskog med inslag av en del äldre tallar, flera med talltickor, en del gran och även här mycket asp.

            
Här är en signalart som inte var angiven från området tidigare, zontaggsvamp, en s.k. korktaggsvamp. Hela det släktet, Hydnellum, är bra signalarter och några är också rödlistade. Korktaggsvampar bildar mykhoriza med framförallt gran och tall men ibland också ek. De är känsliga för avverkningar och indikerar äldre skog med lång kontinuitet.

Det blir nog ett besök till i Dalkarlskärret, får se om det dyker upp några mer ovanliga svampar då.

- När jag var universitetsstudent fick jag lära mig att den svenska modellen var idealet för skogsbruket. Idag används den som avskräckande exempel i undervisningen. Vi får nu höra att den biologiska mångfalden utarmas av ert allt intensivare skogbruk, med låga nivåer av naturhänsyn och små skyddade arealer.

Gick ner till Söderbysjön för att se om det fanns nåt kul att se och fota. Och det gjorde det! Ett storlomspar låg mitt ute i sjön, inte så ofta man ser dem i Söderbysjön. Däremot i närbelägna Källtorpssjön så är det varje år ett par som håller till. Förmodligen är det de mest stadsnära storlommarna som finns!


           
Det var en perfekt lomkväll, lungt och stilla. Det skulle kunna vara paret från Källtorpssjön som prövar fiskelyckan i Söderbysjön även om de oftast håller sig till sin häckningssjö för sitt fiske. Nu är ju också storlommen på flyttning så det kan vara ett par som rastar också.  

           
Lommarna låg för det mesta rätt långt ut i sjön.  

          
Plötsligt dök en av lommarna upp precis där jag satt och spanade. Den simmade förbi mig och kollade ner i vattnet några gånger. Den sökte efter fisk kan man förmoda. Det är viktigt med bra siktförhållanden i sjöarna om storlommen ska trivas. Detta för att lättare kunna se fisken såklart. I sjöar med klart vatten har storlommen också större häckningsframgång än om vattnet är lite grumligare.

                     
Nu är storlommen på flyttning söderut och de flesta flyttar mot sydost till östra Medelhavet och Svarta havet. En del flyger istället mot sydväst och övervintrar i Nordsjön, Skagerrack och Biscayabukten. Men det är fortfarande många frågetecken kring storlommens flyttning och var den övervintrar.

Såg den här myrsvärmningen när jag var ute i Nackareservatet nyligen. Det fullkomligen vällde upp vingförsedda myror ur marken, ett spännande litet skådespel.
                   
Myrarten ifråga här är förmodligen svart trädgårdsmyra(Lasius niger), en av våra vanligste myrarter. Det finns närmare 80 myrarter i Sverige. Myror kan utgöra en stor del av den totala biomassan i ett område, så mycket som upp till 15 - 20 % av djurbiomassan faktiskt, i tropiska områden upp till 25 %.

                   
De stora myrorna med vingar är honor som ska iväg och bilda nya myrsamhällen. De små vingförsedda myrorna är hanar. De har en enda uppgift, att para sig. De dör kort efter parningen. De andra myrorna som ses på bilderna är arbetare som är sterila honor. 

                   
De är verkligen inga bra flygare och många flygmyror blir mat åt andra djur. Men några klarar sig förstås och kan bilda nya myrsamhällen. 

                        
Här är ett myrpar som jag såg i Gamla stan några dagar efter mitt möte med de svärmaden myrorna i Nackareservatet. Här blir skillnaden i storlek mellan hane och hona uppenbar. Efter parningen biter honan av sig sina vingar och letar upp ett lämpligt ställe att grunda en ny koloni.